På linjen mellan Noresund och Floda. Dubbelspårsbyggnaden mellan Alingsås - Olskroken. Östra tunnel sed från den västra sidan.
Från 299 kr
Pergården (tidigare Sjonsgård) i Osmundsbergs by i Boda socken, Dalarna. Fräs Kerstin (Kirstin) Jonsson klädd i yllekofta och smårandig blus, men med mössa, kjol och förkläde enligt Boda-sed.
Tro och sed. Vårdbundna träd. "Genom att slå en spik i detta träd kunde man bli av med den värsta tandvärk".
fotografi
personbild, flod, strand, indian, fotografi, photograph@eng
Hytt nr. 1. Förligast om styrbord, sed akterifrån. Taket vitt, gardiner och sänggardiner beigefärgade, matta grå med svartbrun bård, polerade möbler i mahogny. Badrum: kar och handfat samt klosett svagt gröna, golv smårutigt svart och vitt. Hytterna om babord ha rödlila badkar, om styrbord gröna.
Bredestads kyrka vars skyddspatron är Sankt Laurentius har troligen anor från tidig medeltid. Absiden, koret och östra delen av långhuset tillhör byggnadens ursprungliga delar. 1690 utökades långhuset mot väster. Samtidigt uppfördes tornet med en sin karaktäristiska hjälmformad huv och höga spira. Kyrkan är byggd av gråsten medan sakristian på norra sidan och vapenhuset i väster som tillkommit senare har uppförts i tegel. Kyrkorummets innertak är ett plant brädtak försett med målningar från 1700-talet. Bredestads kyrka kallas för "offerkyrka". Det finns inga belägg att den ursprungligen varit det. Troligen har traktens dåvarande sed att kalla den för offerkyrka sin grund i 1600-talet. Då vallfärdade man till Erkestorps källa i Flisby socken. Källans vatten ansågs hjälpa mot sjukdomar. Efter besöket vid källan passerade man Bredestad och offrade till kyrkan för att ytterligare förstärka källvattnets effekt. Altaruppsatsen från 1697 på norra långhusväggen har troligen tillkommit och bekostats av offergåvor till kyrkan. (Hämtat från Wikipedia)
Vy över Övraby kyrkoruin sedd från nordost. En bod står vid ruinens bortre kant och där står en man och arbetar. Bilden är sannolikt tagen när ruinen grävdes ut av arkeologer i mitten av 1930-talet. Arbetet leddes av landsantikvarie Erik Salvén. 1978 utfördes en utgrävning av arkeolog Jan-Erik Augustsson. Platsen ligger ovanför forsen vid Slottsmöllan i Halmstad, nära stadsdelen Kärleken. Övraby var föregångaren till dagens Halmstad. Innanför kyrkoruinens stenmurarna hittades rester av gropar efter halvmetertjocka stolpar, vilket tyder på att här uppfördes en stavkyrka redan på 1000-talet. Dess namn ska då har varit Maria kyrka. Stenkyrkan byggdes alltså sedan exakt på samma plats som träkyrkan, senast år 1160. År 1320 anlades vid Nissans mynning, i ett sankområde på gården Broktorps mark, den bebyggelse som utvecklats till dagens Halmstad. Det "gamla Halmstad" kom då att kallas Övraby, den övre byn, och kyrkan där blev enligt katolsk sed moderkyrka för de nya kyrkor som kom att uppföras i den nya befästa staden Broktorp-Halmstad. År 1563 brändes Övraby och dess kyrka ner av Svenska armén, men kyrkklockan infördes till Nikolai kyrka i Halmstad. (Se även bildnr F9230)
De första järnvägarna under 1800-talet kom ofta till för att underlätta godsbefordran mellan sjöar och olika sjösystem. Sedan århundraden hade sjöarna varit de huvudsakliga transportvägarna. Mellan Nykroppa och Gammalkroppa i Värmland tillkom en sådan järnväg, som sammanband två sjösystem i mitten av 1800-talet. Dragkraften på Kroppa Järnväg - Kr. J. - utgjordes då av hästar. Genom järnbrukens utveckling ökade trafiken. Hästarna ersattes därför av ett ånglok i maj 1869. Loket byggdes av Kristinehamns Verkstad och kostade 15.000 riksdaler. Konstruktör var Harald Asplund, utexaminerad från Chalmers 1849. Han hade dessförinnan redan hunnit konstruera Sveriges första ånglok - Förstlingen - hos Munktells i Eskilstuna. Loket till Kroppa järnväg var det andra, som tillverkades vid Kristinehamns Verkstad och fick således tillverkningsnummer 2. Det fick, enligt tidens sed, namn efter en konung - Carl IX. Denne konung var på sin tid mycket mån om landskapet Värmland och dess bergshantering och var ännu långt in på 1800-talet levande i folktraditionen. Många människor förstod inte och kunde inte uttala "den nionde" utan loket gick i folkmun under namnet "Carlix" År 1872 köpte Viken-Möckelns järnväg loket för att använda det vid denna järnvägs byggande. Redan året efter, 1873, meddelar Hjo Veckoblad i ett marsnummer, att Hjo-Stenstorps Järnväg - HSJ - köpt loket och givit det numret HSJ 1. Hellekis Cementfabrik köpte år 1892 loket av HSJ för att använda det vid sin fabriksjärnväg. "HSJ nr 1" ändrades då till "Hellekis nr 1". År 1917 skrotades "Carl IX". Bilden är tagen vid byggandet av Kinnekulle-Lidköpings Järnvägar - KiLJ - år 1898 på linjen Hellekis - Forshem.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.