Hög Hälsingland. Hornån
Från 299 kr
Plöjningshinder för ko, en bräda fastsatt vid hornen som hänger över pannan.
En flicka håller en ko i hornen och en kvinna mjölkar.
'Hjorthorn med kranium. 1 man håller i hornen, framför byggnad. :: :: Se fotonr. 265-268.'
'Beisa (enligt baksidan av fotografiet), skjuten. 1 man håller upp huvudet genom att hålla i hornen. Stäpp. :: :: Serie fotonr 1434-1449'
'Skjuten vattenbock liggande på marken, högt gräs och träd i bakgrunden. En man håller i hornen. Stäpp. :: :: Serie fotonr 1434-1449'
'Diverse foton på horn och gevär från jaktutställningar. :: :: 2 monterade horn hängandes på en vägg. På ett av hornen står det skrivet 1894. Till vänster i bakgrunden skymtar uppställda gevär samt ytterligare horn. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5599:1-17.'
'Diverse fotografier från bl.a. dåvarande Nordrhodesia, nu Zambia, tagna av Konsul Magnus Leijer. :: :: Ett fällt antilopdjur liggande på öppenplats, bakom kroppen, hållande i ett av de långa skruvade hornen sitter en man. Mot kroppen står ett gevär lutat.'
'Diverse fotografier från bl.a. dåvarande Nordrhodesia, nu Zambia, tagna av Konsul Magnus Leijer. :: :: En man står och håller i de långa skruvade hornen på ett fällt antilop-djur, manen håller också i ett gevär som ligger på hans axel.'
'Älghorn från Norrbotten. Fynddatum: 1911-00-00. Största bredd 110,5 cm. :: :: Bilden med i Göteborgs Naturhistoriska Museums Årstryck år 1911 s. 25. :: :: Hornen finns utställda hängande på väggen ovanför monterskåp nr. 64 och 65 i däggdjurssalen på Göteborgs Naturhistoriska Museum (2008-02-11).'
'Diverse foton på horn och gevär från jaktutställningar. :: :: Ett flertal monterade horn hängandes på tre väggar, med uppställda gevär under. De centrala hornen i bilden har markerats med en penna. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5599:1-17.'
Julbocken - John Bauer
Man kan tänka sig att Hallsarve Hans och Arvid Karlsson är nöjda nu när de kan köra hem råglasset, skörden är bärgad! Fadern Hans styr stutarna, Arvid är troligen ännu för ung för att anförtros en sådan uppgift. Stutarna är ovanligt mörka, men de vita huvudena och de stora hornen är rastypiska. Se även bild nr 55, 56 och 57.
'Krona från jätteälg, hane. Horn med pannben, 161 cm mellan hornspetsarna, 109 cm vänstra hornets skovelhjul, 106 cm högra hornets skovelhjul, hornkronans vikt 21,6 kg. Fynddatum: 1927-09-21. :: :: Hornen hänger på västra väggen i däggdjurssalen på Göteborgs Naturhistoriska Museum (2008-02-06). :: :: Bilden med i Göteborgs Naturhistoriska Museums Årstryck 1931 s. 18.'
'Diverse foton på horn och gevär från jaktutställningar. :: :: Åtta monterade horn med skyltar hängande på dem. På skyltarna står det. ''1:a Pris'' samt ''2:a Pris''. Under ett av hornen står: ''Torup den 27/9 1901'' och under ett annat: ''Rörringe den 30/9 1901''. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5599:1-17.'
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.
Vilhelm Karlsson kör ut på vägen med ett lass gödsel. Han använder stutar i tvåspann, vilket var det vanliga vid tunga transporter som inte behövde gå fort. Stutar var starka och fogliga. Man ser att de är av den gamla gotländska rasen, ljusbruna och vitfläckiga med stora horn, men inte så storbyggda. V K styr stutarna med tömmarna om hornen. På vägen ser man många spår av vagnar och spillning efter nöt och hästar. Vagnen är en s k skvackvagn, den gängse last- och transportvagnen. Grepen är av modernt slag, den har troligen V K köpt, den är inte hemtillverkad som greparna på Bild nr 1 och 2. Vilhelm Karlsson är 31 år gammal på bilden, sedan 5 år ingift från Kauparve till Smiss södra gårdspart. V K sitter på en säck och åker med, men om lassen var tunga fick man gå bredvid. Han är klädd i sedvanlig arbetsklädsel: blus, byxor och vegakeps. På fötterna har han troligen läderstövlar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.