Södra kyrkogården till höger och Kalmar slott i fonden. Eventuellt något statligt evenemang då det verkar vara en tretungad flagga hissad.
Från 299 kr
Tegelbacken. Jur. studerande Lars Nycander, utklädd till clown, säljer nyckelhäfte med "nycklar" till Stockholm. Nyckelhäftet innehåller rabattkuponger till evenemang vid Stockholms 700-års jubileum.
Gunnebo slotts framsida. En del av parken med dess bänkar som tas fram vid evenemang. I bakgrunden ser man John Halls väg.
Evenemang för resenärer med det så kallade Dollartåget. Resenärer får hälsa på Tomten. Personerna är från vänster: Eilert Nordvall, okänd kvinna, Vilhelm Nordvall, "kung Bore" samt Malin Nordvall. I bakgrunden Frida Nordvall. Skylt med texten: Polcirkeln, Polarkreis, Arctic Circle.
Strandpromenaden utmed Vätterstranden anlades på 1850-talet, redan innan järnvägen drogs här. Tegelfastigheten Norra Strandgatan 4, där flaggan är hissad, byggdes 1918. Till vänster om den ligger Stora hotellets trädgård, där man hade servering och olika evenemang. År 1928 fick trädgården lämna plats åt nybyggnader.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Varbergs stadshus och -hotell uppfört 1902 vid Kungsgatan längs torget under Nilssons ledning utifrån arkitekt Ola Andersons ritningar. Initiativet till byggnaden togs av politikern och organisten Alfred Lundgren som lämnade in en motion till Stadsfullmäktige 1898 om ett stadshotell. Med butiker i gatuplan skulle det kunna bli inkomstbringande, menade han och huset borde även rymma en stor festsal för olika möten och evenemang. Ingenjör Hugo Gerlach, ordförande i Stadsfullmäktige, såg till att stadens första offentliga elverk installerades i källaren. I Varbergsposten den 30 september 1902 återges att särskilt tack riktades ”[…] åt byggmästare Nilsson för det högst förtjänstfulla sätt varpå han fullgjort sitt åtagande, och ej minst för hans omtanke att för specialarbeten anlita de skickligaste fackmän”. Byggnaden benämndes som Stadshus fram till 1954, då stadsförvaltningen flyttade till det gamla Läroverket, och därefter har kallats Stadshotellet.
Laguppställning för stadsfullmäktige. De ska spela fotboll mot kyrkofullmäktige (se bild AKF-04199) Stående, från vänster: Karl Matsson, Åke Öhling, Gustav Danielsson, Jonas Carlsson, Sven Moberg och Sven Hedlund. Sittande, från vänster: Thorvald Ernulf, Nils Brodin, Ewert Skoglund, Ingvar Johansson och Karl-Axel Jansson. Reinhold Carlssons text till denna bild: Ett evenemang väl värt att infoga i Arbogas kommunalpolitiska historia såväl som i den mera sportbetonade. De båda fullmäktige, stads-och kyrko-, hade enats om ett möte för att avgöra vilka av de förtroendevalda som var de verkliga mästarna i lagsporten fotboll. tisdagen den 30 juni 1953 skulle det alltså avgöras. Sturevallen var matcharéna och till domare var Harald "Hajan" Larsson utsedd. Det var ett klokt val eftersom "Hajan" för all framtid är inskriven i Arbogas idrottshistoria både som aktiv och ledare. Han lyckades att med personlig pondus och visselpipa skapa ordning och reda när det då och då blev mer av politisk "kubbning" än ädelt fotbollsspel. Men inte nog härmed. "Hajan" stoppade domarpipan i fickan - kom säkert att tänka på sin aktiva tid - och gjorde täta inhopp i än det ena än det andra laget. När sedan slutsignalen gick kunde resultatet noteras till rättvisa 3-3. Om detta berodde på "Hajans" insats som domare eller spelare? Det troliga är väl bådadera. I målprotokollet är noterat att för stadsfullmäktige gjorde Gustav Danielsson två mål och Åke Öhling ett. Kyrkofullmäktiges målgörare var Rune Gustafsson två och Ture Berggren ett. Lite kuriosa från matchen är värt att notera. VPK-representanten Rune Mattsson hade placerats som spelare på högerkanten och högermannen Sven Hedlund spelade på den motsatta. Ture Berggren var ofta utvisad men sa själv att det inte hade någon större betydelse för slutresultatet. För Anna-Greta Åkerstens del noterades att hon träffade bollen vid två tillfällen. Jonas Carlsson slog fina passningar till Gustav Danielsson, som denne väl förvaltade (se målprotokollet). Ewert Skoglund tog målvaktsjobbet med filosofisk ro och i avsaknad av instruktioner lät han bollarna rulla in. Bilden finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett".
Kyrkofullmäktiges laguppställning. De ska möta stadsfullmäktige (se bild AKF-04200) i en fotbollsmatch. Stående, från vänster: John Pettersson, Anna-Greta Åkersten, Bengt Samuelsson, Thure Berggren och Gösta Lindmark. Sittande, från vänster: Charles Fernsten, Rolf Danielsson, Karl Pettersson, Thure Kühne och Rune Matsson. Reinhold Carlssons text till denna bild: Ett evenemang väl värt att infoga i Arbogas kommunalpolitiska historia såväl som i den mera sportbetonade. De båda fullmäktige, stads-och kyrko-, hade enats om ett möte för att avgöra vilka av de förtroendevalda som var de verkliga mästarna i lagsporten fotboll. tisdagen den 30 juni 1953 skulle det alltså avgöras. Sturevallen var matcharéna och till domare var Harald "Hajan" Larsson utsedd. Det var ett klokt val eftersom "Hajan" för all framtid är inskriven i Arbogas idrottshistoria både som aktiv och ledare. Han lyckades att med personlig pondus och visselpipa skapa ordning och reda när det då och då blev mer av politisk "kubbning" än ädelt fotbollsspel. Men inte nog härmed. "Hajan" stoppade domarpipan i fickan - kom säkert att tänka på sin aktiva tid - och gjorde täta inhopp i än det ena än det andra laget. När sedan slutsignalen gick kunde resultatet noteras till rättvisa 3-3. Om detta berodde på "Hajans" insats som domare eller spelare? Det troliga är väl bådadera. I målprotokollet är noterat att för stadsfullmäktige gjorde Gustav Danielsson två mål och Åke Öhling ett. Kyrkofullmäktiges målgörare var Rune Gustafsson två och Ture Berggren ett. Lite kuriosa från matchen är värt att notera. VPK-representanten Rune Mattsson hade placerats som spelare på högerkanten och högermannen Sven Hedlund spelade på den motsatta. Ture Berggren var ofta utvisad men sa själv att det inte hade någon större betydelse för slutresultatet. För Anna-Greta Åkerstens del noterades att hon träffade bollen vid två tillfällen. Jonas Carlsson slog fina passningar till Gustav Danielsson, som denne väl förvaltade (se målprotokollet). Ewert Skoglund tog målvaktsjobbet med filosofisk ro och i avsaknad av instruktioner lät han bollarna rulla in. Bilden finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.