Enligt fotografens notering: "Ett Lincoln får Hona eller Tacka".
Från 299 kr
Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Ungern, 1951. Motiv av Bagge med tacka 1952- 500.000 -Propaganda för ökad husdjuravel-
Fotografi ur familjen Lithanders album
Heljesgården, Bolum. Elsa Eriksson med ett får (en tacka) utanför Heljesgården 1940-talet. Fotograferad av Prins Wilhelm.
Sankt Eriksgatan 58-60, Sportpalatset. Svenska Dagbladet och Simfrämjandets promotion, på bilden ses Ulla Sundsten tacka promotorn, medicinalrådet John Byttner för eklövskransen.
Liten Karin! Gratuleras hjärtligt på namnsdagen af mormor, moster Hanna och Jenny. Hälsa till mamma och pappa och tacka för det de sände. Och tack för bref. Hanna skrifver i morgon till er. Hälsa Ivar och Lillan också från Jenny.
Skedemosse oktober 1959. Kring Kristi födelse var Skedemosse en av södra Sveriges mest betydande offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - det gjorde man för att man ville blidka eller tacka gudarna.
Hötorget 8, Konserthusets lilla sal. Ungdomar lyssnar på Jan Högbergs föredrag "Tacka vet jag djur". Flera djur visas upp, bland annat lejonungen namn Raja som gäspande tassade omkring på scenen.
'Graf Otto Zedlitz, sittande i gräset med 1 hund och ev. 1 räv i famnen. :: :: Text på vykortet:'' To..n..? 1925-12-31. Herr Professor! Jag ber få tacka för Edert vackert vykort från Slottsskogsmuseet samt vänliga hälsningar. Jag frambär mina hjärtliga önskningar för ett Gott Nytt År för Professorn samt hela hans familjer! Jag hoppas få komma dit rätt så snart. Eder tillgivne O. Zedlitz.'
Ulf Erik Hagberg gör en arkeologisk undersökning i Skedemosse 1964. Kring Kristi födelse, mellan 300 f. kr. och 1000 e. kr var Skedemosse en av södra Sveriges viktigaste offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - allt för att blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden. Guldringarna finns bevarade i Statens Historiska museum i Stockholm.
Ulf Erik Hagberg gör en arkeologisk undersökning vid Skedemosse. Kring Kristi födelse, mellan 300 f. kr. och 1000 e. kr var Skedemosse en av södra Sveriges viktigaste offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - allt för att blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden. Guldringarna finns bevarade i Statens Historiska museum i Stockholm.
Foto på två pojkar och en av sju stycken guldringar 20/3 1960. Ormhuvudring, mossfynd, är från romersk järnålder - folkvandringstid, funnen av Ulf Erik Hagberg 1960. Kring Kristi födelse var Skedemosse en av södra Sveriges mest betydande offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - det gjorde man för att man ville blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden, hittad av antikvarie Ulf Erik Hagberg.
Kung Gustaf VI Adolf med Ulf Erik Hagberg och några andra som gräver vid Skedemosse. Gustaf VI Adolf var då en ivrig och kunnig amatörarkeolog. Kring Kristi födelse, mellan 300 f. kr. och 1000 e. kr var Skedemosse en av södra Sveriges viktigaste offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - allt för att blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden. Guldringarna finns bevarade i Statens Historiska museum i Stockholm.
Dövblinda på utflykt till Gripsholm. Galten och Suggan är två likartade, men inte identiska, kanoner som sedan den 22 augusti 1623 förvaras på Gripsholms slott vid Mariefred, där de står uppställda på den yttre borggården. De båda kanonerna har även kallats Rysseulvarna och har dessutom gått under namnen Vargen och Varginnan. Den ena av dem togs som krigsbyte vid Narva av Pontus de la Gardie år 1581. Den andra beslagtogs av Evert Horn vid Ivangorod år 1612. De båda kanonerna är rikt utsmyckade med beslag och inskriptioner på ryska. Den större av dem göts 1579 och den mindre år 1577. Flera gånger under 1700-talet, 1722, 1734 och 1764, var de hotade eftersom det fanns planer på att smälta ned dem och gjuta nya pjäser. I boken Gripsholm, slottet och dess samlingar, 1537-1937 tecknar kapten Sten Djurberg de båda kanonernas historia. I essän Till Galtens och Suggans historia skriver han att "blott ingripandet av några för våra stolta historiska troféer intresserade personer ha vi att tacka för att de undgingo förgängelsen". Han konstaterar avslutningsvis att "från sin plats på den gamla vasaborgen minna de alltjämt besökaren om tider, då Sverige i kamp och umbäranden och blott genom att spänna krafterna till det yttersta lyckades hävda sin självständighet och lägga grunden till sitt stormaktsvälde." (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.