Invigning av dubbelstaty på Kungstorget i Uddevalla den 31 augusti 1915
Från 299 kr
fotografi
"Det högtidliga ögonblicket då täckelset föll" vid invigningen av Vendelmonumentet
Invigningen av regementets minnessten på Sanna hed den 1 Augusti 1920. H K H bjuder täckelsen falla.
Invigningen av regementets minnessten på Sanna hed den 1 Augusti 1920. HKH Prins Eugen bjuder täckelsen falla.
'Kärrdopping, på boet med ägg. Text på baksidan: ''Den lilla kärrdoppingen har just med ett vigt jämfotahopp äntrat boet och är nu i färd med att rafsa undan täckelset över äggen.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2305-2346.'
staty, polis, skulptur, paraply, nationalflagga, park
En äldre kvinna vid namn Charlotta Arvidsson ligger lik i ett uthusutrymme (eller likbod) som klätts med cypress, gran och blomsterkransar. På täckelsen ligger rosor. Vid huvudgärden står som ett altare med två otända ljus och däröver ett dekorerat tygstycke med ett kors och hennes initialer.
Rantzaumonumentets avtäckning. Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några kadetter i bakgrunden. En kadett var utsedd att på prinsens kommando låta täckelsen över monumentet falla. Men vid tillfället rådde storm och innan prinsen hunnit fram i sitt tal till avtäckelsen kom en stormby som slet tag i skynket så att stenen blottades. Två andra kadetter ryckte då in och hjälpte till att få det på plats igen. Närvarande var också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs slott den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte i sitt tal: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
En ung man "ligger lik", troligen i hemmet. Kistan är placerad vid ett fönster med fördragna gardiner och klädd med stjärnbeströdd svart tyll runt den avlidnes bädd. På täckelsen ligger rosor och kvistar av asparagum. Ända sedan hednisk tid, och fram till det i Sverige förbjöds 1686, höll man likvaka/likvakt natten till begravningen av en död (gravöl hölls däremot efter begravningen för att hedra och minnas den döde ). En anledning till att seden då förbjöds i kyrkolagen var att vakan allt som oftast antog karaktären av fest med sprit och dans, vilket inte gick ihop med den Lutherska moralen. Seden övergick till att man gick för att "se liket", vilket förmodligen är fallet vid denna fotografering, utan en regelrätt likvaka. Detta lever ännu kvar inom katolicismen där prominenta personer kan läggas på "lit de parade", i betydelsen paradsäng; en säng som sörjande kan paradera förbi och ta farväl av den avlidne före begravningen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.