Besökare på herrgården Hinseberg, 1924-08-00
Från 299 kr
Kolorerade fotografier. Liverpool - Exchange - J.V. (James Valentine & Son) , en palatsliknande byggnad i italiensk renässansstil med karaktäristisk pelargång.
Den gamla teaterbyggnaden som tills den revs bar adressen Kungsgatan 6. Uppförd 1884-85 i tidstypisk italiensk renässansstil på initiativ av entreprenören Anders Peter "Bonn på Druvan" Andersson. Vid tiden var han ägare till platsens nöjesetablissemang Wernerska trädgården och måste ansett att bildens byggnad kompletterade anläggningen. Tiden som teater-, varieté- och även cirkuslokal blev dock kort. Efter Anderssons bortgång 1886 disponerades byggnaden av Frälsningsarmén och därefter som militärförläggning, möbelaffär med mera. Foto 1976.
Brevkort med odaterat motiv mot Frälsningsarméns möteslokal i Linköping. Byggnaden uppfördes i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. För ritningarna i italiensk renässansstil stod byggmästare Oskar Göransson. Tiden som varitéteater kom att bli kort. Efter att trädgårdens ägare och nöjesentreprenör, Anders Peter "Bonn på Druvan" Andersson gått bort 1886 gick luften ur rörelsen och teatern kom redan från dennes dödsår att hyras ut till Frälsningsarmén.
Den en gång i tiden så praktfulla fastigheten Kungsgatan 16 i Linköping hade sett sina glans dagar passera när personal från Östergötlands museum stod för denna dokumentation 1970. Huset var uppfört i början av 1880-talet och var då en verklig prydnad i sin italienska renässanstil. Raden av rundbägefönster mellan breda sidorisaliter accentuerade tidens ideal.
Ett riktigt gammalt vittnesmål av Storgatan i Linköping. Vy från gatans krön vid Järntorget med blicken vänd österut. Till vänster en skymt av stadens läroverk, sedermera stadshus, som sedan 1860-talets mitt utgjort ett självklart inslag i gatubilden. Huset mitt över gatan, Risellschöldska gården, revs redan omkring år 1880 och bär omvänd kännedom genom att sällan blivit avbildat. Lagmanskan Vendla Risellschöld hade som änka köpt gården 1835 och besatt den till sin död 1851. Därefter utbröt en långvarig arvstvist som hade grund i att hon i förstone testamenterat gården till staden som bostad för dess landskamrer, men ändrat till förmån för stadens borgmästare. Först efter närmare tio år kunde högsta domstolen avkunna dom till landskamrerarnas fördel. Gården benämns därefter Landskamreraregården och sedan 1880-talets första år står där gårdens efterföljande gatuhus i italiensk renässansstil. Odaterad bild som kan beläggas till 1870-talet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.