redskap, spade, grepe
Från 299 kr
Grupp med trädgårdsredskap vid Garphytte sanatorium, 1919
Risinge kyrka
Böjning av klor på en grepe i manufakturverkstaden, Vedevågs (Wedevågs) Bruk.
Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Väst Tyskland, 1958. Motiv av Lantbrukare med grepe
Tjärstads kyrka
Fotografens anteckning: "9. Etnografica enl. Dahlbäcks Lansjärvs-katalog, foto 1930. Nr 4 mjölkskåp, rosamålad jfr bilden nr 8. Måln. årtal 1868. Nr 531, 532 matfat nr 2 grytor. Handtäljt av vsid (?) Smörfat, vsid 43-42 cm, handtäljt av vrid, 1 grepe - Förvärv senare än katalogen."
Familjen Larsson står på storgården med den 30 år gamla manbyggnaden i bakgrunden och det 22 år äldre brygghuset t v. Alla håller i sina respektive mycket könsbunda redskap. Från vänster står: sonen Herman nästan 16 år med grepe, sonen Arvid 22 år med högaffel, fadern Oskar 57 år med örve, dottern Vendla 24 år med räfsa och modern Maria Elisabet 51 år också med räfsa. Den trogne hunden sitter vid husses fötter.
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.