Tårurspårning vid Bredaryd. Här syns den urspårade tendern samt resgodsvagn HNJ 761. Tåget var på väg till Halmstad. Det tillhörde Halmstad-Nässjö Järnvägar, HNJ, och drogs av ångloket HNJ 28 och bestod av fyra vagnar. En resgodsvagn, HNJ F3 761, en postvagn HNJ 19 och två personvagnar däribland HNJ 1011.
Från 299 kr
Tårurspårning vid Bredaryd. Längst till höger skymtas ånglok HNJ lok 28, följt av den urspårade tendern och resgodsvagn HNJ 761 samt postvagn HNJ 19. Tåget var på väg till Halmstad. Det tillhörde Halmstad-Nässjö Järnvägar, HNJ, och drogs av ångloket HNJ 28 och bestod av fyra vagnar. En resgodsvagn, HNJ F3 761, en postvagn HNJ 19 och två personvagnar däribland HNJ 1011.
Tårurspårning vid Bredaryd. Tåget var på väg till Halmstad. Det tillhörde Halmstad-Nässjö Järnvägar, HNJ, och drogs av ångloket HNJ 28 och bestod av fyra vagnar. En resgodsvagn, HNJ F3 761, en postvagn HNJ 19 och två personvagnar däribland HNJ 1011. Här syns postvagn HNJ 19.
Tårurspårning vid Bredaryd. Här syn resgodsvagn HNJ F3 761, postvagn HNJ 19 samt personvagn HNJ 1011. Tåget var på väg till Halmstad. Det tillhörde Halmstad-Nässjö Järnvägar, HNJ, och drogs av ångloket HNJ 28 och bestod av fyra vagnar. En resgodsvagn, HNJ F3 761, en postvagn HNJ 19 och två personvagnar däribland HNJ 1011.
Statens Järnvägar, SJ Ibr 102160. Tidigare littera Bj 4421. Boggivagn med bromsplattform, fällbara sidoluckor och kokospåbyggnad. Ibr vagnar sattes i trafik på 1950-talet för kokos transport från Stockholm och Luleå till Domnarvet. De var kvar i trafik till slutet av 1970-talet.
1955 byggde SJ om sex Co4-vagnar. Vagnarna fick littera Bo10a och en helt ny salongsinredning med ställbara stolar. Syftet var att utprova inredningen inför beställningarna av 1960-talsvagnarna och man kan säga att Bo10a blev en föregångare till B1. Vilfåtöljvagn med inredningen.
Statens Järnvägar, SJ Gsh 18769. Sluten godsvagn. En äldre vagn med träklädd korg och skjutdörrar. Vagnar som den på bilden, var ofta manuellt bromsade och hade en liten plattform med en ratt som skulle dras åt av bromsaren när lokföraren gav signal.
Köldvagn SJ GHz 43154 utvecklad från en standard G-vagn. SJs första vagn för transport av djupfrysta produkter ner till -20 grader och lägre. Den utvecklades genom ett samarbete mellan SJ och Helsingborgs Fryshus och var försedd med eldrivna kylmaskiner på 10 kW.
Stationshuset i Kristianstad byggdes 1865 var ett av de större som Claes Adelsköld byggde i Skåne. En stor om- och tillbyggnad genomfördes åren 1916-17 under internationellt orienterade arkitekten Lennart Håkansson. Han byggde en vacker och välgestaltad vänthall med ett väldigt stort rundbågsfönster.
Statens Järnvägar, SJ E10 1739. E10 är litterat på ett svenskt trecylindrigt ånglok, med rökskärmar av typ Wagner. Loket tillverkades av ASJ Falun och levererades Till SJ 1946. E10-loken var bland de sist levererade ångloken till SJ och således bland de nyaste.
BJ H3s 118, tillverkades av Nydqvist & Holm AB 1929, för Bergslagernas Järnvägar. Det trecylindriga H3s-loken tillhörde vid tidpunkten de snabbaste i Sverige och var godkända för hastigheter upp till 100km/h. Vid förstatligandet av Bergslagernas Järnvägar 1948 övertogs loket av SJ, då med littera SJ A8 1808. Skrotades slutligen 1974.
Statens Järnvägar, SJ K4p 3067, tillverkad 1897 av Kristinehamns Mekaniska Verkstad för Klintehamn - Roma Järnväg. Loket hade då namnet KIRJ 1 "Klintehamn". Kom till SJ vid förstaligandet 1948 och fick då littera SJ K4p 3067 och användes främst som växellok i Växjö. Mellan 1963 och 1997 så var loket utställt som museilok i Målilla hembygdspark för att sedan deponeras till museijärnvägen Gotland Hesselby Jernväg.
Statens Järnvägar, SJ Gp 3042, spårvidd 891 mm. SJ Gt 4049, spårvidd 1067 mm. Längst bak ett SJ B-lok, spårvidd 1435 mm. Alla loken rullar på ett spår med tre olika spårvidder. En lösning som var helt unikt, har bara funnits i Växjö.
Karlskrona - Växjö Järnväg, CWJ lok 7, tillverkades av R Stephenson 1872 för Karlskrona - Växjö Järnvägsbolag . Till en början var loket numrerat som nummer 1, men detta ändrades 1875 till 7. 1892 såldes det till Härnösand - Sollefteå Järnväg och 1897 såldes loket vidare till Dala - Hälsinglands Järnväg. Skrotades slutlligen 1913.
Familjen Johansson. Korad till Sveriges Järnvägsfamilj Nr 1 av SJ-NYTT i nr 11-12 år 1956. Fem sjättedelar av familjen Johansson pekar på sin del av banan. från vänster Dottern Märtha Ahlgren, fadern Jöns, hans fru linnea och sönerna John och Ragnvald. den andra dottern, fru Anna-Stina Jonasson, var inte hemma vid tillfället.
Petter Jönsson i Träslända. 1791-1859 Petter Jönsson var även en färgstark riksdagsman. Petter hade en stor inverkan på järnvägsutbyggnaden, främst i regionen kring Nässjö. Förespråkare för Södra stambanans dragning över Nässjö Petter Jönsson avled strax före järnvägen i Nässjö anslöts till Södra stambanan 1860.
Källarmästare Peterson Nässjö stadshus tillkom på initiativ av Carl Peterson. Carl var ordförande i municipalsamhället som 1914 skulle bilda Nässjö stad. Efter Carls död 1910, donerades 250.000kr till uppförande av det nya stadshuset. Förste källarmästre på järnvägsrestaurangen i Nässjö. Carl Peterson levde 1840-1910.
VBJ lok 7 (Varberg - Borås järnväg) Vid järnvägsspåret mellan Olskroken) - Almedal - Fjärås - Varberg 1898 var det dags för lokleverans från Nydqvist & Holm AB i Trollhättan. Det här året levererade NOHAB 2 stycken tenderlok med axelföljden 2B-2, det vill säga 2 löpaxlar följda av 2 drivande axlar följda av en 2-axlig tender. Loken fick inga namn utan numrerades bara som WBJ 7 och 8.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.