Velamsund. Nämns första gången 1288 då konung Magnus donerade gården till Sankta Klara kloster i Stockholm. 1726 anlades en stenbyggnad av arvingar till bryggaren Anders Berg. 1821 köpte generalmajor Louis de Champs godset och uppförde bränneri med 2 brännvinspannor av 90 kannors rymd dvs. 235 liter. År 1828 inköptes Velamsund av Karl IV Johan och 1848 såde Oscar I till friherre von Höpken. 1880 såldes gården till grosshandlare Emil Egnell som gjorde gården till en mönstergård med 70 kor. Man odlade vin på berget öster om gården och hade ett rikt sommargästliv i långa raden längor av småstugor vid västra stranden. Gården hade egen ångbåt som gick på Stockholm. 1917 övergick gården till ingenjör Fritz Egnell. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Från 299 kr
Medeltidskyrkan i Ed ligger nedanför Forsmoforsarna, norr om Ångermanälven. Kyrkan var ursprungligen mycket liten, nästan kvadratisk till formen. Den utvidgades under senmedeltiden till ett långhus med innertak av trä. På 1700-talet reparerades kyrkan. Den förlängdes åt väster och fick nya fönster. Vid restaureringen 1891 tillbyggdes ett kor med tre fönster. Kyrkan är vitputsad och har brant sadeltak som täcks av kopparplåt. På 1730-talet byggdes en ny klockstapel, men redan 1775 ombyggdes den. Stapeln saknade ljudluckor från början, men 1810 tillverkades sådana. Interiören har genomgått en del förändringar och den fasta inredningen präglas av 1700-talet samt 1800-talet då kyrkan fick inredning i nygotik bl. a innertaket. Av medeltida föremål har kyrkan ett rökelsekar och en madonnaskulptur.
Skogs kyrka i Ångermanland vid E4 ca 1 mil norr om Sandöbron är medeltida med rektangulär grundplan och rakslutet kor. Experter hävdar att uppförandet påbörjades vid slutet av 1200-talet. Klockstapeln är av sk bottnisk typ, uppförd under1700-talet. Den mindre är daterad 1350-1400-talet. Inredningen bär vittnesbörd om traktens verksamma konsthantverkare. Predikstolen i senbarock, skuren av Christian Kramm. Altaruppsatsen i kraftig rokoko utförd 1783 av Jon Göransson/Westman. Målad och förgylld 1786 av mäster Wagenius från Sundsvall. Korfönstret signerat Bengt Hamrén insatt vid restaureringen 1935. Triumfkrucifix från 1300-talet. Dopfunten i kalksten är från 1300-talet medan ljusstaken därintill är från 1400-talet. Kyrkans äldre inventarier, Madonna från omkring 1300, ett altarskåp från början på 1500 talet och en S:t Mikaelsbild från 1300-talet är deponerade på Länsmuseet Västernorrland.
Kyrkan är till sina äldsta delar från 1200-talet och bestod från början av litet långhus med rakt avslutat lägre kor. Under slutet av 1400-talet slopades koret och långhuset förlängdes. Samtidigt tillkom det ännu bevarade vapenhuset. En brand 1773 i klockstapeln spred sig till kyrkans höga sadeltak som sedan ersattes av ett brutet tak med valmade taknockar. Mitt på taket uppsattes en klockbock försedd med ljudluckor och avslutad med en lökkupol. På denna är fästad en takryttare med flöjeln från den gamla klockstapeln med dess tillkomstår 1730. Den uppåt avsmalnande innerporten med sin smidesornamentik och dörrkläpp av bysantinsk utformning är den äldsta i Ångermanland (1200-tal). Omkring 1500 försågs innertaket med stjärnvalv, vilka dekorerades med målningar i Tierpskolans stil. Fönstren förstorades på 1750-talet. Inredningen präglas av 1600- och 1700-talen, då även de båda över varandra placerade läktarna byggdes. År 1854 ersattes den gamla kyrkan av en ny.
Ark med tre monterade foton och text: "a. Dessa långa längor är alla ladugårdar. Det är samma hus som syns till vänster på översiktsfotot av Igaliko. Till Igaliko kom för några år sedan 8 kor och nu drivs även storboskaps-skötsel här jämte fåraveln. Vi såg rätt mycket hästar här. Man red barbacka på dem. Såg ut att vara av samma storlek som islandshästarna. b. Fårfålla. Fotot taget från en punkt nära byföreståndare Motzfelts hus. Det är Igaliko-fjorden - Einars fjord - man ser till vänster på fotot. I Igaliko bodde "fåravelns kung", Amos Egede. Han var den förste som började som självständig grönländsk fårägare. År 1914, när han var 42 år gammal, köpte han 2 moderfår och 1 bagge. År 1948 hade han 600 moderfår."
Norra Rottne och Södra Rottne var församlingar som båda hade små, bristfälliga träkyrkor. Behovet av nybyggnad hade diskuterats sedan mitten av 1700-talet. År 1779 sammanslogs de båda församlingarna under namnet Rottne. Året dessförinnan hade beslut fattats om nybyggnad av gemensam kyrka. Den plats som utsågs för den nya kyrkan låg nordost om den gamla kyrkan i Södra Rottne. Ritningar till kyrkan hade upprättats av Överintendentsämbetet. Kyrkan som fick en gustaviansk prägel uppfördes 1780-1781 . Den är byggd i sten och vitkalkad. Långhuset med brutet tak avslutas med ett halvrunt kor i öster. Sakristian är byggd på norrsidan i nära anslutning till koret. Tornet i väster där huvudingången är belägen är försett med en hjälmformad huv samt tornur i de fyra väderstrecken och krönt av en mindre lanternin. De båda medeltida träkyrkorna revs. År 1825 fick den sammanslagna församlingen namnet Söraby.
OBS! Handkolorerat vykort. Norra Rottne och Södra Rottne var församlingar som båda hade små, bristfälliga träkyrkor. År 1779 sammanslogs de båda församlingarna under namnet Rottne. Året dessförinnan hade beslut fattats om nybyggnad av gemensam kyrka. Den plats som utsågs för den nya kyrkan låg nordost om den gamla kyrkan i Södra Rottne. Ritningar till kyrkan hade upprättats av Överintendentsämbetet. Kyrkan som fick en gustaviansk prägel uppfördes 1780-1781 under ledning av byggmästaren Peter Wiberg från Nottebäck och murmästaren Håkan Krasse. Den är byggd i sten och vitkalkad. Långhuset med brutet tak avslutas med ett halvrunt kor i öster. Sakristian är byggd på norrsidan i nära anslutning till koret. De båda medeltida träkyrkorna revs. År 1825 fick den sammanslagna församlingen namnet Söraby.
Sjösås gamla kyrka - Den allra tidigaste kyrkobyggnaden i Sjösås var troligen en stavkyrka med en sakristia av sten, uppförd under 1100-talet. Stavkyrkan ersattes under 1200-talet av en kyrka i liggtimmer. När den nuvarande stenkyrkan byggdes behöll man sakristian som alltså utgör kyrkans äldsta del. Den sengotiska salkyrkotypen med avsaknad av kor absid , som präglar kyrkan tyder på att den uppförts under 1400-talets senare del. Kyrkan fick en brant takresning täckt av spån. Ett vapenhus byggdes 1732 vid nordportalen. Vid det omfattande renoveringsarbetet 1773-1775 som gav kyrkan sitt nuvarande utseende flyttades vapenhuset till den nya ingången på västsidan. När den nya kyrkan stod färdig i Viås by 1865, övergavs medeltidskyrkan. Den hotades av förfall men räddades bland andra av ortens hembygdsförening. 1943-1944 genomfördes en grundlig restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och kyrkan togs åter i bruk.
Sjösås gamla kyrka. Den allra tidigaste kyrkobyggnaden i Sjösås var troligen en stavkyrka med en sakristia av sten uppförd under 1100-talet. Stavkyrkan ersattes under 1200-talet av en kyrka i liggtimmer. När den nuvarande stenkyrkan byggdes behöll man sakristian som således utgör kyrkans äldsta del. Den sengotiska salkyrkotypen med avsaknad av kor absid , som präglar kyrkan tyder på att den uppförts under 1400-talets senare del. Kyrkan erhöll en brant takresning täckt av spån. Ett vapenhus byggdes 1732 vid nordportalen. Vid det omfattande renoveringsarbetet 1773 - 1775 som gav kyrkan sitt nuvarande utseende flyttades vapenhuset till den nya ingången på västsidan. När den nya kyrkan stod färdig i Viås by övergavs medeltidskyrkan. Den hotades av förfall men räddades bland andra av ortens hembygdsförening. 1943-1944 genomfördes en grundlig restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och kyrkan togs åter i bruk.
Under 1200-talet byggdes en kyrka av liggtimmer i Sjösås. När den nuvarande stenkyrkan byggdes behöll man sakristian som således utgör kyrkans äldsta del. Den sengotiska salkyrkotypen med avsaknad av kor absid , som präglar kyrkan tyder på att den uppförts under 1400-talets senare del. Kyrkan erhöll en brant takresning täckt av spån. Ett vapenhus byggdes 1732 vid nordportalen. Vid det omfattande renoveringsarbetet 1773 - 1775 som gav kyrkan sitt nuvarande utseende, flyttades vapenhuset till den nya ingången på västsidan. När den nya kyrkan stod färdig i Viås by övergavs medeltidskyrkan. Den hotades av förfall men räddades bland andra av ortens hembygdsförening. 1943 - 1944 genomfördes en grundlig restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och kyrkan togs åter i bruk.
Resmo kyrka är det medeltida Sveriges äldsta bevarade kyrkobyggnad som alltjämt är i bruk. Den är den bäst bevarade av de kvarstående öländska medeltidskyrkorna och har genom byggnadsantikvariska undersökningar dokumenterats till 1000-talet. De äldsta delarna - koret med absid, långhuset, delar av västtornet - daterar sig från 1000-talets slut. Västtornet färdigställdes vid mitten av 1100-talet och omkring år 1200 uppfördes också ett östtorn. En sakristia tillbyggdes vid 1740-talets början. Stora spetsbågiga fönster höggs upp 1784 och det plana innertaket ersattes med ett tunnvalv av trä. Östtornet, som förvandlat kyrkan till en klövsadelskyrka, revs vid 1826 års ombyggnad ned till något över det ursprungliga korets nivå, och kyrkan erhöll i huvudsak sitt nuvarande utseende. Vid samma tillfälle försågs tornet med lanternin; kor och långhus täcks av ett gemensamt sadeltak; korets takfall dock något kortare. Ytterligare förändringar av tornets utseende gjordes 1890. År 1923 förändrades exteriören enligt förslag av arkitekt A. Roland. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.