Ilse Tobiasson (född 1960, gift Glimberg), 2 år och 4 månader, borstar tänderna vid ett handfat på Barnsjukhuset i Göteborg. Ilse insjuknade i diabetes typ 1 i december 1961 och fick då börja ta insulinsprutor. Detta resulterade i att ibland sjönk blodsocker på tok för mycket och hon hamnade då i insulinkoma. Då fick mamman ta ambulans till sjukhuset och 1962 inträffade detta tre gånger. Denna bild är från tredje tillfället som alltid betydde inläggning i cirka två veckor eller tills blodsockret stabiliserade sig. På sjukhuset togs många blodprover för att kolla sockret, både dag och natt, och detta gjorde ont i de små fingrarna. Personalen försökte alltid få Ilse att äta, vilket inte var så populärt. Längtan efter modern och hemmet var enormt stor.
Från 299 kr
En femkantig domarring, anläggning 23, som framkom vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen var 5x5 meter stor och hade fyra större stenar samt kantkedjor av småsten. Det fanns även en mörkfärgning som visade var en femte sten hade stått. Inom anläggningen framkom fynd i form av brända ben, keramik och bränd lera. Strax utanför anläggningen, under en omkullfallen kantsten hittades ett krossat keramikkärl. Invid en av de andra kantstenarna fanns ett benlager som förrutom brända ben innehöll keramik, harts och ett flintavslag. Två koncentrationer med brandlager fanns även, i det ena fanns spridda brända ben, två järnfragment samt en bit slagg. I det andra framkom brända ben, keramik, en järnnit samt ett järnfragment. Två bengropar framträdde också. Den ena innehöll förrutom brända ben även slagg och i den andra fanns brända ben, keramik, tre flintavslag samt tre kvartsavslag. Den osteologiska analysen visade att den senare innehöll ben från en vuxen individ, 18-89 år men även ben från får eller get. Slutligen fanns inom stensättningen även en brandgrop som innehöll brända ben och keramik. Datering 410-550 e.Kr.
Vy över Skoghallsverken. Fotografens ant: A.B. Rylander o Asplund, Stockholm tagna i Skoghall 1936. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Större grupp män på svetsningskurs vid Skoghallsverken. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.