En man som studerar hällristningar i Tanum. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Från 299 kr
Motiv från Bondetåget 1914. Text på framsida: "Bondetåget 1914, uppmarsch till slottet, Norrbro." Text på baksida: "Snälla Ellen! Tack för kortet som jag fått. Undrar hur Ellen mår nu, Jag mår bra som vanligt, och gör ingenting annat än läser för prästen. Det kanske Ellen också gör. Hoppas Ellen vill skriva någon gång. Många hälsningar från Ruth Nåslund." Adresserat: "Fröken, Ellen Sundberg, Gevle stadsförråd. Gevle." (skrivet 17/2-1914, stämplat 18/2-1914).
Påskriften "Bojan" gör oss något mer familjära med fröken Ingeborg Westman, trots avståndet i tid och kanske även rum. Dotter till direktören vid Östgöta Enskilda Bank i Linköping, Reinhard Westman och dennes maka Elisabeth Henrietta Berg. Född på godset Tolefors i Kärna socken och från tioårsåldern uppvuxen i Linköping. Som vuxen gift med friherren och kaptenen Henrik Lilliecreutz. Makarna var efter vigseln bosatta i Växjö. Här i ett ungdomsporträtt från uppskattningsvis 1870-talets senare hälft.
Fest eller en sketch, troligen på Hotell Gästis Varberg. Tre utklädda personer står vid ett bord: en i "tropikhatt", en i kosackliknande mössa och en i luciadräkt med ljuskrona. En man sitter vid pianot i bakgrunden. Kanske är det glögg i grytan med slev på bordet och som hällts upp i glasen. Dragspel och blommor står också på bordet. Beställare: Ester (Esther) Andersson, som beställt brevkort. En av kvinnorna är troligen beställaren. (Se även bildnr GB2_5406.)
Fest eller en sketch, troligen på Hotell Gästis Varberg. Tre utklädda personer står vid ett bord: en i "tropikhatt", en i kosackliknande mössa och en i luciadräkt med ljuskrona. En man sitter vid pianot i bakgrunden. Kanske är det glögg i grytan med slev på bordet och som hällts upp i glasen. Dragspel och blommor står också på bordet. Beställare: Ester (Esther) Andersson, som beställt brevkort. En av kvinnorna är troligen beställaren. (Se även bildnr GB2_5407.)
Hon möter oss en smula förskräckt, men så var det kanske första och enda gången hon lät sig fotograferas. Född och framlevd som bondhustru i det då mer avlägsna och isolerade Ulrika i södra Östergötland hade Brita Christina Olofsdotter sannolikt nog med mer jordnära ting att fylla tiden med. Från 1835 var hon gift med Nils farman och de hade börjat sina bondeliv som brukarpar på Kottebo rusthåll. Från 1850 var de hemmansägare i Kärr. Här i en enkel fotoateljé omkring 1870.
Berättelse av Tore Åkesson. Två blider på min moped inköpt 1962 det var en Cresent sport 1151 till priset av 1200:- moppen övertogs sedan av mina bröder på den ena bilden så den gick ganska länge. På den tiden så använde man inte hjälm och man var ganska dåligt klädd också lågskor (myggjagare) tunna nylon ankelsockar inga långkalsonger en jacka och kanske mössa, inte konstigt att man frös men det erkände man ju inte.
Smiss Artur Karlsson, 24 år, sitter och betar långrev till torskfiske, oftast använde man strömming eller baingyl, spigg, till bete, skurna i små bitar. Flera långrevar hänger mot väggen. Kvinnfolki stickar nånting, man fick aldrig vara utan nyttig sysselsättning. Den yngre kvinnan är Arturs fostermor Elisabet Vedin, 48 år, och den äldre är Arturs fostermormor Eva Sofia Jakobsdotter Vedin, 77 år. Alla är klädda i arbetskläder, men Artur har en märklig skjorta, kanske något han fått med sig från USA. Smiss norra part.
Floved var ved från träd som var så pass grova, att man måste spräcka dem för att de skulle torka ordentligt. När de var torra, sågade man bitarna i två eller tre delar beroende på var man skulle elda dem. Till bakugnen och till öppna spisen använde man hellängdare. Hade man vedspis, fick man kanske klyva vedbitarna för att de skulle gå in. Änden på folvedsstapeln kallas huvud. Fie Jakob Karlsson har gjort fina staplar och huven.
Masse har tagit en kvällspromenad och tagit denna bild av manbyggnaden och flygeln på Kauparves södra part. Manbyggnaden är en stor hög och bred parstuga stående på en källare. Taket är täckt med tegel och man har en pulpetfrontespis. Ett köksbakbygge med vardagsfarstu finns också. Möjligen är huset lite äldre än 1870, kanske 1850-60. Till vänster står en flygel rymmande brygghus och drängkammare. I gräset på åkern står sonen Lars Jakobsson (?) 17 år med brodern Karl Johannes 4 år.
Det här brygghuset var den enda byggnaden på Stina Jakobssons gårdspart som inte revs. Den var så nybyggd, kanske omkring 1870, och i så gott skick att man tyckte att den kunde duga. Den tillföll grannparten vid styckningen av Stinas part och i stället rev man det tätt stående brygghuset där. Stinas brygghus finns kvar. Det innehåller förutom brygghus även VADÅ??? och magasin på loftet, därför vädringsluckorna. Barnet kan vara Ingegerd Melander, 7 år, från grannparten.
Bilden visar ladugården i bulteknik med spåntak, möjligen byggd vid ställets etablering 1889, men troligen äldre och hitflyttad, kanske en rest efter en äldre bulladugård från Hallanders föräldrahem vid Hallsarve. Ladugården ser ut att hysa ett fähus med hoimd/hörum på hitre gaveln. Om det är en laddel eller ytterligare ett fähus t h är svårt att avgöra. Vi ser Agda Öström 26 år med dottern Edit Matilda Amalia 3½ år.
Här ser vi den lilla ladugården med fähus i mitten och hoimd, hörum, till höger och med lada till vänster. I dörren sitter en sommargrind. T v är en bod, kanske en vagnbod med ett tak som känns ganska provisoriskt, det kunde knappas hålla särskilt tätt. Ytterligare t v skymtar en bod, som nog bestod av två delar, dass och vedbod. Ladugården finns kvar tämligen intakt, men bodarna är borta.
Vi ser gårdsparten från åkern söder om vägen. Tidigare låg Hallbjänsparterna ladugårdar i rad längs vägen, sedan de revs ser man den oputsade gaveln som vette mot grannpartens ladugård, se Bild 798! Ladugården på bilden stod kvar till omkring 1960, då den också revs bort och man byggde mindre uthus inne på tomten. Det ser ut att stå en flovedsstapel mot vänstra tröskhuspelkaren, kanske var boden på tröskhugaveln vedbod istf boden mot grannparten. T v skymtar manbyggnaden.
Masse passade på och tog denna bild av Lars Per Hallanders ladugård innan den revs, se Bild 830. Om den är i bul eller knut går inte att se på bilden, men den är täckt med ag. Den kan härstamma från partens tillkomst omkring 1785. Den innehöll troligen fähus i vänstra halvan och lada i den högra. Oluffs och Catarinas manbyggnad från 1810 bör ha stått kvar till denna tid, men kanske hann Masse inte avbilda den innan den revs?
Här ses hela gårdsparten från söder. Bilden skulle nästa kunna vara tagen idag, det är bara ladugårdens tak som fått plåt. Denna ståtliga ladugård byggdes 1904 nere bakom manbyggnaden och ersatte den gamla som låg uppe längs med vägen, se Bild 798. Manbyggnaden har ansetts vara byggd omkring 1860, men den blev nog bara moderniserad och något höjd då, varvid man kanske flyttade fönstren något och satte dem i små nischer. Köks- och brygghusbakbygget kom troligen till vid 1800-talets slut.
Här har Masse förevigat båda Gannorparternas imponerande ladugårdar. De är byggda i sten, även upp i gavelspetsarna och har alla halmtak. De ser uråldriga ut, men är knappast äldre än 1800-talets första hälft, kanske tom dess mitt. Ladan i mitten byggdes så sent som 1904. Man ser att ladugården på denna part innehåller två fähus och det skymtar en gödselstack längst tv som visar att det fanns djur också i ladugårdsflygeln. En otroligt lång stege står mot taket.
Ett stycke Linköping genom ett fotografi som bär amatörens prägel. Kanske är det just därför bilden ger oss detta hastiga besök mitt i stadsbornas vardag. Storgatan utmed kvarteret Dykaren och i höjd med Sankt Larskyrkan. Fotografiet är varken daterat eller attribuerat. För den första oklarheten svarar vi 1890-tal. Inför den andra frågan finns ett fåtal rimliga fotografer att välja bland, vi utser Fritz Lovén (1844-1939).
Strax norr om Bjärka Säby slott faller Stångån ut ur sjön Stora Rängen. Just vid denna i plats hittar vi detta motiv, där ett par grabbar tycks göra sig redo för en tur på ån, kanske bara för att hämta fisk i sumpen som tjudrats en bit ut i ån. Året är 1902 och ännu vid tiden höll sig godset med egen fiskare. Nu hette han Karl Viktor Tilly och möjligtvis är en av pojkarna sonen Karl Arvid, född 1896.
Ett över 100 år gammalt fotografi som skulle kunna vara taget idag. Det har heller inte funnits några skäl att förändra Isak Gustaf Clasons kanske första prov som villaarkitekt. Att karriären tog sin början i Åtvidaberg har sin förklaring i hans kamratskap med Theodor Adelswärd. När det vid baroniet uppstod behov av en ståndsmässig bostad vid sidan av godsets huvudbyggnad, ombads Clason inkomma med ett förslag i engels-amerikansk stil. Komplexet stod klart i slutet av 1880-talet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.