2002-01-30, AS. Bruce Fritz Elof. Född i Uddevalla den 18/11-1870. Död i Örgryte församling 5/8-1958. Bruce studerade fotografi i Stockholm hos hovfotograf Jaeger och hos fotograf Tønners i Ålborg, Danmark. Den egna firman etablerades i Göteborg den 1 april 1897 med adress Södra Hamngatan 41 och från och med 1899 Kungsgatan 57, (denna bild är fotograferad där). Den 13 mars 1919 utbröt en förödande brand i fastigheten och allt äldre material förstördes. I Göteborgs stadsmuseum förvaras Bruces porträttnegativsamling från åren 1919 till november 1927. Källa: Göteborgs Fotografer, Ateljéer och yrkesmän 1840-1910. Rundqvist Boktryckeri, Göteborg. ISBN 91-630-7742-6.
Från 299 kr
Bild fotograferad som siluettbild. Hamilton, Adolf Ludvig, 1747-1802, greve, politiker. Hamilton var kammarherre, först hos kronprins Gustav, senare hos drottning Sofia Magdalena. Han drog sig 1782 tillbaka till sin gård Blomberg på Kinnekulle för att där ägna sig åt lanthushållning och politiskt författarskap. Han ställde sig starkt negativ till förenings- och säkerhetsakten 1789 och blev en av de ledande i adelsoppositionen mot kungen. Hamilton är mest känd för sina skarpt kritiska minnesanteckningar över Gustav III, "Anekdoter till svenska historien under Gustaf III:s regering", som utgavs av O. Levertin 1901. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=198092
Baksidan av byggnad som tidigare inrymt Kållereds Fåtöljindustri vid Torrekullavägen i Kållered, fotograferad i oktober 2008. På bilden syns sammanbyggningen som utfördes i mitten av 1960-talet mycket fint. Verkstad och tillverkning flyttade huvudsakligen över till nya huset, med stora stickmaskiner som sydde mönster etc. på sängens övre del. I bakgrunden ses nybygge som sakta men säkert tar över området. Samtliga byggnader revs under sommaren 2009. Kållereds Fåtöljindustri (Kåfi) var aktivt från ca 1955-1983. Inledningsvis sittmöbler, men övervägande tillverkning av sängar från ca 1959. Ägare var bröderna Olof och Paul Kristoffersson. Verksamheten skedde i hörnet mellan Torrekullavägen och Kungsbackavägen, alldeles nära Mölndalsgränsen.
Bilden, som är tagen i ateljé runt förra sekelskiftet, föreställer ett par, där båda är dvärgar. Det kan vara ett idolporträtt för marknadsföring av ett artistpar. Fotografiet är ett s k visitkort. Dessa blev mycket populära från 1860-talet, då ny teknik gjort det möjligt att framställa flera kopior ur ett negativ. Både privatpersoner och "kändisar", dåtidens kungligheter, politiker och andra berömdheter lät fotografera sig för sådana här visitkort. Man bytte med varandra och samlade på dem. Då många visitkort finns bevarade symboliserar de 1800-talets fotografi för många människor än i dag.
Bystporträtt av en ung kvinna, taget av en ateljéfotograf vid förra sekelskiftet, 1980-tal. Fotografiet är ett s k visitkort. Dessa blev mycket populära och vanliga från och med 1860-talet. Både privatpersoner och s k "kändisar", som dåtidens kungligheter, politiker och andra berömdheter lät fotografera sig för sådana här visitkort. Man bytte med varandra och samlade på dem. Då många av dem finns bevarade symboliserar de 1800-talets fotografi för många människor än i dag. Visitkortens mångfaldiga spridning var möjlig tack vare den på 1850-talet nya våtplåtstekniken, där man kunde framställa många kopior ur ett negativ.
Bystporträtt av en ung okänd kvinna, taget av en ateljéfotograf - ett s k visitkort, 1890-tal. Dessa blev mycket populära och vanliga från och med 1860-talet. Både privatpersoner och s k "kändisar", som dåtidens kungligheter, politiker och andra berömdheter lät fotografera sig för sådana här visitkort. Man bytte med varandra och samlade på dem. Då många visitkort finns bevarade symboliserar de 1800-talets fotografi för många människor än i dag. Visitkortens mångfaldiga spridning var möjlig tack vare den på 1850-talet nya våtplåtstekniken, där man kunde framställa många kopior ur ett negativ.
fotoalbum
Affärsinteriör från omkring 1925-1935. Fotograferat av Åströms bokhandels vykortsfotograf, Härnösand.; ; Kommentarer från Hemsidan:; ; Av Ann-Mari Bäckman 2010-05-09 16:43:41; Troligtvis är detta den lanthandel, som min farfar Jonas Rudolf Forsgren född 31 juli 1881, Mo socken, Ångermanland, ägde.; ; Mitt emot hans affär uppfördes en Konsum-affär, men det kanske var senare och den benämndes väl inte som en lanthandel.; ; I boken Norra Ångermanland, Handel Hantverk, Industri av B Hallberg 1942, står under en bild av J R Forsgren att han öppnade rörelsen 1925 med firmanamnet:; J R FORSGRENS SPECERIAFFÄR; Norrmesunda Anundsjö.; ; J R Forsgren upphörde min sin affärsverksamhet ca 1947.; ; Av Ann-Mari Bäckman 2010-05-10 09:47:27; Min kusin Sven-Erik Forsgren, uppvuxen i Norrmesunda, Anundsjö, har bekräftat att det är den lanthandel, som vår farfar J R Forsgren ägde. Den siste ägaren till lanthandeln var Harry Hellström.
Förrådsbyggnad som tidigare tillhört Kållereds Fåtöljindustri vid Torrekullavägen i Kållered, fotograferad i oktober 2008. Ett träd växer rakt genom trappan. Den dörr som syns vid byggnadernas sammanslagning, som utfördes på 1960-talet, var på Kåfi:s tid huvudingång. En häftig upplevelse för de flesta, för genast på insidan stod man mitt i produktionen med tryckluftspistoler, små surrande symaskiner, jättestickningsmaskin, glada tillrop och en radio på full volym. Det hände att man hade allsång under jobbet, om radion körde något som alla kunde. Gänget var grymt seriösa, ofattbart ärliga, osedvanligt rättvisa och helt sjukt glada. Samtliga byggnader revs under sommaren 2009. Kållereds Fåtöljindustri (Kåfi) var aktivt från ca 1955-1983. Inledningsvis sittmöbler, men övervägande tillverkning av sängar från ca 1959. Ägare var bröderna Olof och Paul Kristoffersson. Verksamheten skedde i hörnet mellan Torrekullavägen och Kungsbackavägen, alldeles nära Mölndalsgränsen.
Våxtorps kyrka och kyrkogård, fotograferat från väster. Kyrkan har ursprung i 1200-talet. Det breda tornet i väster med trappstegsgavlar, här under renovering, antas härröra från senmedeltid, men fick sin nuvarande, historicerande utformning efter en brand 1884-85. Kyrkan har varit knuten till Vallens slott i närheten, som hade s k patronatsrätt ända fram till 1922, då sådan rätt avskaffades i Sverige. Tidigkristna stormän uppförde egna kyrkor till sina gårdar och hade därmed rätten att själva välja präster och förfoga över kyrkans inkomster. Sådana enskilda kyrkoägarna kallades "patronus". Patronatsrätten kunde vara antingen reell, och följa med egendomen, eller personell och därmed följa en viss släkt. Det förstnämnda blev vanligast i Sverige. Under press från katolska kyrkan modifierades rätten med tiden. Den blev antingen förenad antingen med rätten att uppbära kyrkans inkomster (och därmed även skyldigheten att underhålla dess skick), eller rätten att välja präst (kyrkoherde). Till skillnad mot i Sverige lät man vid reformationen under 1500-talet i Danmark kyrkorna behålla sin andel i tionden och övriga ägodelar. Så kom det sig att den "lukrativa patronatsrätten" senare endast förekom i Halland och övriga forndanska landskap.
Foto, ur album som tillhört Edit Melin, med bildtext: "Fotograferat utanför Slottsvikens pensionat 1947. "Edit Viola Persson föddes 31/10 1918. Hon växte upp på Wallinsgatan i Mölndal där hennes far Verner Persson ägde och drev en handelsträdgård. Modern Hette Elvira men kallades Vera. Edit hade två bröder, storebror Fritz och lillebror Per Olof "Pelle". Hon arbetade åt sin far redan som barn med grönsaksodling o. dyl. "Vi fick trycka ner folkskiten runt gurkorna med bara händerna", berättade hon. Verner var mycket sträng och barnen fick jobba hårt. I ungdomen gick hon på Wendelsbergs folkhögskola. Hon träffade Åke Melin från Kållered som tillsammans med brodern Gösta Melin hade Bröderna Melins Vattenfabrik. Åke och Gösta drev även ett mindre cementgjuteri och sågade is på Tulebosjön om vintrarna. Edit och Åke gifte sig 28/6 1947 på Slottsvikens pensionat. Paret fick två söner, Lars Åke och Sven Olof (Olle). Under några år på 1950-talet ägde hon Edits Blomsterhandel på Sanatoriegatan 27 i Kålltorp. Hon jobbade sedan i vattenfabriken tills den lades ned 1974. Edit avled 11/10 2000 efter en tids sjukdom.
Bröllop mellan Edit och Åke Melin. Fotograferat utanför Slottsvikens pensionat. Edit Viola Persson föddes 31/10 1918. Hon växte upp på Wallinsgatan i Mölndal där hennes far Verner Persson ägde och drev en handelsträdgård. Modern Hette Elvira men kallades Vera. Edit hade två bröder, storebror Fritz och lillebror Per Olof "Pelle". Hon arbetade åt sin far redan som barn med grönsaksodling o. dyl. "Vi fick trycka ner folkskiten runt gurkorna med bara händerna", berättade hon. Verner var mycket sträng och barnen fick jobba hårt. I ungdomen gick hon på Wendelsbergs folkhögskola. Hon träffade Åke Melin från Kållered som tillsammans med brodern Gösta Melin hade Bröderna Melins Vattenfabrik. Åke och Gösta drev även ett mindre cementgjuteri och sågade is på Tulebosjön om vintrarna. Edit och Åke gifte sig 28/6 1947 på Slottsvikens pensionat. Paret fick två söner, Lars Åke och Sven Olof (Olle). Under några år på 1950-talet ägde hon Edits Blomsterhandel på Sanatoriegatan 27 i Kålltorp. Hon jobbade sedan i vattenfabriken tills den lades ned 1974. Edit avled 11/10 2000 efter en tids sjukdom.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.