Den korta Kamplyckegatan i Linköping har aldrig rymt annat en få adresser. Som ett resultat av rivningar i området har de blivit än färre. Trots sitt läge helt intill gatan bar bildens hus dessutom adressen Skolgatan 20. Oavsett ett av de hus som jämnades med marken under rivningsvågen. Huset var byggt omkring år 1890 på initiativ av banvakten Anders Gustaf Andersson och hustrun Anna Carolina Mård.
Från 299 kr
Foto av utflykt i det gröna (enligt text skriven i albumet).Text på baksidan: "Nyköping 28/7 1914. Hjärtliga hälsningar på namnsdagen och tack för senast. Vi skulle skrivit för längesedan men det blir aldrig af och så har vi varit ute varenda lördag och söndag. Vi har varit ända i Mariefred på lustresa med sångföreningen, och här på kortet är vi ute med snickarne ett stycke utanför Nyköping i skärgården, många hälsning Johan. Adresserat till Herr Olle Svensson, Östra ågatan 17, Uppsala".
Affärsinteriör, "OP:S". Sonen Sven Eric Pehrson tog över faderns rörelse 1948 under namnet Oscar Pehrson Livsmedel. De tidigare takhöga hyllorna har kortats ned betydligt, men kryddlådorna, kassaapparaten, telefonen och disken är kvar. I hyllorna står exempelvis olika märken av kakao och te, honung, ketchup och ättiksprit. Ovanpå har burkar med "OP:s jubileumskaffe" prydligt arrangerats, med anledning av att företaget fyllde 50 år 1949.
I postöppningsrummet finns alla skåpen för de s.k. väskorna, som för varje postgirokonto innehåller uppgifter för t.ex. blankettbeställningar och adressförändringar. Rummet har ett bra läge i hörnet Vasagatan-Mäster Samuelsgatan med central placering inom avdelningen. Detta har betydelse för arbetet, då många behöver ha tillgång till uppgifterna i skåpen. Från postöppningen ser man genom skrivrummet och expeditionen ända bort till avdelningföreståndarens rum (rummen ligger i fil utmed Vasagatan).
Masse har fått Nils Hallanders familj på När att både sätta upp sjö-ryssjor och att posera. Den stora bandan där fångstarmarna slutar är halvcirkelformad och har alltså en platt undersida, till skillnad mot å-ryssjornas som är runda. På Nr 385 med de nyfikna barnen ser man tydligt struten som fisken skall simma in i. Sjö-ryssjorna verkar ha längre fångstarmar än å-ryssjorna, vilket är naturligt, det finns inte samma utrymme i ån.
Masse har lagt ner storbåten, tremänningen, på sidan, så man skall kunna se hur den ser ut inuti. Man ser hel- och halvrängarna, spanten, som håller ihop borden. Tofterna sitter i stort sett i. Ett uttag för en mast syns tydligt i aktre delen av båten. Ett främre skymtar i den smala toften, troligen fäste man masten med en bygel mot toften. Båten har 4 par roningar, årtullar. Se Nr 392.
Det här fotot av ett sammanbitet brudpar är taget nästan 3 månader efter bröllopet. Alla bröllopskläderna är på, tom Jakob har vita handskar, men ingen hatt. Emilie måste ha satt ihop en ny brudbukett och de har satt på sig nya rosor. Man kan undra varför Masse inte tog brudkortet vid själva bröllopet. Emilies familj tillhörde Masses närmaste vänner och han borde ha varit bjuden.
Fiskafänget har uppenbarligen varit lyckat! Hallsarve Thomas Nilsson, 75 år, sitter till synes ganska obekvämt och skär till fisken på en lös bräda liggande i knäet. Riktigt vad han gör med fisken är svårt att se. Troligen flår han av det hårda skinnet och tar ur inälvorna, för att sedan steka dem hela. Bredvid sig har han både moderna spann, ett äldre laggat kärl och längst t v en strandkorg.
Det har funnits ett par kvarnar av denna märkliga typ i Hablingbo, varav en ännu finns kvar - flyttad till Bungemuseet. Den som står på museet är daterad 1794. Kvarnen är 8-kantig och i barockform. Den formen behövs inte, utan uppenbarligen har man lekt när man byggt. Kvarnen är av holländartyp, där den s k hättan, taket-våningen, är vridbar upp i vind med hjälp av kvarnhästen med hjulet på baksidan. Kvarnen är helt unik, vilket Masse uppenbarligen insåg och tog två bilder.
Kvinnorna skall iväg och räfsa ihop det gräs slåtterkarlarna slår. De är fint klädda med stora hattar. De har med sig två räivar, räfsor och en gaffel, samt korg med mat. Vad den blanka (?) saken är för något har ännu inte gått att utröna. Den unga kvinnan är Fie Emilie Larsson, 26 år, dotter till Oskar, JO, Larsson.Den gamla kvinnan är Emilies mormor Elisabet Dorotea Jakobsdotter Lauvall, 77 år.
Fie Jakob Karlsson och svärsonen Alfred Olsson fäller en tall på nyårsafton! Det är svårt att se vem av dem det är som syns på bilden, men den ene gör fällhugget som styr åt vilken riktning tallen skall falla. Om de sedan hugger hela tallen med yxa, eller om de har en stocksåg, har inte gått att utröna. Tallen innehåller en sågstock (4.20m), resten blev nog ved.
Masse har tagit en bild av kyrkans nordsida från kastalruinen. Man ser tydligt att kyrkans underhåll är eftersatt. Väggarna är mörka av alger och lavar. På långhuset och sakristian, som skall vara putsade, har putsen fallit av i rätt stor utsträckning. Faltaket, som kyrkan haft problem med i århundraden, ser någorlunda hyfsat ut, men hur tätt det egentligen var går inte att avgöra från bilden.
Masse har tagit en intressant överblicksbild av Böndes västra parter. Till vänster ser vi Lars Petterssons part med den alldeles nybyggda ladugården och manbyggnaden som syntes på Bild 684. T h ser vi Lars Johanssons manbyggnad, som revs strax efter denna bild togs. Dessa två manbyggnader samt Reinhold Levanders, som ligger alldeles th utanför bild, är påfallande lika varandra. Man har säkerligen hjälpt varandra att bygga, men varifrån fick man intrycken till stilen?
Masse har tagit en kvällspromenad och tagit denna bild av manbyggnaden och flygeln på Kauparves södra part. Manbyggnaden är en stor hög och bred parstuga stående på en källare. Taket är täckt med tegel och man har en pulpetfrontespis. Ett köksbakbygge med vardagsfarstu finns också. Möjligen är huset lite äldre än 1870, kanske 1850-60. Till vänster står en flygel rymmande brygghus och drängkammare. I gräset på åkern står sonen Lars Jakobsson (?) 17 år med brodern Karl Johannes 4 år.
Masse har skrivit fel år, det skall vara 1915! Brudparet Elin född Karlström från Ollaivs i Ala, 23 år, och Anton Olsson, 31 år, står på trappan till det moderna bostadshuset av trä byggt 5 år tidigare. Elin har en modern vit brudklänning, Anna Jakobsson från Kauparve hade en svart tre år tidigare. Brudparet uppvaktas av 7 tärnor och marskalker samt en spelman på fiol. En marskalk är mycket ung och kan vara ett syskon, troligen till Elin.
Sunnkörke Karl Karlsson (KAN MASSE HA TAGIT FEL GÅRD; ATT DET SKALL VARA GANNOR I STÄLLET?) har just börjat sätta in tjärvedsbitarna i soidet. Man lägger bitarna i ringar, kallade kransar, så att tjäran så lätt som möjligt skall rinna ur dem. Man har smaitet, finhuggit, massor av tjärved, det gick ofta åt 10 kubikmeter i ett normalstort soide. Soidet låg i en sluttning av ancyllusvallen i nuvarande sydvästra kanten av allmänna grusgropen i en beteshage med åkrarna ner mot Bandeläins Täppu i bakgrunden.
Masse har tagit en bild från vägen mot gårdspartens ladugårdsbyggnader. Masse skriver att det är de gamla uthusen, men de ser inte så gamla ut. Troligen är ladan i bulteknik äldst, den har blivit höjd med ett litet foderloft när fähusdelen i sten byggts till, så att takhöjden skulle stämma när man la spåntak. Mot ladan står tröskhuset och sedan följer ett gammalt stenhus av obestämd funktion och ett yngre magasin. Det är spännande byggnader som inte är kvar idag.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.