Kristina - 1632-1654
Från 299 kr
Denna part tycks ha kommit till omkring 1690 och ägdes då av Lars Rassmusson och hans fru Margareta Jacobsdotter. Deras dotter Anna Larsdotter född 1702 var gift med båtsmannen Mattias Thomsson Garde och de fick dottern Margareta Mattisdotter 1730. Hon gifte sig 1748 med Rassmus Larsson från Ammunde i Burs och de tog över gårdsparten omkring 1750. Deras yngsta dotter Margareta Rassmidotter född 1759 ärvde parten. Hon gifte sig 1790 med Lars Larsson född 1761 från Smiss och deras son Rassmus Larsson född 1799 blev näste husbonde. Rassmus Larsson gifte sig 1821 med Catarina Maria Olofsdotter född 1796 från Linde och deras äldsta dotter Sara Margareta född 1823 blev näste ägare när hon gifte sig 1840 med Lars Persson född 1816 från Fie. Deras yngste son Jakob Larsson född 1850 blev näste ägare, gift med Lovisa född 1848 från När. Deras äldsta dotter Emma född 1876 övertog gårdsparten 1899, gift med Oskar Danielsson född 1871 från Fie. Sonen Harry Danielsson född 1903 blev näste ägare 1936, gift 1930 med Elsa Larsson född 1906 från Botels. De fick tre döttrar, varav yngsta dottern Vivi född 1937 tog över gårdsparten omkring 1968, gift med Irving Löfgren från Dalbo i Halla. De fick barnen Katarina och Sylve och 1990 tog Sylve född 1960 över, sambo med Carina Olsson född 1963 från Hallute på När. De har döttrarna Jeanette född 1988 och Veronica född 1991. Från vänster ser vi Lovisa 56 år, maken Jakob Larsson 54 år, dottern Emma 28 år, dotterdottern Annie knappt 4 år, mågen Oskar Danielsson 32 år med dottersonen Harry knappt 1 år i barnvagnen. Ynglingen t h är hittills okänd. Gårdsplanen tycks delvis tjäna som vedbacke. Mot trädet står en stor mängd trolar, färdiga att använda till tunar, sådana stod det vid nästan varje gårdspart.
Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.
När Gumbalde delades i två parter omkring 1750 och Lars Mattsson och Mallena Danielsdotter fick grannparten, blev Lars Larssons son Jacob Larsson född 1738 ägare till denna part. Jacob gift sig 1763 med Brita Larsdotter född 1745 från Gannor och deras äldste son Lars Jacobsson född 1766 blev sedan arvinge. Han gifte sig 1791 med Greta Persdotter född 1769 och av deras 5 barn blev det mellansonen Lars Petter född 1797 som tog över. Han gifte sig 1822 med Gertrud Persdotter född 1800 från Kauparve. De fick tre barn, men ingen ville ta över gårdsparten, varför den såldes till Lars Andersson Laudin född 1789 från Snausarve och hans fru Christina Jonsdotter född 1789 frän Mattsarve. Av deras 4 barn blev det äldste sonen Jonas Larsson född 1818 som ärvde parten. Han gifte sig 1853 med Hedda Birgitta född 1820 från Snauvalds i Alskog. Även här blev det äldste sonen Lars Jonasson född 1855 som tog över, gift 1883 med Olivia Kristina Vedin född 1857 från När. De köpte år 1900 Goks och flyttade dit, medan äldsta dottern Elvira Larsdotter född 1884 gift med Adolf Johansson född 1878 från Bönde tog över gårdsparten 1915. Elvira bodde här sedan till sin död. Fastigheten köptes sedan av Kerstin och Allan Engdahl från Slite som fritidsfastighet, Kerstins pappa Jonas Larsson var bror till Elvira, så det fanns en naturlig koppling. De sålde sedan fastigheten 1995 (?) till Staffan Eriksson och Louise von Bahr som använder det som fritidshus. På bilden ser vi från vänster: Jonas 11 år, systern Elvira 20 år, systern Tekla Olinda 13 år, modern Olivia Kristina 47 år och fadern Lars 49 år. Manbyggnaden kan vara ett äldre hus som höjts, det saknar sockel, vilket ett yngre hus borde ha. Dörren är av 1700-talstyp. Det finns ingen stenhusresolution på gårdsparten, vilket borde betyda att det ursprungliga huset skulle vara byggt efter 1810 eller redan på 1780-talet, iom att resolutionerna från denna tid är förkomna..
Masse har gått in på storgården och tagit en bild av manbyggnaden med brygghus och bodar. Man ser att salsdelen t h är större än vardagsstugedelen, ett tydligt tecken på att nedervåningen är uppförd i två etapper, se Bild 657. Huset ser nykalkat ut och i bra skick. T h står en märklig källare med oregelbundet takfall, jämnårig eller äldre än nedervåningen. Brygghuset med faltak står i öppen vinkel mot manbyggnaden, vilket är ovanligt. Mot gaveln står ett par gamla bulbodar med faltak med okänd funktion. Lillgårdsmuren ser rätt tagen ut, så den har nog varit med sen manbyggnadens tillkomsttid. Sedvanliga grindar. När Botvide delades i två parter 1744 mellan Christoffer Christofferssons båda barn Margareta och Lars, fick Lars denna part. Han fick dock inga barn, så parten togs över av systern Margaretas son Hans från hennes andra äktenskap. Hans Hansson född 1750 gifte sig 1776 med Anna född Hansdotter 1753 från Snausarve. Det var de som byggde ny manbyggnad i sten under två etapper, troligen också visthusboden och brygghuset. Deras yngste son Per Hansson född 1785 tog över gårdsparten, gift första gången 1806 med Anna Catarina född Danielsdotter 1779 från Gannor och andra gången med Cajsa född Christensdotter 1779 från Botels. Sonen Christen Persson född 1819 ärvde parten, gift med Anna Lisa född Mattsdotter 1818 från Hallsarve, dessa byggde övervåningen på manbyggnaden. Av deras tre barn ärvde äldsta dottern Anna Cajsa född 1840 parten, gift med Hans Thomsson född 1842 från Kauparve och de fick 6 barn. Av dessa tog sonen Petter Hansson född 1869 över, gift 1907 med Katarina född Hallander 1865 från Hallbjäns. Äktenskapet blev barnlöst (?) och gårdsparten såldes till Jakob Ernst Östman född 1889 från Bjärges, gift 1918 med Alfhild född Hansson 1897 från Alskog. Deras son Herbert Östman född 1918, gift 1942 med Lilly född Nilsson 1921 från Hägdarve på När tog över 1941. Lilly Östman sålde gårdsparten 1989 till Katarina född Wikström 1952 från St Tollby i Fole och hennes man Björn född 1945 från Spånga.
Den avbildade Carl Johan Dehlin har givits synnerligen positiva vitsord. "Hofsam och fri från öfverilningar samt begåfvad med ett hjärtevinnande sätt" är endast några av bekräftande omdömen som finns beskrivna. Född i Linköping 1823 och vidare student i Uppsala med teologisk examen 1859. Efter en tid som läroverksadjunkt och vidare lektor i födelsestaden utnämndes han år 1869 till rektor vid läroverket i Vadstena. Där ska han ha "elektriserat" sina elever med sin kärlek till ungdomen och varit allmänt populär. År 1887 tog han likväl tjänstledigt och återflyttade tillsammans med hustrun till Linköping. Som ägare av sommarvillan Västeräng på Omberg hade de ändå fortsatt kvar intressen i Vätterbygden. Här porträtterad vid 1860-talets första hälft.
Affärsinteriör i juletid, Oscar Pehrsons Speceriaffär, "OP:S". Butiken är julpyntad gran prydd med glitter och ljus. Vid fönstret står glögg och andra "Julgotter" uppdukade. I korgarna intill ligger olika nötter och bredvid dem saluförs kex i lådor med glaslock. Nedanför ligger vindruvor och troligen apelsiner inlindade i omslagspapper. År 1930 tog Oscar och guldsmeden John Victorin initiativ till att bilda föreningen Norrgatans affärsmän, som skulle svara för juldekorationen av Kungs- och Norrgatorna. Medlemmarna skulle vara köpmän från Varberg och arrangemangets kostnad fördelades i proportion till respektive affärs eller rörelses storlek. Föreningen var verksam till 1965. (Se bildnr VMA11792 K1_69-74.)
"Knäcken" eller "Knäckakrogen" mitt för nerfartsvägen till Pataholms köping. När forbönderna for från Kalmar hem åt Dasebygden (dasar = timmerkörare) tog de sig först en sup vid Galgkrogen, sedan i Ryssby krog och så i "Knäcken" - då var di knäckte - sist i Staby krog "om di stog". En urmakare Möller, son till sista gästgivaren lade ner rörelsen där, han var far till Möller i Njutemåla och handlanden Möller vid Pata. Möller byggde det nuvarande huset omkring 1880. På urtavlan å klockan står: E. MÖLLER. BETEL" Den äldre byggnaden låg i vinkel, till vänster. Vid vägen diverse skjul. Brunnen nere i korset kallas "Knäckabrunnen". (Hofrén)
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Vy mot sammanfogningsmaskin och i bakgrunden maskin för fasning av lock och botten. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På grunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Remtransmission i taket. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På husgrunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Maskin för fasning av lock och botten. Bild 3 visar en detalj. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På husgrunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Hyvel för fasning av tunnstavar. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På husgrunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Sammanfogningsmaskin, där bilderna 3-6 visar detaljer. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På husgrunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Det var vanligt att man muntrade upp sig med allehanda lekar och små tävlingar i samband med otendagen, eftermiddagskaffet vid slåttern. Här drar man hank. Det gick till så att två personer satte sig mitt emot varandra med fötterna mot varandras sulor. Sedan fattade man tag i en käpp och höll den mitt över fötterna. På en given signal drog man i käppen och tog spjärn mot motståndarens fötter. Den som orkade dra så hårt att den andre lyfte rumpan från marken vann. En mycket enkel skämtlek. Karlarna på bilden tycker att det är roligt, medan kvinnorna riktar intresset åt annat håll!
Här står alla slåtterkarlar och blivande sådana uppställda för gruppfoto. Att slå med lie var ett typiskt mansjobb och något som pojkarna fick träna tidigt på. Att vara en god slåtterkarl hade hög status. Och det var mycket som skulle slås. Allt vinterfoder som man tog ur änget, myrmarker mm innan man började odla hö på åkrarna slogs med lie. All säd skars med lie (säd slog man inte, man skar den, kommer sig av att före lien skar man säden med en kraftigt böjd kniv kallad skära). På bilden ser det ut som änget redan är slaget, gräset är lågt. Tranänget finns inte kvar, det låg mellan sågen och myrvägen.
Det har gått 5 år sedan de förra bilderna togs, se Bild 625 och 626, och den gamla bulbyggnaden är riven. I stället har man byggt en ny fähusdel lik den övriga ladugården. Taket är täckt med halm, s k bindtak, det gängse taktäckningsmaterialet i början av 1900-talet, agen tog definitivt slut vid Lausmyrs uppodling omkring år 1900. Tröskhuset ser ruckligt ut, dess tid var förbi. Dasset är påfallande likt det på Botels Hanssons part. Ladugården står ännu kvar och till det yttre oförändrad så när som på taket, vilket är täckt med pannplåt.
Masse har varit i Lau över nyår och tagit lite bilder. Här är det manbyggnaden och gårdsägarna på sunnkörkes norra part om blivit förevigade. Vi ser den omkring 1850 moderniserade manbyggnaden med tegeltak och tidsenliga fönster. Ytterdörren är däremot den gamla från 1773 som man återanvänt. Flygeln är nyare, 1870-80 med långsmala fönster med takfoder och spåntak. På 1730-talet ägdes hela Sunnkörke av Mattias Michelsson gift med Beata Olofsdotter, se Bild 1110. De fick 5 barn och gården delades mellan bröderna Lars och Oluff på 1740-talet, men efter endast några år tog systern Catarina över södra parten och brodern Mattias Mattson den norra. Mattias född 1729 gifte sig 1758 med Christina Tomasdotter född 1737 från Hallsarve och de fick 3 barn. Det var Mattias och Christina som byggde stenhus 1773 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Mattias Mattsson född 1770 tog över 1797, gift 1796 med Anna Catarina Persdotter född 1771 från Kauparve. De fick 5 barn, varav äldste sonen Mattias Mattsson född 1797 blev ägare och brukade den till 1848. Denne Mattias Mattsson var ogift och parten togs över av systern Catarina Mattsdotter född 1806, gift med Per Tomsson född 1823 (!) från Kulde på När, där de bodde fram till övertagandet. De fick inga barn, så de sålde parten 1876 till Anton Persson född 1851 från Smiss, vilken just 1876 hade gift sig med Olivia Laurin född 1850 från Husarve på När. De fick dottern Lorentina Persson samma år och hon tog över 1906, gift med Vilhelm Larsson född 1875 från Nygårds i Garde. De förnyade hela ladugårdsbeståndet fullständigt 1912-13, se Bild 1119, 1122, 1123. 1930 köpte Ragnar Johansson född 1905 från Bjärges parten och drev den vidare. Han blev sambo 1945 med Rut Stenbacka född 1916 från Vasa i Finland. 1965 köpte Helge Karlsson 1940-1990 parten, sambo med Rut Stenbackas dotter Eva Jakobsson född 1944. Det blev yngste sonen Morgan Jacobsson född 1976 som tog över. Gården är utarrenderad sedan 1990 till Dotes på Gannor. På bilden ser vi Anton Persson 53 år och hans hustru Olivia Laurin 54 år, samt mågen Vilhelm Larsson 29 år och dottern Lorentina 28 år.
Denna part av Mattsarves 4 parter ägdes i början av 1700-talet av Per Michelsson. Han kom från Liffride och var ingift här 1712 med Christin Jonsdotter från Olof Jonassons part, den part som köptes upp av Lars Hansson, se Bild 991. Troligen kom den här parten till när Christins födelsepart delades mellan henne och systern Catarina några år in på 1700-talet. Per och Christin fick 5 barn, varav äldste sonen Jon Persson född 1717 blev näste ägare. Han gifte sig 1745 med pigan Gertrud Nilsdotter från Maldes på När och de fick två söner. Gertrud dog tidigt och Jon gifte om sig 1758 med Cararina Rassmusdotter född 1725 från Liffride, men de fick inga barn. Äldste sonen från första giftet Jon Jonsson tog över parten. Han gifte sig 1778 med Catarina Tomasdotter född 1746 från Hablingbo. Jon och Catarina byggde ett nytt hus i sten 1791 som de fick 20 års skattebefrielse för. De fick inga barn, varför de sålde gårdsparten omkring 1800 till Per Persson född 1767 från Dalbo på När. Per Persson var gift 1793 med Engela Olofsdotter född 1771 från Bertels i Hablingbo. Deras enda barn Lena Cajsa född 1795 gifte sig som 19-åring 1814 med Lars Larsson född 1791 från Gumbalde. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Per Larsson född 1819 som blev näste ägare, gift 1850 med Maja Stina Mattsdotter född 1821 från Hallsarve. De fick 3 barn och det blev dottern Catarina född 1850 som med sin man Jakob Petter Ödahl född 1849 från Hallbjäns som tog över. Jakob Petter var egentligen kommen från Autsarve i Garde, men när hans mor blivit änka, gifte hon om sig och kom till Hallbjäns. Catarina och Jakob Petter gifte sig 1870 och de fick 6 barn. Äldste sonen Johan Petter Ödahl född 1873 blev näste ägare, gift 1909 med den 16 år yngre Ebba Eugenia Katarina Mårtensson född 1889 från Nybygget. De fick två barn samt tog sig en fosterdotter. Sonen Mauritz Ödahl född 1912 ärvde gårdsparten 1947. Han var gift med ? och de fick sonen Per-Ullmer 1965. Styvsonen Lars-Erik Ödahl född 1958 tog över parten och har en mindre lammbesättning här, merparten av marken är utarrenderad. På bilden ser vi troligen Jakob Petter 55 år med dubbla käppar, hustrun Catarina 54 år och dottern Hulda 22 år. Manbyggnaden är troligen det hus som Jon och Catarina byggde 1791, senare höjt och försett med källare och moderna fönster omkring 1870 och vid förra sekelskiftet spåntak.
Denna gårdspart kom till omkring 1720 då Catarina Bertelsdotters och Per Olofssons båda döttrar Kerstin och Carin delade den då ännu odelade gården mellan sig. Kerstin Olofsdotter gift 1712 med Christen Jacobsson från Hummelbos i Burs blev ägare av denna part. Deras äldste son Per Christensson född 1716 gift med Annica Persdotter tog över gårdsparten och de byggde 1773 ett stenhus som de fick 20 års skattebefrielse för. Per och Annica fick 6 barn, varav äldste sonen Per Persson född 1746 ärvde parten, men han dog tidigt och hans änka gifte om sig till Botels. Då delade bröderna Olof Persson född 1756 och Christen Persson född 1760 gårdsparten mellan sig och Olof flyttade ut och byggde upp sin part ner mot stranden söder om Smiss. Christen gifte sig 1785 med sin syssling Christina Mattsdotter född 1764 från Hallsarve och de fick två barn. Christen dog tidigt och Christina gifte om sig 1795 med Daniel Jakobsson från Gumbalde. Dottern Anna Cajsa Christensdotter född 1787 från första äktenskapet ärvde parten. Hon gifte sig 1821 med den 9 år yngre Gustav Jakobsson född 1796 från Bönde och de fick 5 barn och av dessa tog äldste sonen Jakob Petter Gustavsson född 1825 över. Jakob Petter blev gift med Dorotea Birgitta Larsdotter född 1824 från Bönde och de fick 5 barn. Jakob Petter dog 40 år gammal när alla barnen var små och Dorotea Birgitta brukade gården själv tills äldste sonen Gustav Petter Jakobsson född 1848 tog över. Gustav gifte sig 1876 med sin svägerska Johanna Catarina Engström född 1846 från Glammunds i Akebäck och de fick dottern Augusta 1877, gift 1897 med Arvid Olsson till Bjärges. Gustav dog redan 1884 och Augusta och Arvid tog över gården och införlivade den med Bjärges varvid denna part upphörde. Huset på bilden var troligen rätt nytt, byggt omkring 1870. Änkan Johanna Catarina bodde troligen kvar en tid, men huset skadades av brand och revs 1905, året efter denna bild togs. Stenen återanvändes troligen i det nya hus Theodor Thomssom byggde samma år på tomten, se Bild 840. Grannparten varifrån Theodor kom skymtar svagt till höger. Till vänster kan man ana Smiss och i bakgrunden ligger Lausviken. Bilden är tagen uppifrån backanten.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.