Teckning av Ottenby 1817. Ottenby kungsgård är en herrgård i Mörbylånga kommun. Ottenbys nämns första gången i skrift år 1282. Under medeltiden omfattade Ottenby 19 gårdar och tillhörde Nydala kloster. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-1892. Även senare fortsattes stuteriverksamheten och många framgångsrika halvblodshästar föddes upp på Ottenby. Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, ruiner av äldre uthusbyggnader, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr och uppfördes 1654-55 för att stänga in de kungliga dovhjortarna i lunden. Huvudbyggnaden uppfördes 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall. Det är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten under slutet av 1700-talet.Sedan 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av Statens fastighetsverk. Källa Wikipedia 2009-10-23.
Från 299 kr
Kakelugn vid A i flygeln 2. Ottenby kungsgård är en herrgård i Mörbylånga kommun. Ottenbys nämns första gången i skrift år 1282. Under medeltiden omfattade Ottenby 19 gårdar och tillhörde Nydala kloster. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-1892. Även senare fortsattes stuteriverksamheten och många framgångsrika halvblodshästar föddes upp på Ottenby. Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, ruiner av äldre uthusbyggnader, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr och uppfördes 1654-55 för att stänga in de kungliga dovhjortarna i lunden. Huvudbyggnaden uppfördes 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall. Det är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten under slutet av 1700-talet.Sedan 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av Statens fastighetsverk. Källa Wikipedia 2009-10-23.
Engesberg. 1947. Engesberg ligger på Norrlandet i Gävle kommun, en badvik med campingplats och vandrarhem. På 1970-talet anlades en fiskehamn för trålare. I viken ligger ett båtvarv, grundat 1928 av August Wahlström. Engesberg var från mitten av 1800-talet ett stort lantställe. Engesberg köptes 1891 av Gävle stad för att bli industriområde. Så blev det inte. 1915 flyttade ett uppfostringshem för pojkar till platsen. Hade startats i Torsåker 1893 och flyttats till Sofiedals herrgård i Valbo 1905. Engesberg blev 1927 ett skyddshem för pojkar och drevs från 1938 av staten under namnet Statens uppfostringsanstalt. År 1949 anlades badet och småstugor sattes upp sedan Gävle stad vägrat uppfostringsanstalten fortsatt arrende och utbyggnad. I herrgårds-byggnaden öppnades 1979 en servicebutik och i annexet, den äldsta byggnaden, finns våtutrymmen för campare. Engesbergs Restaurang marknads-fördes flitigt i början av 1950-talet. Reportage för Arbetarbladet.
Kungahälla, no. Konghelle, medeltida norsk stad i s. Bohuslän på nuv. Kastellegårdens ägor i Kungälvs kommun. Även om de norska kungasagorna hänför K. till vikingatid kan staden inte med säkerhet beläggas före början av 1100-talet; som kungsgård bör K. dock vara äldre. K. nämns ca 1135 i en engelsk källa som en av de norska städerna. Staden fungerade som kungligt centrum i området under äldre medeltid. Särskilt under 1200-talets mitt spelade den en viktig roll som det norska rikets sydligaste utpost i Håkon IV Håkonssons expansiva utrikespolitik. Under denna period tillkom Ragnhildsholmens borg och franciskanklostret, medan Kastellekloster från sent 1100-tal byggdes om. Efter tillkomsten av Bohus fästning i början av 1300-talet hade K. endast lokal betydelse. Staden brändes 1612. Den flyttades därefter till en plats intill Bohus fästning och fick då namnet Kungälv. Arkeologiska undersökningar har genomförts från slutet av 1800-talet (Kastellekloster och Ragnhildsholmen) till i dag. Ragnhildsholmens ruiner och Klosterkullen är tillgängliga för besök. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233464
Kungahälla, no. Konghelle, medeltida norsk stad i s. Bohuslän på nuv. Kastellegårdens ägor i Kungälvs kommun. Även om de norska kungasagorna hänför K. till vikingatid kan staden inte med säkerhet beläggas före början av 1100-talet; som kungsgård bör K. dock vara äldre. K. nämns ca 1135 i en engelsk källa som en av de norska städerna. Staden fungerade som kungligt centrum i området under äldre medeltid. Särskilt under 1200-talets mitt spelade den en viktig roll som det norska rikets sydligaste utpost i Håkon IV Håkonssons expansiva utrikespolitik. Under denna period tillkom Ragnhildsholmens borg och franciskanklostret, medan Kastellekloster från sent 1100-tal byggdes om. Efter tillkomsten av Bohus fästning i början av 1300-talet hade K. endast lokal betydelse. Staden brändes 1612. Den flyttades därefter till en plats intill Bohus fästning och fick då namnet Kungälv. Arkeologiska undersökningar har genomförts från slutet av 1800-talet (Kastellekloster och Ragnhildsholmen) till i dag. Ragnhildsholmens ruiner och Klosterkullen är tillgängliga för besök. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233464
Dräktspännen, s.k. fibula, funna vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Fyndnummer: JM55938:111, :119, :70, :142, :96, :118, :63 och :145. 111: Armbortsfibula i järn med hög båge med rombiskt tvärsnitt. Äkta spiral. 119: Dekorerad korsformad fibula i brons, i foten ett djurhuvud. Dekor på bågen i form av fem längsgående rader av prickar och tvärstreck. Cirkeldekor på tvärarmens mittplatta. Tvärarmens knoppar består av polyedriska knoppar med triangelformade dekor. 70: Armborstfibula i brons, högt svängd bandformad båge och avbruten tvärarm. Tvärstrecksdekor på bågen. Hög nålhållare. 142: Del av armborstfibula i brons med hög båge. Del av nål. 96: Korsformad bronsfibula med nål av järn. 118: Korsformad fibula i brons med åsad båge. Tvärstrecksdekor på den något utåtsvängda foten. Tvärarmen avslutas med knoppar i resp. ände. 63: Armborstfibula i järn med hög båge, avbruten fot. 145:Båge och koprsarm av fibula i brons. Tvärstrecksdekor på armarna samt ett fragment av järnnål.
Härdgropar på rad undersöks vid en arkeologisk undersökning i Råby utanför Skärstad i Jönköpings kommun. Totalt framkom arton härdgropar, varav sjutton låg i en nord-sydlig rad över en 64 meter lång sträcka. Dessa var fördelade i tre grupperingar med ett smärre avstånd emellan. Majoriteten av härdgroparna var ovala eller runda i formen. Djupet varierade mellan 0,13 och 0,4 meter, längden var mellan 0,68 och 1,75 meter och bredden från 0,42 till 1,5 meter. Veden hade lagts i botten av en grävd grop och ovanpå kolbädden hade stenar packats för att fungera som värmekällor för t.ex. matberedning. Det har alltså inte varit frågan om några öppna eldar utan snarare utnyttjande av glödbädden för varmhållning. Dateringsprover från härdraden placerar den i perdioden 900-700-tal, dvs yngre bronsåldern. Se även JMF.00307-2.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (nederst) och en rektangulär stensättning (överst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var mellan 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-18 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
En domarring, anläggning 5, som undersöktes i samband med en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Domarringen var fyra meter i diameter och längs kanten fanns tre resta stenar ställda i en halvcirkel. Vid undersökningen syntes avtryck efter ytterligare två större stenar som ingått i konstruktionen. Mellan de större stenblocken fanns en välbevarad kantkedja av mindre stenar. Stenarna bildade närmast raka sidor mellan de större stenblocken så anläggningen hade en femsidig form. I anläggningen gjordes fynd av brända ben, keramik, ett järnbeslag, harts och ett opar oidentifierade järnföremål. Inom domarringen fanns även en brandgrop spom innehöll brända ben, ett kamfragment av horn, en kniv och ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 64 år. Datering 320-430 e.Kr.
Härdgropar på rad vid en arkeologisk undersökning i Råby utanför Skärstad i Jönköpings kommun. Totalt framkom arton härdgropar, varav sjutton låg i en nord-sydlig rad över en 64 meter lång sträcka. Dessa var fördelade i tre grupperingar med ett smärre avstånd emellan. Majoriteten av härdgroparna var ovala eller runda i formen. Djupet varierade mellan 0,13 och 0,4 meter, längden var mellan 0,68 och 1,75 meter och bredden från 0,42 till 1,5 meter. Veden hade lagts i botten av en grävd grop och ovanpå kolbädden hade stenar packats för att fungera som värmekällor för t.ex. matberedning. Det har alltså inte varit frågan om några öppna eldar utan snarare utnyttjande av glödbädden för varmhållning. Dateringsprover från härdraden placerar den i perdioden 900-700-tal, dvs yngre bronsåldern. Se även bild JMF.00307-3.
Två stensättningar, anläggning 10 (nere) och 11 (uppe till vänster) som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 10 var en rund stensättning, 3,2 meter i diameter, som bestod av en gles, fragmentarisk kantkedja av kantställda stenar, varav flera rubbade ur ursprungligt läge. Inom stensättningen fanns spridda brända ben, keramiskärvor, en nål av järn samt harts. I anläggningen fanns även en brandgrop med fynd av brända ben och keramik. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ mellan 10 och 44 år gammal. Datering 480-540 e.Kr. Anläggning 11 var en rektangulär stensättning, 1,4x1,2 meter stor. Den bestod av en kantkedja av ett tiotal stenar lagda i en närmast kvadratisk stenkrets. Fynd gjordes av keramik och inom anläggningen fanns en grop med ett närmast intakt lerkärl och spridda brända ben. Dessutom framkom ett kamfragment av horn.
En stensättning, anläggning 25, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen var en kvadratisk stensättning, 6x6 meter stor innehållande en järnåldersdös samt ett brandlager. Inom stensättningen framkom brända ben, keramik, ett silverhänge, en märla av järn, en bronsnit och ett oidentifierat järnföremål. Brandlagret sträckte sig delvis utanför kantkedjan och i det framkom keramik, två fragment av en bronsfibula, två bronsnålar samt en järnnit. Järnåldersdösen bestod av en stenkista med tre sidor, ca 1x1 meter stor samt en täckhäll. Öppningen var åt söder. Här hittades brända ben, keramik, en troligt vikt av brons samt två oidentifierade järnföremål. Osteologisk analys av benen visade på en individ mellan 35 och 64 år. Datering 735-770 e.Kr. Anläggning 25 finns även med på foto JMF.00318-24.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (överst) och en rektangulär stensättning (nederst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-17 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
Porträtt av redaktören, författaren och riksdagspolitikern Carl Fredrik Ridderstad. Född 1807 vid Riddersholms herrgård på Rådsmansö i Norrtälje kommun och son till Carl Fredrik Ridderstad och Märta Charlotta Hedvig Wallenstråle. Främst ihågkommen som medutgivare av Östgöta Correspondenten i Linköping jämte tidningens grundare Henrik Bernhard Palmær. Han övertog positionen som ensam redaktör för tidningen 1842 och var fortsatt verksam till 1886. Ridderstad var även ledamot av riksdagens andra kammare under en tid. Som romanförfattare vann Ridderstad mycket popularitet med kända verk såsom Svarta handen (1847) med Axel von Fersen som hjälte och Drabanten (1850) samt Fursten (1852) som båda handlar om Gustav III:s död. Gift första gången med Sara Maria Hagtorn 1836. Efter hennes död 1844 gifte Ridderstad om sig med Emilia Amalia Widoff med vilken han fick sonen Anton Ridderstad (1848-1933), grundaren av Östergötlands museum. Carl Fredrik Ridderstad dog i augusti månad 1886.
Toftaholm är en herrgård i Ljungby kommun i Småland. Toftaholm ligger vid östra stranden av sjön Vidöstern. Herrgården är numera konferensanläggning, med restaurang och hotellverksamhet. Toftaholm finns omnämnt första gången 1387 och var då en bondby. 1466-70 köpte Gustaf Olofsson (Stenbock) åtta gårdar i byn i avsikt att skapa en ny sätesgård. Bönderna avhystes från sina gårdar och 1475 stod sätegården troligen färdig, då Gustav Olsson börjar skriva sig till Toftaholm. Ruinerna efter denna kan fortfarande ses på Stenhusholmen. Den nuvarande huvudbyggnaden är i trä, och uppfördes 1871. Byggnaden flankeras av ett par äldre flyglar. Toftaholm kom med Gustaf Olofssons dotter Anna till yngre släkten Stenbock och genom gifte på 1660-talet till grevliga ätten Bonde af Björnö. Släkten Bonde sålde av Toftaholm cirka 1920 och därefter har ägarna växlat flera gånger.
Klavreström är en ort och tidigare järnbruk i Uppvidinge kommun, Kronobergs län, Småland. Orten ingår i tätorten Norrhult-Klavreström. Järnbruket i Klavreström grundades år 1736 av löjtnanten Lars Silfversparre. Det ligger vid Mörrumsåns övre del mellan Enghultsjön och Norrsjön. Bruket i Klavreström och kringliggande järnbruk hade en likartad produktion. Av sjömalm framställdes tackjärn i masugnen. Tackjärnet kunde användas till gjutgods eller vidareförädlas till stångjärn i hammarsmedjan. En del av stångjärnet förädlades ytterligare på bruket. En del blev svartsmide i knipsmedjan och en del spik i spiksmedjan. I Klavreström tillverkades i första hand stångjärn men senare även kaminer, värmepannor, kokspisar, manglar och andra bruksföremål. Vid bruket byggdes förutom smedja, masugn och andra produktionsbyggnader även arbetarbostäder och en bruksherrgård. Redan vid 1800-talets början fanns omkring 50 personer boende vid bruket. År 1893 förvärvades bruket av kapten Johan Melcher Ekströmer (politiker) och övertogs 1905 sonen av Carl Ivar Ekströmer. Produktionen moderniserades och hölls igång till omkring 1970.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.