Bilden visar ett mindre sällskap som går i parad. I täten går en fanbärare (en officier) med en tretungad örlogsflagga. Han bär en svart uniform med skämmössa och handskar. Fanan håller han med högerhanden och fanstången vilar på hans axel. Bakom honom finns åtta personer varav ytterligare en är officierare och sju är rekryter, alla klädda i sina respektive uniformer. Rekryterna har också gevär med sig. Fonden utgörs av stadsbebyggelse och strax bakom sällskapet till höger ses en grupp barn och till vänster en gengasbil.
Från 299 kr
Indisk flicka, 13 maj 1966 Sju personer sittande i ett vardagsrum. Längst till vänster sitter en äldre man i kostym, slips, skjorta och skor. Bredvid honom till höger sitter en ung indisk kvinna i blus, kjol och skor. Sedan sitter två unga män och läser varsin tidning i en stol. Ytterligare tre personer sitter i en soffa: en ung kvinna i klänning, glasögon samt skor samt två unga män. Den ene läser en tidning. Framför soffan står ett bord med en duk och ett ljus med ljusstake på. En stor tavla med bibliskt motiv hänger i bakgrunden. or. Han går nedför en kort trappa utomhus.
Elva lusseklädda kvinnor, sju sjukvårdsbiträden och fyra kökspersonal med vita kockmössor, står samlade bredvid en tom sjuksäng på den manliga kirurgavdelningen på Mölndals sjukhus 1939 - 1941. På sängbordet finns två tända ljus och ett par kaffekoppar. Baktill på sänggaveln sitter en temperaturkurva. Bilder från fotoalbum, tagna från södra sidan av Länsmansgatan vid Mölndals lasarett/sjukhus 1939 - 1941 på bland annat givarens mor Ester (född Johansson) tillsammans med kollegan/väninnan Aina Englund. De arbetade på den manliga kirurgavdelningen som vårdbiträden/undersköterskor. Relaterade motiv: 2024_1542 - 1617.
Sjukhusgläntan 1995 Våren 1995 flyttade mob- och mtrlservice från Lagnö till centralförrådet på kasern (By 224 och det nu nybyggda By 235) -- med något blandade känslor. Budskapet framgår tydligt på den sista bilden. Bild 2 visar numreringen till namnlistan nedan. 1. Bengt Andersson 2. Nicklas Christensen OBS! Sju bilder. 3. Stig Isaksson 4. Sven Kajland 5. Carin Andersson 6. Leif Olsson 7. ? 8. Marie Alm 9. Kent Gustavsson 10. Birgitta Jonsson 11. Ulf Lundqvist 12. Per Samuelsson 13. Jan Andersson 14. Arne Karlsson 15. Mona Wilander 16. Peter Borg, senare Ärfström 17. Torbjörn Jonsson.
Grav prydd med sju pärlkransar av olika typ. Även på graven i bakgrunden ligger sådana. Detta blev från omkring sekelskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka då börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Varbergs Skofabrik. Sju interiörbilder och bilder av personalen. Fabriken låg i kv Vindragaren, på Sveagatan 31-33. Bild 1: Skolager. Ragnar Larsson heter mannen utan glasögon. Bild 2: Sömmerskor vid symaskinerna i fabriken. Bild 3: Fem män som arbetar med tillskärning av skinnen. Bild 4: Maskiner och personal som formar och sular skorna. I taket hänger skoämnen i klasar. Mannen till höger i ljus skjorta heter Tage Karlsson, Falkenberg. Bild 5: Tillskäraravdelningen, mallar till höger. Bild 6: Samma avdelning som bild 4. Bild 7: Personalmatsalen under matrast.
Kung Gustaf VI Adolf med Ulf Erik Hagberg och några andra som gräver vid Skedemosse. Gustaf VI Adolf var då en ivrig och kunnig amatörarkeolog. Kring Kristi födelse, mellan 300 f. kr. och 1000 e. kr var Skedemosse en av södra Sveriges viktigaste offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - allt för att blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden. Guldringarna finns bevarade i Statens Historiska museum i Stockholm.
Ulf Erik Hagberg gör en arkeologisk undersökning vid Skedemosse. Kring Kristi födelse, mellan 300 f. kr. och 1000 e. kr var Skedemosse en av södra Sveriges viktigaste offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - allt för att blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden. Guldringarna finns bevarade i Statens Historiska museum i Stockholm.
Ulf Erik Hagberg gör en arkeologisk undersökning i Skedemosse 1964. Kring Kristi födelse, mellan 300 f. kr. och 1000 e. kr var Skedemosse en av södra Sveriges viktigaste offerplatser. Här offrades stora mängder djur, vapen, guld och även människor - allt för att blidka eller tacka gudarna. Det i särklass mest berömda fyndet från Skedemosse är guldringarna. Det så kallade Skedemosseguldet består av sju halsringar av rent guld med en total vikt på 1,3 kg - en ofattbar rikedom på den tiden. Guldringarna finns bevarade i Statens Historiska museum i Stockholm.
Hallnäs sjöbodar 7/4 1957. På sydspetesen av Hallnäs udde finns fem sjöbodar, varav den längst i söder är uppförd av kalksten och trä. I anslutning till de befintliga bodarna finns flera äldre sjöbodtomter idag omgivna av stenbundna jordvallar. Strax norr om bodarna, i de betade sjömarkerna, står ett sjömärke av kalksten, sju meter högt, med smalare, rundad överdel. Det till storleken imponerande byggnadsverket uppfördes 1868 och kallas av lokalbefolkningen för "Hallnäskärringen". Strax söder om udden finns Hallnäs läge, platsen för en tidigare hamn, som är övergiven sedan 1800-talet. Källa: Svenska Pärlor - Öland (Svenska turistföreningen och Länsstyrelsen i Kalmar län)
Eskilstuna Centralstation. Stationen byggdes av Oxelösund - Flen - Västmanlands Järnväg, OFWJ, 1876. Namnet Eskilstuna Central tillkom 1895 då Norra Södermanlands Järnväg öppnade Eskilstuna Norra och Esilstuna Södra station. Ångvagnen till vänster i bild ska enligt uppgift ha trafikerat sträckan Eskilstuna-Kvicksund åtminstone så sent som 1905. Ångloket framför stationshuset är ett av de sju lok som OFWJ anskaffade från Stewart Manchester England 1874-1875. På spåret i mitten av bilden syns ett flertal treaxliga malmvagnar från OFWJ och Frövi-Ludvika Järnväg, FLJ. Däribland OFWJ 682. I bakgrunden skymtas Fors kyrka.
Grottstugan på Kinnekulle. Bebodd av tjuvskytten Lasse med fru och barn. Med länsmans hjälp blev Lasse tre gånger driven ur socknen - men kom alltid tillbaka. Vistades så i sju år inom kommunen utan att bönderna kunde utfundera var han höll hus om natten. Till sist blev hans vistelseort upptäckt på själva länsmansbostället, där han i en otillgänglig grotta i berget uppförde sin bostad. Då länsmannen fick spörja detta sade han till bönderna: "Har Lasse sökt skydd hos mig, får han också stanna till dödagar." Lasse var så skicklig skytt och kände skogarna så väl att, vad vilt som än önskades till en bestämd dag, kunde han leverera redan tidigt på morgonen.
Arboga Mekaniska Verkstad. Kunder besöker Meken för att titta på tråddragmaskiner. Mannen längst till höger är Sune Hanaeus. Sju herrar i ytterkläder. En man är barhuvad, tre bär hatt, två har ryssmössa och en har krimmelmössa. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
Enligt påskrift porträtt av fröken Tilda Wiström, Öjebro. Tolkat vara Mathilda Wiström, född i Öjebro backekvarn 1843 som dotter till byggmästare Gustaf Wiström och dennes maka Brita Lisa Svensdotter. Här porträtterad något av 1860-talets år. Hennes mor avled redan 1855 och lämnade maken ensam med sju barn. Trots vad som var brukligt gifte han inte om sig utan tycks ha klarat föräldraskapet utan hustru eller med hjälp av varken stadigvarande hushållerska eller ens piga. Vid sidan av byggmästare var fadern även kvarnägare i byn. En annan av ortens många ägare och delägare i kvarnrörelser hette Johan Andersson och hans son Wilhelm var jämngammal med Mathilda. I den lilla kvarnbyn blev de naturligtvis tidigt medvetna om varandra. Med åren uppstod tycke och i juli månad 1868 skred de till altaret i Herrberga kyrka. Till en början arrenderade Mathilda och maken av bägge deras fäder men redan året efter giftemålet förvärvade det unga paret en egen kvarn. För familjen i Solbergakvarnen tycks livet vidare gått sin gilla gång. Mellan åren 1872-1884 välsignades paret sju friska barn. Av dessa kom äldsta dottern Maria bli kvar i föräldrahemmet som hemmadotter. Mathilda avled 1919 och maken 1921.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.