Med tanke på de tre tidsåldrarna i takmaterialet skulle man kunna gissa att ladugården är byggd i etapper. Den äldsta delen till vänster är troligen en bulladugård med stall och kohus, byggd när parten etablerades på 1870-talet, man ser de gamla hammarbandsändarna sticka ut på gaveln. Sedan har grishus mm tillkommit i mitten. Längst bort är ladan av resvirke, möjligen uppförd 1906. Något tröskhus ser det inte ut att ha funnits.
Från 299 kr
Masse har medvetet ställt sig så att manbyggnaden och ladugården skulle hamna bredvid varandra på bilden. Detta var möjligt just genom byggnadernas nya placeringsideal, där manbyggnaden vänder sin framsida mot vägen och ladugården står som en yttre flygel till höger därom. Man ser att manbyggnaden har fått sin inplanerade veranda uppförd, se Bild 805. Mitt på ladugårdens baksida står tröskhuset med lite gammalmodigt halmtak. Det är mera slutet än äldre tiders tröskhus, vilka hade mindre stenpelare i hörnen och öppet däremellan.
Här ses hela gårdsparten från söder. Bilden skulle nästa kunna vara tagen idag, det är bara ladugårdens tak som fått plåt. Denna ståtliga ladugård byggdes 1904 nere bakom manbyggnaden och ersatte den gamla som låg uppe längs med vägen, se Bild 798. Manbyggnaden har ansetts vara byggd omkring 1860, men den blev nog bara moderniserad och något höjd då, varvid man kanske flyttade fönstren något och satte dem i små nischer. Köks- och brygghusbakbygget kom troligen till vid 1800-talets slut.
Vi ser här manbyggnaden från norr. Den saknar sockel, vilket ett hus från 1883 borde ha. De smårutiga fönstren är av sen 1700-talstyp och skulle kunna vara återanvända. Det gjorde nog inte något om man hade gammalmodiga fönster på denna gavel vänd från vägen, ingen såg dem. Halvfönster vid ytterdörren förekommer i enstaka fall i Lau, se Bild 575 mfl. I bakgrunden skymtar Bjärges Östmans ställe, se Bild 589 mfl.
Motiv ur linköpingsfotografen Didrik von Essens samling som i avsaknad av information och möjligheter till identifikation vi endast kan spekulera kring. Händelsen var uppenbart väl förberedd och rönte stort intresse. De svenska och norska unionsflaggorna ger bilden en hitre tidsgräns och äreporten har krönts med Riksvapnet. Ett kungabesök kan vara en så god gissning som någon. Föremålet för hyllningarna skulle då varit Oscar II på sejour i sitt hertigdöme Östergötland.
Lantlig idyll i Tannefors vid förra sekelskiftet. Länge var förstaden bebyggelsemässigt skild från Linköping. Särskilt utmed Stångåns södra sida där den blivande stadsdelen Hejdegården ännu skulle dröja. I fonden Tannefors kvarnby som vid sidan av krossverk även gav plats för bland annat Linköpings vattenverk. Sedan Kinda kanals tillkomst 1871 skär den mäktiga slusstrappan höjden. Märk väl att bilden bär spår av dubbelexponering vid sidan av andra tekniska brister.
Gatuhörn i Linköping från svunnen tid. Närmare bestämt vid Stora torgets sydöstra hörn där Tanneforsgatan mynnar ut. Enligt affischeringen visade Mohriska och Central vid tiden spelfilmen "Kvinnan som du gav mig" med sverigepremiär år 1920, vilket sannolikt daterar bilden. Vem som ser ut att ha förestått Linköpings Råvaru AB har inte klargjorts inom ramen för denna presentation. Under alla omständigheter var verksamheten på upphällningen vid platsen. Inom kort skulle tomten rivas av för att ge plats för det så kallade Affärspalatset.
År 1926 revs delar av den äldre träkåkbebyggelsen i kvarteret Däckeln. Östergötlands museum var där för att dokumentera den rest kvarteret bar av det gamla Linköping som nu skulle bort. Bland fotografierna togs denna gårdsinteriör av husen i hörnet av Nygatan och Klostergatan. I bakgrunden reser sig makarna Linds vid tiden nyuppförda fastighet. Parets efternamn klingar för Linköpingsbor välbekant i sammanhanget av bagerier och konditorier.
Ågatan 41 och 39 i Linköping. I början av 1950-talet skulle husen komma att monteras ned för nya placeringar i friluftsmuseet Gamla Linköping som Spegelmakaregården respektive Jungfru Lovisas gård. Vid fototillfället 1938 hade man för första gången på evigheter -sannolikt någonsin- fri sikt mot husen på sina ursprungliga platser. Personal från Östergötlands museum passade på att dokumentera dem i samband med saneringsarbeten i det framförliggande kvarteret Borgaren.
Vinjetterat porträtt av Signe Österberg. Vid tiden för bilden var hon i 30-årsåldern och bodde ännu hemma och skulle så göra länge än. Fadern hette Frans Wilhelm Österberg och var en framgångsrik handlare i Linköping med butik invid Stora torget. Modern hette Ida Brogren och var bördig från Gammalkil. Efter föräldrarnas bortgång 1914 respektive 1917 bodde Signe kvar i föräldrahemmet och försörjde sig som sånglärare. Hon gick bort som ogift 1950.
Systrarna Helga och Hilma Nilsson framför barndomshemmet Eketorp i Vist socken. De hade blivit moderslösa redan som barn. Yngsta systern bar knappast ens minnen av sin mor. Nu till den förmodade sommaren 1909 hade de även blivit faderslösa och torparkontraktet skulle gå till ny brukare. Förändringens tid var således kommen. För Hilmas del var framtiden utstakad. Hon var förlovad och till hösten kom hon att gifta sig med en fabriksarbetare och flytta till Skorpa trämassefabrik. Helga blev hushållerska i Kringstorp.
Syskonen Helge och Elsa Andersson förevigade av bygdefotografen Emil Durling vid hans hem Strömmen i Sankt Anna. De unga är barn till torparen Albin Waldemar Andersson och hustrun Josefina Matilda Karlsdotter i Dala under Ramsdal. Året är 1917 och till hösten ska Helge fylla 12 år och Elsa 10. Identiteten på kvinnan mellan barnen har inte kunnat styrkas. Hon är rimligtvis inte barnens mor som vid tiden skulle fylla 47 år.
Några grabbar följer nyfiket fotografens intresse av deras kvarter. Lutade mot dasslängan vid det gamla magasinet såg de sannolikt områdets värden på skilda vis. Amanuensen Bengt Cnattingius representerade Östergötlands museum, med vad det betydde, och gossarna var i sin vardagliga verklighet. Oavsett hur området upplevdes skulle husen rivas inom kort och Cnattingius var där för att samla dokumentation innan det var för sent. Foto 1926.
Ett över 100 år gammalt fotografi som skulle kunna vara taget idag. Det har heller inte funnits några skäl att förändra Isak Gustaf Clasons kanske första prov som villaarkitekt. Att karriären tog sin början i Åtvidaberg har sin förklaring i hans kamratskap med Theodor Adelswärd. När det vid baroniet uppstod behov av en ståndsmässig bostad vid sidan av godsets huvudbyggnad, ombads Clason inkomma med ett förslag i engels-amerikansk stil. Komplexet stod klart i slutet av 1880-talet.
Porträtt av Carl Magnus Wezén, rimligtvis under hans tid som komminister i Rinna. År 1878 skulle möjlighet öppnas för honom att få leda en egen församling. I Västra Husby hade kyrkoherde Wiede fått ett för honom attraktivt erbjudande i Ekebyborna och församlingen behövde således ny kyrkoherde. Där kom han att verka i 50 år. Hur länge han var praktiserande kyrkoherde är oklart men han var bosatt i prästgården tills hans liv nådde sin ände 1928, då 96 år gammal.
Porträtt av Fanny Åman, eller egentligen Fanny Nordvall, då hon enligt tidens namnskick behöll sitt flicknamn även som gift. Det påtalade äktenskapet hade inletts 1856 och gällde lasarettsläkaren Ludvig Åman. Vid tiden för bilden hade äktenskapet varat i omkring 10 år och parets två första barn var födda. Makarna skulle välsignas med ytterligare två under 1870-talet. Familjen var vid fototillfället och lång tid därefter bosatt i tjänstebostaden till länslasarettet i Linköping, där maken var verksam.
I vad som i äldre tider betecknades Tannefors kvarter nummer 47-48, rådde som på många platser i Linköping ett myller av oregelbunden bebyggelse. Här särskilt asymmetriskt placerade då tomterna skars sneda av Tannefors- och Stora Badstugatornas medeltida sträckningar. Utmed Klostergatan hade en större yta rivits av redan vid det sena 1800-talet. Från år 1888 låg där stadens saluhall. De flesta övriga hus i området stod kvar till fotoåret 1926. Nu skulle de slutligen rivas för att ge plats för det så kallade Delfinpalatset.
Att spädbarn fotograferades med den enkla fototeknik som stod till buds under 1860-talet var sällsynt. Här dock ett exempel, rimligtvis av någon fotograf i Kalmar. Gossen i stolen är Nils Sjöbring, född i just Kalmar 1866 och enda barn till Pehr Sjöbring och dennes maka Maria Sofia Rogberg. Med tiden skulle fadern erbjudas tjänsten som domprost i Linköping, där familjen kom att vara bosatt under åren 1867-78. Sitt vuxna liv kom Nils att framleva i Kalmar som häradshövding.
Linköping en solskensdag i början av förra seklet. Ännu skulle det dröja innan torget smyckades med Carl Milles folkungamonument. Stora hotellet känns lätt igen in i vår tid. Bilden har lämnat oss daterad 1921 men det finns skäl att betvivla uppgiften. Den så kallade hotellflygeln, hotellets utbyggnad, ser misstänkt nybyggd ut i avsaknad av fasadputs. Huskroppen togs i bruk under hösten 1905. En rimlig datering torde således vara 1905, möjligtvis 1906.
Regementet tar form. Genom 1901 års så kallade härordnings byggnadsprogram fastslogs typritningar för hur nyetablerade infanteriregementen i Sverige skulle uppföras. I Linköping blev det en realitet när det gamla övningsområdet Malmen avvecklades till fördel för ny anläggning i stadens omedelbara närhet. Det dubbla kasernområdet kunde officiellt invigas i april månad 1923 och gav i förstone plats för I 4 och I 5. Bilden visar byggets slutskede i delen som inledningsvis kom att inrymma I 4.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.