Ebba-Stina Carlsson och fil.stud. Gunnel Forsberg.
Från 299 kr
Fynd från Törnbottens gravfält 24/8 1961.
Fornfynd från Törnbottens gravfält 24/8 1961.
Från utgrävning i Ormöga 23/9 1963. Man hittade mycket djurbensmaterial i Ormöga och har kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Utgrävningar vid Ormöga 23/9 1963, K-G Petersson. Man hittade mycket djurbensmaterial här och kunnat konstatera att nötboskap har varit Ormögas viktigaste köttproducent. Jakt och fiske utgorde ett betydelsefullt inslag i befolkningens dagliga livsföring. Grönlandssäl har för första gången påträffats i förhistoriskt benmaterial från Öland.
Utgrävningar vid Sörby - Störlinge med Ulf Erik Hagberg (syns inte i bild).
Utgrävning i Köpingsvik med K-G Petersson den 15/9. Här visas ett lårben.
Utgrävning vid Skedemosse med Ulf Erik Hagberg och kung Gustaf VI Adolf.
Fynd från Skedemosse, 20/7 1962, bland annat en slipsten.
Fynd från Störlinge, yxor bland annat.
Fynd från Störlinge. En fibula är ett dräktspänne. Fibulan användes allmänt i Europa under bronsåldern och järnåldern.
Antikvarie Ulf Erik Hagberg vid Störlinge 4/11 1964 i en hällkista. Hällkistor är kända från Västeuropa, Medelhavsländerna och Orienten, till Sverige kommer gravtypen troligen via England. Gravar liknande de nordiska förekommer i nordvästra Tyskland. En yngre form helt under jordytan kan följas ned till Ukraina. I Danmark har hällkistorna sitt huvudområde på östra Jylland. Från Norge känner man till ett 10-tal, alla på Östlandet. Hällkistor förekommer i Sverige främst i Götalandskapen med en koncentration till södra Småland, Värmland och Närke. Gravtypen är även vanlig i Dalsland och Uppland, och så långt norrut som i Ångermanland känner man till hällkistor, om än yngre än de mer sydligt belägna. Antalet torde uppgå till inemot 2 000. Det råder en stor svårighet att klassificera många fornlämningar i fält, vilka berör denna typ. Många kallas stenkammargravar, där de ofta antas vara hällkistor ifall de inte kan påvisas vara dösar eller gånggrifter. Enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister finns det 649 sådana hällkistor i Västergötland, 129 i Dalsland, 97 i Bohuslän, 70 i Halland och runt 100 i Värmland. Därtill finns ett mycket stort antal i Småland, samt ett visst antal i Skåne och övriga landskap i södra Sverige. (Uppgifterna hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.