fotografi
Från 299 kr
Masse har passat på att ta en bild av en del av ladugården på den gamla gårdstomten innan den revs. Tråkigt nog hann Masse tydligen inte med att ta bilder av manbyggnaden och övriga byggnader innan de försvann. Ladugården är en traditionellt utformad stenladugård med halmtak från 1800-talets mitt. Den tycks ha innehållit två fähus och en hoimd bortom portlidret. Den hitre delen måste ha innehållit en lada att döma av den märkliga tröskvandringen med skyddstak, någon liknande konstruktion är inte känd. Av ladugårdsbyggnaden att döma verkar gårdsparten ha varit rätt liten, vilket starkt kontrasterar mot hur storbyggd den blev på sin nya gårdsplats. Fick man mera jord vid skiftet?
Masse har medvetet tagit en miljöbild vid Hallgrens boställe. Till vänster skymtar bostadshuset och till höger Södergrens märkliga väderkvarn. Den lilla resvirkesboden har Anton vridit 90 grader. Men framförallt har han byggt en ny ladugård. Den är så ny, att han ännu inte hunnit måla gaveln! Det är en bulladugård, vilket var en väldigt gammalmodig konstruktion vid den här tiden. Den liksom hela boplatsen övergavs bara 13 år efter det att bilden togs. Anton hade nog tänkt utöka ladugården ut till vägen, skjulet på gaveln framstår som provisoriskt och foderluckan i takfoten var nog tänkt att sitta mera mitt på taket när ladugården blivit utbyggd.
Flygbild med Kalmar slott och Gamla staden från öster. Bildens centrum är Kalmar slott från sjösidan. Norr om slottet syns en del av Stadsparken med de dåvarande växthusen. I bildens högerkant skymtar gamla stadsparksserveringen Byttan, vilken byggnad revs 1939. Bortom slottet, nästan rakt över Kuretornet, syns de Schuwertska växthusen i kvarteret Hasseln (Vegagatan/Frejagatan/Stensövägen). Från slottets nordöstra postej går en "förbindelseväg" till den närmaste holmen. Denna konstruktion bör vara en rest från fördämningarna som anlades vid slottsfjärdsutgrävningarna 1932-1934. Märk stenbron som går ut från slottets östra strandkant.
Enligt Lauboken är smedjan helt i bulkonstruktion med faltak byggd 1880. Om det stämmer är det väldigt sent för en så pass gammalmodig byggnad. Särskilt anmärkningsvärd är stolpen, mittsulan, på gaveln, vilken bär upp nockåsen. Det här är ett förhistoriskt sätt att bygga på, vilket har levt kvar i enklare byggnader långt fram i tiden. Att en byggnad med en sådan konstruktion finns kvar är unikt. Dess proportioner vittnar också om äldre förebilder. Smedjan ligger öster om gårdens övriga byggnader i kanten av beteshagarna. Man ansåg att smedjor var brandfarliga och därför placerades de ofta en bit från övriga byggnader. Denna byggnad förföll sakteliga, men revs tack och lov inte bort. 2007 (?) mättes smedjan upp av studenter på Högskolans byggnadsvårdsutbildning och därefter gjorde man en exakt kopia av den, det ursprunliga virket var så murket, att det inte gick att återanvända. Fastighetsägaren stod för framtagningen av virket.
Tornuret i S:t Olofs kyrka. Enligt likpredikan över borgmästaren Anders Larsson Hvass, tryckt 1660, skall stadens kyrka ha försetts med sejerverk och visare. Sejerverk var ett ur, som både visade och slog tiden. Med visare menas säkerligen solur eller en solvisare, som ofta fanns i eller vid kyrkorna. Inventarieförteckning över kyrkans ägodelar av år 1687 upptar också ett urverk. Tornur kan det dock inte vara fråga om, innan tornets övre del ombyggdes i slutet av 1680-talet. I kyrkans torn har ända tills vår tid funnits undangömt ett intressant gammalt tornur av mycket åldrig konstruktion, fast under tidernas lopp mycket omändrat. Detta kan gå tillbaka till 1600-talet och kan således möjligen vara det ur, som borgmästare Hvass anskaffade eller låt göra. Detta ur deponerades i Falbygdens museum.
Telefonkiosk, troligen 1931. 1930 års modell byggde på samma konstruktion som 1901 års modell men linjerna har blivit mycket rakare i den mer funktionalistiska stilen. Kiosken blev på detta sätt mindre och tog inte så mycket plats på gatorna. Stommen var av smidesjärn och taket täcktes av kopparplåt. Dörren var i ett stycke till skillnad från 1901 års dubbla dörrar. Fönstren var av hamrat råglas och skyltarna av överfångsglas hade blå text. Kiosken målades oftast i två grå nyanser utvändigt. Gallret nertill är ett arv från 1901 års modell och så även en hylla av ek samt golvet av ekspjälor. Telefonapparaten var en variant av 1893 års väggtelefon, men tillverkad i plåt. Bredvid denna sattes en myntbox upp.
Planet är byggt 1938 för ovan nämnda nattpostflyglinje. I motsats till de äldre Junkerstyperna är Ju 86 utförd med slät plåtbeklädnad, varigenom luftmotståndet under flygningen minskas men å andra sidan vissa ändringar i själva konstruktionen blivit nödvändiga. Flygkroppen är till stor del utförd såsom skal-konstruktion och vingarna äro uppbyggda på ett balksystem av Junkers vanliga typ. Vingplåten är försedd med lister, vilka styva upp plåten, så att den släta ytan erhåller samma styrka som de äldre typernas korrugerade vingplåt. Flygplanets tjänsteomvikt - alltså vikten med fullständig utrustning med tomma tankar, utan besättning och last - är 5,400 kg. och största flygvikten är något över 8,000 kg. De bägge motorerna av typ Pratt & Whitney Hornet lämna vardera 715 hk maximalt vid 2,250 varv per minut och ge flygplanet en toppfart av 350 km/tim på 2,100 m. höjd. Normala marschfarten är 315 km/tim på 3,200 m. höjd, varvid motorerna avgiva knappt tre fjärdedelar av sin fulla effekt.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.