20 rallare med befäl vid spåret med grusvagnar i bakgrunden. Sista trafiken på den gamla Kil-Fryksta banan. Text på baksidan: "Minne 1835 24/5 1915 C G Fredholm, Hotellvärd, Kil Nr 3. Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpen na betecknade 1, 2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen från Fryksta räknat. Gamla linjen dvs den till dåvarande Kil nedre synes till vänster, nya linjen dvs den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den, å vilket loket befinner sig och å foto 2 den, å vilket flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick på gamla linjen från Kil nedre till Fryksta, vilket skedde omkr kl 1 em den 31 0kt 1906. Påföljande dag nedl Kil Nedre. Kil 25/10 31 Fritz Cuhnsee".
Från 299 kr
Fordonet på bilden är en Volvo TPV (TerrängPersonVagn). Konstruktör var Måns Hartelius och 210 stycken togs fram till krigsmakten. Nr 3 gick till Argentina för försäljning och nr 209 till Jönköpings brandkår. TPV visades första gången på Stockholmsmässan 1 september 1944. De flesta tillverkades mellan september 1945 till februari 1946. Armén kallade den för Terrängpersonbil m/43, tgpbil m/43. Med radio radioterrängpersonbil 25W m/39. Radion heter 25W Bl m/39. Från 50-talet fick bilen sitt namn ratgpbil 911 25W. Tjänstgjorde fram till 1965 då de flesta såldes på överskott för 600 kr. Mannen på bilden har tagit bort luftrenaren för att komma åt Carterförgasaren som troligtvis flödar för att nålventilen har hängt sig. Därav hammaren som behövs för att knacka på förgasaren. Vidare ser man att det är ett radioavstört system, fördelaren är inkapslad. Detta exemplar är då utrustad med en 25W radio, en av 82 stycken som fick det. Fotografiet är taget från 1946 fram till 1960 med tanke på uniformerna då m/59 kom.
Fotografiet visar minst fyra slupar som ligger förtöjda vid Kungsbron. Besättningarna ombord iordningställer båtarna efter segling. I bildens förgrund till vänster ses fem unga män göra just detta; tre koncentrerar sig på seglet och två talar sinsemellan. I båten bakom håller fyra stycken på att hala segel, liksom sina kamrater i de övriga båtarna bakom. En del av kajen syns till höger i bilden och sträcker sig från förgrund till bakgrund. Det går att ana att någon står precis utanför bilden i förgrunden; delen av en sko syns nämligen på stenläggningen. I mellangrunden syns Kungsbrons trappa och längre bort i bakgrunden befäl som står på kajen. Individuella drag eller deras tjänstgöringsgrad går dock inte att avgöra.
Grybe golf, Gustavsvik 17 juni 1967 I förgrunden syns två små pojkar i ettårsåldern som befinner sig i närheten av vattnet på utomhusbadet i Gustavsvik. Båda två har vita små mössor på sina huvuden och är i övrgt nakna. Pojken till vänster står upp. Det står en leksakshink fylld med sand och med en spade i vid hans fötter. En tonårsflicka står upp i bakgrunden i närheten av pojkarna och hon är klädd i en vit bikini. Bredvid henne på andra sidan sitter den andre lille pojken i sanden och håller en leksaksspade i sin högra hand. Framför honom står en leksakshink som han välter med vänstra handen. En kvinna i mörk baddräkt och en liten pojke i ljusa badbyxor syns i bakgrunden till vänster. Fler personer skymtar längre bort.
'Pilgrimsfalk, hona vid boet. :: :: Text på baksidan av fotot ''När ungarna äro små höll honan ständigt vakt och uppmanade hanen (med jamande läten) att skaffa föda. Så snart han sedan närmade sig med rov flög hon skrikande emot honom och ryckte skickligt i förbifarten med klorna fångsten, som hon bar och förde hem denna. Ibalnd möttes de som två svalor uppe i luften, hanen grep bytet med näbben och gav det åt honan, som tog det i munnen innan klorna åter - på hemvägen - komma till användning. Erhöll hanen intill svar på sitt foodery kom han efter en stund själv med maten till boet, men bortkördes efter tämligen omilt av den insusande falkhonan (På bilden ses han tomhänt draga bort medan den uppretade honan breda ut sig över fångsten, som hon själv vill stycka.'' :: :: Se serie med fotonr. 3151-3200. Se även fotonr. 1771-1837.'
Avtackning 1961 Bild 1: Inför pensionsavgång avtackas här kapten Karl Erik Ekegrén och musikfanjunkare Fredrik Ölveborn av överste Virgin. Bild 2: Bakom de uppvaktade ser vi representanter ur officerskåren. Till höger ur underofficerskåren. Namn, se bild 3. Bild 3: 1. Gustaf "Putte" Söderblom -- son till fd Ärkebiskopen Nathan Söderblom 2. Åke Höijer 3. Hans Sjöcrona 4. Gerhard Hjukström 5. K E Ekegrén 6. F Ölveborn 7. Eric "Floda" Johansson 8. Alf Gustafsson 9. Ingemar Nilsson -- flyttade till I 2 i Karlstad 10. Ture Wargloo 10,1. bakom Ture står Tryggve Andersson 10,2. i m/59 med koppel ser vi Kurt Schymberg 10,3. bakom Kurt skymtar Roland Borg 11. Allan Rickardsson 11,1. Karl- Johan Bergman 12. Åke Erbén 13. Axel Ejerfeldt 14. F-I Virgin 15. Ernst Bergman 15,1. Holger Aggeborn Lägg märke till att man till den nya fältuniformen m/59 bar koppel. Den möjligheten togs snart bort i uniformsreglementet.
Katarina Bram utanför Svinhults fattighus Bona. Vid tiden för bilden var hon den äldsta kvinnan i församlingen. Enligt källorna hade hon ett svårt liv. År 1852 gifte hon sig med smeden Samuel Johan Bram (1819-1872) och de flyttade in i backstugan Grindstugan till gården Grindsbo. Snart antecknas de som utfattiga. Dessutom får de en dotter som ömsom antecknas vara idiot, mindre vetande, fallandesjuk och att hon talar illa. Något kunde hon dock bidra till hushållet då hon även antecknas vara lumpsamlerska. Smeden gick bort i lungsot 1872 och kort därefter finner vi Katarina och hennes sjukliga dotter Klara Matilda intagna på fattighuset. De bodde där ända till 1919, då Katarina avled i en ålder av 99 år. Dottern flyttar till mågen Johan August Andrsson i Västra Ryd. Hon avled där 1931.
Industriloket används idag (2019) vid Bläse Kalkbruksmuseum. Tillverkades av DEMAG 1942 med nummer 2452 för användning i Norge vid tungvattenstillverkningen av tyska armen. Den grupp som skickats av motståndsrörelsen för att sabotera den tillverkningen, använde detta lok som en "Plan B" och placerade sprängmedel i växellådan för att spränga färjan "Hydro" som trafikerade sjön Tinnsjön (Rjukan) om "Plan A" hade misslyckats. Plan A lyckades och antingen så fanns inte tid eller så glömdes sprängmedlen i loket bort och blev kvar där. Efter kriget såldes den för användning vid kalkbruken på Furilden, Gotland. Där skulle loket renoveras och man hittade då sprängmedlen. Den var i drift till 1974 vid Furillens Kalkbruk. Sen 1991 är den i använding vid Bläse Kalkbruksmuseum. Förutom tidigare nämnda nummer har även andra beteckningar använts: DFB 2472, ML50, ML55, ML70 och DM 2452/1941. Motor i loket var Man 50 vid tillverkning.
Sunnerå herrgård, Ryssby. Första gången gården nämns tillhörde den riddaren Knut Grundis, som 1445 gav gården i morgongåva till sin hustru Birgitta Haraldsdotter (Snedbjälke). År 1467 ägdes Sunnerå av riddaren och riksrådet Gustav Olsson Stenbock, som detta år bytte bort den till Benkt Kaare. I mitten av 1500- talet införlivades gården med Gyllenstiernagodset. På 1580-talet var Sunnerå sätesgård för "välbördig" man Erik Månsson (Stierna), men nedsjönk snart åter till allmänt frälse. Sunnerå är den enda huvudgården i Ryssby som direkt kan knytas till högfrälset. Förutom denna frälsegård fanns även ett skattehemman i Sunnerå. Dessa två gårdar blev rusthåll vid reduktionen och innehades en tid av bönder, men 1728 köpte ryttmästaren Karl Ridderborg de olika hemmansdelarna och byggde ett corps-de-logi. Delar av detta finns kvar i den huvudbyggnad som fortfarande finns i Sunnerå, med trädgård, park och kvarnanläggning.
Sunnerå är en herrgård och mindre by utanför Ryssby i Ljungby kommun. Sunnerå är belägt vid den sydöstra änden av Ryssbysjön. Första gången gården nämns tillhörde den riddaren Knut Grundis, som 1445 gav gården i morgongåva till sin hustru Birgitta Haraldsdotter (Snedbjälke). År 1467 ägdes Sunnerå av riddaren och riksrådet Gustav Olsson Stenbock, som detta år bytte bort den till Benkt Kaare. I mitten av 1500- talet införlivades gården med Gyllenstiernagodset. På 1580-talet var Sunnerå sätesgård för "välbördig" man Erik Månsson (Stierna), men nedsjönk snart åter till allmänt frälse. Sunnerå är den enda huvudgården i Ryssby som direkt kan knytas till högfrälset. Förutom denna frälsegård fanns även ett skattehemman i Sunnerå. Dessa två gårdar blev rusthåll vid reduktionen och innehades en tid av bönder, men 1728 köpte ryttmästaren Karl Ridderborg de olika hemmansdelarna och byggde ett corps-de-logi. Delar av detta finns kvar i den huvudbyggnad som fortfarande finns i Sunnerå, med trädgård, park och kvarnanläggning.
Sop-pressen i Kärra. Soppressen i Kärra tar emot alla sopor och allt hushållsavfall från Mölndals kommun. Avfallet föres med särskilda sopbilar hit till Kärra. Här tippar bilarna av sin last i övre delen av byggnaden, som du ser på bilden. Avfallet glider ned i en soppress. Där pressas soporna samman till stora balar, som sedan forslas bort för att brännas upp. Detta sätt att oskadliggöra avfallet är bra ur hygienisk synpunkt. Förr forslades soporna och hushållsavfallet till "Tippen på Kikås" men det var inte alls lämpligt, och dessutom spreds en obehaglig stank och lukt vida omkring. En mängd råttor, kråkor, måsar och flugor drogs till tippen. Dessa levde på avfallet. Genom tillkomsten av soppressen i Kärra har ovan nämnda olägenheter helt försvunnit. Vid pressen finns inga råttor, och någon obehaglig lukt kan knappast märkas där.
Fastskrufning av räls på den nya Kil-Fryksta banan. Text på baksidan; Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1,2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen d.v.s. den till dåvarande Kil nedre synes till vänster. Nya linjen d.v.s. den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den å vilket loket befinner sig å foto 2 den å vilken flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick gamla linjen från Kil nedre till Fryksta vilket skedde omkring kl 1 em den 31 okt 1906. Påföljande dag således den 1 nov 1906 nedlades Kil nedre
20 rallare med befäl vid spåret med grusvagnar i bakgrunden. Sista trafiken på den gamla Kil-Fryksta banan. Text på baksidan; Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1,2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen d.v.s. den till dåvarande Kil nedre synes till vänster. Nya linjen d.v.s. den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den å vilket loket befinner sig å foto 2 den å vilken flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick gamla linjen från Kil nedre till Fryksta vilket skedde omkring kl 1 em den 31 okt 1906. Påföljande dag således den 1 nov 1906 nedlades Kil nedre
20 rallare med befäl vid spåret med ånglok och vagn i bakgrunden. Sista trafiken på den gamla Kil-Fryksta banan. Text på baksidan; Härmed fotografierna ifråga å baksidans högra översta hörn med blåpenna betecknade 1,2 och 3. Foto 1 och 2 utvisa den gamla och den nya linjen d.v.s. den till dåvarande Kil nedre synes till vänster. Nya linjen d.v.s. den till nuvarande Kils station till höger å foto 1 och 2; å foto 1 nya linjen således den å vilket loket befinner sig å foto 2 den å vilken flertalet befäl och manskap befinner sig samt grusvagnarna skönjas längst bort till höger. Foto 3 visar det sista tåg som gick gamla linjen från Kil nedre till Fryksta vilket skedde omkring kl 1 em den 31 okt 1906. Påföljande dag således den 1 nov 1906 nedlades Kil nedre
Bilden visar S:t Larsgatan och Storgatan. Fotografen står på S:t Larsgatan och fotograferar ner mot Trädgårdstorget. Det torn med markis och balkonger man ser på höger sida, tillhör Östgötabankens kontor, på andra sidan Storgatan ligger Anna Pettersson, garnbyte och trikåaffär samt ett parfymeri. Till vänster i bild Trädgårdsföreningens frö- och blomsterhandel. Till höger i bild Tornbergska gården även kallad Götahuset. I slutet av 1940-talet breddades S:t Larsgatan och den lägre delen av huset togs bort. Huset flyttades till Gamla Linköping från Storgatan 38. Byggnaden uppfördes efter den svåra branden år 1700 av rektor Simon Löfgren (d 1723). 1762 köpte Zacharias Lindberg (1727-86), denne drev en manufakturaffär och grundade stadens första industri, en bomulls- och linnefabrik. 1792 köpte guldsmeden Nils Tornberg huset och gav byggnaden dess nuvarande utseende genom att putsa den och ge den sin fronton. Dock behöll byggnaden ännu vid mitten av 1800-talet sitt spåntak.
Det närmar sig premiär för Giv oss fred. Samlade runt en modell av skådeplatsen, från vänster: Rune Lindström (författare och regissör), Astrid Söderbaum (den första som spelat Malena Rödkåpa), Holger Eklöv (Arboga Lions), Sten Wahlgren (Arboga Lions) och Thorolf Engström (scenograf). Bilden finns med i Reinhold Carlssons bok "Arboga objektivt sett". "Giv oss fred", även kallat "Arbogaspelet", är ett teaterstycke skrivet av Rune Lindström 1961. Handlingen, som är inspirerad av Arbogas klosterhistoria, är förlagt till början av 1500-talet. Uruppförandet skedde den 11 augusti 1962 och Rune Lindström spelade Engelbrekt Gertsson. Lions Club i Arboga stod för arrangemanget. Föreställningarna regnade bort och det blev ett stort ekonomiskt bakslag för föreningen. Spelet har framförts igen; 1987, 1988, 2012 och 2015 av medlemmar i "Bygdespelets Vänner".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.