Uthusen på denna lilla boplats var anspråkslösa. T v ser vi den lilla ladugården med halmtak. Gissningsvis var det en bulladugård, som panelats in och byggts på med ett foderloft. Högra delen innehöll ett fähus med plats för 1-2 kor, någon kalv, ett par grisar och lite höns. Boden med faltak kan också ha varit i bul under bräderna. Vad den haft för funktion är inte gott att veta, redskaps- och vedbod kanske. Längst t h står ett dass. Men vad är det för underlig liten bod på fötter där emellan? Masse har stått på stora vägen och tagit bilden, manbyggnaden finns utanför bilden t h. Se Bild 588.
Från 299 kr
Man undrar om de fåtaliga rakarna med rågskupor är det väsentliga i Masses motivval. Snarare kan man tro att det är landskapet med Bjärges västra part, Arvid Danielssons, i bakgrunden. Från vänster ser man Bjärges stolpkvarn, fribaptistkapellet, klappade askar längs Bjärgeskvior med möjligen stentunen framför, Arvid Danielssons gård där ladugården ännu har agtak, ladugårdsflyglar,manbyggnadens flygel, manbyggnaden med bakbygge och alldeles inpå smedjan innan den flyttades utanför tomten. De höga träden står i den s k Melanderska lunden. Bjärges norra och östra gårdsparter döljs av raken t h.
Tunen börjar med korta trolar, gärdsel, och allt efter hand som tunen fortsätter blir trolarna längre och längre till full längd på 4.20 m uppnåtts, det var normallängden på allt virke förr. Man la ofta två trolar på varandra, den bästa underst, så den fick bära den övre om den var i dåligt skick. I regel gick det 6 trolpar på höjden genom varje störpar för en hög och tät tun passande alla sorters djur. Här står Jakob Söderlund på vägen utanför sin tun. Det var Masses närmaste granne ett par hundra meter norrut. Det lilla idylliska torpet finns kvar tämligen intakt än idag.
Vi ser Jakob Hanssons ladugårds baksida ut mot norr. Här ser man tydligt att vänstra halvan bestod av ett dubbelt fähus, den fanns säkert behov av mera utrymme, så därför byggdes det en fähusdel utanför tröskhuset, se Bild 1101. Högra delen var lada. 1936 byggdes ladugården om med foderloft av trä täckt av spåntak, senare plåt. Byggnaden finns kvar. Till vänster om ladugården är en port, den var nog både ämnad att hålla djuren på rätt sida och att skydda gården från hårda nodliga vindar och snödrivor. Längst till vänster står en bulbod med en liten lucka, troligen en gödsellucka. Kanske var den grishus?
Masse har stått på backkanten och tagit denna bild av Karlssons uthus. Dessa ladugårdsbyggnader var bland de största och ålderdomligaste i socknen vid förra sekelskiftet. Den långa bulladugården med agtak var mycket välbyggd. Den innehöll två fähus med varsin hoimd, hörum, i sin vänstra del och till höger om ladportarna låg ladan, utanför vilken det ligger en väldig halmstack. Ladugårdsflygeln till vänster innehöll en mängd funktioner. Troligen håller man på och kör in hö just här, höhäcken står på vägen under luckan till loftet. Man ser hur vägen ner till Nybro svänger ner här framför ladugården. Den gick vidare ner till grannparten, vars flygel skymtar till höger och därefter ner mot Närkån.
Masse har gått bakom uthusen och tagit denna bild. T v ser vi magasinet från 1904, en ren magasinsbyggnad var mycket ovanligt då. Därefter skymtar manbyggnaden. Sedan följer ladugårdens södra del med tröskhuset vinklat in åt gården, där öppningen är förbyggd. På ladan har man brutit ner hela dess gavelspets och fört samman denna ladugårdsdel med trösk- och halmhuset, dessutom har man tagit upp en port. I vinkel bakåt står ett stort halmhus? Ändå har man en jättestor halmstack utanför, vilken ser ut att sväva, men det beror på att djur gnagt i sig den nedre delen.
Masse har passat på och tagit denna bild av Hallbjäns södra gårdsparts ladugård strax innan den revs pga skiftet. Ladugården låg med långsidan alldeles intill vägen, se Bild 798, så av den anledningen fick man ha gödselhögarna inne på gården. Till vänster skymtar en bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Ladugården hade till vänster troligen ett stall med hoimd, den lilla hoimdluckan är öppen. Sedan följer gårdens infart med stängda portar. Därefter följer ett stort kohus med hoimd till vänster. Laddelen med ladportar verkar ha varit tillbyggd och där sitter en liten lucka lågt i väggen till okänd funktion. Till höger alldeles utanför bild stod tröskhuset under spåntak.
På Masses tid var Laubackar alldeles kala. Men just utanför hans stuga på andra sidan Backvägen nära kilen där andra vägen gick upp till Söderlunds stod den här vackra oxeln. Masse tyckte säkerligen om trädet och tog två bilder av det, se också Bild 1399. Det ser ut som oxeln blommar, i så fall är datumet fel. Rester av oxeln finns ännu kvar i det snår som nu har tagit över platsen. T h syns den stuga Masse köpte 1907 av vännen Hallsarve Hans Karlsson, men längre tillbaka låg nog den här marken under Kauparve. T v skymtar Bogs backe (Bogsens backe), där nedanför Smiss åkrar och änge och längst bort Lasusviken.
Denna vackra ladugård var troligen uppförd vid 1800-talets mitt eller strax efter. Den bestod förmodligen av ett dubbelt kohus med hoimd i mitten, hoimdluckan sitter nära portlidret. Längst till höger kan det vara ett stall. Eftersom landsvägen gick omedelbart utanför ladugårdsväggen, fick man ha gödselstacken inne på gården. Till vänster är portlidret, gårdspartens infart och därefter ligger ladan uppförd i bulteknik, det är mest ladporten som syns. Till vänste ligger tröskhuset, där man kan ana vandringen, annars fungrade utrymmet mest som vagnbod. Taket är täckt med halm och vindskivorna har den karaktäristiska utsmyckningen längst upp.
Parti av Föreningsgatan i Linköping med blicken vänd mot gatans udda husnummer med början vid Föreningsgatan 5. Vid gatans krön korsar Lindhultsgatan och bortom synfältet Magistratsgatan, Karlbergsgatan och slutligen Skyttegatan i bildens fond. I vinkelställd riktning begränsades området av Djurgårdsgatan och Stolplyckegatan utmed Magistratshagen. Bostadsområdet hade vuxit fram från omkring förra sekelskiftet och låg till en början utanför stadens regelverk. Bostädernas standard var generellt låg. "Tak över huvud" och låga hyror var för flertalet av överskuggande betydelse i tidens omfattande bostadsbrist. Nu, 1968, hade de flesta husen dessutom förfallit och området belastades med ett allt sämre rykte.
Vinterbild från Djurgårdsgatan i Linköping. I blickfånget den vid tiden kallade Lilla stugan på den senare tillkomna adressen Djurgårdsgatan 15 i Linköping. Bakom grenverket skymtar Wallenbergska gården. Den uppfördes som Åmanska gården omkring 1830 och var då placerad precis utanför Linköpings stadsgräns. För att införliva fastigheten med staden flyttade man sonika gränsen något söderut, bortom det vackra tvåvåningshuset, som därmed länge kom att bli stadens sydligaste gård. I sammanhanget bör nämnas den lilla föga uppmärksammade sten som ännu står på platsen invid Djurgårdsgatan med inskften; "Stadens gräns till år 1911". Stenen minner om den påtalade stadsgräns som fram till 1911 löpte mellan Linköpings stad och landsförsamlingen Sankt Lars.
Motiv från Lindhem i Linköping. Det lilla bostadsområdet inom dagens stadsdel Gottfridsberg började bebyggas vid det sena 1800-talet och låg till en början utanför stadsgränsen. I frånvaro av stadens regelverk kunde här en mer oreglerad bebyggelse växa fram som inte sällan är svår att följa i detalj. Även gatunätet i området har förändrats över tid. Här en vy från nuvarande Duvgatan mot Blomgatan 12 följt av nummer 14. Blomgatan 12 kvarstår ännu och utmärker sig med ett gatunära läge. Odaterad bild från omkring 1915.
Motiv från Sturefors 1902. Vid tiden för bilden hade Östra Centralbanan invigts så precist att anordningar och överblivet byggnadsmaterial ännu inte helt avlägsnats. Risnäs bro i förgrunden hade gjorts svängbar och sköttes av särskild brovaktare. Först ut på den posten var Johan Gottfrid Hammarlund, som tillsammans med hustru och dotter hade tjänstebostad till vänster utanför bild. I fondens dis anas det egentliga Sturefors, där två av ortens mer dominerande byggnader skulle komma drabbas av eldsvåda i tät följd. Kyrkan 1961 och prästgården längst till höger 1963.
Passagerarångbåten Dufvan utanför Östrand julen 1905. Kaptenen J. P. Näsman är infälld i bilden. Båten hette tidigare Sjöfröken och köptes till Sundsvall 1900 av Gustaf Fröberg som lät modernisera henne. Det blev den första båt i Sundsvall som hade elektrisitet ombord. 1901 övertogs hon av Sundsvall-Klingerfjärdens ångfartygs AB och gick då mellan Sundsvall och Söråker. Den var känd för att dra upp stora svallvågor efter sig. Efter 16 år i Sundsvall såldes hon till Härnösand och byggdes om till bogserbåt. J P Näsman var kapten fram till 1916. Styrman mellan 1915-16 var J A Åström.
Besättning och expeditionsmedlemmar samlade på Virgos akterdäck utanför Danskön, midsommarafton 23 juni 1896. Stewarden Charlotta Olsson till vänster och kocken Hanna Wessberg till höger; lotsen Stranne med dragharmonika och Strindberg med fiol. Andrée står till vänster om Strindberg med Zachau emellan. Charlotta står intill Andrée. Bror Arbin och Hjalmar Brunnström står i bakre rad, 2:a respektive 5:a fr vänster, den senare med bakomvarande persons händer på axlarna. Svante Arrhenius sitter på livbåtslådan i förgrunden. Bål, tal och musik av Nils Strindberg på fiol och lotsen Stranne med handklaver.
Soldattorpet i Gamla Linköping, Tidstorp. Bilden är från tiden innan det restaurerades till ursprungsskick. Om soldattorpet: Torpet Tidstorp kommer från början från Malmslätt utanför Linköping och har varit soldattorp sedan början av 1800-talet, då det byggdes. Fähuset (ladugården), ladan och boden kommer från trakterna kring Norra Vi i södra Östergötland. Byggnaderna flyttades till Garnisonsområdet i Linköping och blev museum där 1923. År 2018 flyttades de till Gamla Linköping och restaurerades till ursprungligt skick. Vykort med motiv från Linköping. Vykort digitaliserade ur Stiftsbibliotekets samlingar på Linköpings stadsbibliotek.
Statens Järnvägar, SJ Turistbuss med förare och värdinna, här utanför Malmö centralstation. Bussen på bilden tillverkningsnummer 2284. Den ingick i en serie bussar av typ Scania-Vabis B 63 special från 1954 med Hägglundskaross från Örnsköldsvik, omfattade serien 2279-2288. Dessa var utrustade med lyxinredning, toalett, kylskåp och bussvärdinna. Vid varje sittplats fanns en knapp som resenären kunde trycka på, varvid det då hos bussvärdinnan i bakre delen av delen i bussen, en liten plåtbrickaföll ner med sittplatsnummer så vederbörande direkt kunde uppsöka rätt plats. Dessa bussar var avsedda enbart för utlandstrafik eftersom in/utgång fanns på bussens bakgavel. Buss 2285 av exakt samma typ finns bevarad hos Helsingborgstrafikens museiförening. PÖ
Gruppfoto av befäl utanför verkstaden i Liljeholmen augusti 1891. Främre raden 1. Klas Ludvig Santesson, Verkmästare 2. Frans Hjalmar Rundqvist, Verkmästare 3. Carl Gustaf Hellström, Stationsinspektor 4. Johan Henrik Lundberg, Maskindirektör 5. David Oscar Lindblom, Verkmästare 6. Nils Henric Busck, Bokhållare 7. Abraham Gustaf Schugge, Vagnmästare. Bakre raden 8. Carl Josef Brandström, Kontorsskrivare 9. Bernhard Fredrik Burman, Bokhållare 10. Carl Adolf Hugo Toutin, Kontorsskrivare 11. Gustaf Sjövall, Stationsskrivare 12. Claes Johan Vilhelm Roos, Kontorsskrivare 13. Elias Ernst Gottfrid Setterberg, Bokhållare 14. Johan Adolf Lindblad, Kontorsskrivare 15. Lars August Larsson, Bokhållare.
Ångaren Dellen utanför Näsvikens station. Ångaren Dellen byggdes år 1861 vid LINDBERGS MV & VARV AB i Stockholm. Beställare var Hudiksvall Steam Sawing Mill Company Limited of London, på svenska Hudiksvalls Ångaktiebolag, kallat för Engelska bolaget. Båtens mått var 18,20 x 3,53 x 1,93 meter. Ångmaskinen hade 20 ind hkr motorstyrka. 1868 blev ångaren Dellen överförd till det nybildade Hudiksvalls Trävaruaktiebolag sedan Engelska Bolaget avvecklat sin verksamhet. Efter att Näsvikens station tagits i bruk i november 1874, tog kommunikationsbolaget återigen över ångaren Dellen som då fick namnet Bjuråker.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.