Parti av Linköping 1901, Nygatan mot öster sedd från korsningen av Klostergatan. Till höger Mamsell Dufvas gård. Längre ned på gatan skymtar Saluhallen från 1888 och bortom denna ses en snedställd gavel som förklaras av Trädgårdstorgets då vinkelställda västra sida. I bildens vänstra del ses det så kallade Trasberget, där bagare Jacob Lind senare kom att uppföra sitt affärshus. Stenhuset i fonden uppfördes 1885 i italiensk nyrenässans och är den enda byggnaden på bilden som ännu är bevarad.
Från 299 kr
Hunnebergsgatan 12 i Linköping. Fotoåret 1929 och däromkring ägdes gården av snickeriarbetaren av Carl Edvard Johansson med familj. Som brukligt vid den här typen av hus och läge hyrde en rad personer husrum i byggnaden. Källorna talar om ett 15-tal hyresgäster inklusive barn vid tiden. Tomtens avgränsning ger sannolikt svar på var i huset ägarfamiljen bodde och i vilken del ytorna hyrdes ut. Vy från gårdssidan 1929.
Fastigheten Storgatan 38 i Linköping från gårdssidan 1929. Gatuhuset har en hög ålder och uppfördes kort efter den stora stadsbranden år 1700. Gården bär en del folkliga namn där Tornebergska är ett vanligt förekommande vid sidan av Göta-huset. Den förstnämnda namnet efter guldsmeden Nils Tornberg som ägde gården från det sena 1700-talet. Göta-huset efter det varuhus som långt senare var inrymt i huset. Sedan 1965 står huset rest i Gamla Linköping och rymmer populära Dahlbergs café. Se där! Ännu ett namn.
När fotograf Didrik von Essen gjorde sig ärende till Stjärnorp en vårdag 1901, hade minnet av ett intakt slott sedan länge falnat. Dryga 110 år hade gått sedan den kulna dagen i maj månad 1789, då branden sprungit lös i västra flygeln och spridit sig till huvudbyggnaden. Godsägaren med sällskap var på marknad i närliggande Linköping och stor del av övrigt arbetsfolk var i arbete på utgårdar, varför de få som fanns kvar runt slottet var hjälplösa mot eldens spridning.
Systrarna Helga och Hilma Nilsson framför barndomshemmet Eketorp i Vist socken. De hade blivit moderslösa redan som barn. Yngsta systern bar knappast ens minnen av sin mor. Nu till den förmodade sommaren 1909 hade de även blivit faderslösa och torparkontraktet skulle gå till ny brukare. Förändringens tid var således kommen. För Hilmas del var framtiden utstakad. Hon var förlovad och till hösten kom hon att gifta sig med en fabriksarbetare och flytta till Skorpa trämassefabrik. Helga blev hushållerska i Kringstorp.
Invigningen av Linköpings nya teater blev ett verkligt lyft för stadens kulturliv. De förbättrade förutsättningarna för skådespel kan knappast överdrivas. Stadens gamla teaterbyggnad, för all del med egen tjuskraft, hade varit omodern, dragig och eldfarlig. Den nya dess motsatts med 503 förträffliga sittplatser, elektriskt ljus -600 elektriska bågar- och sinnrika scenanordningar där exempelvis scengolvet bildade ett sammanhängande system med falluckor. Teatern invigdes den 18 december 1903. Foto kort efter händelsen.
Personalen vid Borggårds bruk 1905. Vid tiden hade brukets omställning från stångjärnstillverkning mot redskap och järnartiklar pågått en tid. Grepar, tjugor, spadar och skyfflar var som synes viktig del i produktionen, men tiden pekade mot mindre artiklar som krokar, söljor och skruvar med mera. I mannen med högst position i bilden, såväl som i realiteten, iklädd något ljusare kostym ser vi brukets delägare Adolf Trägårdh.
Ett vardagligt motiv från Linköping 1927. Bakom kameran stod den fotointresserade, nu pensionerade, generalmajoren Fritz Lovén, som gärna dokumenterade förändringar i sin hemstads stadsbild. För denna tagning var det sannolikt det nyinvigda Delfinpalatset som tilldrog hans intresse. I ögonblicket fick han även med en del av Trädgårdstorget i förändring. Det nyuppförda huset hade placerats vid sidan av gatusträckningen och öppnat upp torgets yta och som nu kunde göra platsen rektangulär.
Linköping domkyrkas långa historia har inneburit en rad mer eller mindre genomgripande förändringar av byggnadens uttryck. Som vi känner henne idag är i stora drag resultatet efter tre stora ingrepp under 1800-talet. 1812 års "storstädning" avsåg främst interiöra arbeten, medan omfattande yttre omdaning kom att ske under perioden 1849-69. Tydligast avtryck har dock Helgo Zetterwalls nygotiska torn inneburit, som tillkom som en del i den omfattande ombyggnad som genomfördes under perioden 1877-86. Här en vintervy daterad 1903.
Gusums mässingsbruk anlades 1652 i Ringarums södra sockendel. Bruket fick till följd att denna del av socknen blev alltmer folkrik. Avståndet till moderkyrkan fick efter ett flertal turer till följd att ett litet kapell uppfördes i närheten av bruket. Diskussion om ny och mer rymlig kyrkobyggnad tog efterhand fart och 1731 kunde den avbildade kyrkan invigas. Byggmästare var förmodligen Georg Millerus, som var anställd vid bruket, och murmästare var Petter Spångberg från Norrköping.
Brevkort med återgivning av Liljeholmen i Blåviks socken. Säteriets särpräglade huvudbyggnad anses uppförd av överstelöjtnant Christer Lillie under 1600-talets senare del. Denne hade 1653 samlat sitt stora gårdsinnehav och gjort Ringshult till sätesgård, vilket han i samband med den nya huvudbyggnadens tillkomst ändrat namnet till Liljeholmen. Vid tiden för bilden ägdes säteriet av Esbjörn Pontin på Schedevi men brukades av Johan August Hörling med hustrun Hedda Sofia Karlsdotter. Möjligtvis är det dem med barn och gårdsfolk vi skymtar på bilden.
Del av Tanneforsgatan i Linköping med utblick mot Stora torget. Året är 1968 men en nutida betraktare känner igen sig i det mesta. Dock kommer trähuslängan till vänster att rivas kort efter fototillfället för att ge plats för ett modernt affärshus. Även Hushållningssällskapets fastighet, det lägre huset i fonden, kommer vidare att jämnas med marken för att ge yta för affärshuset Filbyter. Vy mot väster från Tanneforsgatans skärning med Klostergatan.
Välansatt och prydligt utmed Björngatan i Linköping. Fotoåret 1976 var området Björnsåker sedan länge inklämt mellan motorvägen och järnvägsspår. Vid förgående decennium hade områdets östra del avrivits för att ge plats för Ljungstedtska skolan. I den bostadsbebyggda västra delen fortsatte livet om än under återkommande hot om avhysning. I december 2021 sades hyresgästerna slutligen upp. I skrivande stund (oktober 2024) står villorna ännu kvar men beräknas att rivas inom kort.
Klassisk Norrköpingsvy där det mesta är sig likt sedan bildens tillkomst 1906. Göta hotell till vänster var vid tiden precis färdigt att tas i bruk, lagom för att erbjuda husrum till besökare av den timade konst- och industriutställning som detta år förlagts till Norrköping. Antikvitetshandlaren Jean Lawskis bägge hus till höger hade stått klara kort före 1800-talets slut. Över Strömmen tog man sig då som nu över Oscar Fredriks bro (Saltängsbron). I förgrunden del av Carl Johans park.
Ett brevkort med en sällan sedd vy mot Linnégatan 6 i Linköping. Bevarat genom en hälsning till pigan Hulda Hallberg, som kort efter hälsningen lämnade Åtvidaberg för att ta tjänst hos apotekare Lundgren bosatt i huset mittemot. Man kan tänka sig att avsändaren var en tipsande väninna, som för sin del tjänstgjorde hos lantmätaren Axel Teodor Calén, som då nyligen låtit uppföra Linnégatan 6. Adressen kom vidare att ändras till Linnégatan 4.
Del av Nygatan i Linköping. Vy österut mot gatans skärning med Repslagaregatan. Området stod vid fototillfället under förändring och skulle inom kort att omdanas i än högre grad. Till höger skymtar byggarbetsplatsen för det blivande Domus-varuhuset. Byggnaderna till vänster, Nygatan 17 och 15, revs för att skapa yta för Gyllentorget. Husen bortom Repslagaregatan revs även de för att och plats för nya affärs- och bostadskomplex.
Gusums mässingsbruk anlades 1652 i Ringarums södra sockendel. Bruket fick till följd att denna del av socknen blev alltmer folkrik. Avståndet till moderkyrkan fick efter ett flertal turer till följd att ett litet kapell uppfördes i närheten av bruket. Diskussion om ny och mer rymlig kyrkobyggnad tog efterhand fart och 1731 kunde den avbildade kyrkan invigas. Byggmästare var förmodligen Georg Millerus, som var anställd vid bruket, och murmästare var Petter Spångberg från Norrköping. Klockstapeln stod färdig först 1752.
Ett exempel på borglighetens gängse önskemål att i äldre tider låta dokumentera sina stadsvåningar. Här en mindre skrytsam interiör från kapten och lektor Samuel Lidmans arbetsrum i Linköping. Bilden är odaterad och för Lidmans del finns ett flertal adresser att välja bland. Troligtvis rör det sig i detta fall om någon av hans två bostadsadresser han innehade från sin återinflytt till Linköping 1895 fram till sin död 1897, Apotekaregatan 8 följt av Drottninggatan 33.
Högby gamla kyrka uppfördes under 1100-talets senare del. Kyrkan var byggd av finhuggen kalksten och bestod av ett högt och avsmalnat torn, långhus, ett lägre och något smalare kor samt en halvrund absid. Huvudingången med vapenhus var väl tilltaget och vänt mot söder. Kyrkan revs för att 1872 ersättas med en ny kyrkobyggnad som uppfördes omkring en kilometer söder om den gamla och kom att brukas gemensamt med Västra Skrukeby församling.
Billstenska eller Engströmska gården i Söderköping under rivning. Gathuset var uppfört omkring 1830 genom handelsman Johan Billstens försorg. Gården kom vidare att gå över i konsul Erik Algott Leonard Engströms ägo genom sitt äktenskap med Billstens dotter Hedvig Charlotta. Fotografiet är en del av en dokumentation som Östergötlands museum lät genomföra 1951-52. Upplysningsvis kan nämnas att den främre skorstenen kom att rasa under det följande rivningsarbetet, varvid två arbetare avled.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.