Ladugård, Marbogård (Jannes) i Sällstorp. Både fönster och dörrar har stickbågade öppningar och vitmålade omfattningar. Fasaden är putsad, men längs takfoten på på gavlarna sitter en träpanel. (Negativet är skadat i höger sida)
Från 299 kr
Ett par män murar upp en skorsten på ett tak belagt med flacktegel. På den provisoriska ställningen står hinkar med murbruk och den stående mannen har en murslev i handen.
En skolklass med 25 barn och lärarinnan till höger. Barnen är mörkt klädda, utom en flicka som har en ljus, rutig klänning. De är uppställda utomhus framför en björkdunge.
Ett hölass, draget av två hästar står redo att lassas in i ladan. På gården står kvinnor, män och barn tillsammans med en hund och ett föl. Ladugården är omålad och har sticktak (pärt).
Hagaskolan i Varberg under uppbyggnad i kv Orren. Bild 1 visar en byggnad med färdigställd fasad, medan de på bild 2 Karl Fredrik Olsson var redaktör (ca 1935-1965) på Hallandsposten så bilderna har troligen varit publicerade i tidningen.
Ett ungt, okänt par i mörka kläder, troligen fotograferade i Halmstad. Mannen sitter på en balustrad och har en strikt mittbena och rutig slips. Kvinnan bär en rikt dekorerad blus med en stor brosch under hakan.
Folke Strandner och Uno Svensson undervisar i postiljonskurserna. En ny kull har ryckt in och Folke Strandner ger här inblickar i postverkets organisation och postdistriktens indelning, som framgår av kartan.
Uno Abrahamsson, t.v., postförbundets avdelningsordförande i Göteborg, och Thord Jensen, ledamot i Norska postförbundsstyrelsen, har stannat i Shiphelle, Norsk Postforbunds feriehjem - småstugor för självhushåll - där resenärerna bjöds på kaffe och hjortrontårta.
Voksenåsen ligger 500 m över havet - en halvtimmes spårvagnsresa från Oslo centrum - och har en vidunderlig utsikt. Kristian Myrén t.v., en av Oslos 14 värdebrevbärare, samtalar med göteborgarna Stig Pramberg, driftvärnsman och Stig Andersson, motorman (i mitten).
Kontorsbiträde (1959) på Postsparbankens bokföringsavdelning. Körmedlem i Postflickorna. Sedermera en av landets mest kända vokalister och har sjungit in egna skivor. Foto taget då Ingert framträdde som solist på Trädgårdsföreningen i Göteborg 1959, då Postflickorna turnerade i samband med Postsparbankens 75-årsjubileum.
Bredestads kyrka vars skyddspatron är Sankt Laurentius har troligen anor från tidig medeltid. Absiden, koret och östra delen av långhuset tillhör byggnadens ursprungliga delar. 1690 utökades långhuset mot väster. Samtidigt uppfördes tornet med en sin karaktäristiska hjälmformad huv och höga spira. Kyrkan är byggd av gråsten medan sakristian på norra sidan och vapenhuset i väster som tillkommit senare har uppförts i tegel. Kyrkorummets innertak är ett plant brädtak försett med målningar från 1700-talet. Bredestads kyrka kallas för "offerkyrka". Det finns inga belägg att den ursprungligen varit det. Troligen har traktens dåvarande sed att kalla den för offerkyrka sin grund i 1600-talet. Då vallfärdade man till Erkestorps källa i Flisby socken. Källans vatten ansågs hjälpa mot sjukdomar. Efter besöket vid källan passerade man Bredestad och offrade till kyrkan för att ytterligare förstärka källvattnets effekt. Altaruppsatsen från 1697 på norra långhusväggen har troligen tillkommit och bekostats av offergåvor till kyrkan. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Förstugan på övervåningen i huvudbyggnaden på Vinö säteri Väggarna är ljusgrönt marmorerade med blå ramverk. Bröstpanelen har porfyrimiterade marmorering i gult, grönt mm och ramverk i gult. Kolonnerna är brunmarmorerade. Mellan fönstren står gipskopior av Sergels Ceresfigurer.
Bild på en nyanläggning av väg och bro. Den är byggd av huggen sten i kallmur. Räcken har inte än kommit på plats. Bron är över Tunaåns utlopp i Tunasjön. Byggd av huggen sten 1932 av AB Vägförbättringar.
Holmåkra, Tomesa i Sällstorp. Familjen med sex barn står på den stenbelagda gården framför ingången till mangårsbyggnaden. Entrén har en bred farstukvist med snickarglädje, såsom dekor runt skärmtakets kant såväl på ovan- som undersidan. Ovanför sitter ett lunettfönster (halvmåneformat).
Skräddare Anders Pettersson med kubb och käpp framför ett (sitt?) hus i Grevalid, Grimmared. Stugan är omålad, har sticktak (pärt) och dörren är tvåbladig med fiskbenspanel. (Negativet är skadat)
Grimmared, Långared. Ester och Viking Andersson i trädgården med döttrarna Ella född 1917 och Lisa född 1919. Bakom lövverket anas en hög murad husgrund av sten. Esters långkjol har klädda knappar nedtill.
Parporträtt av Ellen Persson född Almskog 15/8 1879 - 3/3 1963 och Per Axel Oskar Persson 9/1 1873 - 18/4 1948. Både mannen och kvinnan bär hattar. Kvinnan har en brosch vid kragen. Föräldrar till givaren Sven Persson.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.