'Monterat rådjur, sett från sidan. :: :: Text till bilden: ''Rådjuret, som är det minsta utaf de i vårt land förekommande, vilda idislarna hörer, jemte de öfriga, eller elgen, kronhjorten och renen, till hjortfamiljen som är karakteristisk derigenom att hithörande djur årligen fälla hornen. Det täcka djuret, som på flera ställen är allmänt i sydligaste Sveriges skogsbygden fanns, enligt uppgift, ännu för ett tiotal år sedan äfven i trakten kring Jonsered, 2 mil från Göteborg. Sedan dess har man ej sett till det, förr än herr O. Dicksson, som äfven försett vår bygd med skotska ripan, för ett par år sedan återigen införde det. Trakten är utan tfvel i hög grad lämplig, och vandraren skogarna deromkring får väl inom kort njuta af den sällsamma anblicken af dessa vindiga väsen, då de i fyrsprång sätta öfver kratt och sten eller med sina små söta ungar gräsa i solbadet å klaror (ordet begagnas i södra Sverige och betecknar en öppen plats i skogen) mellan fylliga bokar.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'

Från 299 kr

Porträtt av Fredrik Pereswetoff-Morath. Född och uppvuxen på Kallerstad säteri strax öster om Linköping som son till Carl Emil och Carolina Maria Sofia Pereswetoff-Morath. Parallellt med en militär karriär kom han att verka som skriftställare och korrespondent till olika tidsskrifter. En tid även redaktör av tidningen Östergötland. Efter moderns frånfälle 1891 tycks hans liv komplicerats. Samma år avflyttade han från Kallerstad för att stå skriven "på socknen", det vill säga utan fast bostad. Han anges utflyttad till Burseryd socken 1894 men återfinns inte på platsen. I februari månad 1895 uppges han istället vara inflyttad till en ödestuga i Linköpings landsförsamling. Hans ambullerande tillvaro fortsatte med tillfälliga boställen i Stjärnorp, Kristberg och Tannefors. Från 1908 var han dock stadigvarande boende i stadsdelen Gottfridsberg i Linköping. Fredrik Pereswetoff-Morath förblev ogift och med honom skulle ättens adliga gren slockna på svärdssidan. Rimligtvis förklaras den adoption han lät föranstalta 1918 av fänriken Carl Magnus Dahlqvist, vars mor var född Pereswetoff-Morath, av det faktumet. Den adopterade hade vid tiden nyligen blivit faderslös och inom kort skulle han även förlora sin adoptionsförälder.

Från 299 kr

Porträtt av fru Johanna Olofsson. Född 1832 på Jursla ryttmästarboställe i Kvillinge som dotter till sergeanten Frans Johan Olofsson och makan Anna Fredrika Görges. Fadern hade emellertid gått bort en tid före Johannas nedkomst och därav följde ett antal flyttningar inom församlingen för den kvarvarande familjen. År 1856 förmäler källorna att hon då ingick i kyrkoherdeparet Håhls hushåll i Rystad. Hon hade då rimligtvis redan träffat och gjort planer med vice pastorn i Kvillinge, Filip Kindmark. Den 4 maj 1858 vigdes de och förenades i Gladhammars församling där Kindmark innehade tjänsten som socknens komminister. Vid tiden för bilden hade makarna dock varit bosatta i Ledberg sedan 1863. Här skulle de bli kvar till 1876 då ny tjänst i Appuna erbjudits maken. Tiden där blev emellertid kort. Maken avled i maj månad 1877 och Johanna flyttade tillsammans med sonen Filip Georg till Linköping. Hon avslutade sina dagar i värmländska Skillingmark där hon sedan en tid varit boende hon sin bror. Man skrev då 7 februari 1896.

Från 299 kr

Bruket startades i Flygsfors av Otto Hammargren år 1863 som en hammarsmedja. Med sämre konjunkturer för de små småländska järnbruken startades 1888 Flygsfors glasbruk. Det utarrenderades 1889 till bruksägare C.A. Svensson och fabrikör Janne Elgqvist, vilka snart köpte bruket och inom kort blev Svensson ensamägare. Svensson avled 1914, och 1919 såldes bruket för att 1920 läggas ner. Det återuppstod 1930 då ett nytt bolag under Gustav och Oskar Rosander övertog bruket och fick det på fötter. Under de första 30 åren tillverkades endast fönsterglas, men man gick senare över till belysningsglas och prydnadsglas. Produktionen har varit stor; på 1950-talet var bruket Europas största tillverkare av belysningsglas och hade ca 200 anställda. Inom konstglasproduktionen är bruket mest känt för Paul Kedelvs (1917-1990) coquilleglas, formgivet under 1950-talet. År 1965 formades Flygsforsgruppen med Gadderås och Målerås glasbruk och sammanlagt cirka 300 anställda. Bruken övertogs 1974 av Orrefors och lades ned 1979. År 1985 prövade Elving Conradsson från Bergdala glasbruk under några månader att på nytt blåsa liv i hyttan, men försöket misslyckades. 1992 återupptogs verksamhet i brukslokalerna på nytt i mycket liten skala, och i dag tillverkas flerfärgat konstglas av krossat glas. Källa: Wikipedia Orten ligger 2 km öster om Orrefors, 3 km väster om Gadderås och 16 km norr om Nybro. Den är framför allt känd för sitt glasbruk som var i drift 1888-1979. Under brukets historia framställdes bland annat fönsterglas, belysningsglas, servisglas, flerfärgat konstglas och pressglas.

Från 299 kr

Bruket startades i Flygsfors av Otto Hammargren år 1863 som en hammarsmedja. Med sämre konjunkturer för de små småländska järnbruken startades 1888 Flygsfors glasbruk. Det utarrenderades 1889 till bruksägare C.A. Svensson och fabrikör Janne Elgqvist, vilka snart köpte bruket och inom kort blev Svensson ensamägare. Svensson avled 1914, och 1919 såldes bruket för att 1920 läggas ner. Det återuppstod 1930 då ett nytt bolag under Gustav och Oskar Rosander övertog bruket och fick det på fötter. Under de första 30 åren tillverkades endast fönsterglas, men man gick senare över till belysningsglas och prydnadsglas. Produktionen har varit stor; på 1950-talet var bruket Europas största tillverkare av belysningsglas och hade ca 200 anställda. Inom konstglasproduktionen är bruket mest känt för Paul Kedelvs (1917-1990) coquilleglas, formgivet under 1950-talet. År 1965 formades Flygsforsgruppen med Gadderås och Målerås glasbruk och sammanlagt cirka 300 anställda. Bruken övertogs 1974 av Orrefors och lades ned 1979. År 1985 prövade Elving Conradsson från Bergdala glasbruk under några månader att på nytt blåsa liv i hyttan, men försöket misslyckades. 1992 återupptogs verksamhet i brukslokalerna på nytt i mycket liten skala, och i dag tillverkas flerfärgat konstglas av krossat glas. Källa Wikipedia: Orten ligger 2 km öster om Orrefors, 3 km väster om Gadderås och 16 km norr om Nybro. Den är framför allt känd för sitt glasbruk som var i drift 1888-1979. Under brukets historia framställdes bland annat fönsterglas, belysningsglas, servisglas, flerfärgat konstglas och pressglas.

Från 299 kr

En gammal manbyggnad med en nyare byggnad i vinkel och på gården en mycket hög flaggstång. Det gamla huset är förmodligen en s k långloftsstuga, vilket de två ingångarna antyder. Alltså ursprungligen en gammal högloftsstuga med en lägre ryggåsstuga i mitten och ett högre loft på ömse sida med var sin ingång. Vid godare tider har man fått råd att bygga på och lyfta upp taken till gemensam höjd och sätta in lunettfönster i loftgången som formats på ovanvåningen. Huvudentrén försågs med en veranda dekorerad med figursågade räcken, kapitäl och taklist. I många fall togs den andra ingången bort, men här behölls den och dörren med rombisk panel flankeras av pilastrar och ett kort skärmtak. Längs byggnadens takfot sitter en kraftig, lambrekängformad list. Taket täcks med enkupigt tegel och den höga stensockeln är vitkalkad och har en källaringång. Flygeln är också reslig med loftvåning men har taket täckt med stickor (pärt) och målad fasad, till skillnad från huvudbyggnaden. (Bilden beskuren pga negativets skador, ses nedtill och till vänster)

Från 299 kr

sågverk, gruppbild, sågverksarbetare

Från 299 kr

Porträtt av Oscar Egnell. Född i Stjärnorp 1813 som son till domkyrkosysslomannen Fredrik Carl Egnell och makan Ulrika Christina Granbeck. Sin första egentliga tjänst inträdde han 1838 som inspektor vid gården Roxtorp i hemsocknen. År 1841 gifte han sig med Augusta Elisabet Enelius och makarna fick raskt tre barn. Lyckan vände när hustrun drabbades av lungsot, ett av tidens många gissel. Hon avled i mars månad 1850. Ny livskamrat fann Egnell i Christina Mathilda Hellström. Hon var bördig från orten men hade bott en längre tid i Linköping. Vigseln stod i midsommartid 1852. Efter nytt boställe från 1853 på Bonnorp i Stjärnorp, sökte makarna lyckan på gården Hundekulla i Vånga socken. På de bägge nämnda gårdarna tjänstgjorde Oscar Egnell som inspektor. Från år 1867 förmäler källorna att Egnell lämnat inspektortjänsten för att bli mer aktiv som arrendator av Balderums södergård i nämnda församling. Vid tiden hade hans nya äktenskap välsignats med dotter och son. Redan efter ett par år tycks situationen dock vara en annan. År 1869 bröt familjen upp för att istället logera på gården Boberg västergård. Att logera betydde vid tiden en mer inaktivt och utan tydlig funktionell roll bebo platsen. Rimligtvis hade nu åldern börjat ta sin tribut för Egnell, möjligtvis var han sjuklig. Han sökte ny omständighet för sin familj 1872 och ombesörjde flytt till gården Sätra där de utan tydlig funktion logerade hos bonden och gårdsägaren Jaen Anderson. Kort därefter bosatte sig familjen i vad tiden kallade Bönhuset, missionsrörelsens lokal i Vånga socken. Inte heller på denna plats var familjen Egnells roll tydlig. Icke desto mindre bodde de kvar i Bönhuset till 1882 då makarna åter flyttade till Sätra. Här bosatte de sig efter dåtidens språkbruk "till hus", vilket kunde betyda en mångfald boendeformer men i grunden inneboende av något slag. Oscar Egnell gick ur tiden i april månad 1890.

Från 299 kr

Porträtt av fröken Elisabeth "Betty" Sandin. Född och uppvuxen i Linköping som dotter till spannmålshandlaren Carl Johan Sandin och makan Christina Elisabeth Boman. Efter faderns död 1877 flyttade Betty som mamsell till makarna Bror Philip Helling och Vesta Teresia In de Betous gård Binklinge i Södermanland. Här blev hon kvar till sommaren 1882 då hon fick anledning att flytta hem till sin mor i Linköping, som nu hyrde bostad vid Drottninggatans västra ände. Efter ett par år bröt hon upp för tjänst som guvernant till makarna greve Carl Fredric von Hermansson och Adéle Recka Leonara Michaelssons fyra döttrar. Makarna var ägare till godset Färna i Västmanland. Från 1887 innehade hon samma tjänst för barnen till Axel Dickson och hans andra hustru Mehetabel Percy Austin, som vid tiden förvaltade godset Skeppsta i Södermanland. Rimligtvis var det den tjänsten som gav henne förtroendet att från 1891 bli privatlärare till makarna James Fredrik och Blanche Dicksons enda barn, dottern Blanche Charlotte Eleonore som lystrade till samma förnamn som sin mor. Förutom våning i centrala Göteborg köpte paret vid tiden för Bettys anställning även Tjolöholms herrgård söder om Kungsbacka. Herrgården kom senare att rivas för att främst genom Blanche Dickson den äldres försorg ge plats åt dagens magnifika och välbesökta Tjolöholms slott i engelskinspirerad tudorstil. Makarna Dicksons anglosaxisk börd och nära anknytning till Storbritannien kom även att ge Betty skäl och möjlighet att 1893 flytta till London. Bettys tid i England har inte kunnat följas inom ramen för denna presentation. Hon påträffas åter i de svenska arkiven den 29 december 1897. Hon hade kort före lämnat London för ny lärartjänst hos änkefru Edelstam i Stockholm. Så när som på en kortare tid i Östertälje blev nu Stockholm Bettys bostadsort till sin bortgång 1930. Som lärarinna förblev hon enligt tidens konvention ogift livet genom.

Från 299 kr

Åberg. År 1855 flyttades tillverkningen till Kalmar och firman fick då namnet Fredriksdahls Tändsticksfabrik, belägen på gränsen till >Manilla på den s.k. Kantorsgården. Fastigheten kom senare att ingå i Arencos område. Tidvis kallades F även Gamla Tändsticksfabriken, Manilla Tändsticksfabrik respektive Kalmar Tändsticksfabrik, ej att förväxla med det företag som startade 1906 med samma namn. Åberg drev fabriken fram till 1870, dock med produktionsuppehåll 1861-1866. Under en kort period stod Frans Fagerström som ägare. Fotografen Erik Kreuger gick in som delägare 1868 och två år senare övertog hans bror Pehr Edvard >Kreuger företaget genom sin firma P. E. Kreuger & Jennings ägandet. Till fabriksledare utsågs Edvard Kreuger, son till P.E. Kreuger och far till Ivar och Torsten Kreuger. Genom familjen Kreugers insteg som ägare i denna fabrik kom F framöver att indirekt få stor betydelse för hela världens tändsticksindustri. Liksom flera andra svenska >tändsticksfabriker såldes F 1887 till det nya försäljningsbolaget The Swedish Match Company som emellertid gjorde konkurs några år senare men fabrikerna drevs vidare under likvidation fram till 1910. F drevs sedan vidare av familjen Kreuger fram till 1913, då den gick upp i det nybildade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker, ofta kallat Kalmartrusten, under Ivar Kreugers ledning. År 1917 bildades det stora bolaget Svenska Tändsticks AB genom sammanslagning av Jönköpingstrusten och Kalmartrusten, även det med Ivar Kreuger som vd. F som var byggd i trä brann ner 1907 men återbyggdes följande år och fabriken placerades då på andra sidan järnvägen där Postens terminal numera är belägen. Fabriken byggdes ut 1916 men 1924 upphörde verksamheten och all produktion i Kalmar koncentrerades till >Kalmar Tändsticksfabrik. Som mest var 240 personer sysselsatta vid F. Lokalerna övertogs av AB K. G. Johansson Metallskrot. (Uppgifterna är hämtade från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/f/fredriksdahls-taendsticksfabrik.html)" >Tändsticksetikett från Fredriksdahls tändsticksfabrik. "Fredriksdahls Tändsticksfabriks Paraffinerade Säkerhetständstickor" Fredriksdahls Tändsticksfabrik har sitt ursprung i den tändsticksfabrik som startades 1847 i Vassmolösa av Frans Otto >Åberg. År 1855 flyttades tillverkningen till Kalmar och firman fick då namnet Fredriksdahls Tändsticksfabrik, belägen på gränsen till >Manilla på den s.k. Kantorsgården. Fastigheten kom senare att ingå i Arencos område. Tidvis kallades F även Gamla Tändsticksfabriken, Manilla Tändsticksfabrik respektive Kalmar Tändsticksfabrik, ej att förväxla med det företag som startade 1906 med samma namn. Åberg drev fabriken fram till 1870, dock med produktionsuppehåll 1861-1866. Under en kort period stod Frans Fagerström som ägare. Fotografen Erik Kreuger gick in som delägare 1868 och två år senare övertog hans bror Pehr Edvard >Kreuger företaget genom sin firma P. E. Kreuger & Jennings ägandet. Till fabriksledare utsågs Edvard Kreuger, son till P.E. Kreuger och far till Ivar och Torsten Kreuger. Genom familjen Kreugers insteg som ägare i denna fabrik kom F framöver att indirekt få stor betydelse för hela världens tändsticksindustri. Liksom flera andra svenska >tändsticksfabriker såldes F 1887 till det nya försäljningsbolaget The Swedish Match Company som emellertid gjorde konkurs några år senare men fabrikerna drevs vidare under likvidation fram till 1910. F drevs sedan vidare av familjen Kreuger fram till 1913, då den gick upp i det nybildade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker, ofta kallat Kalmartrusten, under Ivar Kreugers ledning. År 1917 bildades det stora bolaget Svenska Tändsticks AB genom sammanslagning av Jönköpingstrusten och Kalmartrusten, även det med Ivar Kreuger som vd. F som var byggd i trä brann ner 1907 men återbyggdes följande år och fabriken placerades då på andra sidan järnvägen där Postens terminal numera är belägen. Fabriken byggdes ut 1916 men 1924 upphörde verksamheten och all produktion i Kalmar koncentrerades till >Kalmar Tändsticksfabrik. Som mest var 240 personer sysselsatta vid F. Lokalerna övertogs av AB K. G. Johansson Metallskrot. (Uppgifterna är hämtade från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/f/fredriksdahls-taendsticksfabrik.html)

Från 299 kr

Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr