Leksand 905:3
Från 299 kr
Vallsjö 31:1
Skara
Gatsopare på Strömgatan vid Karl XII:s Torg.
fotografi
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Skräddaren Anders Petter Malmström (1841-1935) i Linköping. Född i Mjölby 1841 kom han till Linköping som skräddargesäll 26 år gammal. Gift 1870 med Sofia Pettersson (1846-1937). De kom att få fyra barn och flytta runt inom Linköping för att från omkring sekelskiftet bo i ett hyreshus vid Djurgårdsgatan. Sitt sista levnadsår bodde han på Hjälmsäters ålderdomshem. Möjligen är fotot taget av den rikskände fotografen Axel V. Malmström som var son till paret Malmström.
Vykort: Harbäcksgården i Hjo. Gården är numera (1970) nästan helt borta. Det är en krämaregård från förra hälften 1700-talet. Det enda den har gemensamt med Postverket är att i gårdens stallar vilade under en tid på 1860-talet postens diligenshästar ut. Gården kallas idag (1970) Harbäcksgården efter grosshandlare Harbäck från sekelskiftet. Tidigare är den sedan 1600-talets slut benämnd Ambjörnsgården efter klensmeden Ambjörn Jonsson och hans son Jon Ambjörnsson, likaledes smed och jordägare.
Vykort, "Sinnesslöanstalten Heberg", även kallat skolhemmet Hallagården. Imp. A A Andersson, Heberg. Vid tiden runt sekelskiftet ökades kraven på särskild undervisning och omhändertagande av "sinnesslöa", som man då sa. När Tinget i Heberg las ner 1906 så köptes byggnaderna av Landstinget i Halland. De grundade där Hallagården 1907, invigt 1908, med ändamålet att vårda och uppfostra utvecklingsstörda barn. Till höger i bild skymtar tingshuset från 1778. Här drevs senare Söderskolan, Särskolan och ett vårdhem. De gamla byggnaderna på bilden revs under 1970-talet.
Det inre av kvarteret Blandaren i Linköping 1965 och vad som i informationen kring bilden uppges visa stadens gamla gasverks lokaler. En mer trolig tolkning är att byggnaderna är desamma som Linköpings Byggnadsaktiebolag lät uppföra kort före förra sekelskiftet och som från år 1908 kom att ägas av bolaget Göteborgssystemet i Linköping, vilket vidare kom att följas av det statliga Systembolaget. Försäljningslokalen låg mot Sankt Larsgatan nära mittför Frimurarehotellet.
Ett fruset ögonblick av stundens folkliv utmed Storgatan omkring förra sekelskiftet. Linköpingsbor och besökare strävar mot sina mål och i den ännu bilfria staden går man utan risk mitt i gatan. Några bekanta har råkats och hindrar passage längs trottoaren. Sin ringa information till trots speglar bilden ett offentligt rum utan den välordning vi lättvindligt tillskriver tiden. Fotografiets upphovsman är inte känd men kan på goda grunder tillskrivas Fritz Lovén.
Linköpingsvy som lämnats oss utan information. Fotovinkeln från amatörfotografen Fritz Lovéns hem torde säkra honom som upphovsperson och tiden kan uppskattas till omkring förra sekelskiftet. I blickfånget Ljungstedtska skolan som efter donation av diplomaten med mera Anders Ljungstedt kunnat uppföras vid 1850-talet. Bortom skolan löper S:t Larsgatan vars parti vid tiden ännu var närmast obebyggt. Tomten vid gatans hörn mot Kungsgatan var dock sedan skolans tid bebyggd och huset inrymde Linköpings Expressbyrå och Hyrkuskverk.
Det går inte att avgöra om det här är ett stenhus eller reveterat trähus, men troligen sten. Det är ovanligt att brygghuset är sammanbyggt med bostadshuset på dess gavel som en vinkelbyggnad. Trägavelspetsar tyder snarare på 1800-talets sista tredjedel än dess mitt. Men dörren till manbyggnaden är 1700-talsmässig, medan dörren på gaveln med järngaller är från förra sekelskiftet. Manbyggnaden har en viss likhet med stället under Hallbjäns uppe på Lausbackar, se Bild 815.
1905 ersatte det här bostadshuset det gamla bulhuset, se Bild 872. Det sägs att detta hus flyttades hit från När, men egentligen kan det ha varit nybyggt då. Detta snickarglädjehus med tidsenlig veranda och låg källare var typiskt för tiden kring förra sekelskiftet. Det syns att det har ett bakbygge, vilket förstorades 1944. På veranda sitter troligen Fridolf Larsson och hans hustru Johanna född Ahlsten. Flickan i mitten är okänd, Fridolf och Johanna fick sin första dotter först 1919.
Makarna Brobeck med barnen och gäster i anslutning till familjens sommarvilla Björkliden i Sandvik. De stående männen är från vänster grosshandlaren tillika värden John Brobeck, grosshandlare Axel Peterzén och apotekare Carl Stridner. Sittande från vänster Emma Carlberg, gift med August Billsten, länsträdgårdsmästare Christian Mohr, Hilda Ingeborg Lindqvist, gift med John Brobeck, och redaktör August Billsten. Barnen redovisas endast i listan över avbildade namn. Tiden var omkring förra sekelskiftet.
Lantlig idyll i Tannefors vid förra sekelskiftet. Länge var förstaden bebyggelsemässigt skild från Linköping. Särskilt utmed Stångåns södra sida där den blivande stadsdelen Hejdegården ännu skulle dröja. I fonden Tannefors kvarnby som vid sidan av krossverk även gav plats för bland annat Linköpings vattenverk. Sedan Kinda kanals tillkomst 1871 skär den mäktiga slusstrappan höjden. Märk väl att bilden bär spår av dubbelexponering vid sidan av andra tekniska brister.
Med ett majestätiskt läge på en klippa invid den forna sjön Teden ståtar Ekenäs slott sedan tillkomsten kort före 1600-talets mitt. Byggherren Peder Gustafsson Banér inledde med sitt initiativ en ägolängd som i stort kom att följa släkten till år 1880. Slottets exteriör är sedan epoken Banér i det närmaste orörd. Detsamma gäller dock inte för dess omgivning, som påverkats av sjöns utdikning som genomfördes omkring förra sekelskiftet.
En av de bägge inmponerande jättegrytorna i kanten av Kjettilsberget invid Sandbäcksgatan i Linköping. Här dokumenterad omkring förra sekelskiftet och även om fascinationen av fenomenet rimligtvis varit stor var respekten för just dessa som synes inte stor. Faktum är att de bägge jättegrytorna uppmärksammades först 1914 då de efter förslag av stadsfullmäktige tömdes på växtlighet, skräp och köksavfall och som tidningen Östgöten skrev, Först nu får man se, huru betydande dessa jättegrytor i själfva verket äro.
Skedevi kyrka har likt alla medeltida kyrkor en lång historia och identiskt med många av dem en komplicerad byggnadshistoria. Det senaste ingreppet av stor betydelse i Skedevis fall är kyrkans korparti i nyklassicistisk stil. Åtgärden var framtvingad av socknens befolkningsökning och genom insatsen åstadkom man en utvidgning av kyrkorummet. För arbetet, som slutfördes år 1807, ansvarade länsbyggmästaren i Nyköping Anders Sundström, som hade att följa Olof Tempelmans ritningar. Odaterad bild från omkring förra sekelskiftet.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping 1896 och de kom att bo och verka i staden under en tioårsperiod. I april månad 1898 utnämndes Edvard till överste och chef vid Första livgänadjärregementet och i sammanhanget flyttade familjen till den visade stadsvåningen invid Drottninggatan. Bilden visar vad som får tolkas utgjort överstens arbetsrum. Här omkring sekelskiftet 1900.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.