Affärsinteriör i juletid, Oscar Pehrsons Speceriaffär, "OP:S". Butiken är julpyntad med tomte med julklappar och gran prydd med glitter och ljus. År 1930 tog Oscar och guldsmeden John Victorin initiativ till att bilda föreningen Norrgatans affärsmän, som skulle svara för juldekorationen av Kungs- och Norrgatorna. Medlemmarna skulle vara köpmän från Varberg och arrangemangets kostnad fördelades i proportion till respektive affärs eller rörelses storlek. Föreningen var verksam till 1965. (Se bildnr VMA11792 K1_69-74.)
Från 299 kr
Affärsinteriör i juletid, Oscar Pehrsons Speceriaffär, "OP:S". Här saluförs såväl Jul-Ljus som "Konserver för julbordet". I skåpet ligger olika hygienartiklar och ovanför står honung och saft. År 1930 tog Oscar och guldsmeden John Victorin initiativ till att bilda föreningen Norrgatans affärsmän, som skulle svara för juldekorationen av Kungs- och Norrgatan. Medlemmarna skulle vara köpmän från Varberg och arrangemangets kostnad skulle fördelas i proportion till respektive affärs eller rörelses storlek. Föreningen var verksam till 1965.
Affärsinteriör, "OP:S". Sonen Sven Eric Pehrson tog över faderns rörelse 1948 under namnet Oscar Pehrson Livsmedel. De tidigare takhöga hyllorna är nu borta, men diskarna är kvar, liksom kryddlådorna bakom disk. Vid vågen till vänster exponeras dessertostar och behållarna på väggen bakom är sannolikt för kaffebönor. I taket hänger en mobil för Kungsörnens mjöl och burkarna på hyllan innehåller OP:s jubileumskaffe från 1949, då firman fyllde 50 år.
Affärsinteriör, "OP:S". Sonen Sven Eric Pehrson tog över faderns rörelse 1948 under namnet Oscar Pehrson Livsmedel. De tidigare takhöga hyllorna har kortats ned betydligt, men kryddlådorna, kassaapparaten, telefonen och disken är kvar. I hyllorna står exempelvis olika märken av kakao och te, honung, ketchup och ättiksprit. Ovanpå har burkar med "OP:s jubileumskaffe" prydligt arrangerats, med anledning av att företaget fyllde 50 år 1949.
Affärsinteriör, "OP:S". Sonen Sven Eric Pehrson tog över faderns rörelse 1948 under namnet Oscar Pehrson Livsmedel. Han införde självbetjäning, alltså att kunderna själva kunde plocka sina varor. Här ses en kyldisk med läskedrycker, olika fiskkonserver och en tunna Matjes-sill bland annat. Intill står en box med reklam för Findus djupfrysta livsmedel. På hyllan ovanför erbjuds konserver från med olika färdigrätter såsom Scans kåldolmar, sjömansbiff och kalvfrikadeller. Pyramiderna utgörs av burkar med inlagd frukt.
Källa ödekyrka var från början ett torn i västra delen, byggt omkring år 1170. Under stenkyrkans första tid ansåg man att, det mäktiga västtornet, som var minst en våning högre än nu, var fullt tillräckligt skydd för bygden. Omkring 1200-talet föreställer vi oss att nästa byggnadsperiod tog vid. Ett nytt kor, lika brett som långhuset, men högre en detta, byggdes. Något senare byggdes en skyttevåning över hela kyrkan. Därmed blev kyrkan en av öns starkaste sockenfästningar.
Det här fotot av ett sammanbitet brudpar är taget nästan 3 månader efter bröllopet. Alla bröllopskläderna är på, tom Jakob har vita handskar, men ingen hatt. Emilie måste ha satt ihop en ny brudbukett och de har satt på sig nya rosor. Man kan undra varför Masse inte tog brudkortet vid själva bröllopet. Emilies familj tillhörde Masses närmaste vänner och han borde ha varit bjuden.
Det har funnits ett par kvarnar av denna märkliga typ i Hablingbo, varav en ännu finns kvar - flyttad till Bungemuseet. Den som står på museet är daterad 1794. Kvarnen är 8-kantig och i barockform. Den formen behövs inte, utan uppenbarligen har man lekt när man byggt. Kvarnen är av holländartyp, där den s k hättan, taket-våningen, är vridbar upp i vind med hjälp av kvarnhästen med hjulet på baksidan. Kvarnen är helt unik, vilket Masse uppenbarligen insåg och tog två bilder.
Denna typ av midsommarstång har glömts bort på Gotland. Lau hembygdsförening tog upp den igen på 1990-talet och den kan beskådas varje sommar vid Kluckartäppu öster om kyrkan. Var denna stång har stått har ännu inte gått att utröna, trots väderkvarnen och husgaveln. Stången är mycket hög och har en björk i toppen. Runt stången hänger en stor vågrät ring och från den 6 st lodräta kransar. Sannolikt är stången en fruktsamhetssymbol från förkristen tid.
Bilden visar byggnaderna på storgårdens östra sida. Längst till vänster står dasset. Resvirkesbyggnaden med brädtak är av okänd funktion. Tröskhuset har ändrats om till vagn- och redskapsbod sedan man rivit bort vandringen. Det ser ut som man håller på att ge den ny brädklädnad, samt att man lite provisoriskt lagar faltaket. Man kan undra hur brunnshuset fungerade? Det ser ut att vara en pip till höger, men hur tog man upp vattnet?
Byggnaderna på den Hallsarvepart som revs efter skiftet stod kvar ännu några år in på 1900-talet. Här ses dasset och en liten bulbyggnad med agtak, osäkert vad den innehållit. Troligen har det varit en förvaringsbod till vänster och ett lammhus till höger med hoimdlucka i mitten. Till höger om bulbyggnaden verkar det vara något enkelt skjul med halmtak inklämt mellan den och ladugården i sten. Tyvärr tog Masse aldrig någon bild på ladugården innan den revs bort.
Masse passade på och tog denna bild av Lars Per Hallanders ladugård innan den revs, se Bild 830. Om den är i bul eller knut går inte att se på bilden, men den är täckt med ag. Den kan härstamma från partens tillkomst omkring 1785. Den innehöll troligen fähus i vänstra halvan och lada i den högra. Oluffs och Catarinas manbyggnad från 1810 bör ha stått kvar till denna tid, men kanske hann Masse inte avbilda den innan den revs?
Denna fastighet kom till 1893 på samma sätt som Bild 788-790. Olof Jonasson kom från Mattsarve. Manbyggnaden uppfördes 1893 i snickarglädjestil likt grannfastighetens. 1939 sålde Olä stället till Ragnar Björkvist född 1898 från Stockholm och hans fru Gunhilde Kjölner född 1897 från Tönsberg i Norge. De sålde 1954 till Lars Fougled född 1925 från Snausarve och Birgit född Larsson född 1929 från Smiss på När. Dottern Yvonne född 1951 gift med Sven Melin från Hemse tog över fastigheten 200?.
Här är ladugårdens baksida sedd från beteshagen med den egendomliga ladugårdsflygeln som är halvt sammanbyggd med ladugårdens gavel. Vad delen på gaveln innehållit är osäkert, möjligen lammhus. Där utanför ligger också en stor rishög, något som tog stor plats på gårdarna så länge man eldade i öppna eldstäder, när det sedan blev kakelugnar och järnspisar, blev det besvärligt att elda med sån här smulig småhuggen ved. Markerna runt parten är mycket stenbundna.
Ladugården var imponerande och Masse tog en bild även från baksidan. Man ser att byggnaden innehåller 3 fähus genom de tre gödseldörrarna. Gissningsvis var det stall på gaveln och två kohus i mitten, sedan kom ladan. Frågan är om ladugården är totalt nybyggd? Den kan innehålla merparten av de gamla stenväggarna men med nya öppningar och foderloft, den lilla luckan längst t h verkar vara från det äldre skedet. Invid ladan står en halmstack som tydligen inte gick åt till taket.
Vasavägen i Linköping med blicken vänd österut. Då som ännu tog den trädkantade paradgatans bägge körfält slut här. De var planerade att fortsätta ända till den blivande Abiskorondellen, men avsikten lämnades därhän och istället lades Vasatorget ut och Vasavägen leddes förbi med ett trafikstråk. Bebyggelsemässigt ser vi fem utmärkande hus för staden. Från vänster Miljonpalatset, i fonden Övestehuset, Linköpings Litografiska bortom Flickskolan och närmast Brandstodsbolagets kontor.
Storgatans nedre del som den tog sig ut fram till det sena 1970-talet. Bland flertalet butiker är David Carlssons speceri- och bosättningsaffär särskilt ihågkommen av äldre linköpingsbor. Inom några år från fototillfället kommer närmast all bebyggelse inom kvarteret Decimalen att rivas för att ge plats för ett stort bankhus. Den äldre bebyggelsen inom kvarteret Braxen, mitt emot, har vid tiden redan gått samma öde. Nu sträcker sig varuhuset EPA längs kvarterets del mot Storgatan.
Huvudbyggnaden till Lagerlunda sådant det tog sig ut före en genomgripande renovering 1930. Därefter erhöll byggnaden en något förenklad exteriör där bland andra förändring de karakteristiska hörntornen avlägsnades. Corps-de-logiet som fotografiet visar var för egen del uppfört på grunderna till en tidigare huvudbyggnad som blivit lågornas rov år 1877. Vid tiden för bilden skrev man 1902 och godset ägdes och brukades sedan länge av friherre Gustaf Lagerfelt tillsammans med hustrun Hedvig, född Lovén.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.