En kvinna stående på en scen iklädd kjol med tillhörande liv förkläde och huvudduk, I handen en skära och under armen det hon skördat. På scengolvet ligger mera hö (?) och i bakgrunden en fond med ett fält med gröda och två hus och några tallar om syns i fjärran.
Från 299 kr
Rettigska barnhemmet. Till minne av den avlidna dottern Lulli ställde Robert och Adelaide Rettig 1873 en fond, utökad 1881 till minne av sonen Axel. Hem för vanvårdade barn. Huset, ritades av stadsarkitekten E.A. Hedin, uppfördes i två våningar i tegel med torn på taket. Verksamheten upphörde 1955, blev då för några år skollokaler och kallades Rettigsskolan.
Rettigska barnhemmet. Till minne av den avlidna dottern Lulli ställde Robert och Adelaide Rettig 1873 en fond, år 1881 till minne av sonen Axel. Hem för vanvårdade barn. Huset, ritades av stadsarkitekten E.A. Hedin, uppfördes i två våningar i tegel med torn på taket. Verksamheten upphörde 1955, blev då för några år skollokaler och kallades Rettigsskolan.
Mansporträtt. Ferrotyp, fotografisk bild på järnplåt, utan montering. Porträtt av man, knästycke, fas. Mannen tittar, något vindögt, rakt in i kameran. Iklädd ytterrock, rock, väst, vit skjorta med svart halsduk, randiga byxor och hatt. I bakgrunden något skrynklig enfärgad fond. Mått 4.3 x 5.5 cm, Tj 1 mm. Nordiska museet inv.nr 302360.
En flicka och två yngre kvinnor i folkdräkt står intill en man som sitter på en bänk av grenar. Han har glasögon, skägg och bär knäkorta byxor och skor med spänne samt en svart rock. En antik fond i ateljén. Mannen heter möjligen Johnson.
Ateljéfotografi av Anders Andersson från Stenstorp Gällared med första motorcykeln. De är avbildade mot en fond med skir lövskog vid ett vattendrag. Han medförde motorcykeln från USA 1909 då han var på besök i hemlandet. "Indian" står det baktill på motorcykeln, som har pedaler, och på styret sitter ett signalhorn. Anders bär mc-handskar med långa skaft, en rock med ståkrage och keps.
Taubefestival "Himlajord & Västanvind", ett fantastiskt evenemang vid havet vid Glumstenen. Den 21 juli 2007 med Sven-Bertil Taube och andra trubadurer. Bild 1 o 2 Flera tusen åhörare och åskådare hade samlats på udden vid Glumstenen norr om Glommen. Scenen hade hela havet som fond. Bild 3 Den lokalkokade Glommagrytan innehöll en härlig laxsoppa. Bild 4 Till publikens tjänst fanns de vanliga bajamajorna. En nyhet för enbart herrar döptes snabbt till Kisse-Nisse.
Boningshuset till Bondorlunda Mellangård väcker i förstone inga andra tankar än vad äldre landsbygdshus i allmänhet plägar göra. Huset skulle oavsett komma i fokus och kunna kallas för "torpet som födde en bästsäljare". Här menas Ica-förlagets klassiker "Så vårdas torp och gårdar" och som blivit en riktig bästsäljare, rent av kallats byggnadsvårdarens bibel. Upprinnelsen står att finna i konstvetarna med mera Axel Unnerbäck och Göran Söderströms förvärv av fastigheten 1967. Då verkligt nedgånget men genom herrarnas varliga upprustning bildade arbetet fond för bokens tips och råd. Här dokumenterat en tid före dess, 1953.
Fastigheten Portlösa bildar sedan 1857 fond mot Hospitalstorgets västra sida. Sitt folkliga namn har huset erhållit av byggnadens långa fasad som länge saknade dörr mot torget. Fastighetens norra del mot Nygatan erbjuder ett gott handelsläge och en rad butiker har avlöst varandra genom åren. In i vår tid klingade Hattkompaniet välbekant. Möjlig grundare, under alla omständigheter långvarig innehavare, var Julia Bäcklin som både privat som i affärssammanhang kallade sig Gullan. Hon hade inflyttat till Linköping från Stockholm 1927 och redan året därefter är hennes firma upptagen i adresskalendern. En mer sentida innehavare var Elna Gystam.
Parti av Föreningsgatan i Linköping med blicken vänd mot gatans udda husnummer med början vid Föreningsgatan 5. Vid gatans krön korsar Lindhultsgatan och bortom synfältet Magistratsgatan, Karlbergsgatan och slutligen Skyttegatan i bildens fond. I vinkelställd riktning begränsades området av Djurgårdsgatan och Stolplyckegatan utmed Magistratshagen. Bostadsområdet hade vuxit fram från omkring förra sekelskiftet och låg till en början utanför stadens regelverk. Bostädernas standard var generellt låg. "Tak över huvud" och låga hyror var för flertalet av överskuggande betydelse i tidens omfattande bostadsbrist. Nu, 1968, hade de flesta husen dessutom förfallit och området belastades med ett allt sämre rykte.
Barnsjukhuset beställt genom doktor Hugo Jelke. 18 januari 1949. Westergrenska Barnsjukhuset. Gävle fick 1935 ta emot en donation av Lotten Westergren, 300 000 kronor till en särskild fond för uppbyggnad av ett barnsjukhus. Enligt gåvobrevet skulle barnsjukhuset byggas i anslutning till lasarettet. Och skulle innehålla totalt 52 vårdplatser, en spädbarnsavdelning med 23 platser, en för större barn med 21 platser samt mottagning och poliklinik. 1946 påbörjades bygget efter ritningar av arkitekten Hjalmar Cederström, september 1948 kunde barnsjukhuset, invigas och kallas Johan och Lotten Westergrens barnsjukhus. Lotten Westergren hade då varit död i tio år. Barnsjukhuset som Lotten Westergren länge kämpade för blev knappt fyrtio år. I mitten av 1980 talet började man riva Westergrenska barnsjukhuset för att ge plats åt nya akutmottagningen.
Linköpings fasta brandkår framför stadens dåvarande brandstation i den vad tiden kallat fröken Westrings gård invid Ågatan. I grunden fast brandkår hade staden haft sedan år 1891, då sex man anställdes mot en årlig lön av 100 kronor. Man hade tidigare stött sig mot en frivillig brandkår, som en tid avlösts av en värnpliktig, och som år 1881 landat i en organisation gemensam med polisen. Efter de svåra stadsbränderna i Sundsvall och Umeå 1888 krävde brandförsäkringsbolagen att brandberedskapen ytterligare måste skärpas i landets trästäder, och i Linköping skapades den ovan ständiga brandkår. Efter Maria Sofia Westrings död 1872 hade Linköpings stad erhållit gården som donation för bildande av ett så kallat arbetshus för stadens fattiga. Stadsfullmäktige kom vidare att döma ut gården såsom varande olämplig för ändamålet, och valde istället att låta en i sammanhanget skapad fond växa för en bättre lösning. Efter reparationsarbeten på gården kom den istället att från 1892 fungera som stadens brandstation, och var i funktion tills ny och mer ändamålsenlig station stod klar 1915. Upplysningsvis lät den nämnda fondens medel vänta på sig. Först 1928 beslutades att medel skulle utlösas som del i byggkassan för uppförandet av Hjälmsäters ålderdomshem.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.