Vid Nygatan 39 i Linköping ligger det vackra Nisbethska huset som genom sin prägel dateras till tiden omkring år 1800. Byggnaden har fått sin benämning efter överste Johan Georg Nisbeth som ägde gården vid 1800-talets början. Under 1900-talet kom huset i förfall och var en tid rivningshotat men räddades i sista stund. Bilden visar byggnaden under den genomgripande renoveringen 1980.
Från 299 kr
När den nya kyrkan i Sjösås församling stod färdig i Viås by övergavs medeltidskyrkan. Den hotades av förfall men räddades av bland andra ortens hembygdsförening. Den sengotiska salkyrkotypen med avsaknad av korabsid, som präglar kyrkan tyder på att den uppförts under 1400-talets senare del. 1943-1944 genomfördes en grundlig restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och kyrkan togs åter i bruk.
Av torpet Sjöbo återstår sedan länge endast fotografier. Ett av otaliga hemman i vårt land som inte bar de värden som moderna tider kom att kräva. Med ett vackert läge intill Tidersrumssjön fungerade Sjöbo som torp under gården Sevedstorp från åtminstone det sena 1700-talet. När 1900-talet bröt in upplöstes organisationen med torpare och Sjöbo gav istället husrum för lantarbetare och var bebott i varje fall till 1930. När Östergötlands museum 1959 ombesörjde en dokumentation var det forna torpet som synes stadd i förfall.
Bild från antikvarisk kontroll av Hägerstad ödekyrka 1930. Då som synes i ett höggradigt förfall. Från att församlingens nya kyrka blivit färdig 1866 kom den gamla kyrkan att betraktas som överloppsfastighet och man undandrog sig kostsamt underhåll. Ett slutligt öde drabbade byggnaden år 1895, då allt trävirke som takstolar och inredning såldes och vidare bortfördes. Därefter stod kyrkorummet oskyddat och var att betrakta som ruin. Upplysningsvis har ruinen i senare skede återställts och fungerar sedan slutet av 1970-talet åter som gudstjänstlokal.
Hägerstad ödekyrka var i allra högsta grad övergiven när personal från Östergötlands museum besökte platsen för en myndighetskontroll 1930. Som synes fann man då ruinen i ett höggradigt förfall. Framstötar skulle dessbättre leda till att kyrkobyggnaden från 1936 sattes under restaurering. När arbetet slutfördes 1939 var kyrkans väggar resta och byggnaden var åter under tak. Här en vy mot den medeltida byggnadens norra fasad. Till vänster ses resterna av sakristian som tillkom under 1600-talet.
När den nya kyrkan för Sjösås församling stod färdig i Viås by övergavs medeltidskyrkan. Den hotades av förfall men räddades bland andra av ortens hembygdsförening. 1943-1944 genomfördes en grundlig restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg,Växjö, och kyrkan togs åter i bruk.[1] Eftersom kyrkan var tornlös hängde kyrkklockorna i en enkel klockstapel av trä. Dessa överfördes till den nya kyrkan. 1931 uppfördes en ny klockstapel och klockor anskaffades .
Hanhals medeltida kyrkoruin, interiör, norra ingången med förhall. Nr: 148.
Miljön vid Stångs kvarn i Linköping har i någorlunda sen tid rustats och blivit med verksamheter för ett garanterat fortsatt bestånd. Vid fototillfället 1970 var saken ingen självklarhet. Den gamla kvarnen var sedan Kinda kanals tillkomst i funktion som magasin, men med tiden utan behov och för varje år stadd i ett allt längre gånget förfall. Den mindre byggnaden till höger var uppförd som tvättstuga av dåvarande ägare 1870 men stod även den länge utan tydlig funktion. Sedan nu flertalet år är magsinet kontoriserat och ger i markplanet rum för restaurangverksamhet. Den gamla tvättstugan fungerar som kontor för Kinda kanals behov.
Släkten Slatte har givit namn till gårdskomplexet Slattefors i Landeryd söder om Linköping. Epoken varade inklusive ingiften till mitten av 1700-talet men från den tiden minner inget på platsen. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes omkring år 1820 genom dåvarande ägare landshövding Carl von Nieroths försorg. Hans tid på Slattefors blev dock inte långvarig, redan år 1825 förvärvades gården av greve Nils Bielke till Sturefors. Från 1950-talet var behovet av huvudgården på Slattefors inte självklar och byggnaden sattes i ett 30-årigt förfall, men i början av 1980-talet tillträdde lyckligtvis nya ägare som såg egna värden i huset och som inledde en genomgripande restaurering. Här en dokumentation från 1982 då den yttre renoveringen precis slutförts.
Esbjörn Pontin på trappan till Liljeholmen i Blåvik. Godset som han förvärvat 1894 hade råkat i förfall och efter kostsamma försök att ställa det i ordning valde han vidare att sälja gården till Boxholms AB. Istället lät han uppföra en starkt påminnande herrgårdsbyggnad invid sitt stamgods Schedevi i Tjärstad socken. Nybygget kom även det att heta Liljeholmen och fungera som makarna Pontins bostad på ålderdomen. Långt senare kom herrgården säljas till dåvarande Örebromissionen som där startade Liljeholmens folkhögskola. Odaterad bild från omkring år 1900.
År 1864 påbörjades en ny kyrka i Hägerstad, cirka 700 meter sydväst om den gamla kyrkplatsen. Då denna blev klar 1866 överfördes en stor del av den tidigare kyrkans inventarier dit, varefter den gamla byggnaden gick ett snabbt förfall till mötes. År 1893 besöktes platsen av personal från Riksantikvarieämbetet som fann att en gamla förfallna kyrkan fortfarande inrymde värdefulla inventarier. Följden blev att predikstolen och ett medeltida altarskåp överlämnades till Historiska museet i Stockholm. Därefter iordningställdes kyrkan som en ruin. Längre fram kom ruinen att återställas och återinvigas. Vy från sydost.
Stegeborg har ruvat på Slottholmen sedan 1200-talet. Borgens gamla namn -Stäkeborg- syftar på de förekommande pålsystem i vattnet, som vid funktion effektivt spärrade av Slätbaken som skydd för Söderköping och vidare delar av landet. Efter ut- och påbyggnader nådde borganläggningen en glansperiod som kungligt slott under 1500- och 1600-talen. Mot slutet av eran svalnade hovets intresse för Stegeborg alltmer och vid 1700-talets början var ett tilltagande förfall ett faktum. Under seklet revs rent av delar av anläggningen för åtkomst av byggnadsmaterial. Från 1901 är borgen emellertid fridlyst som statligt byggnadsminne.
Hospitalskyrkan invid Hospitalstorgets södra sida. Vid tiden för bilden stadd i förfall eller möjligtvis under påbörjad rivning, varför bilden kan antas vara tagen kort före kyrkans demolering 1897. Tills dess hade upplysningsvis Östergötlands museum från 1886 disponerat kyrkobyggnaden för sina samlingar. Beslutet att riva kyrkan väckte debatt i Linköping. Bland förslagen fanns att förlägga stadens brandstation till området. Flertalet kvarstående byggnader från hospitalepoken fanns att tillgå och själva kyrkan nämndes kunna bli ett förnämligt redskapshus med plats för stall och "slangtorkningsinrättning i tornet". Av förslagen för återanvändning blev som bekant intet. En hållen tomtauktion vanns av byggmästaren Anders Ohlsson, som vidare lät uppföra det imposanta Hospitalstorget 2 på platsen.
Efter att den nya kyrkan i Hägerstad stod klar 1866 kom församlingens gamla kyrkorum i förfall. År 1893 besöktes platsen av personal från Riksantikvarieämbetet som fann att den gamla vittrade kyrkan fortfarande inrymde värdefulla inventarier. Följden blev att predikstolen och två medeltida altarskåp överlämnades till Historiska museet i Stockholm. Därefter iordningställdes kyrkan till ruin. Under 1930-talet kom en första restaurering igång. Murarna restes och byggnaden sattes under tak. En mer genomgripande upprustning kom under ingenjör Ture Jangviks ledning att genomföras från 1976. Här en serie bilder som visar kyrkans status 1974.
Den gamla kyrkan i Å upphörde att fungera som församlingens ordinarie kyrkorum när den nya kyrkan stod klar 1849. Som annars brukligt revs inte den äldre upplagan, den stod i själva verket orörd fram till en förstörande brand våren 1878. Först då blev den ruin och över tid stadd i alltmer framskridet förfall. Det skulle dröja till 1970 innan en genomgripande räddningsinsats sattes in. Ett av flera problem man stod inför var att kyrkan inte grundlagts på frostfritt djup. Nya grundmurar måste till för att stabilisera gavelväggarna och själva gavelröstena stadgas med strävor. Gavlarna gavs även pågjutet skydd mot väta. Här några exempel ur dokumentationen som gjordes kort före arbetets början.
När den nuvarande stenkyrkan i Sjösås byggdes under senare delen av 1400-talet behöll man sakristian, som alltså utgör kyrkans äldsta del. Kyrkan fick en brant takresning täckt av spån. Ett vapenhus byggdes 1732 vid nordportalen. Vid det omfattande renoveringsarbetet 1773 - 1775 som gav kyrkan sitt nuvarande utseende flyttades vapenhuset till den nya ingången på västsidan. När den nya kyrkan stod färdig i Viås by övergavs medeltidskyrkan. Den hotades av förfall men räddades bland andra av ortens hembygdsförening. 1943 - 1944 genomfördes en grundlig restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö, och kyrkan togs åter i bruk.
Promotor, professor Knut B Westman talar under promotionsmiddagen i Universitetshusets förhall
Örebro teater den 27 april 1937. En bild från teaterfoajén (förrummet) som man passerar innan man kommer in i teatersalongen. Dörren rakt fram leder till parkettplatserna på teatersalongens golv, och trappan till höger leder upp till teaterläktarna. De nedmonterade annonstavlorna vittnar om att teatern nyligen har stängts; nämligen år 1936 p.g.a. ekonomiska svårigheter.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.