Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Jönköpings Westra impregnerade säkerhets/tändstickor" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Från 299 kr
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Three stars Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Jönköpings Westra impregnerade säkerhets-tändstickor" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Three Stars Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Two Stars Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)
"Träna golf inomhus går förträffligt. Engelsk expert instruerar i Upsala", 1943
Weimar Söderström har köpt en packe film hos Expert Foto i Huskvarna.
Interiör från packrummet på Kalmar Nya Tapetfabrik. Kalmar Nya Tapetfabrik hade sitt ursprung i Gränna 1867. Tillverkningen flyttades till Kalmar 1882 där en byggnad uppförts på Fabriksgatan. Mitt emot byggdes Sandbäcks Kakelugnsfabrik och dessa två fabriker gav gatan sitt namn. Det ursprungliga namnet på fabriken var J. P. Johanzon & Co, Kalmar Tapetfabrik. Johanzon fick så småningom en delägare, Carl Johansson. Rörelsen utvidgades och under 1885 köptes det in många nya moderna maskiner. 1888 såldes fabriken till John Schwartz, som efter en tid fick två nya delägare, Christian Hofverberg och Robert Biesenbach. Tre år senare sålde Schwartz sin andel till Hofverberg. Tapetfabriken ombildades 1902 till aktiebolag med namnet Kalmar Nya Tapetfabrik och Hofverberg som VD. I början på 1900-talet arbetade där ca 40 personer. Vid förra sekelskiftet producerade man årligen ca 1 200 000 tapetrullar. Fabriken ödelades vid en brand 1912 men återuppbyggdes. När Hofverberg avled 1916 blev Isak af Ekenstam ny VD. Fabriken fick ett fint renommé 1918 när den blev kunglig hovleverantör. Ernst Lindh övertog K. 1921 och senare kom sönerna Björn och Ulf att driva företaget. Fabriken flyttade 1939 till ett nybyggt industrihus vid Södra vägen, ritat av arkitekt Gösta Gerdsiö. Anläggningen byggdes till 1945 och 1960. K. utvecklades till en av Europas modernaste och som mest var ca 70 personer anställda. En del av produktionen gick på export. Man använde sig av varumärket Calma tapeter. K. drev även två affärer, en på Fabriksgatan och en kemikalieaffär i Odd Fellowhuset. År 1970 köptes K. av Tapetinvest AB och ingick så småningom i ECO Tapeter AB. Produktionen i Kalmar upphörde 1971. Sedan 1972 finns dansrestaurangen Sandra i de tidigare fabrikslokalerna. Källa:Kalmar Lexicon
Fyra klassegrare vid invigningen av Falköpings motorbana 19/6 1949. Ingemar Hante, Mariestad, 500 cc junior, Bill Harris, England, 500 cc expert, Ove Billing, Mariestad, 500 cc senior, Sven Falkeby, Skövde, 350 cc expert.
Olle Karlsson, mannen som skulle efterträda huvudkonditor Tschopp som kom ifrån Schweiz (med reservation för stavning), ny expert på chokladfabriken.
Materielenheten 1982 Fanjunkare Arne Granath -- chef för ammunitionsförrådsgruppen. Också regementets expert på ammunitionsröjning. Arne har ett passande efternamn för sin befattning! OBS! två bilder.
arkitektur, i staden
fotografi
porträtt, fotografi, photograph
Sven Larsson i Finnhyttan, 1928. Sven Larsson, född 1908, död 1966 startade verksamhet i Finnhyttan med import av grammofoner. Han hade sen "Sven Larsson Fotografiskaffär" på Konstmästaregatan 8 i Kopparberg, - 1938. År 1937 förvärvade han fastigheten Konstbacken 6 på Konstmästaregatan 10, som inrymde en hattaffär. Hattaffären flyttades till den gamla lokalen på Konstmästaregatan 8 och drevs under några år av Sven Larssons fru Cecilia Larsson, född 1905, död 1992. När färgbilderna blev allt vanligare på 1950-talet så anslöt Sven Larsson firman till fotolaboratoriet Lincopia i Linköping som senare blev Expert. År 1960 började sonen Sven Åke Larsson arbeta i butiken och tog över den 1966 då Sven Larsson avled.
"Sven Larsson Fotografiskaffär" på Konstmästaregatan 8, 1930-talet. Sven Larsson, född 1908, död 1966 startade verksamhet i Finnhyttan med import av grammofoner. Han hade sen "Sven Larsson Fotografiskaffär" på Konstmästaregatan 8 i Kopparberg, - 1938. År 1937 förvärvade han fastigheten Konstbacken 6 på Konstmästaregatan 10, som inrymde en hattaffär. Hattaffären flyttades till den gamla lokalen på Konstmästaregatan 8 och drevs under några år av Sven Larssons fru Cecilia Larsson, född 1905, död 1992. När färgbilderna blev allt vanligare på 1950-talet så anslöt Sven Larsson firman till fotolaboratoriet Lincopia i Linköping som senare blev Expert. År 1960 började sonen Sven Åke Larsson arbeta i butiken och tog över den 1966 då Sven Larsson avled.
Sven Larsson, 1930. Sven Larsson, född 1908, död 1966 startade verksamhet i Finnhyttan med import av grammofoner. Han hade sen "Sven Larsson Fotografiskaffär" på Konstmästaregatan 8 i Kopparberg, - 1938. År 1937 förvärvade han fastigheten Konstbacken 6 på Konstmästaregatan 10, som inrymde en hattaffär. Hattaffären flyttades till den gamla lokalen på Konstmästaregatan 8 och drevs under några år av Sven Larssons fru Cecilia Larsson, född 1905, död 1992. När färgbilderna blev allt vanligare på 1950-talet så anslöt Sven Larsson firman till fotolaboratoriet Lincopia i Linköping som senare blev Expert. År 1960 började sonen Sven Åke Larsson arbeta i butiken och tog över den 1966 då Sven Larsson avled.
"Sven Larsson Fotografiskaffär", exteriör, 1939. Sven Larsson, född 1908, död 1966 startade verksamhet i Finnhyttan med import av grammofoner. Han hade sen "Sven Larsson Fotografiskaffär" på Konstmästaregatan 8 i Kopparberg, - 1938. År 1937 förvärvade han fastigheten Konstbacken 6 på Konstmästaregatan 10, som inrymde en hattaffär. Hattaffären flyttades till den gamla lokalen på Konstmästaregatan 8 och drevs under några år av Sven Larssons fru Cecilia Larsson, född 1905, död 1992. När färgbilderna blev allt vanligare på 1950-talet så anslöt Sven Larsson firman till fotolaboratoriet Lincopia i Linköping som senare blev Expert. År 1960 började sonen Sven Åke Larsson arbeta i butiken och tog över den 1966 då Sven Larsson avled.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.