Inskrift: "Här liger begraven den edella och welbördige Ionas Kinnmonth. Oferste och stathalter. Gubernator öffer Nöteborchges. Lene. Torsiö och gvrsten haffver levath medh sin elsklig kere frov. Ten edele och welbördige frov Kristina. Ifires dotter Ulfsparr uti 17 år afsomnade på Nöteborg sloth den 24 martij. Anno 163-" På vänstra kanten: "Menniskians liff som" På övre kantraden: "Et livs aer tro på." På högra långsidan: "Gudh och hafva honom kiaer."
Från 299 kr
Grovarbetaren, f.d.sjömannen Evert Lundberg från Stockholm. Vänstra handen, skepp, elektriskt nålarbete av Carl Gustafsson ("Tatueringskalle") till ett pris av 3.- kr. "Kärleksparet" på vänstra armen elektriskt nålarbete av densamme 1933 till ett pris av 4.- kr. "Sailors grave" elektriskt nålarbete av densamme 1933 till ett pris av 6 kr. "Indianflickan" gratis handstucken av Haglund, Stockholm. "Kompassros", "Tro, hopp och kärlek" samt "Mor" arbeten, handstuckna i Stockholm 1926. Tatueringen på låret handstucken av Lundberg själv.
"Nämndemän i tingshuset", enligt bildförteckningen. Men väggmålningen bakom pulpeten kröns med "IOGT" och på tavlan står det också om godtemplare. På pulpeten finns ingen våg som symbol för rättvisan, utan kors, ankare och hjärta som användes flitigt inom nykterhetsrörelsen (frö tro, hopp och kärlek). På pulpeten står en vas med rosor och tre av männen har rosor fästa på kavajen. Således förefaller det snarare vara ordensmän inom IOGT.
I raden av döttrar föddes Vendla Emanuelsson i Hällestads präktiga prästgård 1848. Det finns anledning till tro att kyrkoherden Per Jacob Emanuelsson och makan Charlotta Fredrika Haeger där skapade ett hem präglat av bildning och självtillit för sina flickor. Vendla blev lärare och från 1878 var hon i tjänst i Malmö. Efter några år flyttade hon till Stockholm, som blev hennes fortsatta plats livet genom. Hon avled som ogift 1922, då skriven på Lidingö. Här porträtterad i 30-årsåldern med klädsel och håruppsättning som bär 1870-talets prägel. Vi skriver omkring 1875.
Man undrar om de fåtaliga rakarna med rågskupor är det väsentliga i Masses motivval. Snarare kan man tro att det är landskapet med Bjärges västra part, Arvid Danielssons, i bakgrunden. Från vänster ser man Bjärges stolpkvarn, fribaptistkapellet, klappade askar längs Bjärgeskvior med möjligen stentunen framför, Arvid Danielssons gård där ladugården ännu har agtak, ladugårdsflyglar,manbyggnadens flygel, manbyggnaden med bakbygge och alldeles inpå smedjan innan den flyttades utanför tomten. De höga träden står i den s k Melanderska lunden. Bjärges norra och östra gårdsparter döljs av raken t h.
Likvisning i gamla begravningskapellet på Norra kyrkogården i Kalmar. Kapellet, invigt 1911, användes för jordbegravningar. Senare tillkom krematoriet för brandbegravningar. Under 1960-talet byggdes Korsets kapell, nu Heliga korsets kyrka, och alla begravningsmässor koncentrerades dit. Krematoriet blev endast en tjänstebyggnad. Numera är det ombyggt till konfessionslös begravningslokal där man kan hålla borgerliga begravningar samt begravningar av personer med annan tro än kristen. I samband med denna ombyggnad inrättades ett muslimskt kvarter på Norra kyrkogården. Gamla begravningskapellet är f n (2021) nyttjat som ekonomibyggnad men diskussioner om dess framtid pågår.
Sankt Sigfrids källa. "Käll-bordet" ( den fyrkantiga stenen med ett rundt hål uti ), då det var helt, är 2 alnar 1 1/2 tum långt, 1:17 bredt och 5 tum tjockt och omkring hålet är inhugget .....:......Er född af vatn... Kan icke ....Rike .... En gammal Rönn står i bergsrevan deröfver. "Käll-bordet", som 1836 blef nytt bekostadt af Klockaren Joh. Vidgren, vardt inom åtta dagar åter sönderslaget, Ock det hela är- ovärderligt nog- omgifvet af brännässlor och gamla nedruttna gärdes-gårdar,- Men på backen, vid stora landsvägen, står ett slags minnesmärke af gement modern art, ej olikt en vanlig mil-stolpe, som skall för landets folk säga, att der skedde det första dop till kristen tro och lära i Sverige. - Minnesmärket borde visserligen vara helt annorlunda och ett af ädlaste slag. -Vidtalat den hederlige Klockaren Joh. Vidgren. Avskrift av orginalberättelsen, Verkställd den 15 febr. 1962.
Ingatorps marknadsplats. Ingatorp är den kungsgård, där traditionen säger att konung Inge, Stenkils son, avled någon gång i början av 1100-talet. Han begrovs på Hångers kyrkogård. Men i början av 1200-talet ansågs förmodligen Hångers kyrka för ringa att hysa en kungagrav och kung Inges ben fördes till munkarnas kyrka i Varnhem, "där nu Stenkils son vilar i gott sällskap med helige kung Eriks ättlingar". Som en ö i en väldig åker ligger Hångers kyrkogård. För mer än åtta hundra år sedan vigdes här konung Inge den äldre till den sista vilan. Den utgör nu en inhägnad dunge i Bredegårdens åkrar ej långt från Hornborgasjön. Kyrkan i Hånger, av romansk typ, raserades jämte Mårby, då Bjurums kyrka uppfördes på 1760-talet. Fragment av fönsterbågar och kolonner äro strödda över platsen, och halvt dolda av det yviga gräset ligga där ett par gravstenar från tidig medeltid. Vi har rätt att tro, att den ena av dessa en gång lagts över kung Inge.
Man skulle kunna tro att det här är ett motiv från stranden, men det är faktiskt taget uppe från Lausbackar! I förgrunden är det fd åkrar och betesmarker, delar av markerna tog man lera och grus i fram till 1980-talet. Större delen är idag bevuxen med tallar och enbuskar mm och är snårig mark numera. Det har tydligen varit en regnig sensommar, för lerhålet framför Lina ställe är vattenfyllt. Här plockade både Masse och pojkar i bygden på hans uppdrag fossiler, det fanns massor. Huvuddelen av Masses fossilsamling på 500.000 delar är plockade i "Lairhäulä". På ancyllusvallen bakom lerhålet ligger Lina Jacobssons, fd Söderlunds, ställe. De 5 träden på tomten är de enda som syns på hela backarna! Men det fanns en oxel nere hos Masse, det är alldeles utanför bild t h. Vi ser det lilla bostadshuset och brygghuset och th ladugården med bod på högra gaveln. Vid det vänstra dubbelträdet är det en källare, se Bild 1086. Lausviken skymtar en aning t v om dubbelträdet.
Det här är lika mycket en arbetsbild som en miljöbild. Botels Lars Hansson, 47 år, hjälper sin svärmor Smiss Lina Jacobsson, 67 år (hon hette Margareta Olivia Elisabet) med att plöja upp fåror med hjälp av modern järnplog förspänd med två hästar. Kvinnan som tar upp sättpotatis ur säcken och lägger i ett spann skulle kunna vara Linas dotter, Lars fru Olivia, 42 år. Potatissättningen sker väldigt sent kan man tycka. Åkern ligger uppe på Lausbackar där det växer skog idag, man kan inte tro att det varit öppet här, än mindre åkrar. Höjdsträckningen är Ancyllusvallen, på vilken det än idag går en liten väg. Huset ovanför hästarna är fattigstugan, som det nu bara är kvar en liten hög av. I mitten ligger Bjärges Alfred Öbergs lilla gård, t h skymtar Allmänningen Maria Dorotea Andersdotters mycket enkla boställe. Att hönsen gått från Smiss och ända hit upp är mindre troligt, de har nog kommit från Fattigstugan eller Öbergs. De har olika färger och kan därför vara av Gotlandsras.
Det verkar som om Masse 1904 medvetet valt ut att fotografera miljöer som han uppfattade som särskilt hotade av rivning eller annan förändring. Uppenbarligen var han ute i sista stund på många ställen, eftersom det visade att byggnaderna och annat som han avbildade i många fall försvann strax efteråt. Här har han fotograferat uthusbyggnaderna på Kauparves södra part medan de ännu stod ute mot vägen. Kanske var han sur på sig själv att han missade ladugårdarna på grannparten när de revs året innan. Vi ser ekonomibyggnaderna från trädgården. Till vänster står en bulbod under faltak med en tillbyggd redskapsbod (?) på gaveln. Vad bulboden innehållit är oklart, men dubbelportarna under foderluckan tyder på att där har det varit vagnbod. Högra delen kan ha innehållit lammhus och andra utrymmen för smådjur. Ladugården innehöll ett fähus till vänster om portlidret, dörrarna är skymda av bulboden. Utrymmet närmast portlidret rymde en hoimd, hörum, luckan sitter i vägen. Det var den enda delen av uthusbyggnaderna som var i sten. Efter portlidret fanns ytterligare ett fähus, troligen för nöt, som har en sommardörr av spjälor isatt. Mellan foderluckorna var det troligen en hoimd. Under och till höger om den dubbla foderluckan syns portarna till ladan och till höger därom skymtar tröskhuset. Ladugårdens tak är täckt med halm, tröskhusets med falor. På gårdsplanen står en höhäck. Tvätt torkar på staketet. Masse har glömt sin kameraväska. Det är svårt att tro att dessa byggnader bara skulle vara drygt 30 år gamla. Man kan nog ifrågasätta uppgiften om att parterna flyttades 1870, det verkar som om boplatsen fanns redan innan.
Detta ställe kan ha sitt ursprung i ett båtsmanstorp. På 1690-talet bodde på Stora och Lilla Bjärges förutom gårdsparternas folk även båtsmännen Lars Tulpan med hustru Lisbeth Hybbertzdotter och Oluf Smacka med hustru, de sista benämnda allmosehjon, vilket troligen betyder att de då var så gamla att de inte kunde försörja sig själva. Omkring 50 m norr om denna boplats finns ett vattenställe, som alltid håller vatten kallad Smacksaud. Namnet bör gå tillbaka på Oluf Smacka och tyda på att källan tillhörde hans boplats. Förste kände ägare till denna boplats var Lars Laurell född 1814, gift 1843 med båtsmansdottern Maria Elisabet Olofsdotter Brakarl, född 1817 på Näs. Hustrun, Laurellsmor kallad, var läskunnig och lärde barn att läsa innan skolundervisning hade kommit igång. Vilka deras barn var och vart de tog vägen är okänt. När Laurellsmor blivit änka flyttade pigan Olina Östman född 1857 kommen från Bjärges Östmans ställe dit och hon ärvde Laurellsmors ställe efter henne. Olina gifte sig 1893 med Alfred Öberg född 1864 på Näs. Manbyggnaden t v består av två byggnadskroppar i vinkel. Delen med gaveln hitåt är en enkelstuga i sten, till formen mycket lik ett båtsmantorp, se Bild 593. Alfred Öberg uppförde sedan ett bakbygge innehållande kök och två kammare samt en farstu med farstukvist. T h syns ladugården med vinkelbyggd ladugård i sten och trä under halmtak som Alfred också hade byggt. Stället innehade under Olina och Alfreds tid 7 hektar jord, stora byggnader för så lite mark. Enda barnet dottern Ada Karolina gifte sig 1917 till Hall, året efter sålde Öbergs stället till Alfred Mårtensson från Hallsarve Edvard Carlssons part. Vart Öbergs tog vägen är inte känt. Byggnaderna finns kvar idag, men den vinkelbyggda ladan och en bit av ladugården är rivna sedan länge. Stället ligger uppe på Ancyllusvallen, potatisåkern i förgrunden lutar upp mot manbyggnaden och bakom husen lutar marken åt andra hållet. Det här är magra grusiga jordar. Idag växer här snårig skog, ingen kan tro att det var åkrar här för mindre än 100 år sedan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.