'Vy med hus på avstånd, i förgrunden grusväg och längs denna hägnad av ris och grenar. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5287:1-22. Se även fotonr. 5269-5292 med bilder från Stuxbergs resa till Kaukasien.'
Från 299 kr
'12 personer, pojkar och flickor samt 1 kvinna, iklädda skärmmössor, kepsar. Gruppen samlad vid berghäll, stenblock, trädgrenar och ris liggande omkring, i bakgrunden granskog. Elever. Se även fotonr. 5140:16. :: :: Ingår i serie med fotonr. 5140:1-39.'
Bröllop mellan Nellie Gustafsson (1919 - 1993) och Eivind "Eje" Kullbring (1918 - 1996) som vigdes i Kållereds kyrka 1942-06-23. Paret vandrar på grusgången från kyrkan under tiden som det kastas ris på dem.
Björnjakt i Dalarna. Två jägare, en äldre man och en tonårig pojke, sitter bakom en fälld björn som ligger på marken bland ris och stockar. Pojken håller ett gevär i ena handen. I bakgrunden silar solljuset in mellan trädens grenar.
Kvinnor i arbete med risbindning av papper. Ett ris är en måttenhet som används vid paketering av papper - det anger antalet ark i papperspaketet. Det vanligaste är 500 ark. Pappersbruket Papyrus i Mölndal, hösten 1970.
Här ligger en troderhög och en väldig ris- och vedhög snett bakom ladugården hos Fäi-Jakå. Ladugården har en märklig gavel som är ihopbyggd med en bodlänga. Det är också ovanligt med faltak, brädtak, i en så pass skogsfattig socken som Lau.
En kvinna och en äldre man sitter vid ett bord. Bordet är dekorerat med ris och julljusstake. Bredvid mannen står en kvinna med en kanna och häller upp dryck i hans glas. Väggen bakom dem är full av bonader med julmotiv.
En okänd kvinna sitter i en hage framför några späda träd och en gärdesgård. Hon håller möjligen ett knippa ris i händerna. Hon bär hatt coh på en ledstång, troligen i trappan till Grännaberget, i kvällsljus över Vättern. Hon bär hatt och möjligen en mörk kappa med stor ljus krage. Det är vår.
'Bildtext: ''Självsådda lärkplantor. Levande marktäckning.'' Närbild på små lärplantor i ris- och gräsvegetation. :: :: Fotonr. 7046:293-306 indelade som ''Skogsmarken. Trädens byggnad och livsföreteelser.'' Ingår i serie med fotonr. 7046:1-383, 7047:1-33 och 7048:1-67 med bilder från Länsjägmästare John Lindners bildarkiv.'
Gård i Veddige, möjligen Svinabacka. Vid muröppningen in till gården står två höga askar och vajar i vinden och under dem ses makarna i huset. Kanske är kvinnan och barnen som sitter bredvid gäster, eller barn och barnbarn. Till höger vid muren ligger en hög ris och färdiga risknippen och till vänster en korg. (Se även bildnr GEA005)
Jakob har börjat hugga upp grenveden på vedbacken. Här gör han det i midsommartid och då har nog grenarna redan hunnit torka en del, vilket gör dem segare och mera tunghuggna. Troligen tyckte Jakob inte om detta arbete, varför det fått vänta. Han hugger upp grenarna med ris och allt, vilket tyder på att åtminstone något rum har öppen spis, där sådan smulig och svårhanterbar ved lättare kan eldas.
En finklädd flicka, "Lundgrens Ella", med broscher, silkiga strumpor och dubbelknäppt kavaj står vid en öppen spis med en praktfullt och skickligt bemålad murstock. En stor realistisk målning visar en äldre kvinna som går i kargt landskap och samlar ris till ett knippe på ryggen. Däröver en datering: "anno 1940" och det hela kröns av en girland. På ömse sida spisen hänger små vapensköldar (Halland) och på spiselkransen står ett stort laggat stop, en liten tomte och en mässingsljusstake.
Langstigvagnen har namnet efter de låga men långa stegliknande lämmarna på vagnens sidor. Denna typ av vagn användes ofta när man körde in skupar, sädeskärvarna, vilka man i viss mån kunde stapla och då behövdes inte höga lämmar på vagnen. Sådana lass var ganska lätta och då kunde man både ha en lång vagn och ändå bara behöva en dragare. Här hos Fie Danielssons ser man att vagnen är förberedd med skaklar till enhäst som dragare. Lägg märke till mängden ved och ris på torkning för vinterns behov.
Det här är en imponerande ladugårdsbyggnad, uppförd 1867 och lite ombyggd på 1910-talet med större dörrar och fönster. Gaveln med mindre fönster i två våningar är orörd. Den är också uppförd i sten ända upp till hanbalken, så bara översta gavelspetsen är brädklädd. Det är ett äldre sätt att bygga än fähuset bredvid, där hela gavelfältet är brädklätt och resningen är något flackare. Beteshagen är avgränsad mot ladugårdstomten med en mycket kraftfull slantun byggd av rejäla stolpar och breda bräder. Grinden t h är av traditionell modell med slanorna intappade i stolpar med korslagda snedsträvor. Ris i hagen tyder på torrsommar, där djuren stödutfodrats med löven från avhuggna askkvistar.
Inv.nr:62. 2001-02-26, AS. Färla (lat. fe´rula, namnet på en hög, grov växt; av de långa raka stjälkarna gjorde man i s. Europa spön för skolaga), benämning på olika slags straff- redskap i äldre tiders skolor (t.ex. ris, karbas och spö), men särskilt avsåg ordet ett litet svarvat skaft med en klump eller platta i ena änden, med vilken man utdelade handplagg, dvs. aga på handflatorna eller över fingerspetsarna. Att "stå under någons färla" är ett uttryck för att stå under någons tuktan eller stränga uppsikt. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=177642
Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.
Lyanders hade som alla andra en ladugård, om än mycket liten. Fanns det bara någon liten möjlighet, så försökte man hålla sig med en ko, någon gris och lite höns för husbehovet av mjölk, smör, kött och ägg. Den här egentligen vackra bulladugården med brant faltak här innehållit en fähusdel t h och en laddel t v, den sistnämnda nog huvudsakligen använd som hoimd, hörum. Fähuset var här så stort att man kanske kunnat hålla två kor och någon kalv t v om dörren och grisstia och hönshus t h. Uppenbarligen har man inte hållit husdjur här på Lars sista år och under Vilhelminas tid. Mot gaveln står två flovedsstaplar och intill ligger okluven ved och ris, så ladugården fungerade här nog som ved- och redskapsbod, om den över huvud taget fungerade!
Masse har varit uppe tidigt på morgonen för att få sol på denna norrsida av ladugården, som nästan alltid befinner sig i skugga. Ladugården lär vara byggd 1870. Den ser väl gammalmodig ut för att vara byggd så sent, men skicket verkar vara gott, så det kan stämma. Taket är täckt med halm, s k bindtak, vilket blev det dominerande takmaterialet när agen tog slut i Lausmyr omkring 1900 i o m myrens utdikning. Ladugården innehåller från vänster stall för 4 hästar, hoimd (hörum) vars lucka står öppen, en förhållandevis stor lada med ladportar och en liten lucka, hoimd igen och kohus med plats för 4 kor, 4 ungnöt och 2 kalvar. Ladugården är sig rätt lik idag, men taket är täckt med spån och det är upptaget en gångport till ladan. Vedbacken i förgrunden är skräpig, fylld med ved, grenar och ris som väntar på sönderdelning.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.