Fjällåkra, Frimansgården. Runsignum Vg 83, Vg 82
Från 299 kr
Prästgården. Runsignum Ög 149
Utsikt mot Vanadislunden från sydväst. Till höger syns det så kallade Hazeliushuset vid Surbrunnsgatan 45 i hörnet mot Stora Badstugatan. I fonden till vänster kan Cedersdal anas.
Bäckaby Kyrka, Jönköpings stadspark, Västra ingången, Västra väggens norra del. Bebådelse, Norra långväggens västra sida. Vice männen från Österlandet. Nattvarden, långhusets SÖ hörn, Predikstolen. Kyrkan efter flyttningen 1907. Till höger står Algot Friberg. Se mer information, bild i boken Vid tall och timmrad knut, av Agneta Åsgrim Berlin.
Enligt noteringar: "Oscar Färdigs första ateljé vid Kvistrum. Den byggdes 1908 och flyttades för att byggas ihop med det bostadshus han byggde 1918 en bit därifrån (Solgården). Färdig hade hjälp av militärstyrka vid flyttningen. Hela ateljén rullades på stockar nattetid." (BJ)
Svartå bruk. Bilden möjligen från 1870-talets mitt. Denna bild har tillhört ingenjör JA Dahl (Finspong, Östergötland), som tidigare var smidesmästare vid Svartå och därifrån som disponent kom till >> Nyby Bruk (Torshälla) 1878 - 1882, då flyttningen gjordes till AB Finspongs Styckbruk som chefsingenjör för järntillverkningen. Avsked med pension 1912. Dessa uppgifter lämnades i juli 1933 av sonen Georg Dahl, Finspong.
'Ingår i en serie med Fotonr. 5419 med Göteborgs Naturhistoriska museums olika vykort genom åren. :: :: Flyttningen av Malmska valen till Naturhistoriska museet i Slottsskogen. 5 män stående med 1 sektion av Malmska valen, på en träramp in genom ett hål i väggen. Fotonr. 759 samma som vykortet.'
Tärendö 137:1
Tärendö 76:1
Tärendö 135:1
Tärendö 138:1
Kasby. U 482.
Reprofoto av linköpingsorginalet "Springare-Gusta". Omkring förra sekelskiftet var han genom sin egendomliga klädsel och uppträdande en välkänd figur i staden, dock utan att ligga ordningsmakten till last. Sitt smeknamn fick han genom särdraget att allt som oftast ta sig fram springande. Sommartid sprang han gärna medsolsvarv runt sjön Roxen med start och mål på Stora torget. Runt just den sträckan hade han namngivit ett knappt 100-tal platser med minst sagt märkliga namn som, "Tre lorte högt", "Tre lorte lågt", "Nittinie grader min polhöjd i lågt lufttryck" och "Hallå" för att nämna några som bevarats till eftervärlden. Uttrycket "Rystadskravel" får vi förmoda var exempel på hans omdöme av ortsbor. Bakom hans ryktbarhet fanns naturligtvis en människa av kött och blod. Arkiven ger oss oförblommerad fakta. Hans egentliga namn var Gustaf Ferdinand Andersson och han föddes i Lofta socken 1858 som son till stalldrängen Anders Petter Andersson och hans maka Emma Gustava Gustafsdotter. Efter en rad omflyttningar hamnade familjen från år 1875 i Linköping. Gustaf Ferdinand blev kvar i föräldrahemmet tills modern gick bort som änka 1905. Därefter togs han in i stadens fattigvårdsinrättning och kvarblev där till sin död 1924.
Enligt påskrift porträtt av fru Siede, Linköping. Av detta tolkat föreställa Carolina Bäckström, i tid omkring hennes giftemål med tyske undersåten Carl August Gottlieb Siede. Backar vi till hennes födelse skedde den 1846 som dotter till sjökapten Gustaf Bäckström och dennes maka Augusta Constansia Unbom. Vid tiden hyrde familjen bostad i hörnet av nuvarande Djurgårdsgatan och Trädgårdsgatan, men efter ett antal omflyttningar kom fadern att ärva en mindre stadsgård invid Badstugatan nära nuvarande Hospitalstorget. En egendomlighet för familjen, som möjligtvis förklaras av faderns yrke, var att han långa tider var skriven i Stockholm. Icke förty tycks hans familj i Linköping fört en bekymmersfri tillvaro, i alla fall i den grad någon kunde önska vid tiden. När det ansågs lämpligt och tillfälle gavs skickades gärna döttrar från välbemedlad hem till välsituerade familjer för undervisning av deras barn. Vid mitten av 1800-talet betraktades ännu flickors utbildning som en hemmens angelägenhet. Carolina tog vid 18 års ålder plats som så kallad demoiselle hos kyrkoherdeparet Kemner i Tjällmo. De hade i sin barnaskara sex minderåriga döttrar så behovet var uppenbart. Till hösten 1865 var Carolina tillbaka i Linköping, nu ansedd som "vuxen kvinna" efter sin sejour som privatlärarinna. Det kom ändå att dröja innan hon fann den ovan presenterade maken, bröllopet stod den 13 oktober 1873. Därefter är Carolina svår att följa i källorna. Rimligtvis flyttade paret till Tyskland. Antaget når visshet 1902, då makarna inflyttade till Brunneby från just Tyskland. Paret kom att stanna i Sverige i fem år. I mars månad 1907 återflyttade de till Tyskland och försvann ånyo ur svenska källor.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.