Landsvägspost i rum nr 2, våningen 2 trappor (rummet beläget åt Lilla Nygatan och gränsande till hörnrummet Lilla Nygatan-Kåkbrinken). I monter: två lappländska post-förare med renar och ackjor i Norra Lappland - med Lapporten i bakgrunden - på 1920-talet. Modeller utförda av skulptör E. Elenius och dekorationer av dekorationsmålare John Ericsson.
Från 299 kr
Landsvägspost i rum nr 2, våningen 2 trappor (rummet beläget åt Lilla Nygatan och gränsande till hörnrummet Lilla Nygatan-Kåkbrinken). I Monter: Postdiligens i ett sörmländskt landskap, 1880-talet. Modeller utförda av skulptör E. Elenius och dekorationer av dekorationsmålaren John Ericsson. Ovanför montern en postdiligens från 1870-talet, oljemålning (fris) av Eigil Schwab.
Falsterbo station byggd 1903 av Vellinge - Skanör - Falsterbo Järnväg, HSFJ. Arkitekten Theodor Wåhlin hämtade inspiration från landskapet och dess medeltida kyrkoarkitektur. Tvåvånings putsat stationshus med stora trappgavlar och dekorationer. Wåhlin ritade alla stationshus vid den arton kilometer långa linjen Vellinge-Skanör-Falsterbo.
örhänge, man, barfota, porträtt, armband, fotografi, photograph
fotografi
Del av ruttak från festsalen i det så kallade Winkelreidhaus i Stans, kantonen Unterwalden i Schweiz. Nu i Landesmuseum i Zåurich. Dekorationen är tryckt på papper och klistrad på underlaget. Såväl tak som dekoration från omkring 1563. Foto: Landesmuseum i Zürich. På vissa plåtar har Martin Olsson klistrat eltejp för att markera hur bilden skulle beskäras i boken.
Torsgatan 21. Folk lämnar in sina deklarationer.
Tågvinden i Malmö Stadsteater. Vid tiden Europas modernaste scenmaskineri. Konstruktionena utarbetades av Götaverken i samråd med regissör Knut Ström, Göteborg samt arkitekterna Lallerstedt, Helldén och Lewerentz, 1944. T.v. spel för mantelbryggan, som uppbär scenbelysningen. Mantelbryggan är rötligt vertikalt och användes även för minskning av scenöppningen i höjdled. Tågvinden, 24 m över scengolvet, från vilken kulisser och dekorationer nadhängas på ett 80-tal rår, som vart och ett är förbundet med sin särskilda råhiss.
Text i fotoalbum: "Har deltagit i följande drabbningar: 22.6.15-4.7.15 Kämpfe von Ossowiesez und Lomsha 12.7.15-4.8.15 Narew-Bobr Schlacht 6.8.15-18.8.15 Belagerung von Kowno 19.8.15-8.9.15 Njemen Schlacht 13.9.15-23.9.15 Schlacht bei Wilna 16.10.15-20.10.15 Eroberung der Düna und Misse Stellung 20.10.15-1.9.17 Stellungskampf vor Riga 5.1.17-9.1.17 Winterschlacht an der Aa 23.1.17-3.2.17 Schlacht bei Riga 28.9.17-15.3.18 Stellungskampf am Styr-Stochod 15.3.18-15.12.18 Kämpfe zur Unterstützung der Ukraine Dekorationer 8.7.1916 Eisernes Kreuz 2 Klasse 26.9.1916 Hamburger Hanseatenkreuz 9.2.1918 Mecklenburger Verdienstkreuz 2 Klasse"
Monter med ren och ackja iordningställdes 1914. Postföraren i montern var en vaxdocka, som tidigare föreställt en siciliansk stråtrövare på stockholmsutstälningen 1910. Renen hade använts vid postföring på linjen Pajala-muonionalusta. En natt 1912 brast isen så att postföraren Oscar Kangas, ren och ackja, i vilken postsäckarna var fastbundna, hamnade i vattnet. Postföraren höll fast sig i renens horn och räddade sig. Dekorationer ursprungligen utförda av den kände dekorationsmålaren Karl Grabob.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
- Fotografi -
"A. Gustavsson, Katrineholm." En död man liggandes i sin kista i en kyrka. Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.