Mellan stadens kyrkor utbreder sig förra sekelskiftets Linköping för betraktaren.
Från 299 kr
Jämför Gunnel Forsberg Warringers Sekelskiftets Kalmar i Erik Blombergs bilder.
Vykort, "Sinnesslöanstalten Heberg", även kallat skolhemmet Hallagården. Imp. A A Andersson, Heberg. Vid tiden runt sekelskiftet ökades kraven på särskild undervisning och omhändertagande av "sinnesslöa", som man då sa. När Tinget i Heberg las ner 1906 så köptes byggnaderna av Landstinget i Halland. De grundade där Hallagården 1907, invigt 1908, med ändamålet att vårda och uppfostra utvecklingsstörda barn. Till höger i bild skymtar tingshuset från 1778. Här drevs senare Söderskolan, Särskolan och ett vårdhem. De gamla byggnaderna på bilden revs under 1970-talet.
Det inre av kvarteret Blandaren i Linköping 1965 och vad som i informationen kring bilden uppges visa stadens gamla gasverks lokaler. En mer trolig tolkning är att byggnaderna är desamma som Linköpings Byggnadsaktiebolag lät uppföra kort före förra sekelskiftet och som från år 1908 kom att ägas av bolaget Göteborgssystemet i Linköping, vilket vidare kom att följas av det statliga Systembolaget. Försäljningslokalen låg mot Sankt Larsgatan nära mittför Frimurarehotellet.
Ett fruset ögonblick av stundens folkliv utmed Storgatan omkring förra sekelskiftet. Linköpingsbor och besökare strävar mot sina mål och i den ännu bilfria staden går man utan risk mitt i gatan. Några bekanta har råkats och hindrar passage längs trottoaren. Sin ringa information till trots speglar bilden ett offentligt rum utan den välordning vi lättvindligt tillskriver tiden. Fotografiets upphovsman är inte känd men kan på goda grunder tillskrivas Fritz Lovén.
Linköpingsvy som lämnats oss utan information. Fotovinkeln från amatörfotografen Fritz Lovéns hem torde säkra honom som upphovsperson och tiden kan uppskattas till omkring förra sekelskiftet. I blickfånget Ljungstedtska skolan som efter donation av diplomaten med mera Anders Ljungstedt kunnat uppföras vid 1850-talet. Bortom skolan löper S:t Larsgatan vars parti vid tiden ännu var närmast obebyggt. Tomten vid gatans hörn mot Kungsgatan var dock sedan skolans tid bebyggd och huset inrymde Linköpings Expressbyrå och Hyrkuskverk.
Det går inte att avgöra om det här är ett stenhus eller reveterat trähus, men troligen sten. Det är ovanligt att brygghuset är sammanbyggt med bostadshuset på dess gavel som en vinkelbyggnad. Trägavelspetsar tyder snarare på 1800-talets sista tredjedel än dess mitt. Men dörren till manbyggnaden är 1700-talsmässig, medan dörren på gaveln med järngaller är från förra sekelskiftet. Manbyggnaden har en viss likhet med stället under Hallbjäns uppe på Lausbackar, se Bild 815.
1905 ersatte det här bostadshuset det gamla bulhuset, se Bild 872. Det sägs att detta hus flyttades hit från När, men egentligen kan det ha varit nybyggt då. Detta snickarglädjehus med tidsenlig veranda och låg källare var typiskt för tiden kring förra sekelskiftet. Det syns att det har ett bakbygge, vilket förstorades 1944. På veranda sitter troligen Fridolf Larsson och hans hustru Johanna född Ahlsten. Flickan i mitten är okänd, Fridolf och Johanna fick sin första dotter först 1919.
Makarna Brobeck med barnen och gäster i anslutning till familjens sommarvilla Björkliden i Sandvik. De stående männen är från vänster grosshandlaren tillika värden John Brobeck, grosshandlare Axel Peterzén och apotekare Carl Stridner. Sittande från vänster Emma Carlberg, gift med August Billsten, länsträdgårdsmästare Christian Mohr, Hilda Ingeborg Lindqvist, gift med John Brobeck, och redaktör August Billsten. Barnen redovisas endast i listan över avbildade namn. Tiden var omkring förra sekelskiftet.
Lantlig idyll i Tannefors vid förra sekelskiftet. Länge var förstaden bebyggelsemässigt skild från Linköping. Särskilt utmed Stångåns södra sida där den blivande stadsdelen Hejdegården ännu skulle dröja. I fonden Tannefors kvarnby som vid sidan av krossverk även gav plats för bland annat Linköpings vattenverk. Sedan Kinda kanals tillkomst 1871 skär den mäktiga slusstrappan höjden. Märk väl att bilden bär spår av dubbelexponering vid sidan av andra tekniska brister.
Med ett majestätiskt läge på en klippa invid den forna sjön Teden ståtar Ekenäs slott sedan tillkomsten kort före 1600-talets mitt. Byggherren Peder Gustafsson Banér inledde med sitt initiativ en ägolängd som i stort kom att följa släkten till år 1880. Slottets exteriör är sedan epoken Banér i det närmaste orörd. Detsamma gäller dock inte för dess omgivning, som påverkats av sjöns utdikning som genomfördes omkring förra sekelskiftet.
En av de bägge inmponerande jättegrytorna i kanten av Kjettilsberget invid Sandbäcksgatan i Linköping. Här dokumenterad omkring förra sekelskiftet och även om fascinationen av fenomenet rimligtvis varit stor var respekten för just dessa som synes inte stor. Faktum är att de bägge jättegrytorna uppmärksammades först 1914 då de efter förslag av stadsfullmäktige tömdes på växtlighet, skräp och köksavfall och som tidningen Östgöten skrev, Först nu får man se, huru betydande dessa jättegrytor i själfva verket äro.
Skedevi kyrka har likt alla medeltida kyrkor en lång historia och identiskt med många av dem en komplicerad byggnadshistoria. Det senaste ingreppet av stor betydelse i Skedevis fall är kyrkans korparti i nyklassicistisk stil. Åtgärden var framtvingad av socknens befolkningsökning och genom insatsen åstadkom man en utvidgning av kyrkorummet. För arbetet, som slutfördes år 1807, ansvarade länsbyggmästaren i Nyköping Anders Sundström, som hade att följa Olof Tempelmans ritningar. Odaterad bild från omkring förra sekelskiftet.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping 1896 och de kom att bo och verka i staden under en tioårsperiod. I april månad 1898 utnämndes Edvard till överste och chef vid Första livgänadjärregementet och i sammanhanget flyttade familjen till den visade stadsvåningen invid Drottninggatan. Bilden visar vad som får tolkas utgjort överstens arbetsrum. Här omkring sekelskiftet 1900.
Medfaren men unik vy över den, vad tiden kallade, Karlssons säkerhetsbana i Linköping. Anläggningen var säker på så vis att den var spolad på torra land och gav trygg nöjesåkning runt förra sekelskiftet. Isbanan var belägen norr om det så kallade Miljonpalatset och i intill Järnvägshotellet. Bakom isbanan och namnet Karlsson döljde sig Skridsko-Kalle, den förre poliskonstapeln och vidare målarmästaren Karl Adolf Karlsson Grön (1847-1937).
Lusthuset på tomten till villa Wauxhall i Hejdegården. Ursprungligen stod huset i den så kallade Wernerska trädgården i centrala Linköping och flyttades till området omkring förra sekelskiftet. I Hejdegården tillhörde lusthuset till en början hemmansägare Jonas Jonzons egendom Villaberg men hamnade på Wauxhalls tomt vid avstyckningen för villan. Sedan 1958 är lusthuset placerat i Gamla Linköping. I förstone i trädgården till Spegelmakaregården, från 2006 invid Wärdshuset. Här dokumenterat av Östergötlands museum 1952.
Lerigt, spårigt och lantligt alldeles inpå kunten till centrala Linköping omkring förra sekelskiftet. Vid tiden benämndes den Tornygatan, stråket som ledde in till staden från gårdarna i norr och som vi sedan en tid döpt till Gråbrödragatan. Uthuslängorna till vänster tillhörde gården Kungsgatan 43, vars bostadshus då som ännu ligger utmed nämnda gata. Till höger skymtar de trähus som till största delen hörde till Biskopsgården. Domkyrkan måtte nämnas. Här med domens norra fasad mot betraktaren och ännu med sitt skifferbelagda sadeltak.
Vid mitten av 1870-talet avvecklade Claes Germund Westling sin handelsverksamhet för att öppna hotellrörelse i sin fastighet i hörnet av Sankt Larsgatan-Ågatan i Linköping. År 1894 såldes verksamheten till fröken Hilma Olsson som drev hotellet vidare under det gamla namnet. Efter ytterligare ägobyten inköptes tomten av Linköpings sparbank som på platsen lät uppföra det vackra bankpalats som bär arkitekten Torben Gruts hand. Det nya bankhuset togs i bruk 1911. Bild från omkring förra sekelskiftet.
Konsul Anders Ljungstedts donation för en skola med praktisk inriktning i födelsestaden Linköping, kom att få stor betydelse för stadens skolväsen. Ljungstedts precisa önskemål blev emellertid svåra för stadens styrande att upprätthålla och tolkningar skapade över tid såväl förbistring som prov på ekonomisk kreativitet visavi Ljungstedts friskola och kommunens folkskola. År 1858 stod bildens skolbyggnad klar invid Kungsgatan, som trots donatorn namn endast i liten utsträckning kom att erbjuda skolgång med praktisk inriktning. Odaterad bild från sekelskiftet 1900.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.