Avskrift av tidningskopia: "Kvarterets centrala läge gör det naturligtvis särskilt värdefullt för bostadslägenheter, men ett villkor är att de stora kostnaderna för grundförstärkningar icke kommer att medföra hyror som vanligt folk inte har råd att betala. Kvarteret Garvaren har sitt namn efter ett garveri, som för inte så värst många år sedan var beläget i kvarterets östra del...Vi har ju fått en alldeles utomordentligt trevlig lägenhet i Garvaren, utsikten mot ån är alldeles förtjusande. Fast det är ju inte riktigt samma sak som klarälven i alla fall!"
Från 299 kr
ABF - Norrbysektion, Klänningssömmerskor 21 april 1966 I förgrunden syns ett långbord med vit duk. Ovanpå duken finns kaffekoppar med assietter och skedar till. Vaser med blommor i står även på bordet. Vid bordet sitter damer och herrar. Runtomkring finns andra dukade bord med folk som sitter invid dem. I bakgrunden syns en scen med två sångerskor samt två musiker på framför två mikrofoner. De två sångerskorna är klädda i knäkorta klänningar och de två musicerande herrarna har kavajer, byxor och slipsar på. En av herrarna spelar dragspel och den andre spelar gitarr. Bakom artisterna finns en vit filmduk.
Flottningsarbetare vid skiljestället i Lenninge, troligen 1919. Medlemmar i det s k "anner-laget", dvs folk från Edstuga, Freluga, Söräng, Sunnerstaholm. Bakre raden från vänster: nr 2 Tillander från Söräng, kallad "Värmland", nr 4 Olov Frank från Sunnerstaholm, nr 7 Häll-Jonas Johansson från Edstuga. De vuxna i främre raden från vänster: nr 1 Ol-Jans Lars från Edstuga, nr 8 Helmer Halvarsson från Edstuga, nr 9 Röst, nr 10 Ol-Jans Olle Andersson från Edstuga. Ytterst till höger i vit skärmmössa Wille Hellberg från Voxsätter som var skrivare. Upptill i bakgrunden skymtar härbret och mangårdsbyggnaden på Näset.
föremålsbild, fotografi, photograph
Rantzaumonumentets avtäckning. Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några kadetter i bakgrunden. En kadett var utsedd att på prinsens kommando låta täckelsen över monumentet falla. Men vid tillfället rådde storm och innan prinsen hunnit fram i sitt tal till avtäckelsen kom en stormby som slet tag i skynket så att stenen blottades. Två andra kadetter ryckte då in och hjälpte till att få det på plats igen. Närvarande var också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs slott den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte i sitt tal: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
Fornminne. Fotograferna Sten och Görel Mohlin (Dagåhs) vid Asmunds källa i närheten av Sibbarps by. Källans namn härstammar från första hälften av 1000-talet då enligt traditionen den tredje Skarabiskopen Asmund/Osmund sägs ha döpt de första kristna i trakten här. Osmund lär ha varit engelsman med nordiskt påbrå och blev på Olof Skötkonungs bekostnad omkring år 1020 sänd till Bremen för att undervisas i kristendomen. Därifrån återkommen blev han först biskop i Skara och utnämndes senare av kung Edmund Gamle till ärkebiskop över hela Göta rike. Både före och efter Osmund användes källan som en offerkälla. Men här var också en samlingsplats för bygdens folk, särskilt på midsommaraftnarna då man offrade och festade. Vägen från kusten mot inlandet och till Asmunds källa var förr en riksväg som gick mot Gödeby och förenade sig längre fram med Ätrastigen. Vid källan stod förr en offerstock, omnämnd i kyrkoböckerna på 1600-talet, och de gåvor man då fick in där skulle användas till Sibbarp kyrkas prydnad.
Flygbild över området kring Femsjö kyrka, vilken ses centralt i bild till vänster. Till höger om den ligger folkskolan och småskolan (den mindre byggnaden). Upptill ses sjön Södra Färgen. Vägen från skolorna går rakt ned till prästgården, där den store vetenskapsmannen inom mykologi, Elias Fries, växte upp. Idag inryms ett museum till hans ära i den lilla byggnaden som skymtar precis ovanför prästgårdstaket. Nederst i bild ligger Dullagård. Elias M. Fries levde 1794-1878 och räknas näst efter Linné som den främste inom botaniken i vårt land. Hans fokus var svampar och "Systema Mycologicum- svampsystemet" av Fries blev normgivande gällande svamparnas namngivning. Elisas Fries var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854. Han arbetade för att få folk att börja äta svamp och skrev 1836 den första svenska boken om matsvampar.
Polar Alaska Gastanker Daterat Malmö den 3/6 1971. "Kära Måns! -Vi fick i alla fall en liten kontakt med Dig vid vår avresa med katamaranen. Trevlig resa - där blir nog folk i sommar. I jäktet vid våra besök hann vi i alla fal med Greda ängar, Djupvik, Kaffetorpet, Borgehage m. Arentorpsrosor, Stenåsa, Berndes nyförvärvade torp - aldrig ha vi sett Öland så vackert. -I går gick jag igenom en 255.000 tonnare från köl till bryggan, 340 m lång, 26 m. hög + bryggan i sex våningar, går ut på provtur i morgon. Allt väl f.ö. . vi kommer tillbaka i juli. - Det lär ha varit 23 grader i vattnet i dag här, och det frestar på att jobba. Du hälsas från Erik och Inge."
Sankt Sigfrids källa. "Käll-bordet" ( den fyrkantiga stenen med ett rundt hål uti ), då det var helt, är 2 alnar 1 1/2 tum långt, 1:17 bredt och 5 tum tjockt och omkring hålet är inhugget .....:......Er född af vatn... Kan icke ....Rike .... En gammal Rönn står i bergsrevan deröfver. "Käll-bordet", som 1836 blef nytt bekostadt af Klockaren Joh. Vidgren, vardt inom åtta dagar åter sönderslaget, Ock det hela är- ovärderligt nog- omgifvet af brännässlor och gamla nedruttna gärdes-gårdar,- Men på backen, vid stora landsvägen, står ett slags minnesmärke af gement modern art, ej olikt en vanlig mil-stolpe, som skall för landets folk säga, att der skedde det första dop till kristen tro och lära i Sverige. - Minnesmärket borde visserligen vara helt annorlunda och ett af ädlaste slag. -Vidtalat den hederlige Klockaren Joh. Vidgren. Avskrift av orginalberättelsen, Verkställd den 15 febr. 1962.
Barnen Lars, Britta och Olle Andersson i en dragsoffa. Britta föddes 1916. Här är hon mycket liten så bilden är troligen tagen 1917 i bostaden i "Järnvägshuset" i Norberg. I bakgrunden syns en telefon. Lars, givaren berättar: " Pappa hade egen telefonlinje till rakstugan hemifrån. När han fick mycket folk fick mamma avbryta allting och komma ner och tvåla gubbar! Det tyckte hon inte om. När jag vart 11 år fick jag börja och det var inte så roligt. Det var ofta på helgerna när det var marknad. Dom andra hade ju ledigt från skolan när det var marknad och hade roligt. Jag fick stå där och tvåla fast jag egentligen var för liten. Jag fick värk i axeln. Och det kom ibland gruvarbetargrabbar som inte hade tvättat sig innan de kom. Dom var så lortiga så tvålen smälte och gick inte att löddra. Det var olustigt med skitiga grabbar! 25 öre kostade en rakning."
reklamskylt, väntplats, marknadsföring, fotografi, photograph
marknadsföring, väntplats, reklamskylt, fotografi, photograph
fotografi
Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.
Ritning. Examensarbete. Avkopplingsvagn. Konstfackskolan. "Framtiden måste höra järnvägen till". En vitaliserad järnvägstrafik skulle ta bort överbelastningen på landsvägsnätet, minska bilolyckorna och låta folk äta, läsa, konversera under resan: det infantila sittandet på vägbanan timme efter timme kunde ju bara hypnotisera den första gulaschgenerationen bilister. Förnuftet skulle snart bli tillgängligt för argument, men då måste SJ förbättra sin produkt och lära sig sälja." En livlig debatt har på sistone pågått för att öka passageraretrafiken på järnvägen även i fråga om medel och fjärrdistanta sträckor. Många vettiga synpunkter har kommit fram men hittills har Statens Järnvägar av ekonomiska skäl tvingats att i allt för stor utsträckning glesa ut eller lägga ned persontrafiken på många sträckor. Och biltrafiken bara ökar och ökar med ökat antal olyckor och miljöförstöring som följd. Därför har jag frestats att med mitt examensarbete göra ett inlägg i debatten. Jag har valt att göra en vagn avsedd att föras i långtgående tåg och som ger möjligheter till olika slags aktiviteter, vilka gör resan trivsam och lättare och därigenom mer attraktiv. Jag har kallat vagnen "avkopplingsvagn".
Anna Josefina Gabrielsdotter, Skrape-Fina kallad, vid sitt hem i Dagsås. Hon föddes 1865 den 19 april. I backstugan till höger bodde hon med sin egen familj och huset till vänster fungerade som ladugård. Fina fick åtta barn, varav två inom äktenskapet åren 1891-1897 med Gustaf Karlsson (1839-1897), övriga fäder var "okända" och två av barnen dog som små. Sitt sista barn fick hon som 53-åring år 1908. Yngste sonen Hugo bodde kvar med henne i backstugan tills hon dog 1957. Stugan har ett rum på ca 9 kvadratmeter. Backstugor kallas så för att de byggs in i en "backe", så både golv och vissa väggar består av jord. På så vis gick det inte åt så mycket byggmaterial, för i backstugor bodde de allra fattigaste. Josefina försörjde sig genom att hjälpa folk i trakten i hushållet såsom att tvätta, spinna, sticka och även sälja bär och blommor som hon plockade. Sin egen lilla trädgård var hon mycket mån om. Hugo bodde kvar till 1968 då han uppförde och flyttade till ett nytt hus i backen ovanför backstugan. Han överlät då hemmet med ett stycke mark till hembygdsföreningen. Utöver de båda intakta husen på bilden finns även utedasset och jordkällaren kvar och utgör numera en välbevarad kulturmiljö att besöka.
Nockeruds skola. "Beträffande skolområdet i Nockerud beslöts 1894 att indraga en befintlig skola i Pankan ........... lärartjänsten, som även omfattade Grimstorps skola .......... Från och med 1898 inrättades en, fast mindre, folkskola i Nockerud. Lämplig skollokal erhölls genom förvärv av en fastighet från hem.äg. J. Sjögren i Nockerud för 2.150 kr. Så tillkom Nockeruds skola och småskollärare Mathilda Storm anställdes nämnda år som lärare med ett 30-tal barn. Hon kvarstod i tjänst till den 1 juli 1929, då skolformen ändrades till B3 med en folkskollärare för såväl folk- som småskolestadiet. Folke Sundqvist var den siste läraren vid skolan, som indrogs 1936. Då hade en väg byggts mellan Nockerud och Gårdsjö, varför barnen kunde hänvisas till skolan i Gårdsjö." (Eric Wallgren: Skolväsendet i Hova socken, Hova-Älgaråsboken, 1973). Revs 1964. Mathilda Storm: född 1869 7/3, syster till Charlotta Maria Storm, Karl Eks mor. Fadern till Mathilda och Charlotta var gevaldiger (= poliskonstapel, fångförare//MA) och blev ihjälslagen. Flickorna växte upp i Sjötorp 1:1, Fredsberg. Karl Ek besökte vid flera tillfällen "moster Tilda" i Nockerud. En gång (vid sekelskiftet nån gång) fick han då se en man iklädd säckkläder vara tjudrad nära ett hus. Denne kröp på alla fyra och gav ifrån sig hemska läten. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Gården Karlshem i Västerås-Barkarö. Bilden visar syskonen Britta och Anders på trappan till huset Margretehill i Norberg dit givaren och hans föräldrar och syskon flyttade 1926. I lådan där glasplåten påträffades fanns skrivet: "Britta och Anders taget 28/3 1929". Givaren berättar: "Britta var 13 år och Anders ett och ett halvt år. Barnen sitter på kökstrappan och bakom fanns ett hönshus. Mamma hade öppnat pensionat i huset och Britta hjälpte till. Far hade rakstuga men det räckte inte till ordentligt att täcka kostnaderna för huset. Man hyrde ut ett par rum på bottenvåningen och fyra på övervåningen. Det kostade 2 kr natten att bo där. Man kunde också äta middag vid 12-tiden. Då åt vi också. Och vi hade matgäster från byn också. Ofta var det marknadsfolk och bussresande som kom som tyckte att det var för dyrt att bo på hotellet. Det kom också folk ända från Stockholm som var i Norberg på semester. När direktörerna kom hade pappa bråttom hem från rakstugan för då satt de och pratade i trädgården och det tyckte han var roligt!"
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.