arkitektur, i staden
Från 299 kr
Porträtt av Frans Frieberg något av 1880-talets år. Född 1822 i Appuna i hjärtat av den östgötska jordbruksbygden. I socknens födelsebok står den något oklara anteckningen om honom att han blivit "uteglömd av komministern". Oavsett tolkning kom han emellertid som vuxen att låta sig väl höras, rent av bli rikskänd. Frans var ämnad för en musikalisk bana och genom akademistudier i Stockholm avlade han organistexamen 1840 och musikdirektörexamen 1843. Under åren 18471866 var han yrkesverksam som musiklärare vid läroverket i Norrköping och från sistnämnda år musikdirektör vid Första livgrenadjärregementet i Linköping samt ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. Innan sin flytt till Linköping hade han även parallellt varit verksam som klädesfabrikör i Norrköping. Sannolikt förklarat av att han 1859 gift sig med Gabriella Charlotta Arnberg, dotter till klädesfabrikören Johan Adolf Arnberg.
Hulda Svensdotter framför bostaden Näsastugan i Asby. Hennes stuga var enkel men omgivningarna vackra intill Rankhallssjön. När fotografen passerade 1937 var hon nära 80 år och hon skulle komma att leva på platsen till nära 90. Källorna beskriver ett hårt liv, ett typiskt för fattigsverige. Född i Rumskulla dagen före julafton 1858 tycks hennes tillvaro startat med goda förutsättningar. Fadern var rättare på gården Norrhult men något skedde i hast. I ett kommande steg tjänade han som statardräng i Lofta men lyfte sig något för att bli torpare i Sund socken. Hulda lämnade hemmet i 20-årsåldern för ett slitsamt liv som tjänstehjon och piga på gårdar i Ydre med omnejd. Utanför äktenskap födde hon två söner och det bidrog sannolikt till att hon från år 1895 blev erbjuden Näsastugan som inhysehjon.
Resmo kyrka är det medeltida Sveriges äldsta bevarade kyrkobyggnad som alltjämt är i bruk. Den är den bäst bevarade av de kvarstående öländska medeltidskyrkorna och har genom byggnadsantikvariska undersökningar dokumenterats till 1000-talet. De äldsta delarna - koret med absid, långhuset, delar av västtornet - daterar sig från 1000-talets slut. Västtornet färdigställdes vid mitten av 1100-talet och omkring år 1200 uppfördes också ett östtorn. En sakristia tillbyggdes vid 1740-talets början. Stora spetsbågiga fönster höggs upp 1784 och det plana innertaket ersattes med ett tunnvalv av trä. Östtornet, som förvandlat kyrkan till en klövsadelskyrka, revs vid 1826 års ombyggnad ned till något över det ursprungliga korets nivå, och kyrkan erhöll i huvudsak sitt nuvarande utseende. Vid samma tillfälle försågs tornet med lanternin; kor och långhus täcks av ett gemensamt sadeltak; korets takfall dock något kortare. Ytterligare förändringar av tornets utseende gjordes 1890. År 1923 förändrades exteriören enligt förslag av arkitekt A. Roland. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Ark med tre monterade foton och text: "a. Något till höger om mitten på fotot syns kyrkan. Den är byggd av röd grönländsk sandsten. Kyrkan är centrum på Grönland. Grönländarna sjöng på grönländska inne i kyrkan "Stilla natt, heliga natt" och efter den "Vår Gud är oss en väldig borg." De stod framme i koret och en av dem spelade på orgeln där. Melodien skiljde sig något från vår. Sen stod grönländarna - det var gamla och unga - ute på kyrkbacken och sjöng sin grönländska nationalsång. Jfr ett färgfoto av dem där de stå utanför kyrkan. b. Ungefär mitt på fotot syns mot fjorden ett större vitt hus. Där bor by-föreståndare Motzfelt och där drack vi kaffe tillsammans med barn och hundar. Hundarna var Newfoundländare. De användes ej för slädar utan man hade dem för nöjes skull. Jfr färgfoto av dem. Till höger i förgrunden syns fähus. Till höger i bakgrunden syns ruinen av den gamla biskopskyrkan i Gardar."
Gamla handelsboden s.k. Källarn i Ljusne, ägdes av Handelsbolaget Ljusne med grosshandlare Wilhelm Henrik Kempe som disponent. Varorna togs oftast på kredit, framförallt vintertid då sågverket stod stilla och lönen var liten. Kreditgivningen stärkte bolagets makt över de anställda. Som regel fick man inte flytta från orten förrän eventuella skulder var betalda i handelsboden. En obetald skuld var ett hinder för att få ett nytt jobb vid något annat sågverk. Med tiden bildades ett kooperativ av handelsboden. Vårdberget till vänster.
Hotellgatan sedd från Storgatan. Text på baksidan av kortet: "1872 Strättet Alfred Lundbergs hästar med kusk. Helfrid Lundberg med A Lundberg i handen, fr.v. Frode, Karl Johan och Gustaf Lundberg, Oskar och Einar L. Damen Axelina Pettersson o. Alma Hedén född Wennersten. 1865 taget av Hotellgatan i gamla tider kallad Borgmästaresträtet".(A.S.) I bakgrunden Södra f.d. Tullhuset till höger därom Brohuset. Ytterligare en "äldre" kopia finns i kommunarkivet "blått album", något olikt maskerat.
Bild 1:Arne Johansson berättar att en grupp polskor timanställdes hos hans far vid byggen. Byggmästare John Johansson lät anställa dem för att de skulle ha något att göra. De hämtades på morgonen i lägret av Stig Persons taxi. Grabben till vänster är Arne, då boende på Backebo i Heberg. Bild 2:Här hjälper polskorna till med att lägga takpinnar vid ett bygge i Abild. Polskorna var också med vid Lidköpings kommuns bygge av en sommarkoloni i Boberg.
Garvareforsen och Tullbron sedda från Ätrans nordvästra strand. På motstående sida av älven sträcker sig Doktorspromenaden. På kartongen från fotots baksida fanns följande text: Vid Garvareforsen, foto av Fredrik Bratt som synes längst till höger taget 1845 (?) 1861. Första fotografiet i Fbg (?). Denna text av Anna Skantze,är ej bekräftad så man bör taga uppgift- erna med stor försiktighet. Ytterligare en "äldre" kopia finns i kommunarkivet i "blått album" något olikt maskerat.
Storgatan norrut sedd från S.t Laurentii kyrktorn. Bakom borgmästaregården (Kronan 19) ses korsvirkesmagasinet, där stadshuset nu ligger, och till vänster gamla rådhuset. Framför den till vänster liggande uthuslängan ligger det sk. "Hotell Codrington". Bild nr:2 i album K 24, Falkenbergs museum, enl uppgift även en kopia på Hallands Nyheter. Bild nr:3 i Kommunarkivet, FBG. "blått album", samt två kopior i Bratt albumet, dessa tre med något olika maskeringar.
Tillsammans med sin yngre bror Harald antog Hjalmar redan i unga år efternamnet André. Som söner till den välbeställde "Motalakungen" John Andersson fattades det dem sannolikt få hinder men faderns enkla patronymikon önskade de ersätta till något mer unikt. Ett annat faktum i Hjalmars liv, som han däremot inte kunde påverka, tycks varit en sviktande hälsa. Som arbetsför återfinns han endast en kort period som bokhållare vid faderns chokladfabrik i Råby. Han avled i sviterna av tuberkulos 1909.
"Ångaren Najaden", avbildad i tidningen Halland den 13 december 1900 i Söndagsbilagan, utan vidare information. Najaden var det första stålfartyg (de andra var av järn) som Hallands Ångbåts AB beställde. Deras gamla hjulångare från 1860 med samma namn ingick som dellikvid vid beställningen till Motala Verkstad och skeppet byggdes vid Lindholmens varv. Den nya Najaden levererades något fördröjd i januari 1887 och var då Hallandsbolagets största och bäst inredda fartyg. Det ansågs vara en av de vackraste ångarna i svenska handelsflottan.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Högfors Bruk (Västmanland). Text på framsidan nederst på kortet: "Hedesunda den 8/5-03. Tack för sednast var snäll nu å kom efter öfverensstämmelse. Amanda kan ju bedja Valborg följa med om hon får å vill. Jag går ner å möter vid första tåget kl: ? Välkommen". Text övre del av kort: "Skulle något hinder inträffa så var snäll telegrafera i morgon förm. annars välkommen, många hälsningar fr. J. ?".
Den storslagna fastigheten Linnégatan 23 i Linköping uppfördes något förvånande som barnhem. Inga medel hade heller sparats för husets ritningar, signerade den namnkunnige stockholmsarkitekten Axel Kumlien. För beställningen av byggnaden stod garvareänkan Vilhelmina Sundberg, som tillsammans med sin nu avlidne make -sedan tidigare- drev ett barnhem för flickor vid Barnhemsgatan. Bildens fastighet var en expansion av verksamheten och vigd för gossar. Från senare tid kallas byggnaden för Läkarsällskapets hus, efter sammanslutningens förfogande. Foto 1973.
Källa ödekyrka var från början ett torn i västra delen, byggt omkring år 1170. Under stenkyrkans första tid ansåg man att, det mäktiga västtornet, som var minst en våning högre än nu, var fullt tillräckligt skydd för bygden. Omkring 1200-talet föreställer vi oss att nästa byggnadsperiod tog vid. Ett nytt kor, lika brett som långhuset, men högre en detta, byggdes. Något senare byggdes en skyttevåning över hela kyrkan. Därmed blev kyrkan en av öns starkaste sockenfästningar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.