Kastanjen stod i blom och sommaren för dörren. Kanske var det skäl nog för den fotointresserade Fritz Lovén att frysa stunden från ett fönster i bostaden. Resultatet blev en vy över gården till Kungsgatan 35 och i motivets förlängning Kungsgatan 37. I fonden Linköpings vid tiden nya teaterbyggnad, invigd 1903, vilket ger fotografiet en bortre datering.
Från 299 kr
Med händer skapade för grovarbete och säkert formade av sådant sitter han där välkammad och finkädd hos ortens fotograf. Enligt uppgift hette han Einar Anderssson men vi kan inte närmare identifiera honom och därför inte närmare beskriva tillfället. Men ett fint porträtt blev det och kanske kan hans livsberättelse skrivas efter upplysningar. Bilden togs i fotografen Emil Durlings trädgård omkring 1915.
Nu får Jakå inte på mer släke och lasset är säkerligen tungt nog för hästarna. Han sätter grepen i lasset och skall köra hem. Uppskattningsvis hann han köra två sådana här lass per dag, kanske tre om han tog ett kvällspass.
Vävstolen är troligen uppställd i salen hos Fie Oskar Larssons. Det ser ut som om man väver något tunt, kanske handdukar, och mycket är redan gjort. Rummet har sannolikt originaltapeter från 1880-talet, medan dörren verkar var äldre. En kakelugn skymtar t h. Skänken och pigtittaren är ungefär jämnåriga med huset. En av Masses ytterst få interiörbilder.
Karlssons har börjat förnya ladugårdsbeståndet, man håller på att bygga en nya lada t v. Den gamla ladugården med halmtak står kvar. Den innehåller två fähus med hoimdar plus ytterligare kanske en hoimd intill portlidret. Vad ladugårdsflygeln med faltak innehåller är oklart, men åtminstone ett fähus med hoimd kan man urskilja.
Inte mindre än 24 rängar, båtspant, står här på torkning hos Sunnkörke Vilhelm Larsson. Rängarna räcker till flera båtar, varför man kan undra om Vilhelm var båtbyggare bredvid jordbruket? Kanske var det fadern Anton Persson som var båtbyggaren? Manbyggnaden från 1850 med flygel finns kvar. Klappade askar och tuktade fruktträd vittnar om både lövtäkt och äppelodling. Se Nr 399 och 404.
Jakob, Fäi-Jakå, ringvältar med hästarna. Ringvälten är sannolikt ett nytt redskap som köpts in, detta är knappast hemmabyggt. Det är lite ovanlig årstid för ringvältning, mitt i sommaren, men kanske är Jakob tidigt ute inför höstsådden. Det är troligen svalt väder, Jakob har både väst och jacka. Var bilden är tagen har inte gått att avgöra.
Här på ladugårdens baksida finns i liten grisgård, så man kan anta att ladugårdens ände har hyst ett grishus. Bredvid låg kanske stallet, mot att ladugården på andra sidan ladan då troligen innehöll kohus. I förgrunden har man planterat fruktträd, vilket var mycket vanligt vid förra sekelskiftet. Manbyggnaden skymtar.
Man gick förr till strand när man skulle fiska. Lars Per Hallander, 62 år, har drickagge och matsäck med sig. Han bodde på Hallbjäns på den part som föregick den som Hernbäck/Johnsson har nu. Per Hallander styckade av och sålde all jorden, kanske var han mera intresserad av sjön.
"Johan Johansson Mallgars i Alskä, fåisar bäi Nöigärdä". Märkligt nog har Alskog några mycket små jordplättar på rad vid Daustäde söder om Nöigärde, alldeles norr om skjutbanan. Det verkar helt otänkbart att Johan Johansson gått med stutar ända från Mallgårds för att bruka denna lilla plätt. Kanske arrenderade han mera mark här, så arbetet lönade sig bättre. Man ser att stranden är helt öppen.
Baksidan på boden visar en gödsellucka mitt på, det avslöjar att huset inte var ämnat till vedbod, utan att c:a 2/3 av byggnaden var tänkt som fähus, kanske lamm- och grishus. Längst t h var det nog dass, man anar tömningsöppningen nere t h.
Här ser man ladugården från Husarvehållet, till vänster skymtar Liffrides ladugård, vilken ännu står kvar. Hemmor ladugård är mycket fin och i gott skick. Öppningen mellan tröskhuspelarna är igenbyggd med en bulvägg. Halmtaken är mycket bra, tröskhuset har kanske ag. Ladugården revs 1938 och flyttades in på andra sidan manbyggnaden och buldelarna återanvändes.
Denna lilla bulladugård är äldre än boplatsen, Lyander måste ha köpt den. Frågan är om den är en ladugård från början, formen liknar mer ett bostadshus. Ladugården kan ha rymt en ko, en kalv, en gris och några höns. Skjulet t h är nog ett dass, men det där cykeln står är inte lätt att veta, en redskapsbod kanske.
En stilla sommarmorgon kommer 3-4 båtar in till Nabbu efter nattens fiske. De har seglen satta, tom toppseglen i och med att vinden verkar svag. Fiskelyckan var kanske god, i främre båten har en man hoppat i sjön så att båten skall kunna flyta i det grunda vattnet. Fyra båtar ses ligga på land, alla var inte ute och fiskade denna natt.
Gårdsparten är övergiven, det växer gräs och prästkragar på gårdsplanen. Man har rivit byggnaderna och kvar står en bulbyggnad med brant faltak, troligen härstammande från 1700-talet. Vad den innehållit är inte lätt att veta, ett fähus till vänster, vagnbod till vänster om mitten och ytterligare något litet fähus till höger kanske. I bakgrunden ses granngårdens tröskhus och dess manbyggnad till vänster.
Den lilla boden med oregelbundet takfall innehöll nog ett dass och kanske en redskapsbod. Den stora byggnaden var sannolikt ladugård med plats för ett par kor, ett par grisar och lite höns, jämte hoimd och höloft. När dottern och mågen köpte till jord byggdes en ny betydligt större ladugård 1927.
Masse kallar detta för släkstigvagn, sidolämmen liknar en stege. Släke kördes nog med lite olika vagnar, kanske beroende på om släken var våt och tung eller inte. Vagnen står på gården hos Oskar Larsson på Fies norra part. Ladugården har märkliga rombformade fönster till kohuset och stallet. Luckorna går till varje fähus hoimd, hörum. Agtaket har lappats med halm.
"Johan Johansson Mallgras i Alskä, fåisar bäi Nöigärdä". Märkligt nog har Alskog några mycket små jordplättar på rad vid Daustäde söder om Nöigärde, alldeles norr om skjutbanan. Det verkar helt otänkbart att Johan Johansson gått med stutar ända från Mallgårds för att bruka denna lilla plätt. Kanske arrenderade han mera mark här, så arbetet lönade sig bättre. Man ser att stranden är helt öppen.
Krockettspel vid Biskopsgården i Linköping. På trappan till vänster sitter biskop Ebbe Bring och snett mot honom sitter hans hustru Ulrika Ehrenborg. Bland övriga i sällskapet ser vi rimligtvis några av biskopsparets barn och kanske även barnbarn. Fotografiet är odaterat men kan härledas till senare delen av Brings period som biskop över Linköpings stift som varade från 1861 till 1884.
Alltjämt kan man köpa sig en häst vid Ulrika marknad. Numera till ritt men 1963 fanns det ännu en blygsam marknad för arbetshästar. Damen i bilden svarar månne inte mot den gängse bilden av hästköpare. Kanske önskade hon bara hälsa på dragaren och en stund återminna sin ungdoms landsbygdsliv.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.