All mark betades förr och strandbetet var viktigt, det kunde bitvis vara rikligt och det fanns ju vatten till djuren. Men vattenståndet kunde skilja på mer än en meter, vilket gjorde stor skillnad på långgrunda stränder som vid Lausviken. För att djuren inte skulle smita när det var torrlagt, byggde man tunar ut i sjön. För att dessa inte skulle spolas bort vid högvatten, gjorde man en sorts primitiva stenkistor med stumpar av räcktunar emellan. Dessa utstuar kunde någorlunda stå emot storm och is. Här ses en sådan räcka vid Nyen vid Lausvikens södra strand.
Från 299 kr
På Masses tid var Laubackar alldeles kala. Men just utanför hans stuga på andra sidan Backvägen nära kilen där andra vägen gick upp till Söderlunds stod den här vackra oxeln. Masse tyckte säkerligen om trädet och tog två bilder av det, se också Bild 1399. Det ser ut som oxeln blommar, i så fall är datumet fel. Rester av oxeln finns ännu kvar i det snår som nu har tagit över platsen. T h syns den stuga Masse köpte 1907 av vännen Hallsarve Hans Karlsson, men längre tillbaka låg nog den här marken under Kauparve. T v skymtar Bogs backe (Bogsens backe), där nedanför Smiss åkrar och änge och längst bort Lasusviken.
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Det är sannolikt Arvid 39 år och hans fru Hanna 45 år som sitter mot husväggen. Sonen Ragnar 12 år står nog bredvid trappan, men den som står på den är okänd.
Masse kallar denna vackra byggnad för lammhus, men den innehöll många funktioner, det finns fyra dörrar. Den hitre dörren verkar onödigt bred för att vara till ett lammhus, snarare till russ. Utrymmet intill skulle kunna ha varit en hoimd, men varför dörr då? Den nya dörrarna gick kanske till en vagnbod och längst bort var det kanhända lammhus. Det är vedtravar mot gaveln, något utrymme tjänade möjligen som vedbod. Men det är bara en grov gissning. Halmtaket avslutas på sedvanligt sätt med breda vindskivor med den dekorativa avslutningen upptill. Och en fågelholk som på nästan alla äldre uthus.
Här står den mogna rågen hemma vid Jakob, Fäi-Jakå, Karlsson och väntar på attbli skuren. Rågen var mycket högre förr, stråna var längre före stråförkortnings-medlens tid. Säden växte också betydligt glesare, man hade inte tillräcklig tillgång på gödning som gödsel och släke. Skördarna är ungefär 40 gånger större idag. Men denna åker ser mycket fin ut, Fäi-Jakå kan vara nöjd! Framför åkern ligger stenar man släpat bort med stensläp, se Nr 37! Den stora ovala stenen kan man undra om den inte har tillhört en gravanläggning?
Här är stor markbearbetning på gång med stensläp t v dragen av en häst med föl och jordfösa t h dragna av ett tvåspann hästar. Sannolikt tar man bort den gamla vägbanken, som gick snett ner från Kauparve norra part till söder om Hallsarve och lägger den till åkern sydväst om gården. Gården finns bakom det större trädet och grannparten syns över det högra hästspannet. T v skymtar Lausbackar. Personerna bör vara far och son Johan Petter och Karl Johan Karlsson t h och möjligen Hans Pettersson Kauparve t v.
Porträtt av Elisabeth "Betty" Mörner. Född i Blädinge socken 1837 som dotter till greve Nils Gustaf Mörner och hustrun Eva von Platen. Fadern gick bort i Elisabeths barndom och hon kom tidigt att bli inneboende hos släktingar på godset Dagöholm i Lerbo. När familjen vidare bröt upp från Dagöholm för ny tillvaro i Nyköping och senare Bettna, följde Elisabeth med och blev kvar i hushållet tills hon ensam flyttade till Stockholm. Man skrev då 1874 och i huvudstaden skulle hon förbli till sin död 1911. Hon avled som ogift, skriven på Brahegatan.
Porträtt av Klas Sondén. Född i Kvillinge 1859 som son till dåvarande prosten Anders Fredrik Sondén och makan Carolina Cecilia Kalén. Fadern, som var bördig från Landeryd, utsågs år 1865 till domprost i Skara, vilket kom att bli Klas Sondéns uppväxtort. Modern gick bort redan 1866 och lämnade nio barn moderslösa. I vuxen ålder kom Klas Sondén att göra framgångsrik karriär som ingenjör och hygientekniker med tjänstgöring i både Sverige och Tyskland. Från 1895 var han docent i teknisk hygien vid Tekniska högskolan och vidare invald i Vetenskapsakademien och ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. År 1921 fick han professors namn.
Brevkort med odaterat motiv mot Frälsningsarméns möteslokal i Linköping. Byggnaden uppfördes i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. För ritningarna i italiensk renässansstil stod byggmästare Oskar Göransson. Tiden som varitéteater kom att bli kort. Efter att trädgårdens ägare och nöjesentreprenör, Anders Peter "Bonn på Druvan" Andersson gått bort 1886 gick luften ur rörelsen och teatern kom redan från dennes dödsår att hyras ut till Frälsningsarmén.
Porträtt av Emelie Piper. Född på Löfstad slott 1857 som dotter till godsets ägare, makarna Charles Emil och Sophie Piper. Efter moderns tidiga bortgång valde Emelie att som ogift vårda sin åldrande far och bistå honom i skötseln av godset. Fadern gick bort 1902 och Löfstad ärvdes av Emelie och hennes äldre syster Sophie. Emelie löste emellertid ut systern och blev ensam ägare till sin död 1926. Hon kunde därför följa sin vilja att testamentera slottet, parken och ägorna till Riddarhuset, medan inventarierna tillföll Östergötlands fornminnes- och museiförening (nuvarande Östergötlands museum).
Ett vardagligt ögonblick där en yngling tappar upp i ett mått på gården till ett handelshus, sannolikt i Linköping. Enligt texten på tunnan rör det sig om någon form av petroleum, möjligtvis lysolja. Samma skrift ger en fläkt av den stora världen och ett vittnesmål om en svensk industrisatsning som närmast glömts bort. Bröderna Robert och Ludwig Nobels oljeföretag med säte i Baku var länge det största och omsatte enorma summor tills ryska revolutionen förändrade förutsättningarna för privat näringsliv. Den mer bekante brodern Alfred Nobel hade en mindre roll i företaget. Hans satsning gällde som bekant en annan explosiv vara. Foto omkring förra sekelskiftet.
Interiör från nya kyrkan i Skärkind. Kyrkobyggnaden uppfördes under åren 1835-36 efter ritningar av Justus Weinberg. Som byggmästare anlitade församlingen den välrenommerade byggmästaren Abraham Nyström. Interiören blev rymlig med tunnvälvt tak och korsarmar i öster och väster. Ett blixnedslag 1906 tilltvingade ett omfattande restaureringsarbete. Nyströms korinredning byttes i stora drag ut för en mer livlig jugendstil. Ett halvrunt fönster i koret murades igen, två rikt dekorerade dörrar och nummertavlorna samt altartavlan av Pehr Hörberg togs bort för att ersättas med bland annat det stora bildskåpet över altaret. Predikstolen utfördes av byggmästarens son, Johan Nyström.
Lövingsborg har haft sitt läge strax norr om byn Skog sedan snickaren Per Oscar Svanström lät uppföra huset 1866. Själv flyttade han kort därefter och den familj som fram till fototillfället främst verkat på platsen var arbetaren Karl August Johansson och dennes maka Axelina Maria Karlsson. Redan år 1889 hade de flyttat in och nu skrev man 1921. I själva verket kom det att bo i Lövingsborg nästan lika lång tid därefter. Först år 1949 vek krafterna för Axelina Maria och hon flyttade in på ålderdomshemmet tvärs över landsvägen från bostaden. Maken Karl August gick bort året därpå, fortfarande skriven i Lövingsborg.
Linköping tidig vår 1907. Den som är förtrogen med staden hittar igen vyn från mötet av Järnvägsavenyn och Vasavägen med S:t Larsgatan. Det vackra hörnhuset hade stått klart 1905, uppfört i jugendstil efter ritningar av firma Pihlström & Eklund. Entreprenaden omfattade även den tillbyggda industridelen till vänster. Beställare av husen var Linköpings Litografiska AB som önskade en bostads- och affärsdel invid en modern industrilokal. Längre bort utmed S:t Larsgatan anas S:t Larskyrkan som vid tiden precis fått ny och ännu gällande tornhuv.
Porträtt av kyrkoherde Albert Otterström. Sin prästliga bana började han 1882 som pastorsadjunkt i Östra Ryd. Efter vidare tjänster i Östra Eneby och Jonsberg inflyttade han som komminister till Viby. Från 1895 gift med Ida Ingrid Helena Svartling. Äktenskapet blev dessvärre kortvarigt. Cancer rykte bort henne i juli månad år 1900. Ny hustru fann Otterström 1903 i Sigrid Sofia Kalén. Makarna flyttade till Gårdeby 1907 där tjänsten som kyrkoherde erbjudits. Äktenskapet blev barnlöst men år 1918 kom de att ta emot fostersonen Axel Sigurd, då tre år. Efter pensionering flyttade Albert och makan till Linköping.
Lokomotor som användes vid Furillen kalkbruk, Demag 2452. Den tillverkades 1939 för tyska krigsmakten och användes vid Vemork vattenkraftstation, som ligger vid Rjukan i Norge, där tungvatten tillverkades för användning i framställning av konstgödsel. Tyskarna däremot hade andra planer. Ett sabotage planerades för att förstöra tillverkning av tungvatten då det befarades att Tyskland skulle använda det för att tillverka en atombomb. "Plan B" bestod av att placera sprängmedel i växellådan på detta lok för att sen sänka färjan "Hydro" vid transport på sjön Tinnsjön. Sabotagets huvudplan lyckades och sprängmedlen i loket togs aldrig bort. När sen loket kom till Furillen Kalkbruk efter kriget och skulle revideras upptäcktes sprängmedlen.
Kv. Plåtslagaren, Rödestensgatan 8. Damen på bilden är fru Elisabeth Johansson, maka till plåtslagare August Johansson och mor till fru Helga Sahlqvist, maka till tågmästare Gustav Sahlqvist, Jakobsbergsgatan 24, Falköping. Så kallade Luxlampor var moderna vid sekelskiftet. I dessa var en behållare med fotogen, vilken pumpades till starkt tryck och blev gas, som i sin tur brann. Lampan omgavs av en hängande lampkupa. Luxlampor användes för bland annat upplysning i Mössebergsparken. Vid övergången till elektrisk belysning togs dessa lampor bort, varvid plåtslagarna fick ta hand om dem.
Kalmar slott sett från luften mot sydsydost. I förgrunden syns den nordvästra postejen. På slottets östra sida, ut mot Kalmarsund, syns en stenbrygga, som senare tagits bort. Bilden visar också vad som bör vara rester efter den fördämning som gjordes för Slottsfjärdsutgrävningarna 1933-1934. På slottsvallarna finns ännu planteringar, vilka bör vara hänförliga till de trädgårdsanläggningar som landshövdingarna hade på slottet. Till höger i bild syns en udde, där en båtbrygga var anlagd. Bilden är publicerad som vykort. Originalet till bilden är av allt att döma KLMF.L-C0078.
Vy över Gamla staden från Kuretornet på slottet. Södra kyrkogården håller på att anläggas. Den gamla bron leder ännu till slottet. Stadsparken skall inte anläggas ännu på nästan tio år. Det ljusa huset mitt i bild står ännu, liksom ett rött till höger. Annars är bilden förändrad. På den öppna ytan till höger, p andra sidan gatan från där parken anlades, byggdes stadens lasarett 1878. Det är nu, 2021, bostäder efter att en längre tid varit skola. Längre bort breder idag bostäder ut sig.
Avtackning 1961 Inför pensionsavgång avtackas kapten Karl Erik Ekegrén och musikfanjunkare Fredrik Ölveborn av överste Virgin. (se ARSF.002014) Främre raden: Sergeant Alf Gustafsson Sergeant Ture Wargloo Sergeant Kurt Schymberg Fanjunkare Allan Rickardsson Fanjunkare Karl-Johan Bergman Fanjunkare Åke Erbén Förvaltare Axel Ejerfeldt Fanjunkare Ejnar Abrahamsson. Bakre raden: Sergeant Ingemar "Farsan" Nilsson -- flyttade till I 2 i Karlstad Sergeant Tryggve Andersson Sergeant Roland Borg Sergeant Jan Hedenstrand Sergeant Karl-Åke Bergström Fanjunkare Martin Looström Signalhantverkare Forslund Okänd Förvaltare Holger Aggeborn. Lägg märke till att man till den nya fältuniformen m/59 bar koppel. Den möjligheten togs snart bort i uniformsreglementet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.