Nederluleå 627:1
Från 299 kr
Solhemsgatan 10 år 1925. Arvskiften efter dessa finns i arkivsamlingen. Den 30 april 1921 gifte sig änkan Hilda Börjesson om sig med den 16 år yngre Gustaf Adolf Hallgren. Lisa Hallgren var en gladlynt och snäll, alltid vänlig mot oss barn. Ett av herms nöjen var att spela på Åby. Hon var också en duktig sömmerska som anlitades både av privatpersoner, som av sin dotter och mågs firma. GA Hallgren arbetade hela sitt liv på Papyrus. Elna Börjesson utbildade sig till sömmerska och gifte sig med Paul Kristoffersson som var skräddare. Tillsammans ägde de ett Dam och Herrskrädderi som låg på Frölundagatan 20 i Mölndal. Elna och Paul Kristoffersson hade en son Tore född på 1940-talet. Åke Börjesson gick i Centralskolan i Mölndal som då var nybyggd. Hans betyg finns i arkivsamlingen. Sitt första arbete hade Åke hos JE Hillerströms speceriaffär Frölundagatan 49. Hans arbetsbetyg finns också bevarat. Därefter började han arbeta i Göteborgs Gardinfabriker AB i Getebergsäng, Göteborg. Åke blev kvar där till fabriken lades ner 1958, han var då appretyrmästare. Appretyr är en sorts tygbehandling som gör tyget stelare. På Gardinfabriken mötte han sin blivande hustru Ingalill Dahlberg f 9/8 1915 i Örgryte Göteborg. Ingalill var dotter till Gideon och Emma Dahlberg. Gideon var född 1888 i Göteborg och arbetade som förgyllare vid Göteborgs Guldlistfabrik i Getebergsäng. Emma var född 1888 i Fässberg. Hennes far var vid hennes födsel trädgårdmästare hos Baaz på Katrineberg. Gideon och Emma Dahlberg bodde på Rosenhill, ett bostadsområde i Getebergsäng. De fick 6 barn. Senare flyttade till en lägenhet i det då nybyggda Burås. Åke Börjesson hade många intressen. Han var friluftsintreserad och hade tillsammans med kamraten Yngve Karlsson (Koks-Karlsson) en kanot. Det finns många foton på utfärder med kanoten. Åke hade också en segelbåt "Laila" som låg vid Hängesten på Näset. Flera utfärder gjorde han och hustrun med motorcykel. Åke var också intresserad av språk och litteratur. Han berättade gärna om att författarinnan Ella Hillbäck bott på Solängen och att han hade träffat henne och hennes föräldrar. Elias böcker hade han i sin boksamling. Foto och framkallning var något som han tidigt började med. Ett rum i huset inreddes med framkallningsapparat (hemmabyggd). Han skaffade också på 1950-talet en filmkamera och tog mycket film. Favoritobjektet var alltid hustrun Ingalill! År 1945 hade Åke inköpt den halva delen av huset som ägts av Alfred Persson på Solhemsgatan 10. Åke började renovera och sammanslog lägenheterna till en trerumslägenhet. Lägenheten rustades upp och blev för tiden en mycket modern lägenhet. I resten av huset bodde hans mamma och styvfar. Till lägenheten flyttade han och Ingalill efter giftemålet i juli 1948. Bröllopsfoto finns i samlingen. De hade träffats på den gemensamma arbetsplatsen Gardinfabriken. Där hade Ingalill arbetat i provrummet där försäljarna utrustades med gardinprover inför försäljningsresorna i Sverige. Bröllopsresan 1948 gick till Norge och det finns många foton från denna resa. Nästan varje sommar reste Åke och Ingalill på semester i Sverige. Till en början med motorcykel men senare med bil. 1964 flög de till Visby och senare även till Rimini i Italien. De hade inga barn utan ägnade sig åt syskonbarnen i stället. Jag Staffan f 1953 och min syster Annika f 1948 var de yngsta av syskonbarnen och räknade nog Åke och Ingalill som våra extra föräldrar. Vi gjorde ibland resor tillsammans bl.a. till Öland, där Åke hyrde på WZ:s semesterhem i flera år. De gjorde även resor till Norrland och Skåne. Många foton finns från dessa resor. År 1958 lades Gardinfabriken ned. Den flyttades till Norge och både Åke och Ingalill blev arbetslösa. Deras arbetsbetyg finns med i samlingen. Åke köpte då in fabrikens lastbil och med den gjordes många söndagsutflykter. Ofta fick jag och min syster och mamma följa med. Turen gick ofta till Ingsjöarna och Nordsjön i Lindome. Hur vi fick plats förstår jag inte. Jag har ett minne av att min syster och jag satt på flaket! Efter en tid bytte Åke ut lastbilen mot en grön Volvo PV årgång 1953, om jag inte minns fel. Med den fortsatte utflykterna nu ofta med Ingalills mamma Emma med. Nu blev också sommarresorna längre när de hade personbil. Senare på 1960-talet byttes den gröna PV:n ut mot en modernare PV som var gråblå. Den hade Åke fram till sin död. Arbetet med att pyssla om bilen var en viktig för Åke sedan han blivit pensionär. Att resa och även göra dagutflykter var något av det bästa Åke och Ingalill visste. Åke fick nytt arbete efter Gardinfabriken, Papyrus men där trivdes han inte med skiftgången utan bytte efter några år till WZ Melin på Mölndalsvägen. Där var han kvar till pensionen. Ingalill fick arbete på Tempo i Mölndal. Där arbetade hon deltid som kassörska. "16 Börjesson" var hennes anställningsnummer. Oftast satt hon vid utgången mot Bergmansgatan. Hon brukade arbeta 2-3 dagar i veckan. Arbetet var tungt, kassörskorna satt inte utan stod hela dagarna. Men hon trivdes bra framförallt med arbetskamraterna. Det finns foto på en resa till Italien som arbetskamraterna gjorde på 1960-talet. Huset på Solhemsgatan sköttes mycket noggrant och trädgården var alltid i fin ordning. Trädgården med blommor och andra växter var ett gemensamt intresse som de hade. Även huset hölls i god ordning och på 1960-talet installerades badrum och toalett. De som bodde utefter gatan kände varandra väl men en ny tid började komma och när en ny granne byggde nytt hus på 1970-talet klagade han över de vedbodar som fanns på tomten hos Åke och gränsade till grannen. Men eftersom Åke eldade med koks i kökspannan behövdes dessa bodar. Handlingarna finns i samlingen. Åke övertog hela fastigheten och löste därmed ut sin styvfar GA Hallgren, som dock bodde kvar till sin död i slutet på 1980-talet. Åke dog 1983 och Ingalill bodde kvar på Solhemsgatan med sin svärfar som granne. När hennes hälsa började svikta och hon hade svårt att sköta huset sålde hon det och flyttade till ett nytt HSB hus på Fallströmsgatan. Där fick hon en modern tvårumslägenhet. Huset på Solhemsgatan revs av de nya ägarna. Hennes glädje för utflykter fortsatte. En dag bjöd hon min syster på picknick i bergen ovanför huset. Där bjöd hon på medhavd korv och bröd. Hon gillade att planera kalas och kräftskiva för sina systrar och syskonbarn. En gång var det även filmvisning av Åkes filmer. Men hon fortsatte även med resor. Vid jul och midsommar åkte hon gärna till pensionat runt om i Sverige. Med PRO-föreningen och Hjärt- och Lungsjukas förening åkte hon ofta till olika semestermål så länge hälsan tillät. Med telefonens hjälp höll hon kontakt med släkt och vänner livet ut. Hon dog i februari 2002 i sin lägenhet lugnt och stilla.
Nedslag i Linköping våren 1975 med inslag av både bevarade såsom efter bildens tillkomst rivna hus. Redan rivna var husen i det upplösta kvarteret Enviget i bildens förgrund. Vid tiden uppläts ytan som bilparkering i väntan på ny byggnation. Till vänster ståtar det vackra och kvarstående stenhuset på adressen Läroverksgatan 4. Läroverksgatan 1 till höger kom dock att rivas. I bildens centrum vänder Stenhusgården sin södra gavel mot betraktaren, i sin helhet en manifestation av oföränderlighet.
Masse har medvetet ställt sig så att manbyggnaden och ladugården skulle hamna bredvid varandra på bilden. Detta var möjligt just genom byggnadernas nya placeringsideal, där manbyggnaden vänder sin framsida mot vägen och ladugården står som en yttre flygel till höger därom. Man ser att manbyggnaden har fått sin inplanerade veranda uppförd, se Bild 805. Mitt på ladugårdens baksida står tröskhuset med lite gammalmodigt halmtak. Det är mera slutet än äldre tiders tröskhus, vilka hade mindre stenpelare i hörnen och öppet däremellan.
Interiör från ett hem med lågt i tak. Till vänster vid ett fönster sitter en man vid ett bord med en tidning i händerna. Till höger vid ett fönster sitter en man vid ett skrivbord med ljus på bordet, han vänder sig mot fotografen. Till vänster om honom sitter en man några papper i knät. Mellan männen sitter från en vänster en kvinna med sömnad i knät, en annan vid en symaskin och en tredje äldre kvinna vid en spinnrock.
Rudolf Nissen, fartygschef på kungajakten Drott, lutar sig mot en lavett. Han är klädd i uniform för kommendörkapten i 2 graden och håller en kikare under armen. Bilden är ett knästycke fotograferat framifrån. Kommendörkapten Nissen vänder huvudet mot hans höger sida så att han avbildas i halvprofil med blicken riktat mot fjärran. På bildens vänster sida syns slutstycket av en kanon och i bakgrunden en kuperad kustlinje.
Bilden visar bryggan vid Drottningskärs kastell där flottans personal håller på att lasta minor på en minutläggare. I förgrunden ser man rälsen på bryggan för transport av minor. Runt omkring bryggan pågår en livlig trafik med mindre ångfartyg och segelbåtar. Sceneriet ska verka naturlig men man ser tydlig att bilden är arrangerat då alla personer på bryggan och på fartygen står stilla och vänder sig mot fotografen.
Till vänster närmast kameran syns kv Bagaren längs Prästgatan. Trädgården med flaggstång tillhör fotograf Mathilda Ranch. På huset till höger i kv Sparbanken hänger en skylt med texten: N. Göranson toffelmakare. Bilden är tagen mot väster så efter den korsande Kungsgatan ligger kv Magistern till vänster och kv Gästgivaren till höger. Längs Prästgatan och även uppe i tornet centralt i bild står folk vända mot fotografen. Endast mannen i kubb till höger vänder sidan till.
Åby affärscentrum i Mölndal. Åby Stormarknad i Mölndal. Åby affärscentrum är en modern affärsbyggnad med många olika affärer ordnade under samma tak. Där finns speceriaffär (Åby Stormarknad) radioaffär, konditori, ekiperingsaffär m.fl. En "stormarknad" har ett rikt sortiment av varor och vänder sig gärna till en större kundkrets. Oftast kommer kunderna dit i bil och köper då en större mängd varor. Därför kan en stormarknad oftast hålla något lägre priser än vanliga affärer.
Fyra väninnor i sällskap med hund troligtvis hemma hos fotograf Emil Durling vid hans bostad Strömmen i Sankt Anna. Sittandes på marken från vänster ses Ester Karlsson - mer känd som Ester Bölja Bergström efter ett taget tilltalsnamn och giftermål- därefter hennes syster Ingeborg Karlsson med hund i knäet och därefter Ella Sjögren. Stående ser vi vännen "Ölle". Anm: Identiteten av kvinnan kallad "Ölle" har inte kunnat styrkas.
"AB G O E Nordblom & Co 1908-1928". Bild tagen i samband med 20-årsjubiléet av att företaget ombildades till aktiebolag. Direktör Oscar Nordblom sitter i mitten och som nr 2 från höger sitter vännen och kompanjonen specerihandlare Oscar Pehrson. Han tecknade aktier i bolaget från starten 1908 och valdes då till suppleant i styrelsen. Den ursprungliga handelsfirman startades av Oscars far Gustaf Otto Emanuel Nordblom 1876, verksam som handlare i Varberg från 1857.
fotografi
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Restaurationen, Ryds Badanstalt. Text på baksidan: "Ryd. d. 3 aug. 1911. Hjärtligt tack för hälsningarna! Ja nu lider det snart på att jag får lämna det vackra Ryd. Jag mår gott och har trivs så gott. Men jag känner mig trött efter av vattenbehandlingen. Det är så varmt nu också. I lördags hade jag br. hemifrån, de voro friska. Många hälsningar! Wilhelmina Claesson".
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv från Hofors med skolan i bakgrunden och en fin trädgård med häck, längst fram en flaggstång. Text på framsidan under bild: "21/5-05. Jag kommer in och hälsar på får se om jag känner igen någon, fröken har väl mycket att göra som vanligt, denna vy är den snyggaste på bruket". Text fortsätter överst: "Lindgren hälsar mycket till fröken, han är nu bra säger han. Många hälsningar från en Patient".
Dokumentation som följer nedmonteringen av gatuhuset till Huitfeltska gården i Linköping. Fotoåret 1950 hade lyckligtvis en ny och unik möjlighet för stadens uttjänta hus öppnats. På initiativ av kommunalpolitikern Lennart Sjöberg hade mark avsatts vid egendomen Valla för det friluftsmuseum vi känner som Gamla Linköping. Just Huitfeltska gårdens utvalda hus var de första att flyttas dit och i linda bilda de stadskvarter som vidare tillkommit.
Masse har gått längre upp på Botvidebackar och tagit denna miljöbild över de båda Botvideparterna. I förgrunden ses den betade backen med bandtunen på backanten, det ser precis likadant ut idag. Nedanför backen går käldvägen. T v står gårdens gemensamma bulsmedja. Båda parternas byggnader känner vi igen sedan föregående bilder, se Bild 652-660. Bakom gården syns lövträden i ängena, sjön skymtar där bortom och längst bort kan man ana Ljugarns udde.
Linköping domkyrkas långa historia har inneburit en rad mer eller mindre genomgripande förändringar av byggnadens uttryck. Som vi känner henne idag är i stora drag resultatet efter tre stora ingrepp under 1800-talet. 1812 års "storstädning" avsåg främst interiöra arbeten, medan omfattande yttre omdaning kom att ske under perioden 1849-69. Tydligast avtryck har dock Helgo Zetterwalls nygotiska torn inneburit, som tillkom som en del i den omfattande ombyggnad som genomfördes under perioden 1877-86. Här en vintervy daterad 1903.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.