Nedanför Gangvide på När ligger en idryssja på åbrinken. Intill är en anläggning med spång över ån. Ryssjan har stjärtstaken som håller i ändan på ryssjan så strömmen inte drar den med sig, utan att ryssjans stjärt hålls uppe. I bakgrunden syns ytterligare en ryssjanläggning.
Från 299 kr
När garnen torkat, knöt man ihop dem så de enkelt gick att bära med sig. Här ser man två ihopslagna garn, på det vänstra ser man moderna korkflöten, på det högra ser man de mjukt rundade sänkstenarna, de s k hallarna. Nabbu ligger på När, men det var Laubornas fiskeläge.
Masse har arrangerat uppställningen av en slingränna, så man kan se tråden till bindning av fiskegarn/nät.
De har sedvanliga arbetskläder på sig och den vanliga vegakepsen. Kepsens skärm hindrade pannan från att bli solbränd, varför det ser ut som om Oskar har en vit lapp i pannan när han skjutit upp mössan, men det är alltså icke solbränd hud.
Mattias Oskar Larsson, 57 år, lappar garn som han hängt över en stol. Bakom honom sitter sonen Herman, 16 år, och binder en slinga, nät. De sitter en morgon vid foten av manbyggnaden alldeles intill vägen, vilken skymtar mellan staketet och grannens gårdsgrind. Se Nr 351.
Det är nog inte bara Vilhelm Karlsson, utan också de andra bröderna och fadern Hans som rättar till näten efter urtagningen av fisken. Näten måste vara alldeles i ordning utan minsta trassel så de går att sätta nästa gång.
Masse har fått Hallsarve Hans Karlsson med son att hålla upp olika fiskeredskap, här ett avsnitt av ett flundrenät. Se Nr 339, 340, 341.
Hallsarve och Smiss karlar drar noten under isen.
Notarmarna slutar vid en stor strut, notkalven, som ses här.
Smiss Christen Christensson slår ihop två tåtar, barnbarnen Vilhelm o Verner ser på.
Smiss Christen Christensson på Smiss södra part slår ihop två tåtar vid vedbodsväggen, barnbarnen Vilhelm och Verner ser på.
Man har satt upp repslageriet längs en liten väg och hjälps åt att spinna tågvirke. Se bild Nr 318!
Möjligen arbetar man här med en stor slagborr, med vilken man hackar sig ned i berget. Bilden visar hur öppet det var på Lausbackar ännu i början på 1900-talet. Troligen är bilden tagen mot norr med fattigstugan t v och Masses ställe bakom borrutrustningen.
Gannor Anna Larsdotter, 68 år, sitter och nystar upp garn från härvan på nysteln.
Kvinnorna klipper lamm på gårdsplanen framför ladugården på Fie Jakob Karlssons part. Det vänstra gråa lammet har bakbenen ihopbundna för att inte kunna sparka. En ny ullkorg står bredvid. Kvinnorna är Fie Anna, Annen, Larsdotter, 48 år (ungmor!) och hennes mor Anna Catarina Andersdotter Laurin, 74 år. Kvinnorna har arbetskläder med dukar på huvudet.
Det har funnits ett par kvarnar av denna märkliga typ i Hablingbo, varav en ännu finns kvar - flyttad till Bungemuseet. Den som står på museet är daterad 1794. Kvarnen är 8-kantig och i barockform. Den formen behövs inte, utan uppenbarligen har man lekt när man byggt. Kvarnen är av holländartyp, där den s k hättan, taket-våningen, är vridbar upp i vind med hjälp av kvarnhästen med hjulet på baksidan. Kvarnen är helt unik, vilket Masse uppenbarligen insåg och tog två bilder.
Kvarnen är färdigrestaurerad, brädklädnaden är på, liksom spåntaket och vingarna med alla luckorna isatta. En stolt bild av en väderkvarn! Datumet måste vara fel! Se ovan! Jakob står längst till vänster, ser mera trött än glad ut. Troligen är det mågen Alfred Olsson som sitter bredvid. Märkligt nog sålde Jakå kvarnen strax efteråt till Botels Hanssons och den flyttades dit, där den ännu står kvar.
Det ser ut som om Jakob har börjat riva ur kvarnen inför en reparation redan här ett år i förväg. Makineriet med stenarna ligger ute, axeln är urtagen, liksom persen, bromsen, tratten mm. Fie och Kauparve gårdar syns i bakgrunden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.