LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Sök Sök
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för Hans

Antal träffar: 17191
Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Från 299 kr
Masse har tagit en vacker vinterbild från Smiss norra part. Vi ser manbyggnaden, en parstuga från 1860-talet, om det inte är så att huset är äldre och moderniserat då. Det finns ingen stenhusresolution på gårdsparten. T h står brygghuset, som nog är lite äldre. Ett traditionellt staket med grindar med rombrutor avgränsar lillgården mot storgården. Förste kände ägare till gården var Oluff Smidtz 1570. Laurits Smidtz var ägare 1614, Joen brukade gården1634 och Anders Smidtz 1648. Här någonstans delades gården i två parter, Anders Bönde (Smidtz?) ägde den ena parten, vilken han sålde 1652 till Hans Öhr och den andra parten ägdes av Joen Tommesson, möjligen samme Joen som 1634. Peer Smitds med hustru Gertru brukade gården 1670, vilken då verkade vara en part igen. 1681 fanns Peer och Gertru kvar, men gården brukades av Tomas Jacobsson 1647-1695, troligen ingift på gården. 1696 köpte Lars Jacobsson och Paul Hansson gården. Omkring 1720 tog Lars Jacobssons son Tomas Larsson över hela gården, Paul Hansson flyttade till Gannors södra part. Tomas gifte sig 1712 med Valborg Bengtsdotter från Mattsarve och de fick 4 barn. Gården delades på 1750-talet mellan sonen Lars Tomsson född 1721 och dottern Lisbeth Tomasdotter född 1723. Lars brukade denna part, han blev gift 1745 med Brita Christensdotter född 1722 från Botels och de fick 4 barn. Brita dog strax efter yngsta barnets födelse och Lars gifte om sig 1760 med änkan Anna Eskilsdotter från Fie. De fick 2 barn innan Lars dog och Anna gifte om sig 1766 med Hans Hansson född 1742 från Östergarn och de fick dottern Anna 1767. Sonen Tomas Larsson från första äktenskapet född 1749 blev näste ägare, gift 1774 med Elisabeth Johansdotter från Rikvide på När. De fick inga barn, så de överlät parten till Tomas brorson Lars Christensson från grannparten. Lars Christensson född 1780 gifte sig 1803 med Cajsa Båtelsdotter född 1785 från Sigsarve i Alskog. De fick två barn varav dottern Margareta Christina född 1815 tog över. Hon blev gift 1833 med Petter Mattias Mattsson född 1802 från Sunnkörke norra part. Av deras två söner blev det äldste sonen Kristian Persson född 1840 som ärvde parten. Han gifte sig 1867 med Anna Stina Hansdotter född 1844 från Garde. Deras ende son Petter Anton drunknade vid 20 års ålder 1890. Anna Stina dog och Kristian gifte om sig 1886 med Elisabeth Vedin född 1865 på När. De fick inga barn, men skaffade sig en fosterson, Artur Karlsson född 1889 i USA. Artur gifte sig 1917 med Tekla Olinda Larsdotter född 1891 från Gumbalde. De fick två döttrar, varav äldsta dotter Alvina född 1911 tog över, gift 1934 med Albert Karlsson född 1904 från grannparten. De i sin tur fick två barn och där blev det sonen Robert Karlsson född 1937 som blev näste ägare. Han gifte sig med Gertrud Olofsson född 1942 från Olsvenne på Näs och de tog över parten 1960. De fick barnen Marie född 1963 och Stefan född 1965.

Masse har tagit en vacker vinterbild från Smiss norra part. Vi ser manbyggnaden, en parstuga från 1860-talet, om det inte är så att huset är äldre och moderniserat då. Det finns ingen stenhusresolution på gårdsparten. T h står brygghuset, som nog är lite äldre. Ett traditionellt staket med grindar med rombrutor avgränsar lillgården mot storgården. Förste kände ägare till gården var Oluff Smidtz 1570. Laurits Smidtz var ägare 1614, Joen brukade gården1634 och Anders Smidtz 1648. Här någonstans delades gården i två parter, Anders Bönde (Smidtz?) ägde den ena parten, vilken han sålde 1652 till Hans Öhr och den andra parten ägdes av Joen Tommesson, möjligen samme Joen som 1634. Peer Smitds med hustru Gertru brukade gården 1670, vilken då verkade vara en part igen. 1681 fanns Peer och Gertru kvar, men gården brukades av Tomas Jacobsson 1647-1695, troligen ingift på gården. 1696 köpte Lars Jacobsson och Paul Hansson gården. Omkring 1720 tog Lars Jacobssons son Tomas Larsson över hela gården, Paul Hansson flyttade till Gannors södra part. Tomas gifte sig 1712 med Valborg Bengtsdotter från Mattsarve och de fick 4 barn. Gården delades på 1750-talet mellan sonen Lars Tomsson född 1721 och dottern Lisbeth Tomasdotter född 1723. Lars brukade denna part, han blev gift 1745 med Brita Christensdotter född 1722 från Botels och de fick 4 barn. Brita dog strax efter yngsta barnets födelse och Lars gifte om sig 1760 med änkan Anna Eskilsdotter från Fie. De fick 2 barn innan Lars dog och Anna gifte om sig 1766 med Hans Hansson född 1742 från Östergarn och de fick dottern Anna 1767. Sonen Tomas Larsson från första äktenskapet född 1749 blev näste ägare, gift 1774 med Elisabeth Johansdotter från Rikvide på När. De fick inga barn, så de överlät parten till Tomas brorson Lars Christensson från grannparten. Lars Christensson född 1780 gifte sig 1803 med Cajsa Båtelsdotter född 1785 från Sigsarve i Alskog. De fick två barn varav dottern Margareta Christina född 1815 tog över. Hon blev gift 1833 med Petter Mattias Mattsson född 1802 från Sunnkörke norra part. Av deras två söner blev det äldste sonen Kristian Persson född 1840 som ärvde parten. Han gifte sig 1867 med Anna Stina Hansdotter född 1844 från Garde. Deras ende son Petter Anton drunknade vid 20 års ålder 1890. Anna Stina dog och Kristian gifte om sig 1886 med Elisabeth Vedin född 1865 på När. De fick inga barn, men skaffade sig en fosterson, Artur Karlsson född 1889 i USA. Artur gifte sig 1917 med Tekla Olinda Larsdotter född 1891 från Gumbalde. De fick två döttrar, varav äldsta dotter Alvina född 1911 tog över, gift 1934 med Albert Karlsson född 1904 från grannparten. De i sin tur fick två barn och där blev det sonen Robert Karlsson född 1937 som blev näste ägare. Han gifte sig med Gertrud Olofsson född 1942 från Olsvenne på Näs och de tog över parten 1960. De fick barnen Marie född 1963 och Stefan född 1965.

Från 299 kr
Gettlinge gravfält mot norr. Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans

Gettlinge gravfält mot norr. Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.som hos järnålderns skeppssättningar. Hämtat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Gettlinge_gravf%C3%A4lt

Från 299 kr
En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd

En typisk massebild, där man direkt lägger märke till hans pedagogiska förmåga: han ställer upp 6 redskap på jämna avstånd på en bräda mot en vägg, så de tydligt framträder. Han vill så tydligt som möjligt visa hur redskapen ser ut. Spaden är av uråldrig typ, vilken ännu användes in på 1900-talet, innan fabriksgjorda med hela metallblad slog igenom. Denna spade är järnskodd genom att ensmidd "hylsa" med skarpa kanter är trädd på skaftet. Upptill avslutas järnskoningen med en utstickande ögla på var sida. Genom öglans hål är en spik slagen in iträet, vilket håller järnskoningen på plats. Att kunna smida sådana järnskoningar i gårdens smedja tillhörde den tidens allmänbildning. Skaftet är breddat upptill och försett med en greppvänlig valk baktill och inte genombrutet som på moderna spadar. Skaftet är rakt och dess enkla formgivning elegant. Greparna användes främst vid arbete med gödsel och släke. Den vänstra är av modernare slag med smidda horn, möjligen kluvna ur ett och samma järnstycke. Fästet sitter baktill längst nere på träskaftet, där en genomgående nit och en järnring längst ner håller hornen på plats. Skaftet är rätt långt och något böjt och dess avslutning upptill är likt en gaffels, inte en spades. Greparna 2, 3 och 4 är alla gjorda av trä med järnskodda horn fästade med nitar. Greparna är välarbetade med tappade och pluggade slåar. Själva skaftets nedre del utgör det mellersta hornet. Skaften och hornen är kraftigt böjda, vilket innebär att man varit tvungna att leta efter självvuxna ämnen att tillverka dem av. Grepe nr 5 är något annorlunda genom att hornen är platt avsmalnade utan järnskoning. Den är heller inte lika böjd som de övriga. Den är också den största av greparna.

Från 299 kr
Denna part tycks ha kommit till omkring 1690 och ägdes då av Lars Rassmusson och hans fru Margareta Jacobsdotter. Deras dotter Anna Larsdotter född 1702 var gift med båtsmannen Mattias Thomsson Garde och de fick dottern Margareta Mattisdotter 1730. Hon gifte sig 1748 med Rassmus Larsson från Ammunde i Burs och de tog över gårdsparten omkring 1750. Deras yngsta dotter Margareta Rassmidotter född 1759 ärvde parten. Hon gifte sig 1790 med Lars Larsson född 1761 från Smiss och deras son Rassmus Larsson född 1799 blev näste husbonde. Rassmus Larsson gifte sig 1821 med Catarina Maria Olofsdotter född 1796 från Linde och deras äldsta dotter Sara Margareta född 1823 blev näste ägare när hon gifte sig 1840 med Lars Persson född 1816 från Fie. Deras yngste son Jakob Larsson född 1850 blev näste ägare, gift med Lovisa född 1848 från När. Deras äldsta dotter Emma född 1876 övertog gårdsparten 1899, gift med Oskar Danielsson född 1871 från Fie. Sonen Harry Danielsson född 1903 blev näste ägare 1936, gift 1930 med Elsa Larsson född 1906 från Botels. De fick tre döttrar, varav yngsta dottern Vivi född 1937 tog över gårdsparten omkring 1968, gift med Irving Löfgren från Dalbo i Halla. De fick barnen Katarina och Sylve och 1990 tog Sylve född 1960 över, sambo med Carina Olsson född 1963 från Hallute på När. De har döttrarna Jeanette född 1988 och Veronica född 1991. Från vänster ser vi Lovisa 56 år, maken Jakob Larsson 54 år, dottern Emma 28 år, dotterdottern Annie knappt 4 år, mågen Oskar Danielsson 32 år med dottersonen Harry knappt 1 år i barnvagnen. Ynglingen t h är hittills okänd. Gårdsplanen tycks delvis tjäna som vedbacke. Mot trädet står en stor mängd trolar, färdiga att använda till tunar, sådana stod det vid nästan varje gårdspart.

Denna part tycks ha kommit till omkring 1690 och ägdes då av Lars Rassmusson och hans fru Margareta Jacobsdotter. Deras dotter Anna Larsdotter född 1702 var gift med båtsmannen Mattias Thomsson Garde och de fick dottern Margareta Mattisdotter 1730. Hon gifte sig 1748 med Rassmus Larsson från Ammunde i Burs och de tog över gårdsparten omkring 1750. Deras yngsta dotter Margareta Rassmidotter född 1759 ärvde parten. Hon gifte sig 1790 med Lars Larsson född 1761 från Smiss och deras son Rassmus Larsson född 1799 blev näste husbonde. Rassmus Larsson gifte sig 1821 med Catarina Maria Olofsdotter född 1796 från Linde och deras äldsta dotter Sara Margareta född 1823 blev näste ägare när hon gifte sig 1840 med Lars Persson född 1816 från Fie. Deras yngste son Jakob Larsson född 1850 blev näste ägare, gift med Lovisa född 1848 från När. Deras äldsta dotter Emma född 1876 övertog gårdsparten 1899, gift med Oskar Danielsson född 1871 från Fie. Sonen Harry Danielsson född 1903 blev näste ägare 1936, gift 1930 med Elsa Larsson född 1906 från Botels. De fick tre döttrar, varav yngsta dottern Vivi född 1937 tog över gårdsparten omkring 1968, gift med Irving Löfgren från Dalbo i Halla. De fick barnen Katarina och Sylve och 1990 tog Sylve född 1960 över, sambo med Carina Olsson född 1963 från Hallute på När. De har döttrarna Jeanette född 1988 och Veronica född 1991. Från vänster ser vi Lovisa 56 år, maken Jakob Larsson 54 år, dottern Emma 28 år, dotterdottern Annie knappt 4 år, mågen Oskar Danielsson 32 år med dottersonen Harry knappt 1 år i barnvagnen. Ynglingen t h är hittills okänd. Gårdsplanen tycks delvis tjäna som vedbacke. Mot trädet står en stor mängd trolar, färdiga att använda till tunar, sådana stod det vid nästan varje gårdspart.

Från 299 kr
Det här var ytterligare ett av småställena nedåt Nybro tillkomna på 1800-talets slut. Platsen tillhörde före skiftet När och kallades Sandbo Ajnar Förste kände ägaren till detta ställe var Lars Johanssons Kauparve son Niklas Larsson född 1835. Han gifte sig 1862 med Lena Cajsa Clasdotter född 1841 från Hallbjänne på När. De fick 4 barn, men inget tog över stället, utan Niklas sålde det 1895 till Ferdinand Jakobsson uppe på första Hallsarveparten härifrån sett. Ferdinand sålde stället till fiskaren Anton Petter Boberg född 1837 från Bomunds i Hammaren på När, gift med Brita Cajsa Tomasdotter född 1833 från Kauparve idag Franzéns part. Petter och Brita Cajsa bodde före köpet i en liten stuga som stod mellan manbyggnaden och ladugården på Kauparves sydligaste part. 1917 var Bobergs gamla och sålde stället till Gunnar Jakobsson född 1896, son till ovannämnde Ferdinand Jakobsson på Hallsarve. Gunnar gifte sig detta år med Hermanna Olsson född 1892 från Alskog och de fick två barn. Gunnar var småbrukare och fiskare. Efter hans död såldes det mesta av marken ifrån och stället köptes 1973 av försvarsdirektören Ove Silvén född 1920 i Visby. Han bodde här till 2000 (?), då stället Köptes av Kaupre Ridsport. Bilden visar Petter Bobergs ladugård bestående av två byggnader, troligen hitflyttade av Niklas Larsson på 1860-talet när stället etablerades. Det är bulbyggnader, där den högra byggts till åt vänster med en lada i resvirke. Den vänstra ladugårdsbyggnaden har innehållit en fähusdel med hoimd, hörum, och höjts med ett foderloft. Den högra innehöll troligen dubbelt fähus med hoimd på gaveln och lada till vänster. Det ser inte ut som om ladugården är särskilt använd. Petter Boberg var nog fiskare och inte lantbrukare. Till höger skymtar Olof Laurells manbyggnad, se Bild 964. Ställena låg med tomterna mot varandra och en bit ut på åkrarna från vägen sett jämfört med idag.

Det här var ytterligare ett av småställena nedåt Nybro tillkomna på 1800-talets slut. Platsen tillhörde före skiftet När och kallades Sandbo Ajnar Förste kände ägaren till detta ställe var Lars Johanssons Kauparve son Niklas Larsson född 1835. Han gifte sig 1862 med Lena Cajsa Clasdotter född 1841 från Hallbjänne på När. De fick 4 barn, men inget tog över stället, utan Niklas sålde det 1895 till Ferdinand Jakobsson uppe på första Hallsarveparten härifrån sett. Ferdinand sålde stället till fiskaren Anton Petter Boberg född 1837 från Bomunds i Hammaren på När, gift med Brita Cajsa Tomasdotter född 1833 från Kauparve idag Franzéns part. Petter och Brita Cajsa bodde före köpet i en liten stuga som stod mellan manbyggnaden och ladugården på Kauparves sydligaste part. 1917 var Bobergs gamla och sålde stället till Gunnar Jakobsson född 1896, son till ovannämnde Ferdinand Jakobsson på Hallsarve. Gunnar gifte sig detta år med Hermanna Olsson född 1892 från Alskog och de fick två barn. Gunnar var småbrukare och fiskare. Efter hans död såldes det mesta av marken ifrån och stället köptes 1973 av försvarsdirektören Ove Silvén född 1920 i Visby. Han bodde här till 2000 (?), då stället Köptes av Kaupre Ridsport. Bilden visar Petter Bobergs ladugård bestående av två byggnader, troligen hitflyttade av Niklas Larsson på 1860-talet när stället etablerades. Det är bulbyggnader, där den högra byggts till åt vänster med en lada i resvirke. Den vänstra ladugårdsbyggnaden har innehållit en fähusdel med hoimd, hörum, och höjts med ett foderloft. Den högra innehöll troligen dubbelt fähus med hoimd på gaveln och lada till vänster. Det ser inte ut som om ladugården är särskilt använd. Petter Boberg var nog fiskare och inte lantbrukare. Till höger skymtar Olof Laurells manbyggnad, se Bild 964. Ställena låg med tomterna mot varandra och en bit ut på åkrarna från vägen sett jämfört med idag.

Från 299 kr
Det ursprungliga Kauparve delades mot slutet av 1600-talet i två parter mellan Per Larsson, som blev anfader till Petterssons part, och Bengt Hansson, som fick den andra parten. Han delade sedan sin part med sin bror Lars Hansson född 1657 gift 1692 med Butvi Andersdotter född 1674. Lars dog redan 1695 och Butvi gifte om sig 1696 med Jacob Olofsson från Botels. Deras son Anders Jacobsson född 1700 tog över gårdsparten, gift första gången 1723 med Catarina Jacobsdotter och andra gången med Butvi Jacobsdotter från Hablingbo. Parten togs över av dottern i första giftet Butvi Andersdotter född 1724 och gift med Jacob Eskilsson. Gårdsparten delades 1760 ännu en gång, nu mellan Butvi och hennes halvbror Anders Andersson, som fick denna part. Anders född 1741 gifte sig med Juditta Larsdotter och de fick 6 barn, varav äldste sonen Anders Andersson född 1767 blev näste ägare. Han byggde en ny manbyggnad i sten 1795 och fick 20 års skattebefrielse för detta. Anders gifte sig 1803 med Anna Maria Tomasdotter från Hemmor och av deras 4 barn ärvde sonen Lars Andersson född 1805 parten 1830. Han blev gift samma år med Anna Maria Karlsdotter född 1806 från Gannor. De fick också 4 barn, vilka alla gifte sig och kom till andra boplatser. Lars Andersson kom på obestånd omkring 1850 och sålde jorden i smålotter till olika personer. Manbyggnaden och en liten bit jord köptes 1883 av Lars Jakobsson född 1850 från Hallsarve och han uppförde nya ekonomibyggnader. Han blev dock tvungen att flytta ut efter skiftet och sålde boplatsen omkring 1904 till Hans Karlsson på Hallsarve, som rev byggnaderna. Lars Jakobsson flyttade till Amerika, men kom tillbaka 1907 och köpte Glansens Båtsmanstorp och byggde nytt hus där, se Bild 593-594. Huset på bilden skulle kunna vara den manbyggnad som Anders Andersson uppförde 1795, men moderniserad med bla stora fönster. Personerna på bilden skulle kunna vara Masses fru och ena dotter.

Det ursprungliga Kauparve delades mot slutet av 1600-talet i två parter mellan Per Larsson, som blev anfader till Petterssons part, och Bengt Hansson, som fick den andra parten. Han delade sedan sin part med sin bror Lars Hansson född 1657 gift 1692 med Butvi Andersdotter född 1674. Lars dog redan 1695 och Butvi gifte om sig 1696 med Jacob Olofsson från Botels. Deras son Anders Jacobsson född 1700 tog över gårdsparten, gift första gången 1723 med Catarina Jacobsdotter och andra gången med Butvi Jacobsdotter från Hablingbo. Parten togs över av dottern i första giftet Butvi Andersdotter född 1724 och gift med Jacob Eskilsson. Gårdsparten delades 1760 ännu en gång, nu mellan Butvi och hennes halvbror Anders Andersson, som fick denna part. Anders född 1741 gifte sig med Juditta Larsdotter och de fick 6 barn, varav äldste sonen Anders Andersson född 1767 blev näste ägare. Han byggde en ny manbyggnad i sten 1795 och fick 20 års skattebefrielse för detta. Anders gifte sig 1803 med Anna Maria Tomasdotter från Hemmor och av deras 4 barn ärvde sonen Lars Andersson född 1805 parten 1830. Han blev gift samma år med Anna Maria Karlsdotter född 1806 från Gannor. De fick också 4 barn, vilka alla gifte sig och kom till andra boplatser. Lars Andersson kom på obestånd omkring 1850 och sålde jorden i smålotter till olika personer. Manbyggnaden och en liten bit jord köptes 1883 av Lars Jakobsson född 1850 från Hallsarve och han uppförde nya ekonomibyggnader. Han blev dock tvungen att flytta ut efter skiftet och sålde boplatsen omkring 1904 till Hans Karlsson på Hallsarve, som rev byggnaderna. Lars Jakobsson flyttade till Amerika, men kom tillbaka 1907 och köpte Glansens Båtsmanstorp och byggde nytt hus där, se Bild 593-594. Huset på bilden skulle kunna vara den manbyggnad som Anders Andersson uppförde 1795, men moderniserad med bla stora fönster. Personerna på bilden skulle kunna vara Masses fru och ena dotter.

Från 299 kr
Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.

Masse har tagit denna fina familjebild av Söderlunds och Jakobsssons framför stugan på backen. Första kända ägare var Mattias Niklas Olofsson född 1831 från Mattsarve, gift 1857 med Magdalena Elisabet Persdotter från Kauparve och de byggde det lilla stället här. Möjligen ägde Kauparve marken här före skiftet. Omkring 1896 köpte Lars Jakobsson född 1863 från Hallsarve försvunna ställe nere från vägen mot Nybro (?). Lars var gift 1896 med Lina Norrby från Hablingbo. Tydligen flyttade Lars föräldrar Jakob Petter Söderlund och Christina Maria Larsdotter med upp på backen. Lars och Lina fick två döttrar, varav Hulda Johanna Elisabet Jakobsson född 1903 tog över stället 1932 med sin man Gustav Ahlgren från Alskog. De sålde 1945 till Julius Olofsson född 1883. Han var gift två gånger och hade sammanlagt 6 barn, men inget tog över. Han sålde stället 1955 till William Södergren som först bodde här på sommaren, sedan permanent. 1980 köpte Sonya Lundberg född 1952 stället som fritidshus tillsammans med sin dåvarande man Tommy Larsson, båda med släkt från Lau. Sonya innehar fortfarande fastigheten. Det är inte lätt att veta vilka personerna på bilden är, men längst till höger sitter Jakob Petter Söderlund 80 år. Gissningsvis är den andre mannen Jakob Petters son Jakob Elias 41 år, som kanske behöll namnet Söderlund och bodde på Ljugarn. Han har ena dottern i knäet och bredvid sitter hustrun med den andra dottern. Kanske dog Lars Jakobsson tidigt, han finns inte med på bilden. Men den stående kvinnan kan vara hans änka Lina Jakobsson född Norrby och flickan bredvid kan vara deras dotter Hulda Johanna Elisabet Jakobsson, 11 år, som sen tog över stället och sålde det. Lina Jakobsson och Jakob Elias fru ser ut att kunna vara systrar.

Från 299 kr
Denna part kom till på 1690-talet då ursprungsägarens Christen Jakobssons sonson Lars Anderssson bebyggde den på norrsidan om föräldrahemmet. Lars var gift med Catarina Andersdotter och de fick 5 barn, där äldsta dottern Catarina född c:a 1690 övertog parten. Hon gifte sig 1711 med Hans Jakobsson från Ardre och de fick 6 barn. Gårdsparten delades 1745 mellan äldste sonen Lars och äldsta systern Catarina. Lars behöll denna gårdsdel och Catarina byggde nytt c:a 400 m närmare kyrkan, det som blev den kände Johan Oskar, JO, Larssons part, flitigt förekommande på Masses bilder. Lars Hansson gifte sig 1747 med Anna Hansdotter från Hallvards i Silte och de fick 5 barn. Sonen Lars Larsson blev ägare 1795, gift 1797 med Anna Cecilia Bengtsdotter född 1778 från Liffride. Lars dog 1806 och Anna gifte om sig med Olof Persson från Roma. Anna och Olof uppförde en ny manbyggnad i sten 1810, som man fick 20 års skattebefrielse för. Sönerna Lars född 1800 och Bengt född 1804 från första giftet delade gårdsparten omkring 1827 och Bengt tog över denna part. Bengt gifte sig 1848 med Greta Maria Andersdotter född 1820 från Mattsarve och de fick två döttrar. Yngsta dottern Maria född 1852 gifte sig 1870 med Mats Oskar Larsson född 1846 från Tiricke på När och fick två barn. Maria dog och Oskar gifte om sig 1878 med Maria Elisabet Jakobsdotter född 1852 från Bjärges och de fick 6 barn. Sonen Arvid Larsson från andra giftet född 1881 blev ny ägare 1914, gift 1924 med Ester Maria Elisabet Larsson född 1895 från Smiss på När. Deras äldste son Erik född 1923 tog över 1949, gift med Berit. Sonen Torgny ärvde gårdsparten. Gift med Gunilla Bendelin. Tre söner. Masse har stått på stora landsvägen och tagit denna bild av manbyggnaden. Den skall vara byggd 1873, ett högt hus med låg källare under huset. Tegeltaket är lite utdraget över gaveln, något som var nytt på den här tiden, liksom de små trekantsfönstren på gavlarna.

Denna part kom till på 1690-talet då ursprungsägarens Christen Jakobssons sonson Lars Anderssson bebyggde den på norrsidan om föräldrahemmet. Lars var gift med Catarina Andersdotter och de fick 5 barn, där äldsta dottern Catarina född c:a 1690 övertog parten. Hon gifte sig 1711 med Hans Jakobsson från Ardre och de fick 6 barn. Gårdsparten delades 1745 mellan äldste sonen Lars och äldsta systern Catarina. Lars behöll denna gårdsdel och Catarina byggde nytt c:a 400 m närmare kyrkan, det som blev den kände Johan Oskar, JO, Larssons part, flitigt förekommande på Masses bilder. Lars Hansson gifte sig 1747 med Anna Hansdotter från Hallvards i Silte och de fick 5 barn. Sonen Lars Larsson blev ägare 1795, gift 1797 med Anna Cecilia Bengtsdotter född 1778 från Liffride. Lars dog 1806 och Anna gifte om sig med Olof Persson från Roma. Anna och Olof uppförde en ny manbyggnad i sten 1810, som man fick 20 års skattebefrielse för. Sönerna Lars född 1800 och Bengt född 1804 från första giftet delade gårdsparten omkring 1827 och Bengt tog över denna part. Bengt gifte sig 1848 med Greta Maria Andersdotter född 1820 från Mattsarve och de fick två döttrar. Yngsta dottern Maria född 1852 gifte sig 1870 med Mats Oskar Larsson född 1846 från Tiricke på När och fick två barn. Maria dog och Oskar gifte om sig 1878 med Maria Elisabet Jakobsdotter född 1852 från Bjärges och de fick 6 barn. Sonen Arvid Larsson från andra giftet född 1881 blev ny ägare 1914, gift 1924 med Ester Maria Elisabet Larsson född 1895 från Smiss på När. Deras äldste son Erik född 1923 tog över 1949, gift med Berit. Sonen Torgny ärvde gårdsparten. Gift med Gunilla Bendelin. Tre söner. Masse har stått på stora landsvägen och tagit denna bild av manbyggnaden. Den skall vara byggd 1873, ett högt hus med låg källare under huset. Tegeltaket är lite utdraget över gaveln, något som var nytt på den här tiden, liksom de små trekantsfönstren på gavlarna.

Från 299 kr
Vid mitten av 1700-talet bestod Hemmor av två parter. Den ena ägdes av Zakris Jakobsson som hade döttrarna Gertrud Zakrisdotter född 1743 och Maria Zakrisdotter född 1752. Döttrarna delade parten emellan sig och Gertrud fick denna gårdspart. Hon gifte sig 1761 med Anders Persson från Bjärges och de fick 8 barn. Gårdsparten togs över av sonen Christoffer Andersson född 1782 och gift 1807 med Anna Jakobsdotter född 1780 från Tälleby i Garde och de fick 4 barn. Omkring 1825 köpte grannen Lars Thomsson gårdsparten, men han sålde den efter några år till Jakob Johansson född 1808 från Etelhem och hans andra hustru Anna Dorotea Hansdotter född 1813 från Garde. Av deras tre barn ärvde dottern Anna Jakobsdotter född 1839 parten. Hon gifte sig 1857 med Jöns Petter Berglund född 1835 från Bjärges och de fick en dotter, Anna Maria född 1862, gift omkring 1882 med Karl Gustavsson född 1858 från Botels. De fick tre barn men ingen tog över. Gårdsparten såldes, okänt när, till Johan Olsson född 1858 från Mickels på När, gift första gången med Anna Katarina Larsdotter född 1858 från Husarve och andra gången 1894 med Julia Ahlgren född 1861 från Stenstugu i Burs. Parten togs över 1918 av dottern Eva Olsson född 1889 gift 1918 med Oskar Anselm Karlsson född 1886 från Hallsarve. Deras dotter Edit Anna Olivia Karlsson född 1922 gifte sig 1944 med Gösta Jakobsson född 1919 på När och de tog över parten 1945. De sålde vid 1960-talets slut gårdsparten till Lars-Inge och Inger Lövgren, vilka styckade av och behöll marken och sålde manbyggnaden till familjen Hellgren från Sköndal som fritidsfastighet. På bilden ser vi manbyggnaden från 1880-talet med yngre snickarglädjeveranda. Bakbygget i bulteknik under tegeltak är betydligt äldre och kan vara en äldre manbyggnad. Den stod troligen kvar till 1908 då ett nytt bakbygge uppfördes, vilket förstorades 1940. Mannen på bilden är sannolikt Johan

Vid mitten av 1700-talet bestod Hemmor av två parter. Den ena ägdes av Zakris Jakobsson som hade döttrarna Gertrud Zakrisdotter född 1743 och Maria Zakrisdotter född 1752. Döttrarna delade parten emellan sig och Gertrud fick denna gårdspart. Hon gifte sig 1761 med Anders Persson från Bjärges och de fick 8 barn. Gårdsparten togs över av sonen Christoffer Andersson född 1782 och gift 1807 med Anna Jakobsdotter född 1780 från Tälleby i Garde och de fick 4 barn. Omkring 1825 köpte grannen Lars Thomsson gårdsparten, men han sålde den efter några år till Jakob Johansson född 1808 från Etelhem och hans andra hustru Anna Dorotea Hansdotter född 1813 från Garde. Av deras tre barn ärvde dottern Anna Jakobsdotter född 1839 parten. Hon gifte sig 1857 med Jöns Petter Berglund född 1835 från Bjärges och de fick en dotter, Anna Maria född 1862, gift omkring 1882 med Karl Gustavsson född 1858 från Botels. De fick tre barn men ingen tog över. Gårdsparten såldes, okänt när, till Johan Olsson född 1858 från Mickels på När, gift första gången med Anna Katarina Larsdotter född 1858 från Husarve och andra gången 1894 med Julia Ahlgren född 1861 från Stenstugu i Burs. Parten togs över 1918 av dottern Eva Olsson född 1889 gift 1918 med Oskar Anselm Karlsson född 1886 från Hallsarve. Deras dotter Edit Anna Olivia Karlsson född 1922 gifte sig 1944 med Gösta Jakobsson född 1919 på När och de tog över parten 1945. De sålde vid 1960-talets slut gårdsparten till Lars-Inge och Inger Lövgren, vilka styckade av och behöll marken och sålde manbyggnaden till familjen Hellgren från Sköndal som fritidsfastighet. På bilden ser vi manbyggnaden från 1880-talet med yngre snickarglädjeveranda. Bakbygget i bulteknik under tegeltak är betydligt äldre och kan vara en äldre manbyggnad. Den stod troligen kvar till 1908 då ett nytt bakbygge uppfördes, vilket förstorades 1940. Mannen på bilden är sannolikt Johan "Hemma-Janne" Olsson 45 år.

Från 299 kr
Denna part kom till omkring 1830 när den ursprungliga gårdsparten av Hallsarve delades ännu en gång, nu mellan bröderna Nils och Johan Mattsson, se Bild 833. Johan Mattsson född 1815 fick denna part och han gifte sig 1839 med Greta Stina Persdotter född 1816 från Botvide. De fick fyra barn, varav enda dottern övertog gårdsparten. Anna Cajsa Johansdotter född 1842 gifte sig 1863 med Jakob Niklas Gardell född 1836 från Östergarn. De fick en dotter, Anna Margareta Gardell född 1862, som gifte sig 1884 (?) med Jakob Nilsson född 1859 från Fie. De fick två döttrar, men ingen tog över och modern dog 1910. Jakob Nilsson gifte om sig 1912 med änkan Josefina Johansson från Botvide. De sålde gårdsparten 1918 till Karl Lindström född 1882 och hans hustru Amanda född Pettersson 1879 båda från Grötlingbo, Nilssons flyttade till Ljugarn. Deras son Nils Lindström född 1919 övertog gårdsparten, gift 1948 med Maj Larsson född 1926 från Botels. De fick tre söner, varav mellansonen Bo Lindström född 1953 tog över parten, gift 1980 (?) med Eva Lindman född 1956 från Stockholm. De fick döttrarna Anneli 1982 och Tove 1984. Bo och Eva separerade 2004 (?), varvid Bo behöll gårdsparten och brukar den vidare. På bilden ser vi från vänster troligen Jakob Nilsson 44 år, svärfadern Jakob Gardell 67 år, döttrarna Anna 18 år och Elin 16 år, samt hustrun Anna 39 år. Det var Jakob och Anna Gardell som uppförde manbyggnaden på bilden omkring 1870 och spåntaket på bilden är troligen det ursprungliga. Några år senare täcktes det med papp, se Bild 846. Till vänster syns bostadsfygeln från omkring 1890 som Jakob och Anna Nilsson byggde. Brygghuset till höger är äldre, troligen byggd omkring 1860.

Denna part kom till omkring 1830 när den ursprungliga gårdsparten av Hallsarve delades ännu en gång, nu mellan bröderna Nils och Johan Mattsson, se Bild 833. Johan Mattsson född 1815 fick denna part och han gifte sig 1839 med Greta Stina Persdotter född 1816 från Botvide. De fick fyra barn, varav enda dottern övertog gårdsparten. Anna Cajsa Johansdotter född 1842 gifte sig 1863 med Jakob Niklas Gardell född 1836 från Östergarn. De fick en dotter, Anna Margareta Gardell född 1862, som gifte sig 1884 (?) med Jakob Nilsson född 1859 från Fie. De fick två döttrar, men ingen tog över och modern dog 1910. Jakob Nilsson gifte om sig 1912 med änkan Josefina Johansson från Botvide. De sålde gårdsparten 1918 till Karl Lindström född 1882 och hans hustru Amanda född Pettersson 1879 båda från Grötlingbo, Nilssons flyttade till Ljugarn. Deras son Nils Lindström född 1919 övertog gårdsparten, gift 1948 med Maj Larsson född 1926 från Botels. De fick tre söner, varav mellansonen Bo Lindström född 1953 tog över parten, gift 1980 (?) med Eva Lindman född 1956 från Stockholm. De fick döttrarna Anneli 1982 och Tove 1984. Bo och Eva separerade 2004 (?), varvid Bo behöll gårdsparten och brukar den vidare. På bilden ser vi från vänster troligen Jakob Nilsson 44 år, svärfadern Jakob Gardell 67 år, döttrarna Anna 18 år och Elin 16 år, samt hustrun Anna 39 år. Det var Jakob och Anna Gardell som uppförde manbyggnaden på bilden omkring 1870 och spåntaket på bilden är troligen det ursprungliga. Några år senare täcktes det med papp, se Bild 846. Till vänster syns bostadsfygeln från omkring 1890 som Jakob och Anna Nilsson byggde. Brygghuset till höger är äldre, troligen byggd omkring 1860.

Från 299 kr
När Gumbalde delades i två parter omkring 1750 och Lars Mattsson och Mallena Danielsdotter fick grannparten, blev Lars Larssons son Jacob Larsson född 1738 ägare till denna part. Jacob gift sig 1763 med Brita Larsdotter född 1745 från Gannor och deras äldste son Lars Jacobsson född 1766 blev sedan arvinge. Han gifte sig 1791 med Greta Persdotter född 1769 och av deras 5 barn blev det mellansonen Lars Petter född 1797 som tog över. Han gifte sig 1822 med Gertrud Persdotter född 1800 från Kauparve. De fick tre barn, men ingen ville ta över gårdsparten, varför den såldes till Lars Andersson Laudin född 1789 från Snausarve och hans fru Christina Jonsdotter född 1789 frän Mattsarve. Av deras 4 barn blev det äldste sonen Jonas Larsson född 1818 som ärvde parten. Han gifte sig 1853 med Hedda Birgitta född 1820 från Snauvalds i Alskog. Även här blev det äldste sonen Lars Jonasson född 1855 som tog över, gift 1883 med Olivia Kristina Vedin född 1857 från När. De köpte år 1900 Goks och flyttade dit, medan äldsta dottern Elvira Larsdotter född 1884 gift med Adolf Johansson född 1878 från Bönde tog över gårdsparten 1915. Elvira bodde här sedan till sin död. Fastigheten köptes sedan av Kerstin och Allan Engdahl från Slite som fritidsfastighet, Kerstins pappa Jonas Larsson var bror till Elvira, så det fanns en naturlig koppling. De sålde sedan fastigheten 1995 (?) till Staffan Eriksson och Louise von Bahr som använder det som fritidshus. På bilden ser vi från vänster: Jonas 11 år, systern Elvira 20 år, systern Tekla Olinda 13 år, modern Olivia Kristina 47 år och fadern Lars 49 år. Manbyggnaden kan vara ett äldre hus som höjts, det saknar sockel, vilket ett yngre hus borde ha. Dörren är av 1700-talstyp. Det finns ingen stenhusresolution på gårdsparten, vilket borde betyda att det ursprungliga huset skulle vara byggt efter 1810 eller redan på 1780-talet, iom att resolutionerna från denna tid är förkomna..

När Gumbalde delades i två parter omkring 1750 och Lars Mattsson och Mallena Danielsdotter fick grannparten, blev Lars Larssons son Jacob Larsson född 1738 ägare till denna part. Jacob gift sig 1763 med Brita Larsdotter född 1745 från Gannor och deras äldste son Lars Jacobsson född 1766 blev sedan arvinge. Han gifte sig 1791 med Greta Persdotter född 1769 och av deras 5 barn blev det mellansonen Lars Petter född 1797 som tog över. Han gifte sig 1822 med Gertrud Persdotter född 1800 från Kauparve. De fick tre barn, men ingen ville ta över gårdsparten, varför den såldes till Lars Andersson Laudin född 1789 från Snausarve och hans fru Christina Jonsdotter född 1789 frän Mattsarve. Av deras 4 barn blev det äldste sonen Jonas Larsson född 1818 som ärvde parten. Han gifte sig 1853 med Hedda Birgitta född 1820 från Snauvalds i Alskog. Även här blev det äldste sonen Lars Jonasson född 1855 som tog över, gift 1883 med Olivia Kristina Vedin född 1857 från När. De köpte år 1900 Goks och flyttade dit, medan äldsta dottern Elvira Larsdotter född 1884 gift med Adolf Johansson född 1878 från Bönde tog över gårdsparten 1915. Elvira bodde här sedan till sin död. Fastigheten köptes sedan av Kerstin och Allan Engdahl från Slite som fritidsfastighet, Kerstins pappa Jonas Larsson var bror till Elvira, så det fanns en naturlig koppling. De sålde sedan fastigheten 1995 (?) till Staffan Eriksson och Louise von Bahr som använder det som fritidshus. På bilden ser vi från vänster: Jonas 11 år, systern Elvira 20 år, systern Tekla Olinda 13 år, modern Olivia Kristina 47 år och fadern Lars 49 år. Manbyggnaden kan vara ett äldre hus som höjts, det saknar sockel, vilket ett yngre hus borde ha. Dörren är av 1700-talstyp. Det finns ingen stenhusresolution på gårdsparten, vilket borde betyda att det ursprungliga huset skulle vara byggt efter 1810 eller redan på 1780-talet, iom att resolutionerna från denna tid är förkomna..

Från 299 kr
Det här är manbyggnaden på den försvunna parten uppe vid ursprungsparten av Bjärges. Masse har mycket påpassligt förevigat byggnaderna innan de revs bort pga skiftet och markens uppstyckning. Stina Jakobsson född Nilsdotter från Kauparve Johan Karlssons part var 61 år detta år och änka. Sonen Oskar Jakobsson ärvde gården, men han och hans familj flyttade och byggde ett litet hus med en liten ladugård ensligt nere vid Aiksmör i socknens utkant. Stina bodde troligen kvar så länge som möjligt på gården innan den revs bort. Vart hon sedan tog vägen är inte känt. Gårdsmiljön var alldeles enastående och dess rivning innebar en stor kulturhistorisk förlust, men så såg man inte på det då. Denna part av Bjärges tillkom genom delning av ursprungsparten omkring 1750, men manbyggningen tillkom först 1795. Det är en parstuga, först byggd som enkelstuga och sedan med salen t h tillagd. Eftersom salen byggdes större än vardagsstugan t v blev huset asymmetriskt. Taket är täckt med breda falar och eftersom skorstenarna sitter bakåtskjuta från nocken, är troligen falar husets ursprungliga takmaterial. Nockåsen som falarna var instoppade i, vilade på skorstenarnas sidor, därför är de bakåtskjutna. Annars var nog flis det brukliga taktäckningsmaterialet på 1700-talet. Huset har en entrédörr på framsidan med överljusfönster. Däremot har salen inget fönster på husets framsida. Här stod troligen de väggfasta sparlakanssängarna istället för på baksidan, vilket annars var det vanliga. Men baksidan vette mot söder och kanske ville man ha in solljuset. På platsen för vardagsstugans fönster stod en bod med flackt tak. Eftersom den saknade skorsten och fönster kan den ha använts som källare. Taket har troligen varit täckt med flis. Se Bild 556. En stenmur skiljde storgården från lillgården på traditionellt vis. Grinden som hade rombrutor upptill och var täckt nertill så att inte ens kycklingarna skulle kunna smita in i lillgårdens trädgård, tycks ha varit vanlig i Lau på 1800-talet, se tex Bild 550 och 569. T v skymtar grannpartens brygghus och manbyggning.

Det här är manbyggnaden på den försvunna parten uppe vid ursprungsparten av Bjärges. Masse har mycket påpassligt förevigat byggnaderna innan de revs bort pga skiftet och markens uppstyckning. Stina Jakobsson född Nilsdotter från Kauparve Johan Karlssons part var 61 år detta år och änka. Sonen Oskar Jakobsson ärvde gården, men han och hans familj flyttade och byggde ett litet hus med en liten ladugård ensligt nere vid Aiksmör i socknens utkant. Stina bodde troligen kvar så länge som möjligt på gården innan den revs bort. Vart hon sedan tog vägen är inte känt. Gårdsmiljön var alldeles enastående och dess rivning innebar en stor kulturhistorisk förlust, men så såg man inte på det då. Denna part av Bjärges tillkom genom delning av ursprungsparten omkring 1750, men manbyggningen tillkom först 1795. Det är en parstuga, först byggd som enkelstuga och sedan med salen t h tillagd. Eftersom salen byggdes större än vardagsstugan t v blev huset asymmetriskt. Taket är täckt med breda falar och eftersom skorstenarna sitter bakåtskjuta från nocken, är troligen falar husets ursprungliga takmaterial. Nockåsen som falarna var instoppade i, vilade på skorstenarnas sidor, därför är de bakåtskjutna. Annars var nog flis det brukliga taktäckningsmaterialet på 1700-talet. Huset har en entrédörr på framsidan med överljusfönster. Däremot har salen inget fönster på husets framsida. Här stod troligen de väggfasta sparlakanssängarna istället för på baksidan, vilket annars var det vanliga. Men baksidan vette mot söder och kanske ville man ha in solljuset. På platsen för vardagsstugans fönster stod en bod med flackt tak. Eftersom den saknade skorsten och fönster kan den ha använts som källare. Taket har troligen varit täckt med flis. Se Bild 556. En stenmur skiljde storgården från lillgården på traditionellt vis. Grinden som hade rombrutor upptill och var täckt nertill så att inte ens kycklingarna skulle kunna smita in i lillgårdens trädgård, tycks ha varit vanlig i Lau på 1800-talet, se tex Bild 550 och 569. T v skymtar grannpartens brygghus och manbyggning.

Från 299 kr
Karaktärsfullt porträtt av Axel Sparre. Född på Vinäs slott i Västra Ed 1839 som son till baron Casimir Sparre och dennes hustru, grevinnan Carolina Lewenhaupt. Familjen fick östgötsk anknytning genom faderns förvärv av Lambohovs säteri söder om Linköping år 1850 och rusthållet Hjälmsäter i Örtomta socken år 1856. När föräldrarna bröt upp från länet för att flytta till Västervik 1859 var Axel redan inskriven som kadett vid Karlberg och därmed utflugen och egen. Efter sin militära utbildning tjänstgjorde han från sommaren 1861 en kortare tid vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Redan 1862 förflyttades han till Andra livgardet i Stockholm, nådde löjtnants grad och begärde avsked 1875, vilket han sedermera beviljades med kaptens grad. Hans håg stod ändå till konsten. Vid sidan av sitt militära arbete var han från år 1866 inskriven vid Konstakademien. Efter examen följt av studieresor till Düsseldorf och Paris kom han att bli erkänd inom främst genre- och historiemåleri samt porträttkonst. Under perioden träffade han sin blivande hustru, Emma Munktell, som även hon bedrev konststudier i nämnda studieorter. Efter en period som ägare av Tranbygge gård i Uppland blev Axel Sparre från 1880 ånyo boende i Östergötland. Platsen var godset Sörby i Örtomta socken och här blev han kvar tillsammans med hustrun och dottern Märta tills de år 1885 bröt upp för ny tillvaro i Göteborg och vidare åter till Stockholm. Efter makarnas skilsmässa 1891 återfinns Axel på ett flertal bostadsadresser i Stockholm tills han i mars månad 1906 flyttade till Linköping för en plats i en yngre brors hushåll. I slutet av år 1909 bröt denne kringflyttande man upp en sista gång och bosatte sig i Östra Eneby församling i Norrköping. Här avled han den 23 oktober 1910. Han var då skriven som boende på Leonardbergs pensionat.

Karaktärsfullt porträtt av Axel Sparre. Född på Vinäs slott i Västra Ed 1839 som son till baron Casimir Sparre och dennes hustru, grevinnan Carolina Lewenhaupt. Familjen fick östgötsk anknytning genom faderns förvärv av Lambohovs säteri söder om Linköping år 1850 och rusthållet Hjälmsäter i Örtomta socken år 1856. När föräldrarna bröt upp från länet för att flytta till Västervik 1859 var Axel redan inskriven som kadett vid Karlberg och därmed utflugen och egen. Efter sin militära utbildning tjänstgjorde han från sommaren 1861 en kortare tid vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Redan 1862 förflyttades han till Andra livgardet i Stockholm, nådde löjtnants grad och begärde avsked 1875, vilket han sedermera beviljades med kaptens grad. Hans håg stod ändå till konsten. Vid sidan av sitt militära arbete var han från år 1866 inskriven vid Konstakademien. Efter examen följt av studieresor till Düsseldorf och Paris kom han att bli erkänd inom främst genre- och historiemåleri samt porträttkonst. Under perioden träffade han sin blivande hustru, Emma Munktell, som även hon bedrev konststudier i nämnda studieorter. Efter en period som ägare av Tranbygge gård i Uppland blev Axel Sparre från 1880 ånyo boende i Östergötland. Platsen var godset Sörby i Örtomta socken och här blev han kvar tillsammans med hustrun och dottern Märta tills de år 1885 bröt upp för ny tillvaro i Göteborg och vidare åter till Stockholm. Efter makarnas skilsmässa 1891 återfinns Axel på ett flertal bostadsadresser i Stockholm tills han i mars månad 1906 flyttade till Linköping för en plats i en yngre brors hushåll. I slutet av år 1909 bröt denne kringflyttande man upp en sista gång och bosatte sig i Östra Eneby församling i Norrköping. Här avled han den 23 oktober 1910. Han var då skriven som boende på Leonardbergs pensionat.

Från 299 kr
Enligt påskrift porträtt av fru Siede, Linköping. Av detta tolkat föreställa Carolina Bäckström, i tid omkring hennes giftemål med tyske undersåten Carl August Gottlieb Siede. Backar vi till hennes födelse skedde den 1846 som dotter till sjökapten Gustaf Bäckström och dennes maka Augusta Constansia Unbom. Vid tiden hyrde familjen bostad i hörnet av nuvarande Djurgårdsgatan och Trädgårdsgatan, men efter ett antal omflyttningar kom fadern att ärva en mindre stadsgård invid Badstugatan nära nuvarande Hospitalstorget. En egendomlighet för familjen, som möjligtvis förklaras av faderns yrke, var att han långa tider var skriven i Stockholm. Icke förty tycks hans familj i Linköping fört en bekymmersfri tillvaro, i alla fall i den grad någon kunde önska vid tiden. När det ansågs lämpligt och tillfälle gavs skickades gärna döttrar från välbemedlad hem till välsituerade familjer för undervisning av deras barn. Vid mitten av 1800-talet betraktades ännu flickors utbildning som en hemmens angelägenhet. Carolina tog vid 18 års ålder plats som så kallad demoiselle hos kyrkoherdeparet Kemner i Tjällmo. De hade i sin barnaskara sex minderåriga döttrar så behovet var uppenbart. Till hösten 1865 var Carolina tillbaka i Linköping, nu ansedd som

Enligt påskrift porträtt av fru Siede, Linköping. Av detta tolkat föreställa Carolina Bäckström, i tid omkring hennes giftemål med tyske undersåten Carl August Gottlieb Siede. Backar vi till hennes födelse skedde den 1846 som dotter till sjökapten Gustaf Bäckström och dennes maka Augusta Constansia Unbom. Vid tiden hyrde familjen bostad i hörnet av nuvarande Djurgårdsgatan och Trädgårdsgatan, men efter ett antal omflyttningar kom fadern att ärva en mindre stadsgård invid Badstugatan nära nuvarande Hospitalstorget. En egendomlighet för familjen, som möjligtvis förklaras av faderns yrke, var att han långa tider var skriven i Stockholm. Icke förty tycks hans familj i Linköping fört en bekymmersfri tillvaro, i alla fall i den grad någon kunde önska vid tiden. När det ansågs lämpligt och tillfälle gavs skickades gärna döttrar från välbemedlad hem till välsituerade familjer för undervisning av deras barn. Vid mitten av 1800-talet betraktades ännu flickors utbildning som en hemmens angelägenhet. Carolina tog vid 18 års ålder plats som så kallad demoiselle hos kyrkoherdeparet Kemner i Tjällmo. De hade i sin barnaskara sex minderåriga döttrar så behovet var uppenbart. Till hösten 1865 var Carolina tillbaka i Linköping, nu ansedd som "vuxen kvinna" efter sin sejour som privatlärarinna. Det kom ändå att dröja innan hon fann den ovan presenterade maken, bröllopet stod den 13 oktober 1873. Därefter är Carolina svår att följa i källorna. Rimligtvis flyttade paret till Tyskland. Antaget når visshet 1902, då makarna inflyttade till Brunneby från just Tyskland. Paret kom att stanna i Sverige i fem år. I mars månad 1907 återflyttade de till Tyskland och försvann ånyo ur svenska källor.

Från 299 kr
Sjöofficeren, bankmannen, publicisten och riksdagsmannen André Oscar Wallenberg behöver ingen närmare presentation. Här ska endast kort tecknas för hans tid i födelsestaden. Född i Linköping den 19 november 1816 som son till dåvarande lektor Marcus Wallenberg och dennes maka Anna Laurentia Barfoth. Familjen var vid tiden bosatt i släktens stadsgård invid Nygatan inom nuvarande kvarteret Epåletten. Kort efter André Oscars nedkomst valde fadern att lämna lärarollen för ny yrkesbana inom kyrkan. Prästvigd 1817 utnämndes han redan 1819 till biskop i Linköpings stift. För familjen innebar det ny hemvist i stadens biskopsgård, då som nu belägen alldeles norr om domkyrkan. År 1825 skrevs André Oscar in vid det intilliggande Linköpings trivialskola och gymnasium. Efter sju års studier avlade han examen vårterminen 1832 och kort därefter avreste han till Karlskrona för att som jungman mönstra på för en resa till Västindien. Han var då ännu inte 16 år fyllda. Åter i Karlskrona avlade han sjöofficersexamen 1835 och seglade därefter några år i svenska flottan. Vid sidan var han en tid även befälhavare på passagerarfartyget, med det för Wallenberg passande namnet, Linköping. Fartyget som gick traden Linköping-Stockholm var byggt på Motala varv och var det första svenska fartyget som framdrevs med propeller. Under den beskrivna tiden var Wallenberg ännu skriven i Linköping. Fadern hade dött redan under Wallenbergs resa till Västindien. Modern hade därav fått lämna den forne biskopens tjänstebostad och hyrde därefter in sig i den så kallade Slottsflygeln, som innan den revs var belägen alldeles invid Storgatan. Först omkring år 1845 lämnade Wallenberg födelsestaden för vidare öden i Sundsvall och inte minst Stockholm, där han bland annat kom att grunda Stockholms Enskilda Bank och lägga grunden till Wallenbergs affärsimperium.

Sjöofficeren, bankmannen, publicisten och riksdagsmannen André Oscar Wallenberg behöver ingen närmare presentation. Här ska endast kort tecknas för hans tid i födelsestaden. Född i Linköping den 19 november 1816 som son till dåvarande lektor Marcus Wallenberg och dennes maka Anna Laurentia Barfoth. Familjen var vid tiden bosatt i släktens stadsgård invid Nygatan inom nuvarande kvarteret Epåletten. Kort efter André Oscars nedkomst valde fadern att lämna lärarollen för ny yrkesbana inom kyrkan. Prästvigd 1817 utnämndes han redan 1819 till biskop i Linköpings stift. För familjen innebar det ny hemvist i stadens biskopsgård, då som nu belägen alldeles norr om domkyrkan. År 1825 skrevs André Oscar in vid det intilliggande Linköpings trivialskola och gymnasium. Efter sju års studier avlade han examen vårterminen 1832 och kort därefter avreste han till Karlskrona för att som jungman mönstra på för en resa till Västindien. Han var då ännu inte 16 år fyllda. Åter i Karlskrona avlade han sjöofficersexamen 1835 och seglade därefter några år i svenska flottan. Vid sidan var han en tid även befälhavare på passagerarfartyget, med det för Wallenberg passande namnet, Linköping. Fartyget som gick traden Linköping-Stockholm var byggt på Motala varv och var det första svenska fartyget som framdrevs med propeller. Under den beskrivna tiden var Wallenberg ännu skriven i Linköping. Fadern hade dött redan under Wallenbergs resa till Västindien. Modern hade därav fått lämna den forne biskopens tjänstebostad och hyrde därefter in sig i den så kallade Slottsflygeln, som innan den revs var belägen alldeles invid Storgatan. Först omkring år 1845 lämnade Wallenberg födelsestaden för vidare öden i Sundsvall och inte minst Stockholm, där han bland annat kom att grunda Stockholms Enskilda Bank och lägga grunden till Wallenbergs affärsimperium.

Från 299 kr
Porträtt av fröken Elisabeth

Porträtt av fröken Elisabeth "Betty" Sandin. Född och uppvuxen i Linköping som dotter till spannmålshandlaren Carl Johan Sandin och makan Christina Elisabeth Boman. Efter faderns död 1877 flyttade Betty som mamsell till makarna Bror Philip Helling och Vesta Teresia In de Betous gård Binklinge i Södermanland. Här blev hon kvar till sommaren 1882 då hon fick anledning att flytta hem till sin mor i Linköping, som nu hyrde bostad vid Drottninggatans västra ände. Efter ett par år bröt hon upp för tjänst som guvernant till makarna greve Carl Fredric von Hermansson och Adéle Recka Leonara Michaelssons fyra döttrar. Makarna var ägare till godset Färna i Västmanland. Från 1887 innehade hon samma tjänst för barnen till Axel Dickson och hans andra hustru Mehetabel Percy Austin, som vid tiden förvaltade godset Skeppsta i Södermanland. Rimligtvis var det den tjänsten som gav henne förtroendet att från 1891 bli privatlärare till makarna James Fredrik och Blanche Dicksons enda barn, dottern Blanche Charlotte Eleonore som lystrade till samma förnamn som sin mor. Förutom våning i centrala Göteborg köpte paret vid tiden för Bettys anställning även Tjolöholms herrgård söder om Kungsbacka. Herrgården kom senare att rivas för att främst genom Blanche Dickson den äldres försorg ge plats åt dagens magnifika och välbesökta Tjolöholms slott i engelskinspirerad tudorstil. Makarna Dicksons anglosaxisk börd och nära anknytning till Storbritannien kom även att ge Betty skäl och möjlighet att 1893 flytta till London. Bettys tid i England har inte kunnat följas inom ramen för denna presentation. Hon påträffas åter i de svenska arkiven den 29 december 1897. Hon hade kort före lämnat London för ny lärartjänst hos änkefru Edelstam i Stockholm. Så när som på en kortare tid i Östertälje blev nu Stockholm Bettys bostadsort till sin bortgång 1930. Som lärarinna förblev hon enligt tidens konvention ogift livet genom.

Från 299 kr
854 855 856 857 858 859 860

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår