Grupporträtt av släkten Fleetwood. Främre raden från vänster: 1. Sixten Fleetwood 12/11 1843 - 1931, far till Sten F. 2. Gustafva Fleetwood 22/10 1840 - 1921, mor till Sten F. 3. Betzy Breien 11/12 1844 - mormor till Borghild Ö 4. Ebba Breien dotter till Axel B. 5. Ingrid Mathiesen dotter till Olga W. 6. Borghild Örn 3/5 1890 - 11/10 1969 7. Sten Fleetwood 3/1 1879 . 1917 8. Gudrun Marlow skolkamrat 9. Greta Barthelsson dotter till Gustaf B 10. Tulla Kolberg (brudnäbb) dotter till Ingeborg K. 11. Ingsan Kolberg (brudnäbb) dotter till Ingeborg K 12. Josefine Örn 12/4 1869 - 16/10 1941 mor till Borghild Ö. 13. Gustaf Örn 1/12 1863 - 15/11 1944 far till Borghild Ö. 14. Bertil Örn 15/5 1903 - 1974 bror till Borghild Ö. 15. Hans Andreas Breien 18/10 1840 - 22/5 1917, morfar till Borghild Ö. 16. Margreth Gullström (28/12?) dotter till Sonja G. 17. Maria Örn 1840 - farmor till Borghild Ö 18. Arvid Örn 16/7 1897 - 6/2 1947 bror till Borghild Ö. 19. Ragnar Örn 15/6 1901 . 30/4 1970 bror till Borghild Ö. Andra raden från vänster: 20. Aud Klingeberg Skolkamrat 21 Ingeborg Örn 7/6 1891 - 1935 syster till Borghild Ö. 22. Maud Nissen Skolkamrat 23. (Saether?) Skolkamrat 24. ? Skolkamrat 25. Signe Örn 19/12 1892 Syster till Borghild Ö. 26. Gerd Klingenberg Skolkamrat 27. Nennie Knutson Skolkamrat 28. Kitty Ihlen Skolkamrat 29. Dagny Breien Maka till Axel B. 30. Halfdan Mathiesen Make till Olga M. 31. Olga Mathiesen Moster till Borghild O. 32. Helga Olsen

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.

Från 299 kr

Bockerud. Ägare när Älgarås husförhörslängd börjar 1793: Kapten Ulric Hulting, född i Närke 8/3 1750, död i Bockerud 2/2 1830, ogift. Innehade Mellomgården 1775-87, blev kapten och chef för Skånings kompani 1785. Avsked 1792 och sedan bosatt på Bockerud. Bosatta på Bockerud: Lantjägmästare Georg L. Hulting, född i Närke 1751, död i Bockerud 28/7 1816. Hans hustru Fru Constantzia, född Jansson, född i Ramsnäs, Finnerödja 18/9 1759, död i Bockerud 25/4 1827. Söner: Carl Ulric, född i Ramsnäs 1780. Gustaf Wilhelm, född i Ramsnäs 1782. Otto Ludvig, född i Älgarås 9/1 1784. (född i Mellomgården) Sten Georg, född i Älgarås 11/5 1789 Döttrar: Ottilina? Christina, född i Finnerödja ? Carolina Matilda, född i Älgarås 1794. Flyttar till "Sörmeland" 1820. Constantzia Elisabeth, född i Älgarås 18/11 1795. Hon inflyttar från Hångsdala 1814, inflyttar från "Karlsskoga" 1818, utflyttar till Hova 1819. Var då ogift och har sedan dess inte bott på Bockerud. Kapten Ulric Hulting står som ägare till Bockerud vid sin död 1830. Sedan förekommer "brukare" med växlande namn, dock ingen Sjöberg, fram till 1836 då gruvfogden Anders Dahlgren tillträder. Bockerud upptages i jordeboken i Hova från år 1611. Överflyttat till Älgarås jordebok 1807. F.ö. Se Hova-Älgaråsboken. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Eric Lorentz Kreuger, Son till Anders Lorentz Kreuger (1791-1859) och hans hustru Maria Callerström, dotter till handlare i Påskallavik. Bodde i Skällby, Kvarnlyckan. Fotograf och lantbrukare, född 1823, död 1913. gift 1857 med Carolina Eleonora Sophia Brusenius (1820–1888). Brodern Pehr Edvard, (1820–1894), övertog samman med svågern Joseph Jennings, (1817-1850) fadern Anders Lorentz´ rederirörelse. Erik hade ntressen i Fredriksdahls tändsticksfabrik. År 1871 övertog Pehr Edward tillsammans med sin bror Erik Lorentz Kreuger och dennes svåger John Jennings tändsticksfabriken genom bolaget P.E. Kreuger & Jennings som kom att bli grundstenen till familjen Kreugers tändsticksimperium. Verksamheten utvecklades av Pehr Edvards söner Ernst August (1852–1946) och Fredrik (1858-1932), gift 1892 med Emily Griffins, etablerade en grossiströrelse i tändsticksbranschen i London på 1880-talet varvid Ernst Kreuger i huvudsak ensam svarade för driften av brödernas tre tändsticksfabriker i Kalmartrakten. Ernst August Kreuger var gift med Jenny Forsmann, dotter till lantmätare Alarik Forsmann som ledde den omtalade expeditionen till Transvaal 1862. Ernst August och Jenny fick sex barn varav sönerna Ivar (1880-1932) och Torsten (1884-1973) Kreuger är de mest kända.

Från 299 kr

Namn från vänster rad 1: O Lennart Linde, Malmö, f 1936 John Allan Linder, Stockholm, f 1937 Å B Karl-Johan Linder, Oskarshamn, f 1945 Gunilla K Lindström, Trångsund, f Karlsson 1940 (ej närvarande vid fotograferingen), R Ingegärd Lindström, Östersund, f 1944 E Douglas Magnehed, Skövde, f 1932 Inga-Lill Mellqvist, Luleå, f Thorell 1913 Hans O Montelius, Gävle, f 1940 Lars-G Nehrman, Helsingborg, f 1942 Bo L Nilsson, Halmstad, f 1943 N Roland L Nilsson, Grimslöv, f 1942 Bo T Nordström, Uppsala, f 1943 Villy S Nyström, Stockholm, f 1944 Birgitta L Persson, Malmö, f 1943 Bo H Rosberg, Stockholm, f 1942 Sten C J Samuelsson, Godegård, f 1942 Gunnar O H Sandh, Forshem, f 1942 Rune E Sandberg, Stockholm, f 1919 Elvy M Selinder, Bergeforsen, f 1943 A Sven Åke Sigfridsson, Källby, f 1939 K Göran R Sjöstedt, Örebro, f 1943 Sten B Stavréus, Jönköping, f 1934 K-Olof Strand, Stockholm, f 1942 Kerstin E H Sundström, Stockholm, f Theorell 1912 E Torbjörn Tegelmo, Uppsala, f 1941 K Åke Wikström, Malmö, f 1917 Y Arnold R Yngvesson, Värnamo, f 1942 Sven Erik Åkerblad, Göteborg, f 1936 Ove L Åkesson, Backaryd, f 1942 Börje S G Österholm, Motala, f 1942

Från 299 kr

Text på kortet: "Gustafsberg". "Gustafsberg vid Uddevalla är inte endast Sveriges äldsta badort utan dess ryktbarhet härleder sig i minst lika grad från den för tiden unika internatskolan, som år 1776 där inledde sin verksamhet till gagn för "Bohusläns fattiga pojkar". Gustafsberg hette före 1774 Baggetofta och ägdes av skeppsredaren och handelsmannen Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina, född Hegardt. Makarna var barnlösa och testamenterade hela sin betydande egendom till en barnhusstiftelse. Konung Gustaf III stadsfäste donationsbestämmelserna och förlänade platsen namnet Gustafsberg. Barnhusskolan började sin verksamhet 1776 och meddelade undervisning i latin, moderna språk, matematik o.s.v. samt även musik. Såsom internatskola med egna lärare upphölls verksamheten till 1924. Numera är den förvandlad till skolhem, och eleverna undervisas i Uddevalla läroverk. På 1720-talet upptäcktes Baggetofta hälsobrunn, och den besöktes 1746 av Carl von Linné, som därom berättar i sin Wästgöta-resa. Såsom badort anses Gustafsberg kunna räkna sina anor från 1774, och därmed är den vårt lands äldsta. Sin glanstid upplevde badorten under förra hälften av 1800-talet, då kungligheter, adel och andra framstående kvinnor och män besökte Gustafsberg, och där drack hälsa ur surbrunnen. Efter att under många år ha legat gömd under badrestaurangens golv har brunnen nu gjorts tillgänglig, och idag kan man åter "dricka brunn" på Gustafsberg. Numera är den 200-åriga badorten livligt frekventerad. Den bjuder modern komfort i historisk mjljö och är en kostbar västkustens pärla, som skyddas inte endast av Barnhusdirektionen utan också av vårt lands högsta kulturvårdande myndigheter".

Från 299 kr

Placering med början fr v i första raden: Bengt Åke Andersson, Trollhättan, f 1947 Birgitta C Andersson, Bandhagen, f 1945 Jan L Andersson, Borås, f 1947 Kent E Andersson, Borås, f 1944 K Sören Arnström, Skänninge, f 1945 V Roland Bengtsson, Kalvsjöholm, f 1944 A Gunnel Björklind, Stockholm, f 1946 Kent E Fransson, Enskede, f 1945 L Morgan Gunnarsson, Grundsund, f 1945 Lars I Göransson, Eksjö, f 1945 Lars E S Hedeback, Eskilstuna, f 1946 Bo H E Lewin, Södertälje, f 1943 Eva V Lindberg, Remmenedal, f 1947 Bengt A Linderbert, Hörby, f 1946 O Torbjörn Lönn, Bollnäs, f 1942 Berit A-M Malmgren, Villands Vånga, f 1945 Bo Gunnar Nilebrant, Borås, f 1944 Lars I Nilsson, Alingsås, f 1945 Siv C Olofsson, Lit, f 1947 Eva K V Persson, Lund, f 1945 Jan O C Persson, Brunflo, f 1943 Ingrid C Rytterlund, Strängnäs, f 1947 Hans G Solberger, Östersund, f 1947 E Gunnar Stenke, Nässjö, f 1945 Bo A Svensson, Olofström, f 1944 Lena Tyllström, Lund, f 1944 R A Ingemar Wenström, Karlskrona, f 1943 Stieg G Åhlin, Stockholm, f 1939

Från 299 kr

Har sedan den 1 april 1909 forslat post 2 ggr i veckan på den 20 km långa linjen Öregrund - Norrboda på Gräsön. Därvid har posten förts över sundet utanför Öregrund i roddbåt och på Gräsön per cykel. Dålig väg, 30 á 40 kg post. Verkligt kraft och uthållighetsprov. Från den 1 oktober 1927 har turerna ökats till 4 i veckan därav 3 till Ösäng, 23 km och 1 till Örskärs lots och fyrplats, 29 km. För att komma dit måste lantbrevbäraren över ännu ett sund mellan Gräsö och Örskär, vilket ligger öppet för ostliga och västliga vindar från havet och vintertiden ibland utmärkes av svår isgång. Nu har lantbrevbäraren blivit i stånd att skaffa sig en motorbåt för denna transport och en bil av märket Ford, för brevbäringen på Gräsön. Den nya tiden bryter fram på kommunikationernas område även i denna isolerade trakt. Fotot togs vid inspektion av lantbrevbäringen den 16 juli 1927. Det visar Eriksson med familj på hans förstukvist det vill säga hustru och allenast 8 barn. Den 9:e och 10:e blevo så förskräckta för kameran, att de storskrikande sprungo och gömde sig. Eriksson synes mig förtjäna att förevigas i museet såsom exempel på en verklig svensk kraftkarl. Han hade snyggt och ordentligt både ute och inne, ungarna var välfödda och rödkindade. Ibland flera nätter i rad ute på fiske för familjens försörjning. Men hustrun ännu vassare. Dock ej i posten. Uppsala den 14 nov. 1927. Vilhelm Petrelius, Gräsö, Öregrund.

Från 299 kr

Gården Karlshem i Västerås-Barkarö. Bilden visar syskonen Britta och Anders på trappan till huset Margretehill i Norberg dit givaren och hans föräldrar och syskon flyttade 1926. I lådan där glasplåten påträffades fanns skrivet: "Britta och Anders taget 28/3 1929". Givaren berättar: "Britta var 13 år och Anders ett och ett halvt år. Barnen sitter på kökstrappan och bakom fanns ett hönshus. Mamma hade öppnat pensionat i huset och Britta hjälpte till. Far hade rakstuga men det räckte inte till ordentligt att täcka kostnaderna för huset. Man hyrde ut ett par rum på bottenvåningen och fyra på övervåningen. Det kostade 2 kr natten att bo där. Man kunde också äta middag vid 12-tiden. Då åt vi också. Och vi hade matgäster från byn också. Ofta var det marknadsfolk och bussresande som kom som tyckte att det var för dyrt att bo på hotellet. Det kom också folk ända från Stockholm som var i Norberg på semester. När direktörerna kom hade pappa bråttom hem från rakstugan för då satt de och pratade i trädgården och det tyckte han var roligt!"

Från 299 kr

Fyra vuxna och tre barn med kälkar utomhus en vinter. (Jämför med bild 4 och 8 av barn med kälkar. Kan vara taget samtidigt och kan vara samma barn). Lars (givaren) tror att damen med hatten är hans mor Edit Andersson, första barnet från vänster på sparken är Britta, nästa Lars själv och den siste pojken eventuellt Olle. Övriga vet han inte vilka de kan vara. I bakgrunden Björkås ålderdomshemm i Norberg som låg lite öster om byn, "som jag minns så tycker jag att det såg ut så där" säger Lars. "I sånt fall är det det s.k. Kärleksstigen som går framför. Så kallades vägen som blev kvar efter ett tidigare järnvägsspår som gick från Kärrgruvan till Engelsberg (Ängelsberg). Där gick bl.a. loket Förstlingen." Björkås ålderdomshem i Norberg blev senare Västmanlands Landstings "Sjukhem". Detta var då avdelning 5 tillhörande det då nybyggda Sjukhemet som låg på andra sidan Röningstorpsvägen i Norberg. Personerna på bilden befinner sig på "Gamla Banan", resterna av banvallen mellan Kärrgruvan och Ängelsberg.

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Patent Adelaar Zweedsche veiligheids lusifers" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Parrot Safety match" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Star of the Pacific Safety Match" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Cock on Barrel Safety Match" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "The Raft Safety Matches, J.S. Arathoon & Co. Soerabaya" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "The Times Damp Proof Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "The Fan Damp Proof Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "Calidad Superior Antonio Madinya" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Mönsterås Tändsticksfabrik, "The Javanese Safety Matches" Mönsterås har haft två tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892 anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska tändsticksindustrin.. Under 1800-talet tillverkades vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken. Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna, varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga särkilt för personer med dåliga tänder. Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel 1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter konkursen 1887 lades fabriken ner. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/monsteras_tandsticksfabriker.htm)

Från 299 kr