Här ser vi ladugårdens högra del som innehåller ett stort fähus och bakom tröskhuset ligger ladan. över ladporten sitter en stock i väggen, vilket tyder på att det funnits ett äldre skede för ladugården. Dubbelkryssfönstret har nog ersatt en hoimdlucka, det har nog varit en lucka ovanför fähusdörrarna också. Tröskhuset har tagits i anspråk som vagnbod, en höhäck står utanför.
Från 299 kr
Masse var nog lite imponerad av den nya ladugården och tog många bilder. Här ser vi den nya ladugårdsvinkeln. Kvar av de gamla byggnaderna stod bara en vedbod i resvirke med faltak, vedtravar syns t h, liksom en sågbock och en del sågad ved. Ett brunnshus med toppigt tak pryder gården. En vässten står vid tunen, inte långt ifrån brunnen.
Samma dag som Bild 1089 tog Masse den här av tröskhuset och bodarna. Tröskhuset tycks ha fått ny panel, det är bara fönstren som är målade. Vad bodarna innehållit är inte känt, man den större bodens högra del med fönster var nog dass. Andra halvan kan ha varit vedbod, men verkar väl liten.
Här ser vi den ganska nya ladugården i resvirke. Troligen har den byggts i etapper med laddelen med papptak längst bort först. Sedan följer två fähusdelar, varav den hitre troligen hade svinstior närmast gaveln. Denna del var nog rätt ny när bilden togs, gavelfältet är ännu inte målat. T h står dasset.
Man tog en bit i taget med den nya ladugården och byggde en del av ett nytt fähus i början på 1910-talet, se Bild 1052. Sedan rev man den gamla ladugården, ladan och tröskhuset och byggde till det nya fähuset med nästa 2/3-delar. I vinkel byggde man sedan ladan, se Bild 1069.
Masse har förevigat grannlagets ungdomar när de leker en än så länge icke identifierad lek. Men han har också fångat en del av den rivna ladugården med tröskhus. Vänstra ladugårdsdelen har nog bytt agtak mot spåntak och därmed fått lägre nock. Byggnaderna ser ut att vara i rätt gott skick, så det är svårt att förstå varför de revs några år efter bilden togs.
Masse har gått upp på backarna och tagit denna miljöbild av Gumbaldes imponerande ladugård, här 18 år gammal. Till höger ses en gammal ladugårdsflygel med halmtak och över denna skymtar manbyggnadens papptak. I bakgrunden kan man se Snausarve västra part. En viktig del av miljön är de många bandtunarna, som är i gott skick.
Alla strömmingsgarnen är upphängda på gistarna i garngården. När vinden blåste i garnen, slog hallarna, sänkstenarna, mot varandra i vinden, vilket gav ifrån sig ett särskilt klapprande och sjungande ljud. I bakgrunden ses en del av strandbodarna och vid horisonten Storholmen av Laus holmar.
Fie Oskar Larsson bearbetar de fastkilade träskoämnena med ett sorts långt håljärn. De andra två verktygen skedborr och yx står bredvid. Det är dagen före nyårsafton med barmak. Oskar har vinterrocken på, men det ser inte ut att vara kallt. Det finns obetydligt med grenved, en del finns nog upphuggen och torr i vedboden t h.
En åker full av rågskupor vid Mickelgards på När. Kvinnorna håller troligen påoch binder skupor längst bort på åkern. En halvtun avgränsar åkern, tunen bestårav en nedre del av sten och en övre med liggande trolar, s k räckar. I bakgrunden ses När kyrka.
Brevkort för upplysning och minne av konst- och industriutställningen i Norrköping 1906. Kortet visar torpet Hultet som hämtats från Ingelsta och utgjorde del i ett Skansen i miniatyr där IDUN berättar inför utställningen att "Här ska anblicken af åtskilliga djur, såsom getter, höns, m.m., glädja dem, som i serveringsbersåerna intaga sina förfriskningar."
Likt många svenska städer fick Linköping på 1960-talet ett stort och centralt placerat varuhus. I de flesta fall var det ett Domus ur Koperativa Förbundets varuhuskedja som uppfördes. För Linköpings del omdanades området radikalt. Den stora byggnaden kom närmast att täcka kvarteret Disponenten och det som blev kvar efter saneringen blev utlagt till torg. Bilden visar varuhusets fasad mot Repslagaregatan.
1977 genomfördes en omfattande sanering av den äldre och uttjänade bebyggelsen inom kvarteret Decimalen i Linköping. Ytans norra del skulle ge plats för ett nytt bankhus och samtidigt möjliggöra breddning av gatan. De återstående husen på bilden bar vid tiden ännu gatunumren 22 och 24, men kom inom kort att rivas.
Kyrkan i Askeby dateras till 1100-talets mitt och anses tillkommit som del i en kungsgård snarare än som traditionell sockenkyrka. Redan vid 1180-talet överlämnades kyrkan till ett cistercienserkonvent, sannolikt genom konungens tillrådan. Av det något anonymiserade klostret återstår endast kyrkan. Här en dokumentation i samband med 1951 års restaurering.
Även den väl förtrogne med Linköping kan tveka inför en första anblick mot bildens anläggning. När stadens teater stod färdig 1903 var dess omgivningar ännu till stor del opåverkade av stadens kommande utbredning. Vy från Brandstodsbolagets tomt med blicken vänd mot väster.
Motiv som tidigare tillskrivits Kölefors kvarn och norr om Kisa. Lokalhistoriskt orienterade lotsar oss däremot ytterligare några hundra meter norrut längs Storån för att hamna vid Nykvarn under Torps ägor. Vid tiden för bilden var kvarnen nedlagd. Den sista noterade mjölnaren var Carl Johan Carlsson som avflyttade 1875. Till höger skymtar del av Östra centralbanan mellan Linköping och Vimmerby.
Interiör från kvarteret Vårdtornet i Norrköping. Byggnaden till vänster uppfördes 1760 av sadelmakare Michelson. År 1826 köptes det av skräddaren Gottfrid Zetterstrand som tio år därefter lät uppföra den putsade bygnaden till höger. Bilden är tagen 1957 i samband med rivningsansökan inför breddning av Västgötegatans nedre del.
Under 1960-talets senare del revs återstoden av Åbylunds äldre bebyggelse. Området hade under en längre tid sanerats för att ge plats för dagens flerfamiljshus och vid fototillfället 1967 kvarstod endast ett antal hus utmed den vidare igenlagda Åbylundsgränd. Här grändens nummer 8 kort före rivning.
Inbäddad i grönska ståtar sedan 1880-talets senare del tingshuset vid Barnhemsgatan. Skälet för tillkomsten var att tre häradsrätter i Linköpings omnejd sammanförts till en gemensam domsaga. För byggnadens ritningarna stod Janne Lundin, sin tids främste arkitekt i Linköping. Bilden har lämnat oss odaterad men omkring 1950 kan vara en uppskattning så god som någon.
Interiör från en speceriaffär i Linköping omkring förra sekelskiftet. Just denna var del i den mycket framgångsrika köpmannen Axel Karssons rörelse. Han var främst verksam inom konfektion men såg värde i ett diversifierat utbud. Bilden är rimligtvis från firmans butik på dåvarande adressen Apotekaregatan 13.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.