" Teckning av N J Löfgren 1820. I Löfgrens "Calmar stift" I. ATA. Ålems gamla kyrka, östra delen samt koret. Teckning av N J Löfgren 1820. Efter Löfgrenska samlingen i ATA; Kungliga Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien. Här synes den breda triumfbågen mellan långhuset och koret, vidare skeppets pelare och valv. Alldeles till höger om bågen synes det målade fältet med Johan Skyttes och hans makas vapen samt inskription, angående donationen av kyrkans målningar. På motsvarande plats vänster om bågen hänger den ännu bevarade oljemålningen med Lazari uppväckande. Vid båda sidorna om altaret nummertavlor samt två adliga banér, det Ribbingska och det Mörnerska." Ålems kyrka.
Från 299 kr
Per Olsson använde den gamla ladugårdens framvägg vid nybygget, men gjorde en ny bakvägg iom att den nya ladugården skulle få en större bredd. Dessutom byggdes ett foderloft i sten. Här har man provisoriskt fogat ihop den nya och gamla delen i väntan på att bygga vidare. Det kom dock att ta tid, inte förrän omkring 1950-talets mitt fullföljdes det planerade ladugårdsbygget. Den gamla ladugårdsdelen innehöll ett fähus med hoimd och på gaveln troligen ett lamm- eller grishus. T h står ett enkelt dass.
Masse har stått på backkanten och tagit denna bild av Karlssons uthus. Dessa ladugårdsbyggnader var bland de största och ålderdomligaste i socknen vid förra sekelskiftet. Den långa bulladugården med agtak var mycket välbyggd. Den innehöll två fähus med varsin hoimd, hörum, i sin vänstra del och till höger om ladportarna låg ladan, utanför vilken det ligger en väldig halmstack. Ladugårdsflygeln till vänster innehöll en mängd funktioner. Troligen håller man på och kör in hö just här, höhäcken står på vägen under luckan till loftet. Man ser hur vägen ner till Nybro svänger ner här framför ladugården. Den gick vidare ner till grannparten, vars flygel skymtar till höger och därefter ner mot Närkån.
Efter rötningen skulle linets torkas. Det kunde göras i särskilda torkhus, s k bastur, men också på en ugn ute i det fria. Här har Masse arrangerat en arbetsbild en snöfri dag i Helgmillum (mellan jul och nyår) där linet torkas på ugnen. Vidare brakas linet närmast ugnen med hjälp av ett särskilt redskap som krossar linets stjälkar. Därefter skäktas linet med ett skäktträ likt en machete mot en liten stolpe så att man slår sönder stjälkarna. I nästa moment häcklas linet, då det dras genom en häckla försedd med en mängd långa järnpiggar, så att stjälkarna dras bort från linfibrerna.
Porträtt av pastor Per Viktor Wahlgren. Född i småländska Järeda 1864 kom han till Östergötland år 1892 för tjänst som pastorsadjunkt i Svanshals. Efter kort tid erbjöds han samma befattning i Västra Stenby församling, där han vidare utnämndes till vice pastor. I maj månad 1895 öppnades nästa steg i hans kyrkliga karriär. Han inflyttade då till Vadstena för ny anställning som vice komminister i stadsförsamlingen. Efter en kort tid i Virserum kom han åter till Östergötland, denna gång för tjänsten som komminister i Bankekind. Omedelbart därpå gifte han sig med Maria Ronander, bördig från Stockholm. Makarna kom att få fem barn och bodde i församlingens komministergård Bjärstad.
Esbjörn Pontin på trappan till Liljeholmen i Blåvik. Godset som han förvärvat 1894 hade råkat i förfall och efter kostsamma försök att ställa det i ordning valde han vidare att sälja gården till Boxholms AB. Istället lät han uppföra en starkt påminnande herrgårdsbyggnad invid sitt stamgods Schedevi i Tjärstad socken. Nybygget kom även det att heta Liljeholmen och fungera som makarna Pontins bostad på ålderdomen. Långt senare kom herrgården säljas till dåvarande Örebromissionen som där startade Liljeholmens folkhögskola. Odaterad bild från omkring år 1900.
Porträtt av Carl Scheffer. Här som kadett vid Kungliga Krigsskolan i Karlberg, från vilken han utexaminerades 1874 för tjänst som underlöjtnant vid Västgöta regemente och vidare en militär karriär. Vid tiden var han även nytillträdd fideikommissarie till barndomshemmet Fårdala säteri i Åsle. Som föräldrarnas enda son var han formellt innehavare till säteriet redan från 1863. Samma år hade fadern dött av ett vådaskott vid vapenvård efter en jakttur, men som minderårig fick det praktiska övertagandet vänta till vuxen ålder. Anm: Fotografiet ingår i museets samling "Porträtt av östgötar". Likväl har ingen anknytning till länet kunnat styrkas för Carl Scheffer.
Porträtt av Elisabeth "Betty" Mörner. Född i Blädinge socken 1837 som dotter till greve Nils Gustaf Mörner och hustrun Eva von Platen. Fadern gick bort i Elisabeths barndom och hon kom tidigt att bli inneboende hos släktingar på godset Dagöholm i Lerbo. När familjen vidare bröt upp från Dagöholm för ny tillvaro i Nyköping och senare Bettna, följde Elisabeth med och blev kvar i hushållet tills hon ensam flyttade till Stockholm. Man skrev då 1874 och i huvudstaden skulle hon förbli till sin död 1911. Hon avled som ogift, skriven på Brahegatan.
Porträtt av Johan Fischer. Född i Lönsås 1787 som son till ombudsmannen Anton Fischer och dennes maka Lena Maja Cnattingius. I vuxen ålder, oklart när, flyttade han till Linköping. År 1812 lämnade han staden för att ta tjänst som garvaregesäll hos åldemannen Johan Westerling i Örebro. Redan året därpå öppnade Fischer egen verkstad i Öster Tull. Efter ännu ett år gifte han sig med en dotter till sin förra arbetsgivare, Christina Rebecka Westerling. Äktenskapet blev långt men tycks innehållit viss friktion. I en husförhörslängd noteras Fischer för "Flera gånger varnad för misshällig sammanlevnad. Senast den 13 januari 1840". Efter Fischers död 1864 drev sonen Carl Johan verkstaden vidare.
Ruth Lönegren med sin älsklingsdocka, får vi förmoda. Född i Kärna prästgård hösten 1890 som dotter och förstfödda barn till vice pastorn Ernst Lönegren och dennes hustru Ester Hellström. Ruth kom vidare att växa upp i skånska Öved, där fadern från 1894 innehade tjänsten som församlingens kyrkoherde. Han kom upplysningsvis att sedermera bli biskop över Härnösands stift. Ruths liv tog för tiden naturligtvis en annan riktning men blev ändå tämligen likartad. År 1915 kom hon nämligen att gifta sig med komministern och sedermera kyrkoherden Arne Olof Arbman. Makarna kom att verka och bilda familj i Hässjö, Västernorrlands län.
Framställning med tekniska brister som detta till trots bär stora värden. Vy från Risbrinkens höjder mot Hejdegården med Tannefors i fonden. Närmast åskådaren till vänster den charmerande stadsägan 487 utmed Risbrinksgatan, vars numera ödetomt ännu skvallrar om livet som här passerat. Till höger ses den ännu bestående Druidgården. Längs Hejdegatan har stråkets första hus rests. Hejdegatan 14 byggs i stunden ut med en länga jäms den ännu inte utlagda Villagatan. Fastigheten kom vidare att erhålla adressen Villagatan 1. På Tannefors-sidan finns annat att upptäcka för den intresserade. Odaterad bild som kan preciseras till 1913.
Före detta hemmansägare Jonas Peter Tollin och Emma Ljungström firar diamantbröllop tillsammans med sina sju döttrar med respektive och barn. Dagen är den 29 december 1923. Platsen är parets bostad Fridhem, ett undantag till Attarp, Svinhult sn. I nedre raden från vänster sitter det jubilerande parets dotter Cecilia med maken Oskar Phalén och sonen Thure. Till höger om Jonas Peter och Emma ses dottern Ottilia med sin make Alfred Andersson och sönerna Conny och Yngve. I övre raden från vänster står döttrarna Jenny och Hilma. Den sistnämnde intill hennes förmodade son. Vidare döttrarna Hulda och Viktoria med den sisnämndes dotter Naemi dem emellan. Längst till höger står dottern Anna.
Reprofotograferat porträtt av Josefina Wikström. Enligt påskrift gift Sundstedt. Anm: Kvinnans identitet har inte helt styrkts. Möjligtvis Josefina Wikström, född i Runtuna socken 1823 som dotter till kyrkoherde Eric Wikström och makan Anna Juliana, född Collin. I sammanhanget kan nämnas att fadern var född redan år 1756. Efter dennes död flyttade Josefina och modern till Linköping. Som Mamsell kom Josefina vidare till Skänninge och senare Ödeshög. Från 1862 gift med Carl Daniel Sundstedt (1831-1920). Död i Björkvik 1899. Korrelerar sannolikt med post PAO1715 och PAO1725.
Porträtt av Evald Stenhammar. Född i Häradshammar 1824 som son till prosten Christian Stenhammar och makan Anna Charlotta Kernell. Efter teologiska studier vid Uppsala universitet inflyttade han till Linköping 1865 för tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Efter en tid åter i Uppsala för fortsatta studier och vidare som prästvigd docent inflyttade han 1876 en andra gång till Linköping, nu tillsammans med hustrun Anna Charlotta Holmberg och parets fyra barn. Skälet var erbjudande om tjänst som så kallad domkyrkosyssloman vid sidan av kyrkoherde i Vreta kloster och Stjärnorp. Från år 1878 var familjen bosatt i Vreta klosters kyrkoherdeboställe.
Porträtt av Klas Sondén. Född i Kvillinge 1859 som son till dåvarande prosten Anders Fredrik Sondén och makan Carolina Cecilia Kalén. Fadern, som var bördig från Landeryd, utsågs år 1865 till domprost i Skara, vilket kom att bli Klas Sondéns uppväxtort. Modern gick bort redan 1866 och lämnade nio barn moderslösa. I vuxen ålder kom Klas Sondén att göra framgångsrik karriär som ingenjör och hygientekniker med tjänstgöring i både Sverige och Tyskland. Från 1895 var han docent i teknisk hygien vid Tekniska högskolan och vidare invald i Vetenskapsakademien och ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. År 1921 fick han professors namn.
Anna Linder med, vad som tolkas, Maria Wising i famnen. Anna föddes i Linköping 1867 som dotter till domprosten Carl Vilhelm Linder och makan Ulrika Wallenberg. I vuxen ålder lärare vid stadens elemantarläroverk för flickor och efter vidare studier seminarieadjunkt och lektor vid läroverken i Landskrona och senare Kalmar. Från 1927 åter boende i Linköping. Flickan Maria Wising skulle i sitt liv bli mer känd som Maj von Dardel, som i sitt första äktenskap var gift med Raoul Wallenberg (den äldre) och således mor till diplomaten Raoul Wallenberg (den yngre).
Till synes uppslupen folksamling på Borggården invid Linköpings läroverk. Året är 1901. Utan given vägledning är det mest rimliga att vi bevittnar firandet av vårens ankomst den 1 maj. Med start redan år 1860 hade läroverkets elever skapat en karnevalstradition i Linköping. Iförda brokig klädsel avtågade karnevalståget från just Borggården. På oxdragna kärror drog man vidare genom staden för att under stoj och larm häckla allt och alla. För ackompanjemanget stod studentorkestern Bonnkapälle med sitt spelande "hellre än bra". Tidningen Östgöten kunde dagen efter meddela att vädret varit strålande och att "karnavalen var rätt lyckad. Programmet var det bästa. Rätt nätt och småroligt hopkommet".
Hägerstad skattegård i Hannäs har en komplicerad historia. Efter att dåvarande ägare musikdirektör Hugo Beijer lät uppföra Hägerstad slott på gårdens ägor fick den forna mangårdsbyggnaden ny funktion som arbetarbostad. Det är i den användningen vi ser gården på denna bild från 1890-talets mitt. Vid tiden ägdes gården av protokollsekreterare Ludvig Christoffer Bäck men såldes kort efter hans frånfälle 1899. Beijers slott kom vidare att styckas av från gården och den ursprungliga Skattegården blev ånyo egen enhet. Den gamla huvudbyggnaden hade då tjänat ut och revs 1919 för att ge plats för nytt boningshus för gårdens ägare.
En för Linköping sällsynt dokumentation från området av Kanberget. Fotoåret var 1916 men miljön är påfallande sig lik till våra dagar. Vy västerut från det så kallade Lorichska huset med blick över gården till Storgatan 84. I fonden skymtar villorna Kaserngatan 7 och till höger nummer 5. Vad som försvunnit sedan bilden togs är trähusen hitom villorna. De tillhörde Wahlbecks repslageri som vid tiden ännu bedrev sin verksamhet från Kanbergets norra delar. Annat som försvunnit är stadens vattenreservoar som tornar upp sig till vänster i bild. Efter att det intilliggande vattentornet invigts 1910 kom den öppna vattenanläggningen så småningom att tas ur bruk och vidare rivas.
Anderska gården i Linköping bar tills gatuhuset monterades ned adressen Nygatan 62. Nedmonteringen blev aktuell efter att Nygatans sträckning i området lades igen i början av 1950-talet till fördel för ny trafiklösning. Att huset inte helt sonika revs, likt andra i grannskapet, kan vi tacka existensen av det då relativt nyinvigda friluftsmuseet Gamla Linköping, där byggnaden erbjöds utrymme. Gårdens namn är hämtat från konstnären Knut Ander som växte upp i huset och vidare kom att bli dess ägare. Foto 1929. Notera förekomsten av fingeravtryck i bilden, som här inte retuscherats utan lämnats kvar till varnagel för försiktighet vid hantering av fotonegativ.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.