Hallsarvebröderna (?) lastar på släke på en långgrund strand i början på hösten. Det våta släklasset är säkerligen tungt, så det behövs två dragare. Hallsarve hade knappast 4 hästar och två likadana vagnar, så det bakre ekipaget hör nog till nån annan gård, om det nu inte är så att det är flera Hallsarve-parter involverade i det här arbetet. Drickbyttan står t v om de främre hästarna!
Från 299 kr
På denna släkhög växer rikligt med vad Masse kallar släkmålla, typisk snabbvuxen målla.
Masse kallar detta för släkstigvagn, sidolämmen liknar en stege. Släke kördes nog med lite olika vagnar, kanske beroende på om släken var våt och tung eller inte. Vagnen står på gården hos Oskar Larsson på Fies norra part. Ladugården har märkliga rombformade fönster till kohuset och stallet. Luckorna går till varje fähus hoimd, hörum. Agtaket har lappats med halm.
Det här sjögräset dög också att ta hand m, men var inte alls lika bra som blåstången. Men när den ligger så här är den lätt att ta med grep. Typisk släke för långgrunda stränder.
Bilden visar överväxta släkdöiar och det mörka ute i vattnet är en hop släke.
Masse har arrangerat denna bild så man ser hur linan är fäst i krabban.
Botels Lars Hansson trär möjligen upp snarorna på den s k snarstocken.
Botels Lars Hansson verkar här nysta upp snaran.
Botels Lars Hansson GÖR VAD DÅ?
Botels Lars Hansson, 47 år, och sonen Harald, 19 år, börjar fläta en stensnara.
På väggen hänger ett par träskostövlar på tork. Det är rymliga träskor som klätts med höga skaft av läder, skaften gick upp på halva låren. Dessa använde man vid uthavsfiske som skydd för väta och för värme, särskilt på vinterhalvåret. Boden är en bulbod, där de otäta bularna på långväggen tätats genom påspikning av bräder. Gavelfältet är utbytt med moderna bräder och boden har kostats på papptak. Den har en lucka i stället för fönster, vilket var det vanliga om man överhuvudtaget hade något ljusinsläpp i boden.
Snaror användes till att snärja fågel med. De flätades av hästtagel. Det fanns olika sorters snaror. Masse visar här en snarstump och en ...? DET ÄR NÅT FEL! samt olika russviskor, tageltussar, för snartillverkning.
På natten fiskade man bl a efter ål genom att ha tjärvedsbloss i en liten järnkorg, som var fäst vid en stake och som man satte fast i fören av båten. Ålen och annan fisk drogs till ljuset och man kunde fånga den med ljuster eller ibland håv. Detta gick inte att fotografera, därför har Masse låtit arrangera denna bild där Karl Larsson låtsas brande, fiska med brandjärn, efter ål. På stranden roar sig några personer åt händelsen.
Denna barvinterdag i slutet av januari är Masse nere vid Nabbu och fotograferar i det sneda kvällsljuset, hans och kamerans skugga syns på bilden. Han vill visa hur garngården, gistgården, ser ut med alla gistar och stänger för strömmingsgarnens torkning. En jägare med hund lutar sig mot en nyare typ av spikad torkställning. Se Bild 435, 421, 416.
Jakob Söderlund slår bänden på laggkärlet. Det kan vara en insaltningstunna han arbetar med. I bakgrunden syns hans lilla ladugård, men den har ett tillbygge i trä t v som inte finns idag.
Hallsarve Ferdinand Jakobsson skall köra iväg och sälja strömming, kanske får sonen Hjalmar följa med. De kör med fin vagn och tvåspann hästar. I bakgrunden syns en manbyggnad och flygel, men de är inte Ferdinands.
All strömming är färdigrensad och här saltar Hallsarve Ferdinand Jakobsson och hans fru ? Maria strömmingen direkt i vagnen, sonen Hjalmar ? hjälper till. Det här är fisk för avsalu!
Hallsarve Ferdinand Jakobsson och Petter Boberg Kauparve (PB bodde först i en stuga mellan Kauparve Perssons och Kauparve Petterssons idag, han köpte omkring 1895 det som är Kaupre Ridsport idag av Ferdinand Jakobsson) De häller strömming ur en låda med glesa spjälor så att vattnet skall rinna av och med rundad botten (?) ner i vagnen. Bredvid vagnen står en mycket stor flätad korg med dubbla handtag. Kvinnorna koppar, rensar, strömmingen. De är arbetsklädda med förkläden och huvudduk. Den ena kvinnan bör vara Ferdinands fru Maria och pojken deras son Hjalmar, den andra kvinnan kan vara Petters fru Brita Cajsa. De står vid ladugården med de öppna åkrarna mot sjön bakom dem.
Att koppa strömming betyder att man bryter av huvudet (Kopf) och petar ur inälvorna med fingrarna, det går ganska fort och lätt, men blir arbetsamt i längden. Här har man en bunn rensad strömming, mer finns förmodligen i korgen och på flaket.
Smiss Elisabet Vedin och fostersonen Artur Karlsson har varit nere vid Nabbu med häst och vagn och hämtat hem strömming, vilken bla kan ligga i den flätade korgen på flaket, det bör finnas plats för mera fisk bakom lämmarna. Det var vanligt att man fiskade många dagar i rad, på våren och hösten ibland i flera veckor, om vädret var tjänligt. Då fick kvinnorna och ev drängar, gamla gubbar och barnen sköta det dagliga på gården. Bakom vagnen står troligen Elisabets man Christian Petter Persson. I bakgrunden ses intressanta byggnader. Den vänstra skulle kunna innehålla smedja och snickarbod, den högra källare eller linbastu. KOLLA BILDER På GåRDEN!
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.