Södra Villastaden, även "Lilla Tierp" eller järnvägsvillorna, mellan Södra Kopparslagargatan och Muréngatan. Kvarteren har namn efter riksregalerna: Kronan, Spiran, Äpplet, Svärdet, Nyckeln och Manteln. Bilden tagen mellan 1916 - 1920. De började byggas 1915. 1921 var ett 20-tal villor, för två familjer vardera, inflyttningsklara. Senare tillkom någon enfamiljsvilla och några hus för fyra familjer. Till området flyttade anställda vid Uppsala-Gävle järnväg, flera från Tierp Där bildades en av Gävles första egnahemsföreningar. Bilden tagen mellan 1916 - 1920
Från 299 kr
Södra Villastaden, även "Lilla Tierp" eller järnvägsvillorna, mellan Södra Kopparslagargatan och Muréngatan. Kvarteren har namn efter riksregalerna: Kronan, Spiran, Äpplet, Svärdet, Nyckeln och Manteln. Bilden tagen mellan 1916 - 1920. De började byggas 1915. 1921 var ett 20-tal villor, för två familjer vardera, inflyttningsklara. Senare tillkom någon enfamiljsvilla och några hus för fyra familjer. Till området flyttade anställda vid Uppsala-Gävle järnväg, flera från Tierp Där bildades en av Gävles första egnahemsföreningar.
Villa Villekulla - "Gamla bostadshuset" mot nordost. Personalbostad på Lillastretered. Under olika tidsperioder bodde i östra gaveln Karl Krantz och Arne Johansson, i övervåningen Harry Mattsson. I västra sidan Torsten Englund och John Johansson och i övervåningen Vilgot Axelsson. I den västra gavellägenheten bodde Ernst Lundberg och Hjalmar Kristiansson. Fruarnas namn var i nämnd ordning Nora, Karin, Berta, Rut, Hulda, Klara, Rut och Selma. De flesta var under skol- och vårdshemstiden anställda på Stretered.
Anställda utanför Gustav Svenssons affär på Gamla Riksvägen 48 år 1948. Bakre raden från vänster: 1. Helga Svensson (f. 1910, d. 1985, svägerska med nr. 2 och 4), 2. Carl Gustav Svensson (f. 1911, d. 1952, bror med nr. 4), 3. biträde Iréne Magnusson (f. Olsson 1931), 4. Valfrid "Valle" Svensson (f. 1908, d. 1991, bror med nr. 2), 5. biträde Aslaug Benkel (f. 1925). Sittande: 6. Britta Svensson (f. 1914, d. 2003, gift med nr. 2), 7. biträde Ingrid Hansson.
Banhallen vid Stockholm centralstation, 1893 eller 1894. Damerna på bilden anställda vid byrån för kombinerade biljetter. Från vänster: Fröken Elin Lundberg, död omkring 1900, dotter till J.H.Lundberg, Fröken Anna Wallin, Fröken Ellen Ström, syster till trafikdirektör E.Ström och gift med Stins K.A.Smedmark Hudiksvall, Stationsskrivare E.F.Björkman, Trafikdirektörsassistenten F. Rydbeck, sedemera trafikinspektör, död 28/2 1911, Fröken Victoria Westerlund, Kontorsskrivare O.A. Norbäck, död 1919 samt Stationsinpektor W.H.Kock, Död 1917.
Tändstickstillverkning vid Växjö tändsticksfabrik. Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.