Masses har fotograferat den strängt symmetriska manbyggnaden på en olämplig årstid när trädens löv skymmer huset, också staketet skymmer sockeln. Fönstren sitter i små nischer, vilket from denna tid blev gängse, liksom det utskjutande taket. Den manbyggnad som uppfördes 1810 revs således när den var drygt 60 år gammal och man byggde detta stora hus i stället.
Från 299 kr
Ytterligare en bild på ladugården med alla fähusen. Längst tv låg troligen lamm- och grishuset, därefter kohus och stall, var och en med sina hoimdar, hörum. Nu är merparten av dessa utrymmen inredda till verkstad. På taknocken vid gaveln sitter en stång. Sådana kan man se ganska ofta på ladugårdar, men vilken funktion har de haft?
Denna bulladugård är troligen byggd i slutet av 1800-talet. Den innehöll förmodligen två fähus längst bort, hoimd i mitten och lada hiterst. Den tillbyggda boden var sannolikt vagnbod och förråd. Ladugården finns kvar än idag, men boden är borta. Grindarna är säkert gjorda av grannen Lars Pettersson på Hemmor, se Bild 907!
Utan Masses dokumentationssinne hade en bild på så här enkla uthus aldrig har blivit tagen. Nu får vi en god insikt om människornas levnadsvillkor för 100 år sedan bara genom att se på bilden. Den större byggnaden är en liten bulladugård, förlängd med en resvirkesdel t h där det större fönstret sitter, skarven går också att se i faltaket. Ladugården är också höjd genom ett påbyggt foderloft. Ladugården skulle kunna innehålla en ko, en kalv och ett par grisar eller lamm. Den fallfärdiga mindre bulbyggnaden t h skulle kunna vara gris- eller lammhus. Skjulet längst t h är vedbod, det ligger ved utanför. Den påbyggda boden t v kan vara ett hönshus. Framför vedskjulet ser det ut att ligga en större båt under skydd av lämmar. Bilden är tagen i slutet av oktober och kanske hade man tagit hem båten över vintern. Var Jakob Södergren fiskare? Sonen Arvid var i alla fall det. Nils var mjölnare med egen kvarn (?), se Bild 609, 611, 612, 613 och 614. Masse uppger att även Arvid var mjölnare. Masse har nog skrivit fel: det här är nog uthusen till Liven Lagergrens boplats!
Ytterligare en bild på tröskhuset, där mer av dragbommen syns i öppningen. Hela det vidbyggda huset kallar Masse för magasinet, men det var bara magasin uppe. Den stora utåtgående porten tyder på att det är en vagn- och redskapsbod där inne. Se Bild 552.
Masse kallar detta för släkstigvagn, sidolämmen liknar en stege. Släke kördes nog med lite olika vagnar, kanske beroende på om släken var våt och tung eller inte. Vagnen står på gården hos Oskar Larsson på Fies norra part. Ladugården har märkliga rombformade fönster till kohuset och stallet. Luckorna går till varje fähus hoimd, hörum. Agtaket har lappats med halm.
Här bygger troligen Jakob Petter Ödahl, 67 år, och sonen Johan Petter, 42 år, en fiskebåt, tvåmänning, på ladan hemma på gården. Det var vanligt att man byggde sina båtar själv, det tillhörde allmänbildningen. Här har man fått klar kölen, stävarna och de första borden. Utanför ladporten syns tröskhuset och i bakgrunden manbyggnaden.
När garnen torkat, knöt man ihop dem så de enkelt gick att bära med sig. Här ser man två ihopslagna garn, på det vänstra ser man moderna korkflöten, på det högra ser man de mjukt rundade sänkstenarna, de s k hallarna. Nabbu ligger på När, men det var Laubornas fiskeläge.
Möjligen arbetar man här med en stor slagborr, med vilken man hackar sig ned i berget. Bilden visar hur öppet det var på Lausbackar ännu i början på 1900-talet. Troligen är bilden tagen mot norr med fattigstugan t v och Masses ställe bakom borrutrustningen.
Takstolsresningen har nu fortsatt till laddelen av bygget. Med förvånansvärt primitiva metoder, bara två fastknutna stänger, lyckas man resa upp takstolarna och få dem på plats. Sedan lägger man bara ett par lösa plankor på hanbalkarna för gubben uppe att gå på. Synd att Masse inte var med när de byggde stenväggarna, likaså fortsättningen av taken, panelen och fönstren.
En för Storsudret ordinär vast av kalksten med någon gråstensinblandning. Balklidets balkar är för klena och krokiga. Här har Masse rätt om hailvast. Se Nr 218. Lägg märke till att gräset är slaget utanför vasten, det var de fattigas foderplats, de fick ta hö och beta på vägkanter och dikesrenar.
Märkligt att man kunde veta att denna rissträng var lagd 1829, den skulle vara nästan 100 år på bilden! Men träet är vitt i den, så den är klart gammal. En "modernare" tun står bakom då man troligen tyckt att bryttunen tjänat ut.
Säden östes med en sädskopa, formad från en enda träbit. Här ses ett ovanligt vackert format exemplar. För att säden skulle torka och inte mögla, vände man den där den låg på loft och magasin med skopor. Säden kunde behöva ösas igenom flera gånger innan den var tillräckligt torr.
Rudolf Larsson tog sig namnet Ahlström efter farfar skolmästare Lars Ahlström. Rudolf var son till den på många bilder förekommande J.O. Larsson vid Fie, en av Masses bästa vänner i Lau. Här kör Rudolf hem sladden på en arbetsvagn dragen av gårdspartens oxar. Rudolf flyttade sedan till Visby och dog redan 1918 endast 28 år gammal.
Parti av Storgatan i Valdemarsvik 1962. Inom kort kommer trähusen på gatans högra sida att rivas och ersättas med tidstypiska affär- och bostadskomplex. Närmast ses vad samtiden kallade Centrumhuset, inrymmande sina sista hyresgäster i skobutiken Oscaria, Arvid Anderssons Herrekipering och pensionat Centrum. Byggnaden var uppförd 1849. I bortre änden av den rivningsbeslutade husraden skymtar Stora hotellet.
Vy längs med Storgatan i Linköping. Den okända fotografen hade placerat sig invid Stångebro och riktat sin kamera rakt västerut. Tiden var omkring 1920. Hitom Storgatans skärning med Hamngatan ser vi till vänster delar av fattigvårdens anläggning i staden. Till höger ses södra delen av en lång byggnad som inrymde Stångebro tvättinrättning.
Enligt uppgift ska kvinnan på fotot föreställa Eva Laura Charlotta Lind, född Aspling. År 1888 gifte hon sig med kyrkoherde Karl Johan Lind och paret var bosatta i kyrkoherdebostaden Korsnäs i Sankt Anna under åren 1907-1919. Dock är det inte denna bostad hon står invid på bilden.
Studentporträtt av Ernst Petersson. Född i Linköping 1861 och son till guldsmedsmästare Samuel Petersson och dennes hustru Helena Christina Carlson. Vidare gift 1891 med Jenny Ottilia Johansson. Från 1896 var de bosatta i Ultuna där han kom att bli lektor i mejerilära och bakteriologi och kemi vid lantbruksinstitutet.
I Styra har begravningsplatsen legat öde sedan församlingens kyrka revs sommaren 1861. Upprinnelsen var att den tidigare annexförsamling till Varv sammanslogs med densamma till en kyrkosocken med gemensam kyrka och kyrkobok. Kyrkoruinen i Styra övertäcktes med jord men gravvårdarna fick stå kvar. Här en vy från väster 1929.
Likt många svenska städer fick Linköping på 1960-talet ett stort och centralt placerat varuhus. I de flesta fall var det ett Domus ur Koperativa Förbundets varuhuskedja som uppfördes. För Linköpings del omdanades området radikalt. Den stora byggnaden kom närmast att täcka kvarteret Disponenten och det som blev kvar efter saneringen blev utlagt till torg. Bilden visar varuhusets fasad mot Repslagaregatan.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.