Ladugården innehåller kohus t v med dubbla båsrader och hoimd, hörum med lucka, därefter port för att nå foderloftet, sedan hoimd, stall med dubbla spiltrader och ytterligare en hoimd. Porten till ladan finns alldeles intill tröskhuset, vilket var gängse sätt att bygga på, samt tröskhus. Ladugården är sannolikt tillkommen omkring 1860, tröskhuset lite senare. T v skymtar vedboden med grenhög och huggpacke utanför.
Från 299 kr
En klassisk höstbild från Mattsarve visande manbyggnaden och den tämligen nya vinkelbyggda ladugården, en av socknens största på sin tid bakom höga popplar (pilar), vilka var populära träd att plantera på socknens gårdar under 1800-talets andra hälft. Genom grinden till beteshagen går en liten väg upp till gårdspartens kvarn, vilken alltjämt finns kvar i gott skick. Bandtunar hägnar fortfarande in ägorna.
Masse har tagit en mängd bilder från Nöiu, nedanför örnkull rätt nära Brändu fiskeläge. Se Bild 449-454, merparten av Bild 468-481, Bild 197, 198. Här ser vi släke, tång, i strandkanten. Släke var förr ett mycket viktigt gödningsmedel till åkrarna. I bakgrunden ses sk äutstäuor, stängsel ut i vattnet fastsatta i stenfyllda träkistor.
Läil-a är ån som rinner från Garde väster om landsvägen nära Bönde. Stället i bakgrunden var Johan Bergströms på Masses tid och låg då under Botvide, sedan Bönde, se Bild 670-672. Masse hade nog tankar på att ta fler bilder av broar, men det blev inte något mer.
Samma dag som Bild 1089 tog Masse den här av tröskhuset och bodarna. Tröskhuset tycks ha fått ny panel, det är bara fönstren som är målade. Vad bodarna innehållit är inte känt, man den större bodens högra del med fönster var nog dass. Andra halvan kan ha varit vedbod, men verkar väl liten.
Här ser vi den ganska nya ladugården i resvirke. Troligen har den byggts i etapper med laddelen med papptak längst bort först. Sedan följer två fähusdelar, varav den hitre troligen hade svinstior närmast gaveln. Denna del var nog rätt ny när bilden togs, gavelfältet är ännu inte målat. T h står dasset.
Det rådde uppenbarligen en febril byggnadsakivitet på båda Smissparterna på 1910-talet, man förnyade så gott som hela byggnadsbeståndet. Det märkliga med Artur Karlssons part var att man byggde ena vinkeln av ladugården i bulteknik, det hade man i stort sett slutat med på 1910-talet. Men moderna fönster satte man in! Stendelen innehöll fähus och buldelen lada. T v skymtar källaren, se Bild 1059.
Masse har tagit denna bild som visar den gamla ladugården med agtak. Stendelen innehöll troligen ett dubbelt fähus t v med hoimd, hörum, med lucka i väggen, t h var det nog lammhus. En sommargrind sitter i fähusdörren. Buldelen innehöll nog en vagnbod med gångdörr och sedan lada, ladporten med vädringslucka skymtar längst t h. Framför ladugården står en langstigvagn. Brunnsholken syns t v.
Masse gick ner från sin stuga till Smiss dagen efter förra bilden, se Bild 1052, för att ta en bild när man började med rivningen av den gamla ladugårdens agtak. Man har kört hem stora högar med sten till det nya ladugårdsbygget. Det var nära, stenbrottet låg uppe på Lausbackars sida mellan Bogs backe vid Backvägen och Laus Käldu.
Masse har stått på vägen och tagit denna bild av ladugårdens baksida. Det här var en vanlig byggnadstyp på ladugårdar kring förra sekelskiftet, särskilt på mindre gårdar. Denna ladugård revs 1934 och man byggde en betydligt större i sten med foderloft av trä.
Huset är här 20 år gammalt. Det var modernt för sin tid med källare och hög bostadsvåning och papptak utdraget över väggarna. Fönstren sitter i nischer som är svagt välvda. Huset har en vardagsingång via en liten tillbyggnad på baksidan, även det något som blev vanligt vid 1800-talets slut.
Här ses ladugården från åkern söder om vägen, jfr Bild 865. Ladugården har fått nytt halmtak, medan den 1906 (?) tillbyggda laddelen längst bort har spåntak. Ferdinand var förutom lantbrukare även fiskare, så det är naturligt att det hänger garn på tork vid gaveln.
Masse har stått ute på åkern och tagit bilden från söder mot manbyggnaden och flygeln. Bakbygget tillkom någon gång efter 1904 och här gjordes vardagsingången med veranda. I förgrunden står en gråstenstun, sådana kan man se här och var på Masses bilder, men det finns inga kvar idag.
Den yngre flygeln från 1800-talets slut var en bostadsflygel (?). Väder och vind har börjat härja lite med putsen och skorstenen, som troligen strukits med pappmassa har börjat flaga. Till vänster skymtar de gamla grindarna med rombrutig överdel, som här fått en mera undanskymd position. Grannparten skymtar i bakgrunden
I änget utanför tomten placerade man den brandfarliga smedjan. Den är byggd av sten med undermurat tegeltak och har fönster, något man förr inte kostade på smedjor. Dubbeldörrarna går utåt, så man kunde ta in stora saker och att dörrarna inte var i vägen inne. Utanför står två slipstenar, i regel slipade man finare eggverktyg på en särskild sten. Smedjan ser likadan ut idag.
Här ser vi den utskiftade moderna gårdsparten uppbyggd på sin nya gårdsplats nere i dalen. Från vänster ser vi smedjan, den stora flygeln från 1904, manbyggnaden från 1912, dasset, magasinet och den mycket stora ladugården från 1906. På mindre än 10 år var alltså hela byggnadsbeståndet förnyat, en otroligt omfattande arbetsinsats. I förgrunden ses den ganska moderna grödan sockerbetor.
Den här byggnaden var från början med all säkerhet ett 1700-tals stort bulbostadshus, vilket på bilden ännu har kvar den branta takresningen. Det har troligen flyttats hit av Oskar Lindgren omkring 1900 och han använde det både till verkstad och till bostad för sina anställda i målerifirman, vilket dottersonen Ivar Lindgren fortsatte med. Huset finns kvar i ombyggt skick.
Den lilla boden med oregelbundet takfall innehöll nog ett dass och kanske en redskapsbod. Den stora byggnaden var sannolikt ladugård med plats för ett par kor, ett par grisar och lite höns, jämte hoimd och höloft. När dottern och mågen köpte till jord byggdes en ny betydligt större ladugård 1927.
Här ses den västra partens manbyggnad från åkern i söder. Enligt Lauboken är huset uppfört 1883, men frågan är om det inte är kraftigt ombyggt då. Det skulle kunna vara ett äldre hus som höjts och fått källare och moderna fönster. I bakgrunden syns den nya rätt obetydliga ladugården, jämfört med den gamla stora stenladugården, som var sammanbyggd med grannpartens.
Varje gårdspart hade förr en egen smedja, men mot 1800-talets slut kom sockensmedjor med en smed som bara hade detta till yrke. De bönder som inte var intresserade av smide släppte då underhållet som här på Fie och smedjan förföll och revs bort. Synd på en vacker byggnad!
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.