Vännerna Fie Arvid Larsson, 25 år, Arvids granne Reinhold Jakobsson, 25 år, och Hallsarve Vilhelm Karlsson, 22 år, leker denna styrkelek.
Från 299 kr
Skolbarnen leker sällskapsparlekar i en hage norr om kyrkan, sannolikt Hallbjäns kvarn i bakgrunden. Se Bild 507, 508, 509 och 510.
Här har man kommit ett moment längre i samma lek (?) som i Bild 507.
Barn lekandes ringlek eller ringdans. Ståendes i ring, hållandes i varandras händer, blickades inåt ringen. En flicka blickades utåt. Åtminstone två par inne i ringen. I hage eller dyl. m. staket i bg. Hus, vitkalkat, med dörr el. port skymtande i ö v h.
Masse har nog blivit ombedd att ta bröllopsfoto iom att det finns tre bilder av brudparet här ifrån trappan. Festföremålen ser lite spända ut, särskilt Anton verkar lite tafatt med sina vita handskar på det tredje fotot.
Även här fel datum? Bruttbonden, bröllopsvärden (?) håller tal. Skaffaren, huvudorganisatören av bröllopsfesten, bjuder in de församlade.
Masse har troligen skrivit fel datum, det här måste vara den 22 oktober när de gifte sig. ELLER? Man kommer ridande till häst och talar om att brudparet med följe snart skall komma! Ett formellt tal hålls av brudgummens ena bror, troligen Oskar Karlsson.
Här skall Anna Jakobsson flytta in när hon denna dag gift sig med äldste sonen på gården Vilhelm Karlsson. Deras initialer är uppsatta ovanför dörren och man har gjort en enkel äreport vid grinden och granallé fram till trappan. Hon flyttar in på en fin och välhållen gård med en manbyggnad som är lite mindre och c:a 30 år äldre än (1840) än barndomsgården på Kauparve, som hade manbyggnad från 1870. Se Bild 487.
De två vagnarna med bruden Anna Jakobssons hemgift från Kauparve har nyss kommit fram till hennes nya familjs gård Hallsarve Karlssons. Det är högtidligt, man är klädda i fina kläder, de flesta har vita skjortor och kravatter. Ladugården här på Hallsarve står inte efter den på Kauparve, den är nästan identisk så när som på halmtaket, byggd 1910. Se Bild 490.
Brudparet Emilie och Jakob Larsson Fie, i andra vagnen, är med stort brudfölje på väg till vigseln i kyrkan. Strax framför de främsta hästarna står en äreport. Bilden är tagen precis i vägkorsningen vid kyrkan, växter mot kyrkogårdsmuren skymtar t v. I vägkorsningen står socknens snöplog. T h ser man hur öppet landskapet var, man kan se ända till När! Bakom träden i bildens vänstra halva är den s k Kluckarbröiu, en stor brya som bildades då man här hade lertag när kyrkan byggdes. Det vattenfyllda lertaget har sedan 1200-talet varit en stor brya, vilken dock minskades kraftigt när man fyllde ut ungefär halva bryan då Lau handelsförening byggde affärslokal på denna del av Kluckarbröiu 1916.
Giftermål var en synnerligen viktig händelse på Masses tid, inte bara för brudparet, utan också för släkterna och gårdarnas fortlevnad. Det handlade mycket om ekonomi. Bröllopet var inte bara en angelägenhet för familjerna, utan hela umgängeskretsen deltog på olika vis. Masse har här fotograferat den hedersbevisning brudparet och brudens hem erfor i form av äreport och allé. På Kauparve Larssons part skulle bröllopet hållas i slutet av oktober och därför har man valt granar till allé från gatgrinden till manbyggnadens trappa. Ute vid grinden står en äreport. Mitt i vägkorsningen, det s k Kotorget, står huvudäreporten och längre bort mot kyrkan ytterligare en äreport, alla troligen uppsatta av både släkt och vänner. Det här var mer än brukligt, varför brudparet måste ha varit mycket uppskattade. I bakgrunden rakt fram ses Fie Danielssons gårdspart. T h ses Bjärges Lars Jakobssons, f d båtsman Glans torp. Bostadshuset var nybyggt 1908, men den agtäckta ladugården är kvar sedan båtsmanstiden. Vägarna kantas av bandtunar.
En ko av den vitfläckiga gotlandsrasen har just fött en kalv, som på stapplande ben diar i hagen. I bakgrunden syns en räcktun med vågrätt liggande räckar, vanlig i beteshagar med extensivt bete.
Masse har bett Fie Elisabet Jakobsdotter Lauvall, 76 år, att ta ut smörkärnan och stå vid väggen, så både hon och kärnan syns tydligt. Smörkärning var ett viktigt arbete och smör var något man också kunde sälja och få in lite pengar på. Gotland har tidvis exporterat smör. Lisa har arbetskläder med grovt förkläde och huvudduk, riktigt genuin arbetsklädsel.
Kauparve Lars Nilsson och någon till lastar släke från en ofantlig hög för att köra ut och sprida den på åkern inför harvning och sådd. Åkern är bra stenig, så här behövs mulltillförsel!
Fäi-Jakå trampar till lasset så släken packar sig, så inget ramlar av och att han får på så mycket som möjligt. På marken bakom lasset ligger en säck. Troligen tänker Jakå sitta på den på lasset och åka, men det kan han nog bara göra på slät mark och i nedförsbacke. Vägen hem är mest uppförsbacke, så han fick sannolikt mestadels gå bredvid.
En högsommardag har Fie Jakob Karlsson och svärsonen Alfred Olsson kört med dubbla tvåspann hästar med arbetsvagnar ner till stranden för att hämta hem förut uppkörd släke. Troligen har man lånat ett par hästar med vagn, för Fie Jakob Karlsson hade nog bara ett par hästar, det är de svarta. På sjön är det friska vindar.
Masse har tagit en bild av stranden så att lastningen av släke närmast ser oändlig ut. Här gick det troligen att ösa upp släke i veckor efter en god storm. De många gånger magra jordarna skulle ha gett betydligt mindre skördar om man inte haft släken.
Kauparve Lars Pettersson, 27 år, och troligen fadern Lars Persson, 60 år, lastar släke i Nyen på När. Lasset börjar bli fullt, men det finns mycket mer att hämta upp. Se Bild 462 och 466.
Bröderna på Hallsarve och någon mer räddar släken från att bli återtagen av sjön och kör vända på vända upp med den på land, se Bild 461. Att sno är att upprepa samma sak.
Hallsarve Hans Karlsson (är det verkligen han?) lastar av släken en bit upp i land, där den skall ligga och brinna ihop. Över hästarna skymtar Smiss.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.