Född som enda barn i ett enkelt skomakarhem i Norrköping fanns det utrymme för sonen att studera vidare. Det blev teologiska studier och därefter den så ofta långa vägen mot en fast prästtjänst. Ett första steg för August Wilhelm Brolin styrde till Tingstad som adjunkt i kyrkoherde Kastmans distrikt. Våren 1878 öppnades genom annans olycka möjlighet till avancemang. Komminster Julius Molander i Kaga hade avlidit och socknen var tillsvidare i behov av en vice. Brolins tid i Kaga blev emellertid kort. Redan året därpå blev tjänsten som vice pastor i Vårdsberg ledig och redan i februari månad 1879 var Brolin installerad i prästgården. Ett avgörande steg i Brolins karriär skulle komma 1882, då befordrad till ordinarie komminister i Viby socken. Känd och sannolikt respekterad i trakten kom han vidare år 1890 att erbjudas befattningen som kyrkoherde i det näraliggande Veta. Porträttet kan uppskattas till tiden omkring 1875.
Från 299 kr
Den som har för vana att färdas mellan Bestorp och Brokind passerar Kläppviken, lågt liggande strax väster om Bestorp invid landsvägsbron över järnvägen. De flesta utan att känna till dess namn eller tidigare funktion. Huset uppfördes 1914 som banstuga för just den järnväg som passerar. Första banvakten på platsen var Gustaf Adolf Åberg som flyttade in med hustru och dotter när huset var nytt. En banvakt hade att inspektera den sträcka han ansvarade för. Kontrollen gällde naturligtvis hinder av nedfallna träd och dylikt men även hålla uppsikt efter tjälskador, solkurvor och allmänna skador på rälsen samt linjens signalutrustning. Varje passerande tåg skulle ockulärt synas och rälsen kontrolleras efter passagen. Fotografiet är odaterat men Åbergs långa tjänstgöringstid gör det rimligt att vi på stugans farstu ser hustrun Judit Maria med parets son Karl Göte, född 1920. Således kan vi tidsbestämma bilden till omkring 1925.
Denna soliga aprildag har Masse tagit en bild av Hanssons ladugård, vars spåntak verkligen är lappat många gånger med både spån, bräder och pappbitar. Det ser ut att vara lite fattigt på gården, men den var också liten och säkerligen svår att försörja sig på. T v syns tröskhuset och inne i vinkeln ladportarna. Därefter följer en hoimd, hörum, med lucka i väggen, sedan ett fähus troligen för både kor och hästar och därefter två dörrar, den ena till kanske ett hönshus och den andra kanske till ett lammhus, se baksidesbilden 1041. Längst t h är det nog en vagnbod. Johan Hansson 45 år sitter i hatt på storgården och håller på med något snickeri med långa bitar som lyser vita. T h har han gott om ved.
Den nya ladugården är här 1-4 år gammal. Det var en stor förändring ladugårdarna genomgick på några årtionden. De flesta var av trä till framemot 1860-70, långa smala med höga branta tak täckta med ag eller halm. Det fanns inga fönster förrän efter 1870-80 och i regel inte mycket vägg ovanför fähusen till foderloft. Efter omkring 1880 kom spåntaken, vilka gjordes flackare än stråtaken. Och från förra sekelskiftet byggdes breda ladugårdar med foderloft i trä och mängder av fönster. Gott om djur har man i denna ladugård, gödselhögarna är stora. Det ser ut som om man kör in hö eller halm från en stack och in i ladan. I förgrunden står en s k räcktun, en gles tun som man hade där betestrycket var lågt, den kunde tom vara av rätt tillfällig karaktär.
Masse har gått ner på Fäie Lairu och tagit en magnifik bild av bygden! Bakom den långa bandtunen ser vi i det öppna landskapet från vänster: Kauparves södra part som ännu har ladugårdarna kringbyggda framför manbyggnaden ute vid Kotorget vid landsvägen. Norra partens manbyggnad skymtar svagt över och lite t v om södra partens flygel. Därefter följer just södra partens flygel, sedan dess manbyggnad och framför dess gavel en liten uthusbyggnad. Därefter följer ett okänt litet hus och efter det norra partens nya ladugård, där dess framsida skyms av en liten bodlänga. Under Fie följer en liten ladugård med agtak tillhörande ett boställe tillkommet 1889 och dess vinkelbyggda manbyggnad. Sedan ser vi Fie norra parts stora manbyggnad med långsidan intill landsvägen och efter den södra partens också stora manbyggnad. De branta agtaken på Fie norra parts skymtar och magasinet och de ombyggda uthusen med flacka spåntak till södra parten syns längst till höger.
Man började odla sockerbetor i Lau 1892. Första sådden gjordes för hand i upplöjda fåror, men omkring 1894 köpte några gårdar tvåradiga hästdragna såningsmaskiner som man ägde tillsammans. Betorna skulle efter uppkomsten gallras, vilket man fick göra för hand, senare med liten hacka, krypande i raderna. När betorna blev större skulle de hackas fria från ogräs, vilket gjordes stående med långa hackor. Båda arbetena var mycket tråkiga. På bilden hackar från vänster troligen Elisabet Danielsdotter, 69 år, barnbarnet Ida Laurentina, 4 år, möjligen barnbarnet Ester, 15 år, troligen dottern Amanda Olofsdotter, 40 år och möjligen dottern Laura, 29 år. De är klädda i bättre arbetskläder med hattar och handskar. Elisabet, Ida och Amanda har grova arbetsförkläden. I bakgrunden syns bland annat Böinde Levanders part.
Samma dag som Masse var hos Bergman och fotograferade manbyggnaden och gårdsfolket, se Bild 569, så tog han en bild av grannparten från den s k Äutakarn mellan parterna. Bilden är tagen från öster alldeles utanför Bergmans tomt med en fantastisk vy över hela Olssons part. Här ser man den långa ursprungliga ladugården fran 1870 med sitt halmtak. Intill står tröskhuset, som troligen nyligen fått ett märkligt brutet spåntak. Där intill bodlängan, se Bild 577. T h om ladugården skymtar den översta delen av taket till ladugårdslängan mot vägen. Manbyggnaden är en stor parstuga från 1873, bakbygget innehållande kök, skafferi och två kamrar är något yngre, brygghusflygeln är nybyggd. Bak på tomten står en smedja. Mellan flygeln och åkern ligger en grönsaks- och fruktträdgård.
En ankommen vy från Linköping som i sin exklusivitet är väl värd att sprida. Den till synes dubbla dateringen i bildens nedre hörn, 1900 och 1903, stämmer båda väl med vad tidens Linköpingsbor såg från Hospitalstorget med blick vänd mot Bokhållaregatan och vidare Stora torget. Bildens vänstra del upptogs ännu av Westmanska gårdens gytter av trähus. Gårdens huvudbyggnad var av förnämare karaktär och låg med fasad mot Stora torget. En del av byggandens tak och gavel ses bortom huset med brutet takfall. Kort efter bildens tillkomst revs all bebyggelse för att ge plats för Centralpalatset, inflyttningsklart 1909. Till höger ses del av Schenlingska gården, uppkallad efter slottsbokhållaren Petter Schenling. Urmakare Evert Lundbergs långa verksamhet i huset skulle dock med tiden fördunkla det gamla gårdsnamnet.
Den kraftigt ökade befolkningen i Sverige från 1700-talet fick vanligtvis till följd att den ursprungliga sockenkyrkan byggdes till eller revs för att ge plats för nytt, större kyrkorum. Uppförandet av den nya kyrkan gick allt som oftast förbluffande fort. I Östergötland finns exempel på kyrkor som färdigställts under blott en månads tid. Detta gäller inte för kyrkan i Vikingstad. Arbetet med den nya kyrkan påbörjades 1765 och avslutades först 1768. Inredningen återstod då och invigningen kom att dröja ända till 1785. I Vikingstad kunde sockenborna emellertid ha fördragsamhet med den långa byggtiden. I annexförsamlingen Rakered fanns ett rymligt kyrkorum att bruka. I samband med tillkomsten av Vikingstad nya kyrka inkorporerades Rakered i en ny gemensam socken. Bilden visar interiör av Vikingstad nya kyrka med sin altarordning i ursprungligt skick. Altartavlan, som återger Kristus på korset, är utförd av målarmästare Falk från Askersund, som också dekorerade interiören.
Porträtt av Fanny Åman, eller egentligen Fanny Nordvall, då hon enligt tidens namnskick, såvida hon inte blev änka, rimligtvis lystrade till sitt flicknamn livet genom. Just änka kom hon längre fram att bli, även om tiden dit ännu var lång när fotografiet togs. Bilden är odaterad men hennes typiskt, konstfylla håruppsättning ger oss osvikligt något av 1870-talets år. Det påtalade äktenskapet hade inletts 1856 och gällde lasarettsläkaren Ludvig Åman. Tillsammans fick paret fyra barn som alla nådde vuxen ålder. Familjen var bosatt i tjänstebostaden till länslasarettet i Linköping, där maken var verksam. Efter makens död kom Fanny att flytta till egen våning på Platensgatan 7 och i slutet av sitt långa liv till ett då nyligen uppfört bostadshus i Vasastaden.
Den kraftigt ökade befolkningen i Sverige från 1700-talet fick vanligtvis till följd att den ursprungliga sockenkyrkan byggdes till eller revs för att ge plats för nytt, större kyrkorum. Uppförandet av den nya kyrkan gick allt som oftast förbluffande fort. I Östergötland finns exempel på kyrkor som färdigställts under blott en månads tid. Detta gäller inte för kyrkan i Vikingstad. Arbetet med den nya kyrkan påbörjades 1765 och avslutades först 1768. Inredningen återstod då och invigningen kom att dröja ända till 1785. I Vikingstad kunde sockenborna emellertid ha fördragsamhet med den långa byggtiden. I annexförsamlingen Rakered fanns ett rymligt kyrkorum att bruka. I samband med tillkomsten av Vikingstad nya kyrka inkorporerades Rakered i en ny gemensam socken. Bilden visar interiör av Vikingstad nya kyrka 1964. Orgeln byggdes 1785 av den berömde orgelbyggaren Pehr Schiörlin, och är ett av dennes första verk.
Velamsund. Nämns första gången 1288 då konung Magnus donerade gården till Sankta Klara kloster i Stockholm. 1726 anlades en stenbyggnad av arvingar till bryggaren Anders Berg. 1821 köpte generalmajor Louis de Champs godset och uppförde bränneri med 2 brännvinspannor av 90 kannors rymd dvs. 235 liter. År 1828 inköptes Velamsund av Karl IV Johan och 1848 såde Oscar I till friherre von Höpken. 1880 såldes gården till grosshandlare Emil Egnell som gjorde gården till en mönstergård med 70 kor. Man odlade vin på berget öster om gården och hade ett rikt sommargästliv i långa raden längor av småstugor vid västra stranden. Gården hade egen ångbåt som gick på Stockholm. 1917 övergick gården till ingenjör Fritz Egnell. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
'Monterad varg sedd från sidan. :: :: Text till bilden: ''Vargen är utan tvifvel Europas glupskaste rofdjur. Stark och närgången utbreder han på mången bygd inom vårt land skräck och fasa under långa vinternätter. I Lappland är vargen renhjordens farligaste fiende. I det mellersta Sverige rasar han ofta förfärligt bland den betande boskapen. Stundom angriper han till och med mennskan. Uthungrad till ytterlighet bortröfvar han sjelfa gårdshunden, ja, då skonar han ej ens sin egen art. Lyckligtvis är vargen af naturen feg. Annars skulle den förödelse, han anställer, bli långt fruktansvärdare. Utom denna stora, vilda hundart har Skandinavien två till, nemligen fjellracken och den vanliga räfven.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Ark med tre monterade foton och text: "a. Dessa långa längor är alla ladugårdar. Det är samma hus som syns till vänster på översiktsfotot av Igaliko. Till Igaliko kom för några år sedan 8 kor och nu drivs även storboskaps-skötsel här jämte fåraveln. Vi såg rätt mycket hästar här. Man red barbacka på dem. Såg ut att vara av samma storlek som islandshästarna. b. Fårfålla. Fotot taget från en punkt nära byföreståndare Motzfelts hus. Det är Igaliko-fjorden - Einars fjord - man ser till vänster på fotot. I Igaliko bodde "fåravelns kung", Amos Egede. Han var den förste som började som självständig grönländsk fårägare. År 1914, när han var 42 år gammal, köpte han 2 moderfår och 1 bagge. År 1948 hade han 600 moderfår."
Gruva i Västerrönninge, 1880-talet. Huset till vänster på bilden är södersidan av Västerrönningen 9.Har flyttats ett par meter åt söder ( närmare kameran). Gruvdriften pågick endast några få år. Påstods vara en guldgruva men guld fann man aldrig. Däremot påträffades långa "glasstavar" (kristall ? ) vilket gjorde att någon utomstående person finanserade brytningen. Flickan längst till vänster Stina Vedin (?) Flickan i mitten Stina Nyströn (?) som var dotter till Olle Nyström. Sittande till vänster Lindén (?) Längst till höger Olle Nyström som startade gruvföretaget Olle Nyströms farbror var arbetsledare. Troligen mannen med repet Olle Nyström, son till Olle N. och Kalle Lund, båda 15-åriga är pojkarna på bilden. En person med namnet Berglund skall även finnas med på bilden. En del av arbetsstyrkan skall ha varit "utsocknes" dvs. ej Oppala-bor.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.